Varför ska allt roligt hända på samma gång…

badkar…och när jag inte kan komma?

I går var jag inbjuden på flera roliga grejer. Först ville en vän gå med mig på en afrikansk dag i sitt bostadsområde och jag tackade ja, på kvällen skulle det bli en rolig bloggträff som jag såg mycket fram emot. Sedan kom jag på att jag ju redan var inbjuden på dagen till en filminspelning, så jag fick tacka nej till den där afrikadagen. När min dag var fullbokad dök det upp en massa andra roliga evenemang som jag gärna hade varit med på. Bland annat en utställning tillsammans med flera intressanta människor som jag gärna vill träffa, men det var jag förstås tvungen att motvilligt tacka nej till, eftersom min dag redan var planerad.

Den här filmgrejen har jag varit inbjuden på tidigare, men var då tvungen att tacka nej i sista minuten så jag var glad över att få en till chans.

Nåja, dagen igår hade jag verkligen sett fram emot. Både filmgrejen och bloggträffen. Faktiskt så mycket att jag hade köpt nya kläder till det. Ja, det kanske inte är riktigt hela sanningen, men jag köpte nya kläder och i stället för att använda dem har jag gått och ”sparat dem” för att kunna använda igår, då jag tycker det är roligt med nya kläder när man ska träffa roliga människor och göra roliga saker.

Men, men ödet blir inte alltid som vi vill… Redan Fredag när vi var i väg på det här kock-eventet visade Mabou att han med största sannolikhet höll på att bli sjuk och mycket riktigt så däckade han direkt vi kom hem och jag såg på hans glansiga blick att det var på väg åt ”fel håll”. Själv hade han planerat att gå på Gröna Lund, sista gången för den här säsongen, tillsammans med sina kompisar, så han gjorde klart att han INTE tänkte bli sjuk i alla fall. Men som sagt, ödet blir inte alltid som man själv vill och det slutade med att jag fick ställa in allting igår. Jag ska erkänna att det tog emot. Jag ska erkänna att jag knappt ville tänka på allt det roliga jag skulle missa under dagen.

I ren frustration satte jag igång att städa, handla, tvätta, vika tvätt, tvätta mattorna och laga en väldigt komplicerad maträtt (inspirerad av kock-eventet). Så min tröst i det hela var att jag i alla fall fick ett välstädat hem och god mat (som serverades mitt i natten, då jag hade missbedömt tiden liiiite grann… 😉 ), rena kläder och mattor fick vi också. Ja, det var inte så jag planerat min lördag, men det blev så den avlöpte i alla fall.

Idag har jag ägnat dagen åt att sova ut, ta ett långt bad, tagit hand om mig själv, svarat på mail och meddelanden som jag skjutit upp allt för länge och nu ska jag jobba en del med thegambia.nu

Vad är väl en bal på slottet…?

I morgon blir det nya tag med arbete och vardag igen! Yaaay!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dagen i Ord och Bilder

Morgonen började med att jag låg och drog mig länge med min ljudbok i sängen. Skönt att börja en Söndag på det viset!

Bilden tackar jag Häxan för!

Därefter blev det lite fart på mig. Mabou skulle på kalas och man fick klä ut sig om man ville. Temat att klä ut sig på var följande: detektiv, polis, bov eller polishund. Jag tyckte det lät spännande och tänkte att det blir toppen för Mabou som har en viss förkärlek till poliser, då han redan har poliströja, handfängsel och poliskeps.

Men. Jag glömde ju att Mabou är en kille som inte nöjer sig med det alldagliga. Han skulle vara insatsstyrkan förstås! Täckbyxorna som jag fått bråka med honom hela vintern om och vinterjackan likaså, åkte på helt frivilligt och över detta svarta byxor och tröja, skottsäker väst hade han, vilket var en gul reflexväst. Som hjälm hade han storasysters svarta ridhjälm och skidglasögon till. Naturligtvis hade han sitt handfängsel, en k-pist och en pistol till detta. Jag missade att ta bild på honom, men häxan tog en härom dagen när han övade inför kalaset! Originalen ser ut SÅ HÄR!

Jag kände mig väldigt säker när jag cyklade med honom till kalaset, för aldrig tidigare har jag haft cykeleskort av insatsstyrkan… 😉

När Mabou åkte på kalaset åkte jag och träffade en bloggare; Anders Sporring på en fika. Det var ett så trevligt möte att vi förlängde fikat i flera timmar. Jag har haft sådan tur när jag mött bloggare och fått så många fina bekantskaper och vänner genom bloggen. Snacka om SOCIALA medier!! 😀 Tack , Anders, det här hoppas jag vi kommer göra om!

Anders Sporring, jag och mina fyra dubbelhakor!

Efter fikat vandrade vi runt lite i Uppsala i njutfulla miljöer

Eftersom vår fika drog ut på tiden så fick Mabou följa med Häxan hem en stund, vilket han inte hade något emot. ”Försök komma lite sent, mamma!” Sa han när jag åkte iväg när jag meddelade att han kanske skulle få följa med Häxan hem om jag blev lite sen.

När jag kom hem, hann jag precis bädda rent i sängen, så kom en annan vän och bloggare på besök. Nämligen Smultronet! Lite rörigt bland matlagning, en Mabou ur gängorna och ett gäng tonåringar på plats, lyckades vi ändå få oss en välbehövlig pratstund! Skönt och härligt med ännu mer trevligt sällskap. Ja, det här blev rena rama bloggträffardagen när man ska sammanfatta den. En trevligare Söndag kan man knappast önska sig.

Inte så bekymrad som jag ser ut

Dessutom har Isa fått ur sina senaste flätor ur håret och ser ut som ett litet kramtroll, mer än vanligt!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggfrukost med YourLife

Tidigt i morse klev jag upp, för att hinna med tåget till Stockholm och gå på bloggfrukost. Först funderade jag på vad bloggfrukost kunde betyda? Hmmm… Käka bloggare till frukost, kanske? Jag funderade på vilken bloggare som skulle ätas, höll tummarna för att det inte skulle bli jag, chansade och åkte iväg.

Jag var inbjuden av YourLife med Carina Nunstedt i spetsen. YourLife är en helt ny sajt, nätverk och magasin som Bonnier Tidskrifter nu lanserar.

Det var lite kort, men väldigt trevligt! Flera inspirerande och trevliga kvinnor i samma lokal, det är inte helt fel. (Ett par, tre män hade också hittat dit, men de var helt klart inte särskilt många).

Nu kommer den där delen där jag borde berömma frukosten. Jag som älskar frukostar. Tyvärr kan jag inte överösa frukosten (det ser gott ut, men i detta fall bedrog skenet mig) med lovord, men då ska också tilläggas att jag inte är så inne på hälsokäk, utan jag gillar ganska traditionella frukostar. Ni vet; juice, gröt, filmjölk, yoghurt, gurka, flingor, smör och ost etc. Hotellfrukostar är rena himmelriket för mig.

Eftersom jag hade klivit upp redan klockan 05.00 för att hinna, så var jag rätt hungrig och borde då ha kunnat sätta i mig nästan vad som helst. Men det som serverades var väldigt svårt att få ner… Vi åt frukosten på YogaYama och det var ett väldigt trevligt ställe. För er som gillar hälsokostkäk är nog detta paradiset, särskilt som jag nu ser att de även vann pris för ”Ã…rets Hälsorestaurang 2008” Det förvånar mig inte. Och om du gillar hälsokost och vill käka i mysig atmosfär, så är nog det här rätt ställe för dig. Men. Jag borde ha ätit frukost innan jag gick. Gratis är inte alltid gott. (Det var nästan så jag önskade att de i stället serverat en smaskig bloggare som frukost, kokt, grillad eller stekt)

Nåja, genomgången av Your Life var desto mer spännande, så jag får väl släppa det där med frullen… (Fast jag kan avslöja att jag köpte VÄÄÄRSTA frukosten på Centralen som jag stoppade i mig på tåget på väg hem… 😉 )

Hur som helst så var det trevligt och jag är glad att jag åkte. Yourlife är ju ett helhetskoncept som jag tycker låter väldigt spännande.

I minglet syntes bl.a. Söta Malin Eklund, Ebba Hultkvist (som också är marknadsansvarig för yourlife), Ann Söderlund, Katerina Janouch, Sanna Lundell och Ana Udovic, Linda Skugge m.fl.

Till sist men inte minst så fick man med sig en rätt skapligt stor goodiebag och i det här fallet så var gratis väldigt gott. Trevliga grejer som förgyllde min morgon rejält!

Inspirerande kvinnor:

Carina Nunstedt, Denise Rudberg och Katerina Janouch

Samma najsa gäng igen

Linda Skugge

Som för övrigt var ruggigt snygg i morse. Och hon gör sig mycket, mycket bättre i verkligheten än på bild!!

Sa jag att jag älskar inbjudningar?

Gör du också det? I så fall är det sista dagen idag att anmäla dig till bokafton på Onsdag! Glöm inte det!

Den här härliga bilden mötte mig på vägen hem och gav mig än mer vårkänslor än jag haft de senaste dagarna. Ibland är livet lite bättre än skapligt!

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

När telefonen ringer…

Jag är rädd. Jag är rädd för att mista.

Jag har under den senaste dryga veckan skrivit att döden har kommit lite för nära i min familj. Så nära att jag börjar känna stanken av den. Döden doftar inte. Den stinker, har jag insett.

Jag har skrivit om två personer som står familjen nära som står inför något som börjar stinka död. Jag är inte rädd för döden i sig, man jag är oerhört rädd för att mista.

Den ena personen har väldigt kort tid kvar. Den som är en nära familjemedlem. Jag tror det handlar om dagar. Eller kortare än så. Jag har inte fått något hopp om att det skulle röra sig om längre tid än så… Mitt hopp är inte så stort. Varje gång telefonen ringer fryser mitt blod till is och jag blir nästan förlamad. Orörlig. Stel. Känner dödens stank. När samtalet inte bär död med sig andas jag ut. Ett djuuupt andetag. Jag blir skrattig och känner mig lättad. Jag ber. Jag ber att det ska ske smärtfritt. I alla fall så smärtfritt som möjligt. Jag ber. Jag ber för personens kropp och själ. Men jag har inte givits mer hopp än så…

Den andra personen har kommit att bli något av en familjemedlem, fast hon inte är det. Vi började som bloggvänner några år tillbaka. Hon kom på besök. Vi blev nära. Som två systrar. Våra barn blev nära. Hennes barn, nära oss och mina barn nära henne och hennes barn… Vi har hunnit med så mycket tillsammans. Med och utan barn. Med semestrar och vardag. Med långa telefonsamtal. Många telefonsamtal. Med chattar, med en massa tok. Med besök. Med flera besök. Med ännu fler besök. Med skratt och med tårar. Med överraskningar och mer överraskningar. Hon är nu svårt sjuk. Jag hoppas, hoppas, hoppas att döden inte tänker knacka på hennes dörr. Jag hoppas hon ska besegra skiten! Jag hoppas att döden bara kommer med sitt stinkande tryne, för att sedan ge sig av, med svansen mellan benen. Jag har inte kraft nog att ta in mer än så just nu. One thing at the time…

Allt handlar om CANCER!

Jag är arg, förbannad, precis som Alter Ego själv är, när hon kommenterar Ludmilla ´s blogg, som handlar om just döden. Alter Ego har under en lång tid sökt hjälp, utan att ha blivit riktigt lyssnad på. Inte tagen på allvar. Nu är hon i stället illa däran och det gör mig oerhört ont!!

Återigen: FUCK CANCER!!

(All olikfärgad text i detta och andra inlägg är klickbara länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,