Jag sjönk.

Och sjönk.

Och sjönk.

Längst ner till botten. Tills mina tår nuddade havsbotten, då insåg jag att man måste ta sig upp.

Jag behövde hämta luft. Ibland kändes det som om jag höll på att tappa all luft och jag kippade efter andan. Ibland tappar man andan. Ibland behöver man ta nya tag.

Men det gäller att inte ge upp när luften håller på att ta slut, utan att kämpa sig vidare upp till ytan där man vet att det finns mer luft att hämta. Det krävs bara lite mer krafter…

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, krafter, kraftlös, botten, nya tag,