Efter Begravningen

Efter Begravningen gav vi oss av till en hyrd lokal i det bostadsområde som den bortgångne bott. Många från begravningen kom dit, men det var också en massa folk som inte varit med på själva begravningsceremonin som kom dit.

Eftersom det kommit fler personer än vad man väntat, så fick man inte plats i lokalen, så många stod i korridorerna och utanför. I samlingssalen bad man för Lamin och alla fick mat och dryck och man samlades helt enkelt i sorg.

Alla som kände varandra, men inte träffats på länge fick också möjlighet till samtal. Man pratade om sina minnen av Lamin och folk beklagade sorgen till de närmast sörjande.

En vän till Lamin kom fram till mig och berättade att när han precis blivit sjuk, men ännu inte varit så dålig hade han kommit hem till denna vän på besök. De hade suttit och tittat på gamla foton hemma hos vännen. Bl.a. foton från vårat bröllop 1989. Det var särskilt en bild, där vi dansar på vårt bröllop och där han höll mig runt midjan, som Lamin blivit särskilt betagen av och sedan hade han gråtit.

Sådana berättelser är tröstande.

Jag fick också höra många liknande berättelser som gjorde mig varm om hjärtat. Det känns som det blir lättare att ge vår gemensamma dotter en helhetsbild av hennes far, när jag får höra dessa små anekdoter och berättelser. Jag känner djup tacksamhet för detta.

Många kom också fram till mig och berättade att de tycker jag är en bra människa och mamma och det värmer förstås att höra från folk som inte säger det för att ”vinna något” och det känns också skönt att få det bekräftat av utomstående när man inser att man ensam har ansvaret för allt framtida föräldraskap.

Jag hade också vackra samtal med våra vänner från tiden när han bodde i Norge och vi började träffas. Särskilt en man som var även en av mina bästa vänner under en lång tid. Han bodde tillsammans och delade lägenhet med Lamin när vi träffades. De hade kommit några stycken under natten till begravningen och bröt upp efter minnesstunden i lokalen för att återvända till Oslo för att orka upp och arbeta idag, Onsdag. Skämtsamt sa vår gemensamma vän till min dotter: ”Sedan kom din mamma till Oslo och tag honom ifrån oss, för att de flytta till Sverige”. Jag känner djup tacksamhet för att de kom ända från Oslo för att dela vår dag.

Jag kan inte återge alla samtal och tankar runt dagen, men sammanlagt under den hela dagen närvarade säkert 200-300 personer i olika omgångar och jag är glad och tacksam över den stora uppslutningen och jag känner glädje och tacksamhet över att ha delat något så stort tillsammans med alla som kom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,