Att välja bort Sociala medier

Det här är seriens sista del. Tidigare delar jag skrivit i den är följande:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

När det redan gått för långt på Facebook

Vem äger rätten till ditt foto

Som jag skrivit tidigare i den här serien, så utgår jag rätt mycket från i första hand Facebook och en del om bloggvärlden. Varför jag utgått mest från Facebook är för att det uppenbart är den sociala media som de flesta använder, om man ser till antal.

Jag förespråkar gärna sociala medier generellt, då jag dels är en flitig användare av det, men även för att jag tycker att det ger väldigt mycket. Dessa är skälen till att jag själv får ut mycket av sociala medier:

* Jag är närvarande i mina vuxna barns liv både i vardag och när de är på resande fot.

* Jag integrerar med fler människor än jag gör när jag inte använder mig av sociala medier.

* Jag tycker det är avkopplande.

* Jag får ett stort informationsflöde både när det gäller nyheter, event, artister, konserter och mina vänners förehavande. Då menar jag inte vad de åt till frukost, utan till exempel när de är ute och reser eller barnen fyller år etc.

* Jag får nya bekantskaper och vänner, både på nätet och som sedan ibland utvecklar sig till vänskap IRL.

* Jag får möjlighet att dela med mig av egna delar ur mitt liv, efter lust och intresse.

* Jag får utlopp för min egen debattlust, skrivlust och att hålla mig uppdaterad med min omgivning.

Jag har många vänner som valt att inte finnas med på Facebook. Jag har all respekt för det. Vi människor har olika behov och jag accepterar och respekterar de som inte har samma behov av att integrera på nätet. Ett av mina barn har helt avaktiverat sin FB sedan en lång tid tillbaka och ett annat av barnen av- och på-aktiverar den med jämna mellanrum. Ett tredje barn använder FB mer sparsamt nu och har mer gått över till Twitter.

Däremot tycker jag det är väldigt synd att det finns de som väljer bort sociala medier av rädsla. Ofta läser jag svarta rubriker i media om hur folk förlorat jobbet tack vara sociala medier, de skiljer sig på grund av Facebook, de blir kränkta för att folk har skrivit negativa saker om dem, de vågar inte vara med för att de inte vill ge Facebook rättigheterna till deras privata foton etc. Jag har tagit upp en hel del av dessa punkter i den här serien och jag tycker själv att det talas lite väl negativt om något som trots allt har väldigt många användare och som väldigt många människor trivs med att ha. Det har nästan blivit lite ”fult” att använda sig av sociala medier, trots att så väldigt, väldigt många gör det. Det tycker jag är trist.

Om man undviker sociala medier av rädsla, så finns det många ställen på nätet där man kan söka saklig information. Det gäller det allra mesta, att det vi har kunskap om, inte skrämmer oss lika mycket, för då vet vi vad det handlar om och hur vi ska hantera det. För just Facebook, tycker jag att Facebookskolan är suverän. Den lär ut mycket information för både nya och vana användare.

Min dotter funderade en del på detta med sociala medier nyligen och retade sig på att en del går ut med väldigt starka (i detta fall rasistiska) åsikter och tänker inte på att de har familjemedlemmar som kanske inte alls står för dessa åsikter eller vill blandas in i dem. Så här svarade jag henne och jag tror det är värt att upprepa:

”Jag tror det är svårt i vårt samhälle idag att inte hamna på internet alls, även om man väljer att inte ha Facebook. Man kan undvika det förstås, men jag tror inte man slipper helt undan. Tänk efter själv vilka du har på bilder i din FB. Har du verkligen bett om lov från alla? Dessutom säger lagen att man får fota vem som helst ”in public places” och på alla andra ställen om inte bilden är kränkande. Det är den som tar bilden som äger den. Ett intressant fall var uppe nyligen med Blondinbella. Någon tog en bild på henne och publicerade den. Hon använde bilden i sin blogg och blev stämd! :-O Sedan anser jag inte att det är fb eller internet som är problemet. Fb och internet är bara verktyg. Det är MÄNNISKORNA bakom som är problemet och att de inte tänker. Jag kan också reagera ibland på att vuxna människor verkligen lägger upp helt galna grejer, det hände senast härom dagen och jag har printscreenat det för att blogga om det. Det är dock en viktig debatt!! En hammare i sig är inte farlig, den är ett bra och användbart verktyg, men om någon tar upp den och slår den i huvudet på någon så är den livsfarlig. Internet i sig är inte farligt, men om man inte använder huvudet när man skriver och publicerar saker så kan det få förödande konsekvenser för den enskilda individen!

Förhoppningsvis har vuxna människor vett att förstå att varje individ måste ta ansvar för sina egna handlingar. Med andra ord: om man har föräldrar med galna/rasistiska/extrema åsikter, så är det inte något som ens barn automatiskt har.”

Samma dotter skrev nyligen en annan status på Facebook som jag funderat en del över och som jag anser även den tål att upprepa. Hon skrev:

”I am NOT my Facebook, thats just a little, little part of ME.

– There is always more than what u can see.
– And just because u haven’t seen it or know about it, it doesn’t mean it never happened.”

Självklart är vi mer än det som står i våra statusar på Facebook. Självklart händer en massa saker i våra liv som vi av olika skäl väljer att inte dela med oss på Facebook. En del retar sig på att någon bara skriver positiva saker och får det att verka som man är så ”överdrivet lycklig” trots att man VET att personen har en massa problem i sitt liv. Samtidigt kan många reta sig på de som bara sitter och ”klagar” i sina statusar. Men att återge allt som händer i ens liv, det tror jag inte ens är önskvärt. Varken av oss själva eller av de som är våra vänner i sociala medier.

Det är med sociala medier och internet som det mesta i livet: det är bäst att hitta ett mellanläge men så är det även här som med det mesta: man kan inte tillfredsställa eller glädja alla, det viktiga är att det känns bra för en själv i slutänden!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vem äger rätten till ditt foto

Läs gärna de tre första delarna i denna serie om Sociala medier innan du läser denna:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

När det redan gått för långt på Facebook

Det här med rättigheter till foton man lägger upp i sociala medier och på nätet i allmänhet kan vara en ganska klurig fråga. Först och främst är det många som inte har Facebook som menar att en av anledningarna är att Facebook blir ägare till dina bilder och annat material som du laddar upp. Det godkänner man i avtalet när man registrerar ett Facebook-konto. Media har skrikit ut detta i tjocka, svarta rubriker och naturligtvis känns inte det bra. Men är det hela sanningen? Socialwebben skriver och förtydligar detta påstående. Bland annat tar man reportern Michael Jenselius till hjälp. Han säger bland annat:

”En vanlig missuppfattning hos många användare är att Facebook äger allt material som du laddar upp, såsom texter och bilder. Enligt Facebooks användaravtal ger du tjänsten delad äganderätt. Det är av praktiska skäl så att dina bilder och texter kan läsas och delas av de andra användarna på tjänsten. Rättigheten till ditt material överlåts aldrig till någon annan.

Du behöver aldrig oroa dig för att Facebook kommer att stjäla en bild eller en text som du har laddat upp. Du bör kanske vara mer orolig över att andra användare ”lånar” från ditt material.”

För att man ska kunna ”tagga” sina vänner i bilder och de ska kunna ”tagga” dig, så ligger helt enkelt ditt material i Facebook´s händer. Att Facebook skulle gå in och ladda ner dina bilder och sälja eller dela ut dem, är alltså inte särskilt troligt, då det säkerligen skulle vara rena dödsstöten för dem själva. Vem skulle ha kvar sitt Facebookkonto om det skedde?

Men om vi bortser från äganderätten av bilderna på Facebook, vem är det som äger en bild? En vanlig missuppfattning är att det är personen/personerna som avporträtteras på bilden som äger den. Så är det alltså inte. Den som äger bilden, är helt enkelt den som har tagit bilden. Många tror att de som är med på bilden måste tillfrågas innan man publicerar den, men det är alltså tvärt om. Det är den som tagit bilden som måste tillfrågas.

Idag är det många som tar bilder utan att fråga någon, men det är klart att om någon säger ifrån om att man publicerar bilder på den personen, så verkar det synnerligen korkat att ändå publicera den. Men man har alltså den lagliga rätten, om inte bilden anses kränkande och det krävs ganska starka skäl till det och räcker alltså inte med att man säger att ”jag vill inte vara med på bild. Jag känner mig kränkt av det.”

Det här klippet tycker jag är väldigt informativt när det gäller bildanvändning:

På 6:48 berättar de om en intressant händelse med en känd bloggare (Blondinbella), missa inte den delen av klippet.

Om du vill grotta dig lite djupare i detta med fotograferande och användande av bilder, så kolla in inlägget hos Genusfotografen som skapat stort rabalder. Så här blev jag censurerad och 15 000 kronor fattigare. Notera också inläggets i skrivandet stund 434 kommentarer, av mestadels stöttande karaktär!

För oss som bloggar kan det vara lite klurigt ibland. När vi skriver om nyheter vill vi naturligtvis ha med en bild som illustrerar det vi skriver om. Lagen är tydlig. Den som tagit bilden äger den också. Om en tidning köpt en bild av en fotograf, så äger tidningen rättigheterna till den. Samtidigt så vet jag att det finns många tidningar som inte bryr sig om man använder deras bilder, eftersom man då sprider deras nyhet och länk och på så sätt drar till tidningen fler läsare. Print screen är något vi bloggare ofta använder oss av. På så sätt framgår det att det inte är vår bild, utan man kan se att den är print screenad, men vi får ändå vår illustration till texten. Jag har trott att print screen är okej, men nu är jag mer tveksam efter målet med Genusfotografen, som jag skrivit om ovan.

Mer om bildanvändning i bloggar och på nätet i allmänhet går att finna genom Google.

Vill du dela med dig om viktig kunskap om bildanvändning? Var inte rädd att kommentera!! Vi är många som vill ha information.

Nästa del, som också är den sista i den här serien heter: Att välja bort Sociala medier. Missa inte den!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Gör inte så här på Facebook

Läs gärna del ett innan du läser den här delen: Sociala medier i praktiken

När jag började blogga 2005 så var vi inte allt för många bloggare. Det fanns en hel del personer som ”skrev dagbok på nätet”, vilket i princip kan vara samma sak som att blogga, men i och med att bloggen som fenomen började ta form, så spreds konceptet stort och väldigt många bloggar startades. I sin linda måste jag säga att vi var många som inte riktigt insett vilken stor genomslagskraft bloggen skulle komma att få och tänkt igenom vad vi faktiskt skrev i våra bloggar. Följaktligen kunde man också se hur många av oss skrev inte bara amatörmässigt, men framför allt skrev saker och la upp, som vi kanske inte skulle ha gjort om vi hade insett vilken spridning en blogg kan få och hur många läsare som får möjlighet att läsa våra skrivna ord. Idag tycker jag mig se att de allra flesta bloggare både tänker igenom sina inlägg och publicerar dem med eftertanke, även om det finns ett och annat undantag.

På Facebook däremot tycker jag mig ofta se hur många gör publiceringar som jag direkt skulle avråda ifrån. På något vis har en del fått uppfattningen om att ”internet är jättefarligt, allt kan användas mot en, men på Facebook är allt skyddat, för där ser bara dina vänner vad du gör.” Ungefär som när man sitter i sitt vardagsrum med sina närmsta vänner och gör lite som man vill och ingen får någonsin reda på vad som sagts eller gjorts.

Konflikter avhandlas inför öppen ridå, en mobb startas mot en eller några enskilda personer och rena mobbningskonversationer uppstår. Direkta lagöverträdelser är uppenbara i många situationer. Här är mina tips på vad du inte bör göra på Facebook:

  • Avhandla ALDRIG konflikter på facebook. Jag menar ALDRIG. Det skrivna ordet kan lättare missförstås och konflikter har en förmåga att få en enorm spridning på Facebook, genom länkar i chatten, det hamnar på mångas flöde/väggar, när det blir många kommentarer och det är många som ”gottar sig” i andras konflikter. Konflikter har också en förmåga att blanda in andra, helt oskyldiga personer. Det du skriver i irritation eller i stundens hetta är dessutom ofta något du inte skulle ha skrivit om du haft tid att tänka efter och många använder print screen (skärmdumpar) för att spara det du skrivit.
  • Om du är inblandad i en konflikt, ta aldrig bort kommentarer. Ta i så fall hellre bort hela konversationen. Om någon svarat på en annans kommentar så kan en borttagen kommentar få någon annan att verka dum, då det man besvarat inte finns kvar. Att ta bort en kommentar ur en konversation bör bara ske om det är en kommentar som är olaglig. (Till exempel Hets mot folkgrupp eller liknande)
  • Var sparsam med versaler. DET SER UT SOM OM DU SKRIKER NÄR DU SKRIVER MED VERSALER!
  • Var sparsam med antydningar. När folk läser: ”Jag trodde aldrig att DU skulle svika mig sådär, du som sa att du var min vän…” kommer de flesta av de vänner du har att fundera på om just de har gjort något som du är besviken över eller börja spekulera i vad som har hänt och vem som gjort vad. Det kan skapa onödiga orosmoment i dina relationer. Det är alltid bäst att ta saker direkt med personen det gäller och då menar jag inte att det bör ske på Facebook.
  • Skriv inte negativa statusar om andra personer. Även om du inte har personen som vän på din Facebook. Att dissa personer som du tycker illa om kan ändå få en spridning du inte räknat med och nå fram till personen och då kan det bli jobbigt. Dessutom är det inte tillåtet att sprida negativa saker om andra människor, det kan rubriceras som ett förtalsbrott, även om det till och med är sant det du påstår om personen. Läs mer om förtal här!
  • Fundera ett par varv extra innan du kommenterar någons status negativt. Vad är syftet med att du vill skriva det negativa? Skulle du säga det till personen i fråga om h*n stod framför dig? Om du skulle det, så tänk på att en kommentar kan se ännu mer negativ ut i text, då man inte uppfattar nyanser i språket och tonläge. Vad vet du om mottagarens välbefinnande just nu? Kan det vara så att personen är extra skör eller sårbar just nu? Man måste inte säga allt man tänker och om det ändå är viktigt för dig, så kanske det är bättre att ta det med personen utanför nätet?
  • Mobbning är aldrig okej. Inte heller på nätet. Är det någon som skrivit något som många går in och kommenterar negativt? Vill du också skriva din åsikt? Fundera ett varv till. Hur ser de andra kommentarerna ut? Kan du skriva konstruktiv kritik till det personen har skrivit, utan att gå till personangrepp eller stötta upp en mobb som ger sig på en eller några enskilda personer specifikt? Det är lätt att säga att man är emot mobbning och att ”gilla” anti-mobbningsgrupper på Facebook, men det är svårare att leva som man lär. Tänk på hur mottagaren kan uppfatta det och mår och tänk efter på varför just du måste påtala något som redan många andra har påtalat. Om det börjar luta mot mobbning, fundera på vems parti du vill ta, oavsett sakfrågan.
  • Håll dig till sakfrågan. Undvik personangrepp. Att debattera är något som de flesta sociala medier inbjuder till. Det är roligt och lärorikt att föra en debatt. När det är ett ämne man brinner för, kan det dock vara svårt att hålla sig till sakfrågan och undvika personangrepp. Det är viktigt att människor får en chans att svara utan att bli påhoppad. Svara och förklara sig. Men ibland är det också så att vi har olika åsikter. Åsiktsfriheten och yttrandefriheten är grundlagsskyddade. Vi får ha olika åsikter och vi har (inom lagens ramar) rätt att uttrycka dem. Det är viktigt i en demokrati att man får ha olika åsikter och möjlighet att uttrycka dem. Det ger ingen människa rätt till påhopp och personangrepp. Försök hålla dig till sakfrågan, även när du är arg.

TIPS! Om du har väldigt svårt att debattera och inte tycker om det. Om du tycker det är väldigt jobbigt när du säger din mening och sedan upplever att du blir påhoppad och har svårt för att förklara hur du menar, så skriv gärna det. Var inte rädd för att skriva som det är. Om det blir väldigt, väldigt jobbigt, så finns det vissa debatter som man kan undvika, som ofta leder till starka känslor och som många debatterar med hårda ord. Några av dessa ämnen är: religion, invandrarpolitik, generell politik och sexualbrott. Det är ämnen som ofta kan vara svåra att diskutera sakligt men som framför allt ofta väcker väldigt starka känslor.

Konkreta live-exempel på när statusar på Facebook går riktigt snett, kommer i nästa del av den här lilla Facebookskolan. Nästa del heter: När det redan gått för långt på Facebook.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inflytelserika bloggar

Av en tillfällighet hamnade jag på en sida där man kan mäta inflytandet hos olika bloggar. Jag sökte på min egen och fann svaret som på skärmdumpen ovan. Enligt sidan så är endast 2,7 % av Svenska bloggar mer inflytelserika än min blogg.

Nu vet jag förstås inte hur tillförlitlig sidan är, men jag gjorde fler sökningar på lite olika bloggar och fann att de jag misstänkte var ganska inflytelserika, gav ungefär samma utslag på sidan som jag gissat och de jag misstänkte att de inte hade så stort inflytande heller inte hade det. Det är förstås inga statistiska bevis, utan mer en rimlig gissning.

Frågan är mer vad man gör med informationen?

Jag kan tycka det känns lite småjobbigt att läsa såna här grejer. ”Inflytelserik” för mig förknippar jag genast med ett slags specifikt ”ansvar” för det jag skriver. Då är det svårare att få ”flytande texter” där man inte behöver analysera varje stavelse innan man publicerar.

Samtidigt kan det i och för sig vara trevligt också. Att ens texter har en påverkan, att de har en ”mening” för de som läser.

Jag bloggar mycket mindre just nu. Mer sällan och mindre frekvent. Det är inget problem för mig. Det handlar till stor del om tidsbristen i mitt liv och att jag gör lite andra prioriteringar just nu. Jag trodde nog att läsarantalet skulle sjunka väldigt snabbt och mycket, men jag blir lika förvånad varje gång jag kan konstatera att jag fortfarande har väldigt många besökare. Det är förstås roligt, samtidigt som jag ska erkänna att det inte alls känns lika ”viktigt” med många besökare, som jag tyckte det kändes för bara något år sedan. Det är roligt att många vill läsa, men mitt bloggande påverkar inte mig i antalet läsare.

Hur inflytelserik är din blogg och vad betyder det för dig?

Vad är viktigt för dig när du läser en blogg? Att skribenten är trovärdig/underhållande/intressant? Att ni delar åsikter eller att ni har så olika åsikter? Vad avgör om en blogg är bra?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veckans Radiokåseri: Sociala medier

Igår (Tisdag) sändes ännu ett av mina radiokåserier i Radio Uppland. Den här gången handlade det om sociala medier såsom bloggar, facebook, twitter och Internet som sådant. Om du vill lyssna på det, så kan du klicka HÄR (dra fram tidsvisaren till: 11.30)!

HÄR kan du lyssna på andra kåserier av mig och de andra kåsörerna på Radio Uppland.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag har fått en fin utmärkelse

Jag har fått en fin award av Gunilla. Tack så mycket!

När man får den så ska man skriva sju saker om sig själv samt ge den vidare till sju andra och länka till dem. Sen ska man lämna ett meddelande till dessa sju och tala om att de fått awarden. Man ska också länka till den man fått den av, och det har jag redan gjort.

Då kör vi. Sju grejer om mig själv:

  1. Förutom nyheter, ser jag sällan på TV…
  2. …men jag läser väldigt mycket böcker.
  3. Jag måste alltid göra något med mina händer, annars blir jag rastlös. Har jag inget att göra, så sitter jag och spelar på mobilen, bara för att hålla händerna sysselsatta…
  4. Dock har jag stor simultanförmåga och kan koncentrera mig på många andra saker samtidigt.
  5. Jag tycker inte om kyla, trots att jag är Norrlänning. Det har inget att göra med att jag nyligen kommit hem från Gambia, utan mitt hat till kylan är konstant. Jag svettas mycket hellre än jag fryser.
  6. Jag har lätt att hålla inne med hemligheter, men väldigt svårt för att ljuga på en direkt fråga. Jag tror alltid att det syns på mig vad jag tänker.
  7. Jag tycker om glada människor och har lätt att skratta själv.

Det var sju saker.

Och så ska jag ge priset vidare till sju stycken. Jag ger det till:

En dag i Taget

Hörni

Maria som i Sången

Utlandsmamman

Honungspojken

Farmorsbloggen

Jigartala

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dax att rösta

Jag skrev för ett tag sedan om att jag sitter med i panelen för Dax-bloggarnas bloggtävling. I första vändan fick alla nominera de bloggar (kravet var att bloggaren är 50+) man tyckte om, i olika kategorier. Därefter fick vi i panelen rösta på de som skulle gå vidare i final och nu är det alltså final. Av de fem bloggar i varje kategori kan vem som helst rösta på vilken blogg i varje kategori som ska vinna.

Det är nu det blir lite svårt. Jag tror att alla bloggar som går vidare i final så här har väldigt hög kvalité. Egentligen är det lite som en ”lottning”, även om det förstås känns lite speciellt att vinna. Men det finns ju faktiskt inga förlorare. Alla som gått till final är ju egentligen vinnare, anser jag!

Nåja, det svåra i den här delen av röstningen är att det var fler än en blogg i flera kategorier som jag läser ibland och som jag tycker om.

Dessa kommer i alla fall jag att rösta på av de som står kvar:

Personligt: Lite osäker på om jag ska rösta på Nemo (som jag ju tidigare har intervjuat HÄR) eller Farmorsbloggen? Men eftersom man kan rösta varje dag fram till den 22:a så får jag nog rösta på dem varannan dag!

Daxbloggare: Hmmm… här är det svårt för att jag inte har följt någon av bloggarna, men det lutar åt En Kvinnas Blogg eller Hurra jag lever.

Politik & Samhälle: Har jag Jinge och Mina Moderata Karameller som jag väger emellan. Det lutar dock åt vänster… 😉 (Där fick jag till det, va?!!)

Kultur & Fritid: Jag väger mellan Halvars Huvudsaker och Miras Mirakel.

Övrigt: Svårt igen, då jag inte följer någon av bloggarna, men Långt från mina rötter. Hemma där jag har min kudde. Den tyckte jag om, när jag kikade runt och läste en del.

Så häng med nu och rösta! Kolla gärna runt på bloggarna, för de är alla väl värda ett besök! Klicka på varje kategori ovan, så finns det sedan direktlänkar till varje blogg som är nominerade till finalen!

Vad tycker du är viktigt för en bra blogg?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Välkommen tillbaka, Birro!

För bra precis två månader sedan deklarerade Marcus Birro att han slutade blogga.

Idag har Birro invigning på sin nya blogg. Jag läser hans inlägg; Tillbaka i Bloggvärlden förutsättningslöst. Jag konstaterar att jag gillar det jag läser och att hans text berör mig starkt och därmed välkomnar jag Marcus Birro åter till bloggvärlden och hoppas att den här erfarenheten blir mer glädjande än den förra.

Tidigare bloggat om ämnet näthat v/s nätkärlek:

(Och liiite känns det som om nätkärleken vann. Igen…!)

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag är bra och dålig på en massa saker…

Jag är både bra och dålig

Karin Friberg skrev ett blogginlägg om att Kvinnor behöver fler dåliga förebilder. Ett intressant blogginlägg, som Christina spinner vidare på och gör en stafett av. Även Wheelforcemedia gör ett inlägg i debatten. Mymlan känner sig tveksam till att kvinnor ska lyfta fram negativa saker om sig själva, eftersom vi ofta är så bra på att göra det ändå. Jag kände nog först samma tveksamhet som Mymlan, men eftersom hon gjorde en ”fortsättning” på stafetten, så väljer jag att anta båda utmaningarna.

I korthet handlade alltså stafetten om att vi ska kunna se att kvinnliga förebilder inte är några ”perfekta, ouppnåeliga” förebilder, utan att vi alla kan göra gott ifrån oss, även om vi har fel och brister.

Mymlans tilläggsblogg handlar om att lyfta fram våra bra sidor också och visa vad vi faktiskt är duktiga på, eftersom de flesta kvinnor ändå är väldigt duktiga på att söka fel och brister på sig själva. Jag tycker att stafetten är rolig, men jag håller nog med Mymlan om att vi behöver bli bättre på att se våra positiva sidor, för min erfarenhet är också att vi kvinnor är väldigt duktiga på att slå oss själva i huvudet för allt negativt som sker i våra liv.

Sammantaget tycker jag att dessa två utmaningar är toppen och att vi som kvinnor kan se våra för- och nackdelar.

14 saker jag inte är bra på:

  • Jag är väldigt dålig på det här med att laga vardagsmat. Jag saknar total inspiration till vardagsmat och tycker det är riktigt trist att laga då oftast någon är missnöjd med maten, eller när jag lagar mat till 4 personer och när maten är klar ska helt plötsligt ingen äta hemma…
  • Jag är dålig på att ”hålla efter” hemma och det krävs att det blir ett litet bombnedslag innan jag tar tag i städningen ordentligt.
  • Ibland är jag dålig på att säga ifrån till folk som står mig nära.
  • Jag är dålig på att uppdatera mig på modet.
  • Jag är fullständigt inkompetent när det gäller teknik.
  • Jag är riktigt usel på matematik. Efter mellanstadiet har mina barn inte haft minsta hjälp av mig i matematik när de fått läxor…
  • Jag är dålig på att gå ut och leka med mina barn.
  • Jag är dålig på att planera långsiktigt.
  • Jag är dålig på fysisk träning.
  • Jag har dålig karaktär (godis, cola… etc.)
  • Jag är (tro det eller ej) en väldigt blyg person när jag träffar människor första gången/gångerna och kan då vara dålig på att ge en bra respons, även om jag vill det.
  • Jag har väldigt svårt för människor som saknar ödmjukhet och är väldigt dålig på att dölja det, även om jag ibland borde det för mitt eget bästa.
  • Jag är dålig på att tycka att jag duger som jag är.
  • Jag tror jag har ett ganska stort bekräftelsebehov.

14 saker jag är bra på:

  • Att se mina barn som individer och deras olika behov.
  • Jag är bra på att lyssna.
  • Jag är bra på att inte ta livet på för blodigt allvar.
  • Jag är bra på att laga mat till fest och gäster.
  • Jag är bra på att ge av mig själv.
  • Jag är bra på att lyssna på mina barn och ge goda råd, när de behöver.
  • Till skillnad från de flesta kvinnor jag känner så har jag ett extremt bra lokalsinne.
  • Jag är i likhet med de flesta kvinnor jag känner bra på att hålla flera bollar i luften samtidigt.
  • Jag är rätt bra på att stava och skriva och har ingen ”skolning” i det.
  • Jag är bra på att anpassa mig till olika situationer och kan trivas med väldigt olika typer av människor.
  • Jag är bra på att visa när jag bryr mig om andra människor.
  • Jag är duktig på att tvätta kläder.
  • Jag tror jag är en bra partner, då mina ex brukar vilja att vi ska bli tillsammans igen, oavsett vem som brutit relationen… 🙂
  • Jag tror att jag är ganska bra på att blogga (för det mesta i alla fall)

Nu hoppas jag verkligen att alla kvinnor som läser detta skriver en egen lista, för dig själv, i mina kommentarer, eller i din egen blogg! Stafettpinnen är din!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Läs min blogg, annars blir du en ful groda!

Jag kan förstå att man vill ha uppmärksamhet med sin blogg. Det vill jag också. Jag blir glad av att folk läser och jag blir väldigt glad när folk kommenterar. Det är en slags bekräftelse på det jag skriver.

Att lämna en kommentar, ett avtryck är ju också att göra reklam för sin blogg (om man har en blogg, vill säga). Jag tycker inte det är fel. Det är ju mycket av det bloggandet handlar om. Man vill lämna en respons och man får respons på det man skriver.

För mig är det en hel del om vad bloggande handlar om. Ibland behöver man inte ens skriva mycket. Kanske bara ett; ”Just det! Så har jag också upplevt det!” eller; ”det är inte min uppfattning, men det var intressant att läsa din.” Med läsarsiffror får man en bekräftelse på att någon har läst. Med en kommentar får man en bekräftelse på att man berört, på något sätt.

Hanna skriver om att lämna kommentarer på bloggar som enbart är reklam för sin egen blogg. Kommentarer som säger: ”Kolla in min blogg!” Eller: ”Vad tycker du om min blogg då?” Inget annat. Hanna skriver att såna kommentarer går bort i hennes blogg.

Jag godkänner dessa kommentarer, då jag har en policy i min blogg att bara ta bort kommentarer som är kränkande eller hatiska. Och de kommer tack och lov endast i undantagsfall.

Däremot kan jag inte påstå att de glädjer mig med dessa ”reklam-kommentarer”. Kanske är det lite småsint, men jag tycker det känns lite desperat och ibland kan det till och med vara direkt opassande. Det har hänt att jag bloggat om dödsfall, sorg och saknad och då känns det oerhört okänsligt med en kommentar som: ”kom in och läs min blogg, vetja!”

Om man lämnar en kommentar, som bloggare, så skriver man ju in sin bloggadress. Jag besöker nästan alltid de bloggar som skriver kommentarer hos mig, i mån av tid. Kikar in, tittar runt. Rätt vad det är hittar jag ett helt oväntat guldkorn. Det vill säga en blogg som tilltalar mig och som jag börjar följa.

När jag får dessa kommentarer som endast är reklam för sin egen blogg, så tappar jag sugen. Då känns det ”påtvingat” och jag känner mig lite förnärmad över att man har fräckheten att använda min blogg som en reklampelare.

En kommentar i sig, är ju som sagt var, en reklampelare, men då har man förhoppningsvis sagt något som har med inlägget att göra. Men att endast lämna en reklamlänk till sin egen blogg, det känns lite sugigt, tycker jag. Lite desperat.

De flesta bloggare blir glada av fler läsare, samtidigt är ju frågan om man bara vill ha en massa klick på sin sida, eller om man vill få läsare som faktiskt är intresserade av vad man skriver. Som är nyfikna på din sida och se om det är ännu ett guldkorn, eller en blogg som man själv inte är intresserad av.

Vad tycker du? Är allt tillåtet i krig, kärlek och bloggar, eller finns det gränser? Går du in på bloggar där du hittat i en kommentar: ”Läs min blogg!”?

Ett stort minus: Utöver det så irriterar jag mig på sidor som man måste vara inloggade på, för att kunna kommentera. En sådan sida är det jag länkar till ovan som jag för övrigt håller med i krönikan angående kommentarer, men jag blir faktiskt irriterad av att man inte kan kommentera om man inte är medlem. Samma dilemma finns på Expressens bloggar. Det känns väldigt inbundet att bara ens medlemmar kan kommentera och det innebär också att man inte verkar särskilt glad över läsare från andra ställen än den absolut egna plattformen! Jag har ibland kritiserat Aftonbladets bloggplattform för att ha en förmåga att bli en riktig ”ankdamm”, men till och med de ligger i lä, jämfört med detta att bara medlemmar ska kunna kommentera. Man kan ju inte vara medlem på varenda sida på nätet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,