Sverige och nubben

Igår skrev jag att jag var och firade midsommar, vilket jag normalt inte är så bra på. Midsommar är helt enkelt inte min högtid. Kanske har det att göra med att jag varken är förtjust i landsbygden, sill eller nubbe, men faktum är att midsommar inte är något jag brukar ha lust att fira. Eller jo, fira gör jag oftast, fast helt utan de ”vanliga” traditionerna. Nu gjorde jag ett undantag både i år och i fjol och hade det riktigt trevligt. Ja, jag missade majstången och små grodorna, men jag hade det mesta andra med i alla fall.

Vi grillade, åt jordgubbstårta, smörstekta snittar med skagenröra och de andra fick i sig en och annan sill. Det här med alkohol är en annan del som gör att jag är lite misstänksam och avogt inställd till midsommar. Jag är inte principiellt emot alkohol, även om jag valt att inte dricka den själv, men just till högtider så känns alkoholen så central för så många och det går inte riktigt ihop för mig med barn och andra trevligheter. Jag kunde konstatera att vi hade ett väldigt trevligt midsommarfirande igår utan en droppe alkohol och det glädjer mig.

Naturligtvis är jag medveten om att de flesta som dricker alkohol kan hantera det och att de dricker av sociala skäl och inte nödvändigtvis för att bli berusade. Samtidigt som vi alla är väl medvetna om att allt för många ändå blir fulla på midsommar, allt för många inte kan hantera alkoholen alls, utan dricker för mycket och uppför sig illa. Framför sina eller andras barn. Jag har inget principiellt emot alkohol när den dricks med måtta, av personer som kan hantera den, men i sanningens namn så känner jag mig tryggare när jag slipper ha druckna människor i min direkta närhet.

Jag sitter och läser nyheterna i diverse tidningar och ser att en massa sorgliga familjetragedier inträffat och ser att de grundar sig i alkoholintag och vad vi brukar kalla ”dåligt ölsinne”. Det tycker jag är sorgligt. Jag tänker på alla de barn vars midsommar blev en bedrövelse och alla familjetragedier som kunde ha undgåtts genom att helt enkelt bara strunta i de där nubbarna, ölen, cidern eller vad-de-nu-valt-att-dricka! Vissa av våra traditioner i det här landet skulle vi antagligen må bättre av att hoppa över. Det är kanske radikala tankar och kanske kommer de upp just för att jag inte dricker själv? Samtidigt tänker jag: varför måste man dricka alkohol i sådana mängder och med barn som bara vill äta jordgubbstårta och hoppa små grodorna, om alkoholen ändå inte är så viktig för en? Och sedan tänker jag också att OM nu alkoholen är så viktig för en person, då kanske det är skäl nog att anta att det är ett problem?

Sen tänker jag så här: om det finns en särskild väg som är väldigt olycksdrabbad just på midsommaraftonen. Typ var 20:e familj som passerar i sina bilar, är med om hemska olyckor och i typ var 10:e bil som passerar får en del skador på både bilen och familjemedlemmarna och man vet att det finns en annan väg som tar en dit man ska. Den vägen är lite tristare, för man åker inte förbi den vackra sjön och det är en stor skog man måste passera, med väldigt enformiga granar som står längs vägen, men då kanske man faktiskt väljer den där trista vägen ändå? Den händer det sällan olyckor på och det är en lugn väg, så man kanske då väljer att köra den trots att det är lite tristare att åka på den?

Även om det långt ifrån blir problem i alla familjer där man dricker alkohol under midsommar, så har jag ändå en känsla av att de fall där en större grupp människor firar högtiden tillsammans, i många fall blir det någon osämja eller någon som blir lite för berusad eller någon som börjar bråka. Långt ifrån alla barn växer upp i hem där alkoholen är ett problem, men de allra flesta barn tror jag blir illa till mods när det finns vuxna som druckit en del och börjar uppföra sig på ett annat sätt än de är vana vid.

Jag känner att min egen alkoholacceptans minskat då jag erfarit både i arbete och privat hur alkoholen ställer till med ohyggliga tragedier såsom dåligt uppförande, bråk i onödan inte helt sällan på grund av missförstånd, misshandel, andra våldsbrott och det trista oron hos många barn, när någon i sällskapet blir uppsluppen/pratsam/tramsig/aggresiv etc. efter några glas…

Alkohol är en stor del av våra traditionella firanden i Sverige, men tyvärr kan jag inte riktigt se hur den fyller en positiv funktion. Kan man ha roligt och fira midsommar i Sverige utan nubben?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Hopp till föräldrar som håller på bli galen på sommarlovet!

Jullov, Sommarlov, de långa loven tar nästan livet av många föräldrar…

Idag har jag två vuxna döttrar, som i alla fall de flesta perioder bor själva. Jag har en dotter på snart 17 som är väldigt duktig på att sköta sig själv. Så har jag min lilla son på 8 som jag hänger med för det mesta.

Jämfört med hur sommarloven såg ut för bara några år sedan, så är min sommarvardag idag, rena semestern. Annat var det för bara något år sedan. Mina döttrar var ständigt i luven på varandra och om de inte tog halvt livet av varandra så tog de nästan mitt liv, kändes det om.

Det har dock funnits tillfällen när de hållit sams också, mina fyra barn…

Syskongnabb, gnäll och allmän tristess gjorde mina somrar till ett rent helvete vissa gånger. Så här efteråt är det kul att minnas och skratta åt. Men då var det jag som inte skrattade alls. Det var ju lite därför min blogg kom till från allra första början. Jag ville försöka hitta en humoristisk sida av den där vardagen som höll på att äta upp mig i vissa perioder.

Nu känns det som min familj faktiskt ”växt ifrån” det där en hel del. Det är skönt. Riktigt skönt. Visserligen kommer det tråkig vardag till alla familjer och visserligen kommer det också nya problem med nya livsföringar. Men jag måste ändå säga att jag dels känner mig tacksam över att just den där tiden tycks vara över för mig, men jag blir också förtvivlad över att jag ser föräldrar som nästan går på knäna under sommarmånaderna. Inte för att deras barn är så ”hemska”, utan helt enkelt för att barn blir väldigt krävande under sommarloven och många syskon har svårt att hålla sams.

Så här nedan kommer lite länkar till er föräldrar som har svårt att stå ut och som är helt slut för att det är sommarlov. Jag lägger upp dem till er, dels för att ni ska förstå att ni inte är ensamma om detta, utan att jag tror nästan alla familjer, mer eller mindre har samma problem. Men också för att ni ska förstå att hur långt bort det än känns just nu, så en dag, kommer ni faktiskt att kunna skratta åt allt tok och bråk barnen hittade på, för att ni PASSERAT den där tiden! Jag säger inte att det är lätt eller att det blir problemfritt fram tills dess. Jag säger bara att det finns hopp! 🙂

Här bjuder jag er föräldrar som är på väg att ”ge upp”, bli tokiga eller tror att ni är ensamma om detta fenomen, på några länkar jag tror att ni kan uppskatta och även ha lite nytta av:

Storstädning (Sommarlovet 2005)

Bojkotta sommarlovet! (Sommarlovet 2005)

Spårade ur! (Slagsmål på jullovet 2005-2006)

Förbannade sommarlov (Sommarlovet 2006)

Jag kan skriva en hel jävla roman med argument! (Sommarlovet 2006)

Ser fram emot skolstart (Sommarlovet 2007)

Mitt sommarråd till dig som är förälder (Sommarlovet 2009)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Not on speaking terms…

Binta har varit på besök några dagar. För det mesta går mina fyra barn ganska bra ihop. Ibland skär det sig mellan tonårsdöttrarna och lillebror. Men för det mesta funkar det.

Ibland funkar det dock inte. Som nu. Binta (19) och Jai (17) pratar inte med varann.

Härom dagen när jag var på väg hem efter att ha hämtat ut min laptop från lagning, fick jag två sms samtidigt.

Jag läste Bintas sms först, det stod ungefär: ”Allt är skit och jag pallar inte med all skit…”

Sedan läste jag Jai ´s sms: ”Jag orkar inte med Binta, vi slogs nyss…”

När jag kom hem så mötte jag båda damerna i köket, både till synes glada.

Jag: Vad bråkade ni om?

Jai: Om datorn…

Eftersom jag uppfattade det som om de hade rett ut allt, så släppte jag det, särskilt som jag fick en massa annat att lösa så där precis när jag kommit innanför dörren…

Idag kom jag att tänka på det där bråket igen när Binta gått, så jag frågade Jai vad det handlat om och tänkte ta ett snack om att det inte är något bra att lösa bråk handgripligen…

Jag: Hur löste du och Binta bråket härom dagen?

Jai: Vi har inte löst det…

Jag: Men ni snackar väl?

Jai: Näääe, vi snackar inte med varann…

Ja, de har i alla fall lyckats dölja det bra för mig, för jag har inte ens märkt av att de inte snackat.

Det känns som om vi har en del att reda ut här hemma…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Lika goda kålsupare!

På denna bild pågår fullt krig mellan mina två äldsta döttrar. Det gjorde det igår också. Sanningen att säga så pågår det ganska ofta!

Igår åkte mina tre döttrar bort för att stanna hos släktingar en hel vecka. Jag lyckades få till detta förra sommaren också, och nu går det alltså i lås en gång till.

Men packningen var INTE att leka med. Binta och Jai är ständigt i krig om kläder. Båda är lika goda kålsupare, eftersom de båda gärna vill låna kläder av den andra, men ingen av dem vill låna ut sina egna kläder.

Nåja, de två ska inte ens tillbringa den kommande veckan tillsammans, så jag antar att det är rätt bra att de också har möjlighet att komma ifrån varann ett tag…

Skönt ska det bli i alla fall. Jag har INGET inplanerat. Jag ska bara njuta…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,