…att man lyssnar på en riktigt bra ljudbok när man går och längtar hela dagen att få gå och lägga sig igen, så man kan lyssna på sin ljudbok i lugn och ro…
Den här Storytel… Jag har prenumererat på dem ett tag nu. Särskilt då jag fått svårt att hitta fokus på att koncentrera mig på att läsa under en period (märkligt, då jag alltid älskat att läsa). Men med det här Storytell så måste jag säga att det blir lite julafton varje gång jag ska påbörja en ny bok. (Även om jag betalar för min lilla ”julafton” själv! 😉 )
Det jag kan tycka är lite trist, är att det inte verkar finnas så många äldre ljudböcker, utan att det mest är nya titlar. Det är visserligen bra också, men hade gärna sett lite fler av äldre ljudböcker också.
HÄRär boken jag lyssnar på just nu och som är GRYMT spännande att lyssna på.
Jag har alltid älskat böcker. Jag har läst och läst och läst. Förhoppningsvis blivit lite klokare med åren, både på grund av böcker, utbildningar och erfarenheter. Människors utveckling är fantastiskt!!
Ibland tänker jag på när människor kritiserar någon och säger: ”Men så där sa du inte förut” eller ”det tyckte du inte för några år sedan”. Nej, tack och lov utvecklas vi människor. Tack och lov har mina åsikter utvecklats och ibland helt ändrats sedan jag var ung. Tack. Och. Lov.
Man har rätt att ändra sig. Men har rätt att utvecklas. Man har rätt att gå vidare i livet, med ny kunskap och nya erfarenheter.
En av många böcker jag lyssnat på
De senaste åren har jag fått allt svårare att läsa böcker. Jag vet inte varför. Jag har fortsatt ta emot böcker folk omkring mig rekommenderat och jag har även fortsatt köpa böcker själv. Särskilt såna som jag vet redan innan att jag kommer att älska. Så har jag börjat läsa och ofta gillat innehållet, men ändå inte klarat av att läsa ut dem… Jag sörjer det. Verkligen. Det har varit ett av mina största intressen. Det att läsa böcker.
Det känns lite som att förlora en kär vän. Den finns inte längre nära dig.
Jag har i stället lyssnat mycket på radiodokumentärer. Men så kom jag till den punkt när jag lyssnat igenom alla kanalers radiodokumentärer och började på omgång två. I samma veva testade jag en sån ljudbokstjänst som kostar pengar, men som man fick prova gratis i två veckor. Jag har lyssnat mycket på ljudböcker också genom åren, men kom av mig lite där också. Men så började jag alltså lyssna på ljudböcker genom den här appen jag laddade ner. Den kostar en del varje månad, förutom de två första gratisveckorna då…
Men det är bara SÅ värt det! Det är en sådan fröjd att lyssna, lyssna och lyssna. Jag lyssnar när jag är ledig och kan ligga kvar jättelänge i sängen och bara lyssna (ligga kvar i sängen efter jag vaknat är annars inte min starka sida). Jag lyssnar när jag äter frukost, jag lyssnar när jag ligger i badet. Jag lyssnar till och från jobbet. Jag lyssnar när jag går och handlar. Kort sagt, jag lyssnar nu på ljudböcker en väldigt stor del av min vakna tid och det är en sådan glädje. Det är lite som att ha fått tillbaka den där förlorade vännen. Och förhoppningsvis blir jag ännu lite klokare med tiden…
Hur stressar du ned? Hur njuter du av din egentid?
Det finns böcker och så finns det Böcker med stort B. Men nu pratar jag om ”The Book”!!
Den bok jag talar om är Niceville av Kathryn Stockett och utspelar sig i Mississippi under 60-talet.
Underrubriken till boken är följande: ”Tre kvinnor, två världar, en historia” och det är en mycket bra sammanfattning i en mening av den här boken.
Boken handlar om hemhjälpen Aibileen som har mist sitt enda barn, men uppfostrat 17 vita barn som hemhjälp under sitt liv. Det handlar om kärleken till dessa barn, som sedan växt upp från att älska, avguda och se upp till henne, till att förakta och se ned på henne för att hon är svart.
Det handlar om den rasism och förnedring som många svarta hembiträden i Södern i USA blev utsatta för under 60-talet och som lade grund för mycket av hur samhället ser ut idag.
Boken handlar även om hemhjälpen Minny, som försöker foga sig i att bli behandlad som mindre värd och med respektlöshet och förakt, för att hon så väl behöver sitt arbete, samtidigt som en kokande ilska sjuder inom henne, som får utlopp när hon inte längre klarar av att hålla den inom sig. Om dess konsekvenser för både henne själv och sin familj. Det handlar om en inneboende stolthet som någonstans lever kvar, trots all förnedring och kränkande behandlingar hon tvingats utstå.
Den tredje huvudpersonen i boken är den vita societetsdamen Skeeter som återvänder hem till Mississippi, efter avslutade studier och upptäcker att den svarta hemhjälp som uppfostrat henne inte längre finns kvar i barndomshemmet. Det handlar om Skeeters tröstlösa försök att få tag på var den kvinna som uppfostrat henne tagit vägen och varför hon inte finns kvar i barndomshemmet. Skeeter möter med tiden de svarta kvinnorna som arbetar i hennes och hennes väninnors hem med andra ögon efter hemvändandet. Hon bestämmer sig för att skriva en bok tillsammans med flera av dessa svarta kvinnor. Förläggaren menar att det är ett omöjligt och mycket farligt uppdrag som kommer att vara resultatlöst eftersom ingen av dessa kvinnor kommer att berätta sanningen för Skeeter och om någon mot förmodan skulle göra det, så är det ett livsfarligt försök, då kvinnorna riskerar sina liv bara genom att prata med Skeeter om dessa saker.
Boken är en viktig berättelse för svarta människors kamp mot rasism både i dåtid och nutid. Den är en viktig del av historien och även om det är en roman så finns det många delar av den som direkt kan överföras till verkliga händelser. Historien är mycket bra i separerade delar, men där finns också en grundhistoria som är mycket bra och som dessutom ger ett välskrivet sammanhang och ett samband som binder historien samman till en totalt mycket intressant bok. Boken är inte särskilt förutsägbar, vilket gör den mycket spännande.
I boken finns även många inslag av humor och jag skrattade högt vid många tillfällen, även om romanen är ett drama i grunden.
Jag ger boken fem Afrika av fem möjliga, så vänta inte, utan läs den om du missat den. En film har även gjorts med boken som utgångsläge och den vill jag gärna försöka se, även om recensionerna talar för att den inte går att jämföra med boken.
Om du bara ska läsa en enda bok det här året, då måste du läsa den här!!
Ljudboken var väldigt bra! När författaren själv läser sin bok, kan det bli extra bra om h*n är en bra uppläsare och det är Morgan Alling. Det blir mer känsla och det blir mer inlevelse. Boken handlar om Morgan Alling´s uppväxt med alkoholmissbruk och svek av fosterfamiljer, samhället och i princip alla vuxna som fanns i hans uppväxt.
Jag blir alltid väldigt bedrövad när jag hör om barn som farit illa av fosterfamiljer. Det är som att strö salt i någon sår, när en fosterfamilj (idag heter det familjehem) missbrukar sin roll som en bra vuxen i ett barns liv, som redan tagit skada och är utsatt. Boken handlar också om skuld och skam över att vara en förälder som inte räcker till. En förälder som inte förmår skydda det bästa man har: sina barn.
Det handlar också om ett utsatt barns känsla av att vilja ha revansch, att få visa att man ”duger”, att man är duktig, att man är något värd. Den handlar också om att man till slut måste göra egna val, att man kan få ett bra liv, även om ens uppväxt har varit svår och även om att man inte kan skylla på en ”taskig barndom” för att man gör tokiga val, samtidigt som uppväxten sätter djupa spår som man måste jobba med.
Boken tar upp ett mycket tungt ämne, samtidigt som den inte är skriven med tungsinthet, utan tvärt om med både humor och lättsamhet, vilket gör att boken ändå lämnar en ”feel-good-känsla” efter sig. Boken är både viktig och bra och den var svår att sluta lyssna på, jag ville bara höra mer och mer…
Om du vill ha en liten ”teaser” så lyssna gärna på Morgan Alling´s Sommar från 2009, så får du en bra hint om boken, även om den naturligtvis är ännu bättre, då den går djupare. HÄR kan du lyssna på Morgan Alling´s sommar från 2009.
Emma som i media länge kallades ”Arbogamamman” har varit med om något av det mest fruktansvärda en mamma kan vara med om. Hennes två barn mördades brutalt samtidigt som hon själv nästan blev ihjälslagen.
Händelsen är så ond att de flesta aldrig ens har det som sin värsta mardröm. Det är helt enkelt för grymt för att man ska tänka att det skulle kunna hända. Men för Emma hände det verkligen och det är det som boken handlar om. Före dåden, själva dåden och livet efteråt. Både det rättsliga efterspelet, men även det känslomässiga, praktiska och fysiska livet efter dessa vansinnesdåd!
Eftersom det är en hel del Emma själv inte minns, då hon var medvetslös efter den fruktansvärda händelsen så utgår man från både Emma´s pappa och Emma själv när man delger berättelsen. Det gör berättelsen både levande och att man får den ur ett större perspektiv.
Man förstår av boken att Emma och familjen har fått en del kritik för att de varit så öppna med media och jag blir så trött, så trött på just den typen av kritik. Vi alla människor är olika och har ett väldigt olika förhållande till media. En del vill absolut inte synas alls, utan alltid vara så ”anonyma” som de kan i sin egen vardag, medan andra har ett enormt behov av att synas och kanske tycker att de har något att komma med och därför vill göra sin röst hörd. Sedan har vi de som egentligen aldrig haft en medialt sug, men så händer det något som gör att den personen är aktivt medveten och har kunskaper som ingen eller få andra har och då känner att de ”måste” säga det, för att det inte finns någon annan eller väldigt få med likvärdig erfarenhet.
Där faller nog Emma in under den sista kategorin. Om hon innan denna händelse tillhört den första eller andra kategorin, har vi ingen aning om och jag tycker det är helt ointressant.
Eftersom väldigt många berördes av det här specifika fallet där så grova och råa brott begicks, så tror jag det varit till stor tröst för många människor att Emma och hennes familj varit så öppna, men som Emma skriver i boken innebär det att även hon känt stöd, tröst och viss trygghet i de många människornas engagemang och hur kan det då vara fel? Det blir ju en win-win-situation. Om någon stör sig på det, så handlar det nog mer om dem än om media och Emma med familj.
På samma vis är det inte alla som gråter öppet när de känner sorg. Man kan sörja och gråta inom sig, utan att tårarna syns. Om det skriver Emma också för att försöka förklara i boken.
Den här boken väcker många känslor; rädsla, ilska, frustration, sorg och djup bedrövelse, men den väcker också många känslor av kärlek, tålamod och empati.
Boken får högsta betyg: Fem Afrika av fem möjliga! Läs den!
Boken handlar om 20-åriga Hedvig och hennes funderingar kring feminism och jämlikhet. Boken är en debattbok och handlar en hel del om funderingar kring dessa ämnen, utifrån en ung kvinnas perspektiv. ”Kan man vara feminist och raka benen?Om man är feminist, får man då raka benen?”
Boken tar upp viktiga ämnen på ett enkelt sätt. Jag tror den kan skapa mycket tankar, särskilt hos ungdomar och jag vill verkligen rekommendera alla unga tjejer och killar att läsa den här boken, eller lärare att använda den som grundunderlag för debatter runt jämlikhet. Boken är viktig och för med sig underlag för en viktig debatt.
Jag gillar enkelheten med boken och jag tycker mycket om böcker från LL (Lättläst). Dels är det ju jättebra att de finns för personer som har svårare att ta till sig eller läsa mer komplicerade texter, men även för oss som inte har några problem med det, så är det jätteskönt att ibland läsa en lättläst bok, i stället för till exempel en tidning.
Det här var en sådan bok som när jag hörde talas om den första gången så bara visste jag att jag MÅSTE LÄSA DEN! Jag var också helt övertygad om att jag skulle tycka om den.
Jag kan absolut inte säga att jag känner mig besviken, utan tvärt om så är det nog en av de bästa böcker jag någonsin har läst och inte nog med det: boken var över all förväntan, både språkmässigt och intellektuellt.
Boken är gripande, men inte på det där ”kladdiga” eller martyrerande sättet. Annika beskriver sina upplevelser på det liv som tog henne till ett oerhört långt straff och vad som föranledde det, men också den långa tiden på Amerikansk anstalt, på ett sätt som är både trovärdigt, fyllt av sorg, skam och skuld, men där också andra känslor såsom hopp, kärlek och stolthet växer fram.
Man får följa Annika´s väg genom förtvivlan och sorg till att bli en förgrundsfigur och någon som bär med sig respekt från andra kvinnor i fängelset. Hon skriver på ett sätt som ger läsaren en god inlevelse, samtidigt som den bär en del mycket tunga bitar. Inte helt otippat så är förlusten av hennes son Sven en av de tyngre delarna i boken och när jag läser de delarna så rinner tårarna fritt, trots att klockan är tidig morgon, jag sitter på bussen på väg till jobbet och en massa människor stirrar på mig.
Kärleken och närheten till sina medfångar, beskriver Annika på ett öppet och lättbegripligt sätt. De blir en del av henne, en familj i en värld som är onaturlig på alla sätt. Annika beskriver genom hela boken världen utanför anstalten som ”den riktiga världen” och det är lätt att förstå varför. Det sker en massa galenskap på insidan som är makabra ur flera synvinklar. Där måste jag väl säga att en del av dessa (även om det inte är riktigt samma nivå, generellt) finns även på Svenska anstalter och häkten.
Strukturen, fokus på säkerhet, strukturell planering och även det faktum att det handlar om ett straff, gör det svårt att skapa förutsättningar för mänskliga känslor och behov. Detta beskriver Annika väldigt väl med den närhet och kärlek som medfångarna i stället skapar till varandra. Hur man planerar, försöker och gör sitt bästa för att underlätta för någon medfånge som man vet har det svårt för stunden.
Det finns massor mer att skriva om den här boken, men då risken är stor att jag förstör spänningen för er som vill läsa den, så stannar jag här. Om jag rekommenderar boken? Tveklöst! Vill du läsa en bok som både är intressant och berör, så är det här helt rätt bok!
Det är lätt att ge full pott för den här boken!! Fem Afrika av fem möjliga i betyg. Den är en fullpoängare rakt av:
Idag är det min födelsedag! Grattis till mig på min 25-årsdag. Eller nå´t… Minns inte exakt vad jag fyller, men det är någonstans där i krokarna, skulle jag gissa! 😉
Nåja, det är ju inte så kul om bara jag får presenter, så därför fokuserar vi kalenderlucka nummer 22 på dig! Du kan vinna boken Andetag här i min blogg just idag!
Det enda du behöver göra för att vara med i utlottningen är att kommentera det här inlägget med en korrekt epostadress (den syns inte utåt, det är bara jag som ser den).
Andetag är en bok jag ännu inte har läst, men handlingen kan du hitta HÄR eller HÄR! Författaren är Stina Nilsson och det är hennes debutroman. Tveka inte! Var med i tävlingen och få en chans att vinna boken!
Det var länge sen. Det var så länge sen en bok grep tag om mig, skakade om mig och sedan släppte mig att ramla handlöst ner. Det lyckades den här boken med!
Först till ämnet. Boken handlar om Backabranden i Göteborg 1998. Natten när 63 ungdomar dog på ett disco och många blev skadade. Natten när många föräldrars, syskons, vänners, mor- och farföräldrars liv skulle förändras för alltid. Det är förstås ett starkt och berörande ämne i sig.
Jag minns när jag tog emot nyheten om Sveriges stadsminister: Olof Palme ´s död. Jag minns vad jag gjorde och var jag var, trots att jag bara var 15 år. Men jag minns också precis vad jag gjorde och var jag var när jag tog emot nyheten om Backabranden i Göteborg, trots att det är hela tretton år sedan.
Jag satt hemma i min lägenhet med min dåvarande svärmor som var på besök i Uppsala, som hon ofta var på helgerna. Hennes söner hade samma dag åkt till Göteborg för att delta i en boxningstävling för ungdomar.
Jag minns att vi satt uppe länge den natten och pratade, som vi så ofta gjorde och jag minns skräcken när vi såg på nyheterna att det brann på discot. Jag minns min dåvarande svärmors rädsla och chock. Rädsla för att sönerna skulle vara där. Så småningom fick vi besked att pojkarna visserligen befann sig nära diskoteksbranden, sovandes i en skola, men hade blivit förbjudna av tränarna att gå dit på kvällen, då de skulle ha match tidigt på morgonen och behövde vara utvilade.
Lättnaden över att de ungdomar vi kände levde och inte skadats. Sedan förtvivlan över alla andra föräldrars stora förluster.
När jag börjar läsa boken som är skriven av författaren Eva Wiklund, så är jag ledsen och tagen. Jag förstår snabbt att i denna händelse finns 63 människoöden. 63 olika berättelser. 63 unga människors anhöriga har fått sina liv fullständigt sönderslagna. Boken fokuserar framför allt på en av dessa 63 ungdomars anhöriga. Den handlar om Anne-Britt som har två barn: Johanna och Thomas. Johanna ska hon komma att mista den där hemska natten 1998. Men innan dess ska man få följa Anne-Britt och hennes två barn, genom glädje, sorg och en massa vardag.
Sedan kom den där natten. Natten då allt stannade. Då allt förändrades för så många människor samtidigt. Man får följa med in i den där avgrundsdjupa smärtan, som saknar botten och som saknar ord som är tillräckligt talande för vad de anhöriga kände.
Men man får också följa med vidare… genom vardag, genom begravning, rättegångar och till mental försoning till det som skett. På den där långa, snåriga vägen där det gör ont, men Anne-Britt samtidigt finner styrka. Styrka att både ta sig vidare själv, finna stöd för sonen och för andra som gjorde samma förlust den där ödesdigra natten. Men någonstans finner hon också en styrka att dela med sig till andra. Både styrka och kunskap. Hon delar med sig av detta och blir en av de drivande i anhörigföreningen BOA (Brandoffrens anhöriga).
Ur hela den här märkliga historien och under hela läsningens gång, så väcks många känslor inom mig. Något som gör att det är så oerhört svårt att lägga ifrån mig boken, som jag läser ut på tre kvällar. Det går bara inte att lägga ifrån sig den. Vid varje nytt kapitel, tänker jag: ”bara ett till…”
Den väcker gamla tankar till liv, den drar upp och hjälper till att bearbeta sånt jag redan trodde var klart.
Till alla er som vill läsa en berättelse till punkt. För er som vill veta vad som sker där bakom rubrikerna. För er som vill finna styrka både i det vardagliga och i det smärtsamma! LÄS DEN HÄR BOKEN!
Det som också slår mig när jag läser boken är att sorgearbete tar tid. Det måste få ta tid och det krävs resurser. Jag tycker det verkar som de anhöriga i det stora hela är ganska nöjda med de resurser som sattes in i och med Göteborgsbranden och därefter. Det är bra! Men det får mig också att tänka på att dessa resurser bara tycks sättas in vid större katastrofer när många människor mister sina liv, samtidigt som man vet att det finns föräldrar som förlorar sina barn. Varje dag. Föräldrar som knappt får något stöd alls. Med det menar jag inte att man ska ta bort stödet när många människor blir drabbade vid större katastrofer, men jag menar att det troligen finns ett behov för en krisberedskap varje gång en människa förlorar sitt liv. Det känns som om en del finner tröst och stöd i varandra vid en sån här större katastrof, med många drabbade, samtidigt som de som förlorar sina barn i en ”vanlig” bilolycka, i en ”vanlig brand”, i ett självmord, sjukdom eller vad det nu kan vara, varken har andra drabbade i sin närhet eller någon katastrofberedskap.
Att förlora sitt barn måste vara varje förälders största katastrof!
Jag kommer sen… handlar om Johanna och hennes kompis Gilda som skulle gå på ett disco några timmar och sedan komma hem och fortsätta vara de unga flickor de var. Det handlar om tonårsrevolt och konflikter mellan mor och dotter. Det handlar om skilsmässa och kärlek. Det handlar om vänskap och det handlar om dig och om mig och om den där oerhörda kärleken till våra barn.
Tag vara på dagen, du har ingen aning om vad du har i morgon!
Boken Saba Sanningar och Lögner är en LättLäst ungdomsbok. Boken är skriven av Simonette Schwartz och den är verkligen härlig att läsa!!
Boken är i första hand riktad till ungdomar, men jag skulle vilja rekommendera alla att läsa den. Eftersom boken är lättläst, så kan den med fördel även läsas av unga personer som inte orkar med tegelstenar till böcker, av personer som har lässvårigheter, men också personer som inte behärskar Svenska språket till fullo!
Men även för personer som är vana läsare och normalt väljer böcker med större språklig utmaning, rekommenderar jag den här boken!! Berättelsen är väldigt intressant, särskilt för oss med intresse för ungdomskultur, mångkultur och möten med olika människor. Ger definitivt mer än vilken tidning som helst och är en finstämd men också viktig bok.
Boken handlar om Saba som är 16 år och med ursprung från Eritrea. Den handlar om hennes pappa som ska resa till sitt hemland Eritrea (eller ska han det?) och hennes mamma som har mått dåligt i några år, ligger mest instängd i sovrummet. Ansvaret för de två yngre bröderna faller på Saba. Ibland kommer även hennes mormor till hjälp, något som Saba inte är helt förtjust i. Och var finns Saba ´s storebror?
Saba älskar och avgudar sin pappa och han går inte alls ihop med mormor.
I boken inser Saba varför och hon finner anledning till att verkligen bli kritisk till sin älskade pappa, samtidigt som det finns en viss glimt av försoning. Försoning och förståelse kan man se ännu mer i hennes relationer till sin mamma och mormor. Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara och det blir nästan grundtemat i den här boken!!
Ã…terigen har jag läst en bok som visar hur långt ifrån varandra vuxenvärlden och ungdoms-/barnvärlden kan vara varandra.
Det sker även en massa förvecklingar bland Saba och hennes klasskamrater som gör boken både intressant, men som återigen plockar fram de där viktiga delarna av sanningen och vad den kan få för avgöranden och konsekvenser i människors liv.
Boken är trovärdig och vardaglig, samtidigt som den har fler skikt och betydelser, än man kan ana när man börjar läsa den!
4 visitors online now 4 guests, 0 members Max visitors today: 8 at 11:12 am UTC This month: 25 at 03-09-2023 03:59 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
Den här Storytel… Jag har prenumererat på dem ett tag nu. Särskilt då jag fått svårt att hitta fokus på att koncentrera mig på att läsa under en period (märkligt, då jag alltid älskat att läsa). Men med det här Storytell så måste jag säga att det blir lite julafton varje gång jag ska påbörja en ny bok. (Även om jag betalar för min lilla ”julafton” själv! 😉 )
