Föreläsning om bloggen Tonårsmorsa

Jag har inte tappat min arm på bilden, utan har den bakom ryggen, om någon undrar!

Igår hade vi en ny träff med Social Media Club här i Uppsala. Jag höll en föreläsning om min blogg Tonarsmorsa.se Det är en sammanfattning om de dryga sex år jag har bloggat. Erkstam Bambusade det hela och det kan du se här:

Under föreläsningen så kunde man se dessa bilder på en Prezi. (Tryck på pilen under bilden, för att byta bild.) Det var riktigt roligt! Om ni undrar varför jag står med axlarna uppdragna hela tiden, så beror det på att jag lutade mig mot bordet, då jag har feber och är jätteförkyld! Med det i åtanke tycker jag att det gick riktigt bra!

För er som är intresserade av sociala medier, får gärna gå med i Social Media Club där man kommer på träffar när det är ämnen som passar en själv eller intresserar en själv och det kostar gratis. (Ibland kan det vara någon enstaka träff som man serveras smörgåsar eller liknande mot en mindre summa, men då påtalas det innan träffen.)

Tycker ni att jag fick med huvuddelarna i sammanfattningen av min blogg, eller missade jag något viktigt?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Inflytelserika bloggar

Av en tillfällighet hamnade jag på en sida där man kan mäta inflytandet hos olika bloggar. Jag sökte på min egen och fann svaret som på skärmdumpen ovan. Enligt sidan så är endast 2,7 % av Svenska bloggar mer inflytelserika än min blogg.

Nu vet jag förstås inte hur tillförlitlig sidan är, men jag gjorde fler sökningar på lite olika bloggar och fann att de jag misstänkte var ganska inflytelserika, gav ungefär samma utslag på sidan som jag gissat och de jag misstänkte att de inte hade så stort inflytande heller inte hade det. Det är förstås inga statistiska bevis, utan mer en rimlig gissning.

Frågan är mer vad man gör med informationen?

Jag kan tycka det känns lite småjobbigt att läsa såna här grejer. ”Inflytelserik” för mig förknippar jag genast med ett slags specifikt ”ansvar” för det jag skriver. Då är det svårare att få ”flytande texter” där man inte behöver analysera varje stavelse innan man publicerar.

Samtidigt kan det i och för sig vara trevligt också. Att ens texter har en påverkan, att de har en ”mening” för de som läser.

Jag bloggar mycket mindre just nu. Mer sällan och mindre frekvent. Det är inget problem för mig. Det handlar till stor del om tidsbristen i mitt liv och att jag gör lite andra prioriteringar just nu. Jag trodde nog att läsarantalet skulle sjunka väldigt snabbt och mycket, men jag blir lika förvånad varje gång jag kan konstatera att jag fortfarande har väldigt många besökare. Det är förstås roligt, samtidigt som jag ska erkänna att det inte alls känns lika ”viktigt” med många besökare, som jag tyckte det kändes för bara något år sedan. Det är roligt att många vill läsa, men mitt bloggande påverkar inte mig i antalet läsare.

Hur inflytelserik är din blogg och vad betyder det för dig?

Vad är viktigt för dig när du läser en blogg? Att skribenten är trovärdig/underhållande/intressant? Att ni delar åsikter eller att ni har så olika åsikter? Vad avgör om en blogg är bra?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hur jag ser på min egen blogg och Fusket i Bloggvärlden


Så här ser det ut just nu på Bloggportalen över Uppsalas 810 registrerade bloggar. Det brukar naturligtvis pendla något. På den första stapeln brukar jag oftast ligga bland de fem första, den andra stapeln brukar jag ligga etta och den tredje har jag nu börjat pendla mellan den första och andra. Den fjärde stapeln är jag inte registrerad i, eftersom jag bloggar för mig själv och inte för någon annan.

Sedan jag började blogga 2005, så har det funnits topplistor i bloggvärlden. Innan den riktiga boomen kom, så hamnade jag väldigt högt upp, eller låg till och med som 1:a eller 2:a över hela Sverige. Det var en rolig drivkraft för en relativt ny bloggare. Det hade naturligtvis en del att göra med att min blogg fick mycket uppmärksamhet. Dels i media, men även genom att jag vann flera bloggtävlingar som fick uppmärksamhet.

Jag har aldrig stuckit under stolen med att det alltid peppat mig att ha bra besöksstatistik. Däremot är det inte ett måste, eller ett nödvändigt behov, då jag glatt fortsätter att blogga även de perioder (sommaren till exempel) när statistiken nära nog slår i botten.

Ganska snart så kom den stora bloggboomen och Internet överöstes av olika typer av bloggar och väldigt många av dem drevs av unga tjejer som skriver mycket om smink, shopping, mode och liknande. Jag är inte alls förvånad att just dessa bloggar är de som slår i taket på alla portaler, hur ytligt det än kan tyckas. Det är många, många som läser bloggar som en underhållning och tidsfördriv. Jag tror också det var därför många läsare uppskattade min blogg mer i början. I början skrev jag med humor och lättsamt, till slut tyckte jag dock att det blev så ytligt att det inte längre var ”jag” som skrev. Det var inte en tillfällighet att min blogg ändrade inriktning och har fortsatt göra det med jämna mellanrum under årens lopp.

Jag insåg förstås att jag skulle tappa en del läsare, men jag blev också glatt överraskad över att det tillkom nya. Även om jag idag inte är i närheten av Sveriges allra största bloggar, så innebär det inte heller att jag har förlorat läsare. Det innebär helt enkelt att de andra fått så oerhört många fler!

Som jag sa, många läsare är roligt. Jag lägger ner mycket tid och omsorg på min blogg och jag brinner verkligen för den. Man kan nog säga att den är mitt största fritidsintresse. Att ha många läsare är en bekräftelse på att folk vill läsa det jag skriver och det är roligt!

Men. Allt har sitt pris!!

Ibland har jag annonser i min blogg och det händer att jag tjänar några kronor på den. Dock tackar jag nej till annonser jag inte känner att jag kan stå för. Men jag tycker inte generellt att det är fel att tjäna pengar på sin blogg. Det är en bra möjlighet! Varför skulle man inte kunna tjäna pengar på något man lägger ner tid och engagemang på?

Jag har fått en del erbjudanden genom åren att blogga för olika tidningar mot betalning. Jag har hittills tackat nej till alla, då det inte har känts värt det. Antingen har jag inte gillat det tidningen står för, eller de krav man ställt, eller så har jag helt enkelt ansett att man velat betala för lite. För mig ska det kännas värt det. Anledningen till att jag har min alldeles egna domän är för att jag vill ha möjlighet att skriva fritt. På ett sätt skriver jag ändå inte lika fritt som precis i början, när jag hade 25 läsare om dagen (och var JÄTTE-nöjd med det!! 😉 ) Jag tänker på ett annat sätt nu när jag bloggar, på gott och på ont.

Något som jag däremot ALDRIG skulle göra, även om det skulle innebära att jag fick Sveriges största blogg och dessutom tjänade massor av pengar på den, är att fuska. För mig skulle det inte kännas värdigt. Det betyder inte att jag är en bättre människa än någon annan, utan det betyder helt enkelt att jag inte tycker det känns mig värdigt! Jag vill kunna stå för de läsare jag har.

Jag har sådant grundläggande rättvisetänkande i mig (på gott och ont, haha, hur kul är det att stå och skära tårtbitar med måttbandet i högsta hugg, egentligen?) att jag börjar må lätt illa bara av att bli anklagad för fusk!

Det händer dock ibland ändå. Relativt nyligen startade jag upp en blogg för min dotters dansgrupp: Blackout. Jag (som är tjejernas manager) försöker hålla den relativt uppdaterad, men det är ingen blogg som är till för att uppdateras dagligen, utan det är dels för hålla tjejerna och killarna som dansar för min dotters och hennes danskompisars dansgrupper uppdaterade i vad som är på gång, men också för att vi ska kunna hänvisa folk som vill boka gruppen för olika evenemang till en slags dans-CV. Det finns uppdaterade sidor för vad tjejerna i dansgruppen har för meriter inom dansen etc.

Det är dock, som sagt, ingen blogg som är tänkt att uppdateras dagligen, då både jag och tjejerna som driver den har egna, privata bloggar som vi prioriterar.

När jag la upp bloggen Blackout så registrerade jag den också som brukligt på Bloggportalen, Bloggtoppen och Bloglovin! Jag la även upp en besöksräknare på sidan, mest för kul skull.

För några dagar sedan fick jag en kommentar, både i min egen blogg och i Blackout-bloggen av en Classe. Så här skrev han:

”Jag ska skriva under listan, om din dotter tar bort sin bluffblogg från bloggtoppen.se lista.Ingen tror på att dom har haft 27.000 läsare denna vecka..”

Först fattade jag inte vad han menade. Jag trodde han menade någon av döttrarnas privata bloggar, men fann inget konstigt på Bloggtoppen! Sedan hittade jag det! Det handlade alltså om Blackout-bloggen som det i första hand är jag som håller i trådarna runt, även om tjejerna ibland lägger in inlägg, när det är något på gång. Jag gick in på Bloggtoppen och kollade och där såg det ut som om Blackout hade haft väldigt många besökare. Jag visste att det inte stämde, dels då bloggen har en egen besöksräknare som visade på under 4000 besökare sammanlagt, sedan start och dels för att Bloggportalen visade något helt annat.

Jag skrev därför till Bloggtoppen följande:

”Hej! Jag är med och driver en dansblogg: http://blackoutdance.wordpress.com/ som finns registrerad hos er. Nu får jag arga kommentarer om att vi inte har 27.000 besökare i veckan som det står på bloggtoppen. Vilket stämmer. Det här är en liten blogg som jag hjälper min dotter och hennes kompisar att driva och det känns inte okej att jag nu i min blogg på: http://fatou.se samt även på Blackout-bloggen blir beskylld för att fuska. Enligt alla andra portaler, inklusive Blackout ´s egen wordpress-statistik så ligger vi på många färre läsare än så. Jag hoppas ni rättar till problemet, då vi inte försökt att på något sätt manipulera någon besöksräknare! Om detta inte rättas till snarast, så kommer vi att plocka bort bloggen från er sida, då den inte är tillförlitlig! Mvh. Fatou.”

Ska jag vara uppriktig så glömde jag av det hela igen efter det. Tills i går morse, när ”Classe” förärat mig med en ny kommentar:

”Bloggtoppen.se verkar inte bry sig om att läsa mail.
Så jag föreslår att din dotter lr vem det nu är tar bort sin blogg därifrån.Känns det inte fel att ta plats där ni inte hör hemma?Ofrivilligt lr inte så är det ändå erat beslut att låta bloggen vara kvar.”

Jag vet, jag borde ha släppt det hela där, men jag kunde inte riktigt. Jag inser också att det här evighetsinlägget är ett navelskåderi av väldigt låg nivå , men jag är igång nu och om någon endaste läsare har orkat läsa så här långt, så får ni tyvärr skylla er själva! 😉   (Men nu börjar jag försöka ta mig ut ur navelpartiet i alla fall)

Hur som helst: Jag gick in på Bloggtoppen och tog helt enkelt bort hela bloggen, trots att jag såg att Bloggtoppen inte direkt hade fört med sig någon ”läsarstorm” till Blackout-bloggen. De två senaste dagarna hade bloggen fått sex respektive åtta läsare från just den portalen. Efteråt blev jag lite arg på mig själv och tänkte att WTF, jag har samma rätt att registrera en blogg på portaler som någon annan. Om deras besöksräknare lever sitt eget liv, så är ju inte det mitt ansvar. Jag frågade också mig själv vad jag hade gjort om det vore tvärt om? Om jag haft ca 5000 besökare i veckan och Bloggtoppen visat att jag hade 10 stycken i veckan. Jag är övertygad om att jag meddelat dem, men jag hade faktiskt inte tagit bort min blogg.

Nåja, nu är bloggen bortplockad och jag vet inte ens om jag pallar registrera om mig och lägga in den igen, trots att jag tycker det är roligt att dessa bloggportaler kan hjälpa en att finna nya bloggar i de ämnen man vill läsa bloggar! Time will tell!

Däremot så får det mig att fundera en del på det här med listplaceringar och fusk i bloggvärlden.

Tills för ett kort tag sedan så insåg jag inte ens att det var möjligt att fuska. Men så läste jag en blogg (minns tyvärr inte vilken, men tror att det var på en av Metros bloggar) om att personer blir erbjudna av lite större bloggar att byta räknare på olika vis. Jag vet inte riktigt hur det går till, men om jag fattat rätt, så kan man lägga in andra personers räknare på sin blogg och på så sätt få flera räknare på samma (utan att det syns) blogg och på så sätt ska det alltså gå att fuska då det ser ut som om man får enormt mycket fler besökare än man har.

Innan jag läste det där inlägget, så hade jag ingen aning om att det ens var möjligt, men strax efter det började jag själv få förfrågningar om detta. Det var inte de allra största bloggarna, men det var en del bloggar som låg runt min egen besöksmängd.

Nu finns det inte ens i min värld, att jag skulle gå med på detta och jag har för mig att jag inte ens pallade svara alls på dessa mail-förfrågningar. Det fick mig att fundera ännu mer:

  • Är det bara antalet besökare som räknas i siffror? Spelar det ingen roll att man faktiskt inte ens har dessa besökare?
  • Är det viktigare att det SER UT som om man har besökare, än att man verkligen har det?
  • Hur många bloggare finns det som faktiskt tycker att det här är okej?
  • Om en massa bloggare manipulerar räknarna, så hur kan man då veta hur många besökare en blogg VERKLIGEN har?

Tidigare brukade jag ibland lägga upp Bloggportalens ikon på vissa inlägg, på samma vis som jag brukar lägga upp Bloglovins ikon, för att uppmärksamma var min blogg finns registrerad om man vill lägga till den som favorit eller prenumerera på den. Sedan påpekade min bloggvän Magnus Callmyr att det finns vissa som påstår att man kan manipulera räknaren om man gör så. På vanligt vis (millimeterrättvisan och tårta med måttband, ni minns…) så plockade jag genast bort dem från inläggen och slutade lägga in dem. (Här kan jag också passa på att meddela att inget hände i min statistik på Bloggportalen, så jag tror man kan utesluta att just den metoden är ett sätt att manipulera Bloggportalen.)

Är det inte så att charmen försvinner lite med topplistor om några av dom i toppen just har fuskat sig till sin plats?

Är det möjligt att ha en portal där det är omöjligt att fuska?

Till sist har jag också uppfattat att det finns en hel del konkurrens mellan olika bloggare i bloggvärlden, just på grund av bloggstatistiken. Det kanske är en naturlig följd av vårt tävlingssamhälle, men jag har så väldigt svårt att förstå det där.

Kan man inte bara vara glada för varandras skull? Om man nu inte gillar en blogg, så är det ju oerhört lätt att låta bli att besöka den.

Att det är en ”tävling”. Dessutom tror jag sällan det handlar om att en blogg är ”bättre” än en annan, utan däremot så är det ju så att vissa bloggar tilltalar fler människor än andra, men jag är övertygad om att nästan alla bloggar har något bra och något dåligt. Det gäller bara att hitta sin egen favorit, oavsett om det är en välbesökt blogg eller ej. Jag tror ibland att det är lätt att man inte ser skogen, för alla träden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Bloggtips

Jag får ibland in lite tips om bloggar som olika personer tycker att jag ska läsa. Det är alltid kul att hitta nya bloggar. Därför delar jag också med mig lite här om blandade bloggar som jag tycker det kan vara värt att läsa några inlägg på, som jag antingen blivit tipsad om, eller nyligen hamnat på själv:

Har du en särskild blogg du vill tipsa om? Kanske din egen? Lämna gärna ett bloggtips i kommentarsfältet här, så kanske en och annan läsare hittar dit och jag med för den delen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mer nätkärlek till Mymlan

Jag skrev helt kort härom dagen, apropå Alex Schulmans uttalande om bloggar. (Skulle inte han bli snäll, förresten? 😉 ) Jag skrev inte så mycket själv, utan länkade i stället till andra som skrivit bra och ett av mina gamla inlägg, då det annars kändes som om jag bara skulle upprepa mig.

Nu har jag hittat en annan text som handlar om bloggar och s.k. ”kändisars” åsikter i den här diskussionen, som jag gillar. Den här gången är det Mymlan som knackar ner en text som gör mig nöjd och glad. (Och som jag dessutom känner igen mig i!)

Jag instämmer i det Mymlan skriver, jag skulle till och med våga säga att jag tror Mymlan tar i underkant. Mymlan skriver:

Det om kanske förvånar mig mest är att det så ofta på sista tiden gjorts så stora och braskande rubriker om näthat, som om det vore vanligare än nätkärlek. Jag hävdar att det inte är det. Jag hävdar att det på varje bitter feg hatare går minst tio alldeles vanliga bra människor som är generösa och ger av sig själva och ställer upp för andra. Jag hävdar att det finns mer kärlek än hat på internet. Jag ser dagligen fler exempel på människor som träffas och får vänner, som får hjälp och stöd, som får jobb och andra fantastiska saker genom internet och sina bloggar, än jag ser människor som kränks och far illa av desamma. Men jag ser sällan några rubriker om det, och det är sorgligt att de som bara läser om bloggvärlden och inte deltar i den får en sådan sned bild av vad det egentligen handlar om.

Jag skulle vilja påstå att det går kanske hundratals alldeles vanliga människor på varje näthatare. Minst. Så fram med all nätkärlek, visa hur mycket omtanke, glädje, tips, positivism och kärlek det faktiskt finns på våra bloggar och andra forum på nätet.

Lisa Magnusson skriver också bra i ämnet!

Jag utmanar alla bloggare att visa sin nätkärlek, vad som gör dig glad och positiv när du skriver eller läser bloggar, eller hur glad positiva kommentarer i bloggen gör dig! Länka hit, eller till Mymlans artikel, till dina bloggvänner, eller till vem sjutton du vill. Men skriv och berätta. Sprid din nätkärlek!!

Sprid din bild av bloggandet! Om hur kul det är att berätta om något som är viktigt för dig, i din blogg och sedan få en positiv respons på det.

Uppdatering:

Marcus Birros svar på Newsmill: Så krossade de anonyma nätmobbarna min kärlek till bloggen

Mymlan (igen): Nätkärleken vinner över näthatet – alla gånger

Eva: Nätkärleken vinner över näthatet

Heja Abbe: Allt är inte hat, Marcus

Filippa: Kärlek!

Gunilla: Nätkärlek vs Näthat

Trollhare: Bloggkärleken har gett mig viljan att leva

Maskroskvinnan: Behövs ”tjej-bloggen” egentligen? (Av någon anledning går det inte att länka direkt till inlägget, men skrolla ner en bit, så kan du finna det)

Malin Wollin: Jag har lärt mig att känna igen hatarna

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Schulman har missat en hel del grejer…

Alex Schulman skriver idag om hur värdelösa han anser att bloggar är och jag hade tänkt svara på den artikeln, men så läste jag Bloggtidningens inlägg och bestämde mig för att helt enkelt hänvisa till det i stället.

Jag tycker Schulman har missat flera viktiga poänger som Bloggtidningen tar upp. Jag tycker också att bloggen är ett fantastiskt komplement till den s.k. gammelmedia.

Min åsikt i det stora hela om bloggar och bloggande har jag skrivit om tidigare: Jag ÄLSKAR att Blogga!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det måste vara Bloggkärlek banne mig!

När jag skrev inlägget Jag ÄLSKAR att blogga härom dagen, apropå Elisabet Höglunds krönika och David Nyströms krönika, så kom det från hjärtat. Det är så enormt glädjande att inlägget nu spridit sig som en löpeld bland andra bloggare som också beskriver vad som får dem att älska att blogga. Här är några av dem:

Om det är fler bloggare som skrivit om varför de älskar att blogga, eller håller med Elisabet och David, så säg till så lägger jag till era länkar också! (Listan uppdateras eftersom nya inlägg tillkommer)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag ÄLSKAR att blogga!!

Bloggandet har diskuterats en hel del i media, sedan det blev poplärt att blogga. Först ansågs det av förstå-sig-påarna att det var en amatörhobby. Sedan upptäckte man till sin stora förvåning att en del bloggare hade OERHÖRT höga besökssiffror. Inte minst de s.k. ”modebloggarna”. Förstå-sig-påarna skakade förvånat på huvudet och skrek ut i tidningstablåerna att det var en övergående trend. Sedan upptäckte man att bloggarna växte sig ännu större och dessutom kunde man inte längre blunda för att bloggande blev en maktfaktor. Det blev helt omöjligt att försöka se mellan fingrarna och inte ta bloggvärlden på allvar.

De flesta medier idag har tagit in bloggarna och försöker uppmärksamma det som skrivs, som kan ses ligga i ”allmänhetens” intresse. Sedan finns de där bakåtsträvarna. De som inte alls gillar det här fenomenet med att precis vem som helst kan starta en blogg och skriva i stort sett vad de vill (inom lagens gränser). De går och väntar på ”undergången” av bloggarna.

Vi som befunnit oss i bloggvärlden under flera år, vet att faktiskt merparten av alla bloggare till slut lägger ner sina bloggar, eller pausar, börjar om på nytt eller vidareutvecklar sina bloggar. Få bloggare som hållit på i några år, fortsätter sitt bloggande på samma vis de började. Men i högre takt än folk lägger ner bloggar, så uppstår det nya. Så meddelar två kända personer att de slutat blogga, eller i alla fall tar en paus.

Då kommer de. De blodtörstiga antikrönikorna. ÄNTLIGEN får man lite legitimitet att spy galla över bloggare.

Elisabet Höglund skyndar sig att skriva.

David Nyström hänger också på.

Både jag och Mymlan har fått oss en skopa ovett också. Vi är naturligtvis inte ensamma om det.

Jag tycker att en som kommenterat Elisabet Höglunds krönika, säger en hel del:

Man kan verkligen undra Elisabeth. Du har gått ut i pressen o talat om hur du blivit mobbad – ändå hänger du med tåget o ger dig på Linda Rosing. Mig veterligen har hon inte gjort en människa förnär. Trots all den skit hon får ta talar hon dessutom aldrig illa om någon annan människa. Vem är du o jag att döma henne? det finns väl en otrolig massa människor som skadar och visar ondska. Men att du ska sitta här och kritisera triviala bloggar när du kan använda din möjlighet att skriva på detta utrymme om riktigt viktiga och angelägna saker gör dig betydligt mer sorglig än bloggarna du attakerar..

Jag tycker den kommentaren säger vettigare saker än någon av nämnda uttalanden ovan.

The point is made. Vi har förstått att en del människor inte gillar fenomenet bloggande. För mig är det ganska obegripligt. För mig är det ungefär som att säga ”jag gillar inte mat”, för att man tycker det finns för många snabbmatskedjor. Eller som att säga: ”Jag är inte intresserad av något”. Det häftigaste med bloggar tycker jag är att man faktiskt kan hitta bloggar som handlar om precis det man själv är intresserad av.

Du kan läsa bloggar om matlagning, fotboll, vardagsliv, teknik, böcker, politik, dans, humor, familjeliv, sex, resor, religion, husdjur, musik, krogliv, föräldraskap, graviditet, skilsmässa, film, beroende… ja, jag skulle kunna fortsätta i evigheters evigheter… Det finns liksom inga gränser för vad folk kan blogga om.

Därför köper jag inte det där med att säga att man inte gillar bloggar. Idag finns det dessutom så pass bra portaler där man enkelt kan finna sina guldkorn i bloggvärlden om man inte har tid eller ork att leta fram dem själv.

Själv bloggar jag av flera skäl, men det främsta är att jag verkligen älskar att få uttrycka mig i precis det här forumet. På det sätt jag vill, om vad jag vill och hur jag vill. De som kommer till min blogg har valt att göra det. Ibland delar vi åsikt och ibland gör vi inte alls det. Men ingen tvingar in någon här. Om man vill läsa min blogg så står det en fritt fram och vill man det inte så har man all möjlighet att avstå. Jag skriver om det som ligger i mitt eget intresse, för jag skulle aldrig kunna blogga om saker som är helt ointressant för mig. Jag brinner verkligen för bloggen. Dessutom lär jag mig en hel del. Dels när jag ibland letar fakta inför nya inlägg, men även i kommentarer under diskussioner eller när jag läser andras bloggar om ämnen som jag normalt inte skulle leta information om. Det är oerhört lärorikt att blogga!!

Liksom många andra bloggare så älskar jag att skriva. Jag skrev dagböcker sedan jag började lära mig bokstäver och dag- och diktböckerna var sånt jag delade med mig hela min barn- och tonårstid. Ofta i tonåren hade vi tjejkvällar hemma hos mig, med scones och tända ljus och de flesta gånger så var det någon av min vänner som frågade om jag hade några nya dikter. Jag hämtade glatt min diktbok och började läsa högt av det jag ville dela med mig. Ungefär som nu, fast det inte är dikter, utan andra händelser och tankar från livet som jag valt att dela med mig av på bloggen.

Jag delar med mig av mycket men långt ifrån allt. Jag har en klar gräns på vad jag vill dela med mig av och vad jag vill behålla privat.

När jag började blogga så var min blogg endast en lättsam, humorblogg som handlade mest om tonårsdöttrarna och deras bravader. Med tiden har bloggen både medvetet och omedvetet förändrats. Att gå från humorblogg till blandad blogg var ett medvetet val. Jag kände att mina humor-ämnen började bli ganska urholkade efter typ det femtielfte inlägget om att tonårsdöttrarna vägrade storstäda på torsdagar. Dessutom kände jag att bloggen blev för ytlig. Jag skriver fortfarande om samma ämnen som i början, men jag har som sagt utvecklat den en hel del.

Jag har plockat in inlägg om Afrika, om nyheter, samhällsproblematik, mångkultur, rasism, krönikor, musikinlägg, intervjuer och mycket, mycket annat. Samtidigt som jag alltså även har kvar inlägg om familjen med vardagshumor. Det passar mig mycket bättre, för den här helheten är mycket mer jag. Jag har säkert förlorat en hel del läsare som bara var intresserad av mer lättsamma inlägg att skratta åt och känna igen sig i, men samtidigt så har jag fått en hel del nya läsare, som kanske vill ha mer än det lättsamma. Jag tror det går på ett ut.

Även om jag tycker det är väldigt sporrande och roligt med många läsare, så tror jag att jag skulle fortsätta att blogga även om jag förlorade nästan alla läsare. Det är nämligen så att när jag i början, typ första veckorna jag bloggade, så satt jag och skrek av glädje för att jag hade typ 25 läsare om dagen. Jag kunde inte fatta att det fanns tjugofem främmande personer (det var inte så många av mina närmaste som kände till min blogg och brukade läsa den då) som faktiskt klickade sig in på just min sida då.

Jag läser en massa bloggar i olika kategorier. Sedan finns det en massa bloggar som jag helt enkelt inte gillar. Jag skulle aldrig säga att en blogg är en skitblogg eftersom jag anser att alla bloggar fyller någon typ av syfte. Om inte annat för skribenten själv. Det vore ju konstigt om jag som inte är förtjust i fotboll, helt plötsligt skulle börja älska en fotbollsblogg. Å andra sidan anser jag inte heller att en blogg är en skitblogg bara för att jag inte är intresserad av att läsa den.

Däremot är jag evinnerligt trött på människor som ska tala om för mig vad som är okej och inte. Människor som anser sig kunna avgöra om en blogg är läsvärd för andra eller inte. Jag är trött på att man antingen tycker att det är lite ”fult” att läsa bloggar generellt eller lite fult att läsa vissa specifika bloggar. Jag tycker det är skittrist att man väljer att omyndigförklara vuxna människor. Låt folk läsa vilka bloggar de vill. Sluta moralisera över hur andra människor vill lägga sin tid.

Hur många gånger har du inte sett en film som suger? Hur ofta har du inte läst en bok du inte gillade? Hur ofta sätter du på TV ´n och det faktiskt är ett viktigt och intressant program? För att inte tala om alla ”meningslösa” samtal vi har med människor vi möter. ”Det är fint väder idag, men jag hörde att det skulle regna till helgen. Jag vet inte hur jag ska göra, vi som tänkte grilla på Lördag…” Hur meningslösa samtal kan man inte ha? Men någonstans så fyller även dessa ”meningslösa” samtal en funktion.

På samma sätt kan det fylla en funktion att läsa 20 ”meningslösa” blogginlägg om hur någon shoppat nya linnen och handväskor inför sommaren. Eller läsa om hur någon varit sömnlös för att man har ett barn med magsjuka och fått torka spyor en hel natt.

Jag tror mig ha koll på att de flesta vardagsbloggar, föräldrabloggar och modebloggar skrivs av kvinnor. Jag vet inte om det är så, men jag har en stark känsla av att de ämnen som kvinnor oftare skriver om än män, också blir mer kritiserade. Själv kan jag omöjligt förstå varför det skulle vara mer legitimt att skriva om fotboll än om familjeliv? Egentligen anser jag nog att familjeliv är ett ”viktigare” ämne för människan än fotboll. Att uppfostra och ta hand om barn tycker jag är viktigare i det stora hela, än att springa efter en boll på en fotbollsplan. Ändå har jag aldrig hört någon kritiker skriva ”De här sportbloggarna har inget att tillföra sina läsare, de skriver om så ytliga saker och har inget viktigt att komma med” Eller: ”Den här fotbollsskribenten upprepar sig hela tiden, han har skrivit att hans favoritlag har gjort tre mål i rad nu, har han inget viktigare att skriva om?

Jag vet inte om det är så, man kan det vara så att vi alla lättare förminskar vikten av typiska ”kvinnoämnen”, medan mer typiskt ”manliga ämnen” lättare tas på allvar? Är det också anledningen till att man hackar på bloggvärlden på ett så fördömande sätt, som man faktiskt gör?

Kan vi inte i alla fall försöka sluta klanka ner på varandra? Vi kvinnor? Vi bloggare? Jag ska försöka att:

Inte säga: Jag gillar inte bloggar Utan i stället säga: Modebloggar (till exempel) intresserar mig inte särskilt

Inte säga: Det där är en skitblogg Utan i stället säga: Jag gillar inte just den där bloggen

Inte säga: Den där bloggen är så jävla ointressant Utan i stället säga: Jag är inte intresserad av den där bloggen

Ja, alla gör och säger som de vill, det är ju klart och alla får tycka vad de vill! Samtidigt så tror jag vi alla bloggare och bloggläsare skulle lära oss ännu mer om varandra och av varandra om vi slutade hacka och kritisera varandra så förbaskat. (Och då menar jag inte att vi inte får ha olika åsikter i olika debatter.) Jag tror också att man måste se till sig själv. Jag är övertygad om att jag har MASSVIS med meningslösa inlägg i min blogg. Jag är också övertygad om att det inte finns någon bloggare som har skrivit 3000 inlägg som inte har en hel del meningslösa blogginlägg. Oavsett om vi skriver om fotboll, frisyrer, barnafödande eller teknik.

Jag kommer att fortsätta blogga eftersom jag ÄLSKAR att blogga!! Jag är övertygad om att jag kommer att fortsätta blogga länge till. Kanske kommer jag att utveckla bloggen ytterligare med tiden och kanske kommer jag att blogga på ett helt annat sätt i framtiden eller om helt andra ämnen. Det har jag ingen aning om idag, men fortsätta blogga är jag övertygad om att jag kommer att göra. I någon form och jag är helt säker på att det är många andra som kommer att göra det, även om en och annan kändis slutar att blogga under tiden…

Tack för att du läste, fast det blev så långt. Jag ser fram emot att få läsa din åsikt.

Hannah Graaf Karyd som också är med i Blogguppropet har skrivit om detta också, ur sin synvinkel, jag rekommenderar er varmt att läsa hennes inlägg:

Dubbelmoral + Elisabet Höglund = ?

Till sist hoppas jag att vi är många som hjälper till att samla in pengar till krigsdrabbade mammor och jag hoppas också att alla bloggare hjälps åt att sprida detta vidare både inom och utanför bloggvärlden:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag vet inte vilken sten de krälat fram under

Det började som en skakning på nedre däck, höll jag på att skriva, men det började med en diskussion inne hos Mymlan där jag lovordade hennes inlägg som jag tycker höll väldigt bra nivå och dessutom skrev hon ungefär det jag tänkte. Men sedan började jag att följa en del av länkarna till de som kommenterat och upptäckte en värld av grov rasism och dylikt och bestämde mig för att avsluta diskussionen, då den kändes lönlös.

Ganska snart så fann jag ett annat inlägg där man bestämt sig för att såga min blogg. Det har man ju rätt att göra, eftersom alla har rätt att tycka det de vill. Jag skulle kunna bemöta hela inlägget och kanske ge dem en och annan poäng, men ser det som lönlöst då det snarare skulle framstå som om jag försöker ursäkta mig själv och det har jag varken lust till eller känner att jag behöver göra. Alla får tycka vad de vill och alla kan ju inte gilla alla bloggar, så är det bara. Andra detaljer kan man ju jobba på om man har tid, lust eller känner för det.

Det intressanta här med att då vissa bloggar upptäcker att man sågat min blogg ”officiellt” är att då kryper dessa rasistiska små kräk fram ur sina vrår och ser sin chans att få kasta sig på en morsa som bloggar och råkar vara en person som lovordar mångkulturen. Man diskuterar dock varken bloggdesign eller huruvida bilderna har ramar eller ej, inte heller diskuterar man mina åsikter sakligt, utan man bestämmer sig för att överösa min blogg med hatord och rasistiska angrepp mot både mig och barnen.

Min blogg må ha många skönhetsfel och vara allt för svårnavigerad, men det som faktiskt följde den felsökarkritik man gjorde på The Critics, var att osmakliga kommentarer öste in och försöka sänka mig och barnen. Det är möjligt att The Critics i sig inte hade något med saken att göra, men jag kan inte låta bli att undra vilka deras besökare är, när mina kommentarer helt plötsligt nerlusas av dessa personer efter artikelns publicerande, särskilt som man hänvisade till att det var just The Critics man läst.

Jag har bloggat i flera år nu och jag har fått min beskärda del av rasistiska kommentarer, kritik i bloggar och bland kommentarer, mail, även om jag sällan ger dem något större utrymme i bloggen.   Jag har lärt mig handskas med bloggvärldens alla troll och liknande. Men liksom de flesta föräldrar blir jag en tigerhona när man kastar skit på mina barn.

Hur som helst, efter The Critics artikel går en bloggare, som varit med i diskussionen på Mymlans blogg i taket av lycka. Han skyndar sig att skriva ett inlägg om mig. I en kommentar skriver han:

”Någon som vet vem som satt i juryn och om de fick sex eller pengar för att låta henne vinna?”

Vilket är ganska typiskt att attackera en kvinna med, som uppnått något. Ett riktigt lågvattenmärke, för jag har aldrig sett den typen av kommentar om en man. Och hade ens tävlingen gått till på det viset, så hade jag först behövt knulla med de som ansågs vara bloggvärldens ”viktigaste” bloggar på 100 personer och sedan skulle jag ha behövt knulla Aftonbladets alla läsare. Ursäkta, men en som arbetar 150 % och har fyra barn har kanske inte riktigt tid med all denna sexaktivitet inför en bloggtävling. Det var fantastiskt roligt att vinna Stora Bloggpriset, det betyder dock inte att jag skulle tyckt det var värt att knulla tusentals personer för att vinna det. Att jag vann stora bloggpriset må sticka i ögonen på folk som inte gillar min blogg, men det är trots allt inget som jag själv kunnat påverka utgången av.

När inlägget som Rum 237 skrivit om mig, visar sig hamna som toppost i hans blogg (det mest lästa inlägget i hans blogg) fick han antagligen en orgasm av glädje och skyndade sig skriva ett till inlägg om mig. Den orgasmen bjuder jag på!

Men, jag skriver mest detta inlägg för att visa vilka ynkliga människor det finns, som tror att deras kränkningar ska hindra mig från att skriva. En sak skedde: de väckte tigerhonan i mig!

Här är några av de mest ”rumsrena” kommentarerna jag har fått, de som kränker barnen värst, tänker jag inte ens lägga ut:

237 tyckte:

Detta var nog den vidrigaste bloggen jag ramlat in på, på alla tänkbara sätt och några till.

Helmer Pulling
|

Jag såg att The Critics hade sågat detta vämjeliga försök till blogg jämns med fotknölarna. Med all rätt, vill jag säga. Något vidrigare än detta exempel på Internetnedsmutsning får man fan leta efter. Gå och göm dig i en garderob! Ta inte med dig datorn….

http://www.thecritics.se/2009/04/tonarsmorsa-hedersmedlem-i-lankarna/

Nicklas Dudziak
|

Fyfan, vilket äkta white-trash du är.

whitepride
http://gayallah.blogspot.com |

death to neggers! white power!!

whiteprides senaste inlägg..allah is imagination gay thing!

Tillägg: 20/4-09. Eller snarare ett fråndrag: Jag har efter påpekande tagit bort e-postadresserna på de kommentarer jag lagt in i inlägget, men har dem naturligtvis kvar själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ny bloggutmärkelse

Jag har fått en ny bloggutmärkelse. Denna gång av Soulsister.

Jag sänder utmärkelsen vidare till följande bloggar:

Ludmilla

Mindys Magnifika Dagbok

Johanna Sjödin

Madonnan

Jag tror jag nöjer mig där för denna gång!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,