2016 har bjudit på helt fantastiskt fina händelser så långt

Vilket sjukt galet år detta varit. Nej, jag vet, det är inte slut än, men det som varit hittills har varit helt galet på så många sätt!!

Min fina mamma har en pratstund med mitt fina barnbarn Foto: Fatou Darboe©

Min fina mamma har en pratstund med mitt fina barnbarn Foto: Fatou Darboe©

Först blev jag, som jag redan skrivit om, mormor för första gången. Inte nog med det: jag fick vara med på förlossningen när min dotter födde det här fantastiska underverket! Vilken gåva, vilken ynnest, vilken fantastisk upplevelse.

Min man och jag under vigseln i Uppsala moské den 8 september 2016.

Min man och jag under vigseln i Uppsala moské den 8 september 2016.

Sedan blev det bröllop här på höstkanten. Den åttonde september, det vill säga en månad sedan idag, gifte jag mig med världens finaste man. Ja, det tycker nog alla som gifter sig med en man att de har och det är ju bra. De är troligen världens bästa man för sin partner. Precis som min man är den bästa mannen för mig.

Nygifta

Nygifta

Sanningen är ju att jag hade givit upp tanken på kärleken, äktenskapet eller partner. Jag hade tappat tron på det. Trodde inte jag skulle träffa någon som skulle kunna bli viktig för mig, som jag skulle kunna bli viktig för och framför allt så trodde jag inte jag skulle träffa någon som passar så bra in i mitt liv, mina framtidsplaner och mina drömmar och förhoppningar. Någon som var på så ”samma nivå” som mig. Samma nivå i livet. Någon att känna sådan respekt, kärlek, förtroende och tillit till. Någon som blir lika glad att ha mig i sitt liv, som jag är glad att ha honom i mitt liv. Någon som jag lämnat ut mig till och som lämnat ut sig till mig. Någon jag känner jag kan och vill dela både de lätta och tunga delarna av mitt liv med och någon vars lätta och tunga delar av hans liv, jag vill dela. Någon jag kan vara mig själv med och som älskar mig och respekterar mig för den jag är.

Bröllopsmottagningen i Stockholm

Bröllopsmottagningen i Stockholm

Jag trodde det var en skröna, ett romantiskt påhitt, men ja, det finns nog en så kallad ”drömprins” / ”drömprinsessa” för varje person. Jag är rätt säker på att jag hittat min. Jag vet i alla fall att den åttonde september 2016 var en av mitt livs lyckligaste dagar. Bara att ha fått mina fyra barn och mitt hittills enda barnbarn slog den känslan, att min man Lamin och jag blev ett gift par. Den godhet han har inom sig och allt det goda jag önskar honom är så fullständigt.

Ibland förändras saker i livet och jag har full acceptans för att saker inte alltid varar för evigt, men jag vet att både jag och min man kommer att kämpa hårt för vårt äktenskap i motgång och vi kommer glädjas och njuta av kärleken och lyckan i medgång. Resten får framtiden avgöra. In sha Allah.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Veckans Radiokåseri: Bröllop

Min bror Fredrik och hans nyblivna fru Frida: Frid och Fred

Mina tre döttrar under vigselakten

Alla fyra barn, döttrarna färgkoordinerade även här

Ja, dagens radiokåseri av mig, handlar, som ni kanske listat ut av bilderna ovan, om bröllopet vi var på i somras. Du kan lyssna på kåseriet HÄR (dra fram tidsvisaren till: 10:40)!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 3 (Bröllopet, Bilder)

Nu har vi kommit fram till dag 3 av vår lilla Norrlandstripp! Dag 3 var alltså Lördag och den dag då bröllopet skulle äga rum. Bröllopet var dock först på eftermiddagen, så vi tyckte lite att vi hade hela dagen på oss först.

Binta och Mabou ville väldigt gärna rida, men eftersom det varit så varmt så var inte hästarna så pigga på det. Men den här morgonen hade Binta bestämt sig för att rida, så hon klev upp tidigt, innan solen hann värma upp så mycket. Hon och Mabou red en bra stund. Binta har bloggat om ridningen HÄR!

Så småningom så skulle vi göra oss klara för bröllopet. Tyvärr började vi allt för sent. De två viktigaste grejerna för mig var att jag ville locka håret och ha med mig den nya kameran till bröllopet. Det gick inte så bra med det. Locka håret hann jag inte göra och kameran hade jag i och för sig med mig, men glömde batteriet i laddaren hemma hos Maria, vilket gjorde kameran oduglig. Som tur var hade Binta med sig sin nya kamera (fast de bilderna har jag inte sett än) och Isa hade med min gamla, så det blev en hel del bilder i alla fall, även om de är rätt kassa!

Marias gubbe blev så stressad när vi skulle åka och var så sena att han gick runt och trampade i huset. Till slut trodde jag han skulle åka utan oss… haha… Han konstaterade i alla fall att det var skönt att han själv har två pojkar och inte tjejer, för då skulle han antagligen få hjärtproblem! 😀

Nåja, vi kom fram till bröllopet med tre (3!!) minuters marginal! Nästan alla satt redan i kyrkan på plats. Nu kunde bröllopet börja:

Jai och Isa kikar fram

Vigseln hölls i Tuna kyrka och prästen var en härlig kvinna vid namn Petra Hamnström. Det härliga under vigselakten var att det var väldigt avslappnad stämning och framför allt brudparet var avslappnade och glada. Det var inte så där stelt som det lätt kan bli när det är så högtidligt. Min andra bror Tobbe var marskalk och brudens bästa vän Emma (min f.d. kollega) sjöng vackert i kyrkan.

Mina egna tre prinsessor

Fotografering och riskastning

Brudparet med brudgummens syskon och där ser ni mig längst till höger, om ni inte såg det

Binta och Frida

Min andra bror Tobbe och hans fru Johanna

Sedan bar det av till middag och fest

Mina fyra favoritungar, färgkoordinerade även till festen, nu i lila. Notera att klänningen som Jai har på sig (mitten) var min egen festklänning på mitt bröllop för nio år sedan. Nu är frågan om jag ens skulle få i ena benet? Haha…

Placeringskorten var välgjorda och genomtänkta

Jag. Rund och glad. Fast inte under fötterna. De hade jag mest ont i.

Menyn bestod av:

Fördrink: Chapel Hill Pinot Noir Rosé / Alkoholfritt

Förrätt: Färska räkor i smördegshus med löjrom och avokado samt sallad på sommarprimörer

Mé¢con-Villages Chardonnay 2008 / Alkoholfritt

Varmrätt: Grillad renrostbiff med mandelpotatispuré smaksatt med gräslök och rostade späda rotfrukter samt rödvin och viltsås

Nederburg Shiraz Viognier

Dessert: Hemgjord vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn

Bröllopstårta: Moussetårta, kaffe och avec

Tyvärr fick jag ingen bild på varmrätten. Behöver jag säga att hela middagen var helt fantastiskt god?

Däremellan hölls det förstås tal och annat, som brukligt är. Toastmaster var brudens syster Anna. Själv höll jag ett kort, helt improviserat tal, då jag inte var förberedd. Men det gick det också. Brudens fars tal var troligen det mest väl förberedda och han hade dessutom fantasin att komma på att brudparets namn började på FRED och FRID (Fredrik och Frida) vilket är en vacker kombination och väldigt talande för brudparets personligheter.

Sedan fanns det faktiskt en helt objuden gäst på det här bröllopet. Det var en gäst som min son Mabou hade smugglat in. I kyrkan hade han öppnat kavajen för sina systrar och viskat: ”Lille Alvin är med, men säg inget till mamma!” Där i västfickan stack Mabou ´s leksaksekorre upp…

Så småningom blev Lille Alvin synlig ändå eftersom det blev så varmt att Mabou tog av sig kavajen…

Nåja, Lilla Alvin slapp att bli utslängd eftersom han inte gjorde så mycket väsen av sig, så han fick också vara med resten av kvällen…

Morbror Tobbe och Mabou och så lilla Alvin, förstås

Binta med kusin Sandra. Sandra har bloggat om bröllopet HÄR!

Brudgummen Fredrik med systerdotter Jai

Vid varje kyss av brudparet hördes ett tydligt: ”USCH”! Behöver jag säga att det kom från Mabou?

…och så dansen… Att bruden är dansant visste vi alla, men att brudgummen var så duktig att dansa var en fullständig överraskning!

Min bror Tobbe med fru Johanna

Själv hittade jag den bästa kavaljeren på hela plejset. Lite kort i rocken var han dock. Men storleken har ju ändå ingen betydelse, sägs det… Jag var bara tvungen att dansa med den drömprinsen, trots min onda fot!

Brudgummens kusin Theresa spelar i bandet som stod för kvällens underhållning. Scarlet Radio, heter bandet och var förstås riktigt bra!

Sammanfattning av en händelserik och fantastisk dag:

Allt var verkligen sååå lyckat!! Brudparet var både bedårande och bjöd på sig själva. Det var avslappnad stämning och glädje och lycka genomsyrade allt! Om man måste hitta något att klaga på, så var det möjligen att servitriserna KUNDE ha varit lite muntrare! Men annars var till och med vädret perfekt. Det var varmt och soligt, men inte överhett, sedan regnade det ett par droppar vid kyrkan och det sägs ju att lite regn vid bröllop är ett gott tecken på ett lyckligt äktenskap, så till och med det var perfekt!!

Binta har bloggat om bröllopet HÄR!

Min bror som gifte sig är för övrigt ett riktigt kap. Eller som Binta uttryckte det: ”Hade han inte varit min morbror, skulle jag ha tagit honom själv!”

Något annat som säger en del om min bror var när jag efteråt frågade honom:

Jag: Är du nöjd med bröllopet?

Fredrik: Ja, jag är jättenöjd, men det viktiga är ju att Frida blev så nöjd!

Det är min yngsta lillebror det! En sann gentleman!

All lycka och välgång önskas naturligtvis brudparet!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Världens bästa Norrland

En fem veckor gammal fölunge vi fick äran att besöka i Norrland

Är åter hemma igen efter en fantastiskt lyckad Norrlandsresa. Vi har haft några helt fantastiska dagar i Sundsvall, min barndomsstad. Jag har hunnit med både nostalgi, djup vänskap, trav, hästskötsel (nåja, jag har tittat på i alla fall), skadat foten, lassat höbalar, Sundsvalls gatufest och ett helt fantastiskt bröllop!

Jag kommer förstås att dela med mig av en del av det vi varit med om… Fattas bara annat, när jag varit så dålig på att uppdatera bloggen från min resa! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tonåringar, planeringar och bröllop för hela slanten…

Min minstaste lillebrolla

Det har varit lite att stå i sista tiden. Som jag nämnde i något annat inlägg så har jag haft ett rätt tufft arbetsschema de senaste veckorna. Samtidigt som jag då har försökt planera för ett kommande bröllop, då min yngsta lillebror ska gifta sig. Det borde kanske inte vara så mycket för mig att planera i förväg, om det inte vore för att bröllopet ska hållas i Norrland.

Mabou med sin nya kostym

Mabou ´s kostym inhandlade jag ju redan för en månad sedan. Mina egna kläder inför bröllopet köpte jag för någon vecka sedan. Problemet var att jag ångrade mig när jag kom hem, då klänningen hade riktig tantvarning. (Det var Jai som lyckades övertala mig om att den skulle passa). Ja, sedan har jag försökt att ordna med att Mabou skulle hinna klippa håret i Stockholm, köpa en ny klänning, ordna med sovplatser i Norrland till mig och alla barnen.

Binta

Jai

Isa

Utöver detta så har jag även hållit på att planera döttrarnas bröllopskläder, hur och när vi ska åka upp till Norrland (Sundsvall). Döttrarna har… typ haft sommarlov, eller nåt. För de har inte lagt många fingrar i kors för att hjälpa till med planeringen.

Eftersom klänningen inte dög och jag lämnade tillbaka den, så hade jag fortfarande problem med mina egna kläder. Jag köpte en ny klänning. Kom hem och provade den efter någon dag. Den var tajt och kort och väldigt snygg. Tills jag satte på mig den…

Då såg jag precis ut som en stoppad korv, med extra tunt skinn. Faktum är att klänningen visade valkar på min kropp, som jag inte hade en aning om att de fanns ens…!!

Så det var bara att börja om planeringen! Till slut fick jag en helt lysande idé! Jag skulle ha en topp och köpa tyg att sy en nederdel av. Idén är ju strålande på alla sätt och vis. Eller nja, det är ju ett litet krux… jag har ingen fungerande symaskin. Eller egentligen är det ett till litet krux. Jag kan absolut inte sy.

Men min vision var glasklar. Det färdiga resultatet skulle bli strålande!! Äh, det går väl att tråckla ihop med lite nål och tråd, tänkte jag. Man har ju inte tummen mitt i handen i alla fall…

Räddande ängel #1 Kan mycket om det mesta!

Som en räddande ängel, när jag beskrev min vackra vision, kom häxan och berättade att hon hade både symaskin och kunde sy. Hon tog alltså frivilligt på sig att sy min nederdel. I och för sig är det inget väldigt, väldigt svårsytt, men det krävs i alla fall att man har lite koll. Det har Häxan. Hon har sytt min nederdel PRECIS efter min vision.

Igår var det dags att prova och det blev verkligen över mina förväntningar.

Efter många och långa diskussioner med de s.k. ”vuxna” döttrarna via telefon och sms, om hur och när och med vem alla ska åka till Norrland, så kunde jag konstatera att de i alla fall har tummen precis mitt i handen. De hade inte ens ordnat med skjutsen, trots att jag stått för ALL annan planering. Inklusive vad de ska ha på sig!!

Nåja, endast en sak återstod. Storstädningen av hemmet. Jag har planerat in den tre dagar i rad nu. Utan att lyckas annat än att börja skrubba lite i badrummen och ta hand om stora, stora tvätthögen!!

Så i morse när jag vaknade tidigt och insåg att jag åker i morgon och mitt hem ser ut som om en bomb slagit ner, kastade jag mig ur sängen för att sätta igång…

Räddande ängel #2 är en jäkel på att städa!!

Bara för att upptäcka att min ”extradotter” har röjt som en orkan i natt. Det har plockats, sorterats, rensats och röjts. Så det i stort sett enda som återstår för mig är att städa spisen, rengöra åt sköldpaddan,   tvätta sofföverdragen, packa, tömma sopor, byta handdukar, lägga ut de nytvättade mattorna, dammsuga och moppa golven.

Det var verkligen en överraskning. Jag vägrar att resa bort i flera dagar och lämna hemmet som ett bombnedslag!

Jag har funderat på det här nu på morgonen. Är det något med mig som får människor omkring mig att vilja ”hjälpa mig”? Någon typ av hjälplöshet? Och i så fall, om det är så. Varför i hela världen smittar inte de vibbarna av sig till mina barn? Att de får den där känslan av att de borde ge mamma lite hjälp?

Oavsett så är jag skyldig mina två närmsta bundsförvanter en överraskning. Jag ska försöka tänka ut något som kan glädja extradottern och häxan! Det blir nog bra till slut ändå det här! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Dagens insändare

Mabou som Prins-Daniel-kopia

Läste ett insändar-sms i Metro idag:

”Victoria ville inte ha fyrverkerier på bröllopet av miljöskäl, men 18 Jasplan var okej? / KONSTIGT!?”

Jag skrattade så jag nära på satte frukosten i halsen! Så klockrent!

Jag reagerade också under bröllopet att man sagt nej till både ballonger (gasfyllda) och fyrverkerier av miljöskäl. En hel del av gästerna bussades i SL-bussar till kyrkan. Av miljöskäl. Men, som sagt 18 Jasplan gick bra och privatjetplan till bröllopsresan

Ibland älskar jag miljökämpar!

Och om du inte redan röstat på min blogg, så får du väldigt gärna göra det HÄR!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu har jag bestämt mig (Vickans bröllop och Mabou som prins Daniel)

Min egen lilla ”Prins” Daniel aka Mabou

Jag har funderat ett tag nu. På det här med att vara royalist. Jag har följt det här med Vickans bröllopsförberedelser på lite avstånd. Funderat.

Vetskapen om att jag som ung var antiroyalist, men samtidigt tycker att det här med Vickans bröllop är lite småmysigt.

Igår följde jag delar av det stora bröllopet och idag kan jag konstatera följande:

Nej, jag är ingen royalist. Alls. Jag tycker det är förlegade traditioner och ser inte alls någon poäng med att vara kunglig.

Men. Det är inget personligt mot vårt kungahus eller något annat kungahus heller, för den delen. Och. Jag tyckte bröllopet var mysigt att se. Romantiskt. Vackert. Spektakulärt.

Mabou, familjens prins. Assisterad av inte ett helt hov, men av storasyster Isa och Mathilde

Jag blev rörd av talen. Särskilt Daniel ´s tal. Och den feststämning som rådde på Stockholms gator.

Jag tycker spontant om både Victoria och Daniel och tror att de har fina personligheter.Men jag tycker det måste kännas konstigt för Madeleine och Carl-Philip. Även om de är infödda i detta och införstådda med allt. Att en i en syskonskara av tre upphöjs så dramatiskt av ett helt folk, ja, en hel värld. På samma sätt som kungens systrar en gång måste ha upplevt.

Jo, det var vackert. Och fint och jag fick tårar i ögonen.

Men. Nej. Jag är ingen royalist. Alls. Faktiskt.

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mabou ´s TV-debut

I morse på sommarlovsmorgon, gjorde Mabou sin debut. Han var först ut av de fem sommarpoolare som är med. De visade en kort filmsnutt där han gjorde bomben och sedan intervjuades han om bröllop i sommar och den gångna veckan!

Jag satt på små nålar, men inga grodor hoppade ut från hans mun! Däremot deklarerade han för hela svenska folket att han minsann inte tänker gifta sig! Så nu vet vi!

HÄR kan du se hela morgonens program och Mabou är med de sista minuterna, typ! (Dra fram tidvisaren till 49.50)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En vanlig svensk jävla kavaj

Mabou sjöng i skolan

För någon vecka sedan skulle Mabou (8) vara med på ett uppträdande i skolan. Han var lite nervös för det här uppträdandet, då han skulle stå längst fram, närmast micken och sjunga med de andra i klassen.

Normalt är Mabou inte så mycket för finkläder, då han trivs bäst i lite baggy stil som hiphop. Ni vet med jeansen nedhasade, så kallingarna syns. Den där stilen som vi över 35 tycker är lite väl baggy och de flesta under 20 år anser vara det mest normala sättet att bära ett par jeans på…

Inför det här uppträdandet, så ville han dock ha lite finare kläder på sig och inventerade sin garderob. Han letade länge och sedan hittade han en aprikos skjorta som han fick i present av en släkting i Gambia, när vi var där. Han höll upp den och sa:

Den här tycker jag är rätt fin, men den kanske har lite väl tjejig färg?!

Mabou i Gambia med skjortan som han ratade på uppträdandet i skolan

Sedan hängde han tillbaka den i garderoben och rotade runt en stund till, för att sedan förargad utbrista:

Men vad faaan, finns det inte ens en vanlig Svensk jävla kavaj jag kan ha på mig?

Kommentaren var klockren och gjorde att jag fick svårt att hålla mig för skratt. Jag har liksom inte kunnat släppa den och sedan dess upprepat för alla mina vänner och släktingar den roliga kommentaren!

Det är klart pojkstackaren ska ha en vanlig svensk jävla kavaj! Snart stundar skolavslutning och i Juli ska vi till Norrland på bröllop då min bror ska gifta sig. Så igår åkte vi iväg och inhandlade inte bara en vanlig svensk jävla kavaj, utan faktiskt en hel kostym. Med byxa, kavaj, skjorta, väst och slips som han kan ha till både skolavslutning och bröllop. Jag lovar att han blev snygg som en liten prins! Bilder på min prins i en vanlig, svensk jävla kavaj kommer vid skolavslutningen!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Veckans debatt: Kungahus eller ej

Den här veckans debatt handlar om kungahusets vara eller icke vara.

Som barn hade jag en granne som stått högvakt utanför slottet. Det tyckte jag var lite spännande då. Sedan kommer jag ihåg att jag läste en damtidning hos min farmor med en bild på kronprinsessan Victoria som stod och höll armarna runt en stor prydnadskrona och rubriken var: ”En dag ska jag ta över det här!” Då tyckte jag hon såg mallig ut, eller så var jag kanske bara avundsjuk?

Som tonåring var jag väldigt emot det här med kungahuset. Sedan gick det många år när jag över huvudtaget inte brydde mig om vi hade ett kungahus eller ej. Nu är det närmast hysteri runt det kommande bröllopet för kronprinsessan Victoria och Daniel Vestling. Jag var till en början fullständigt ointresserad. Men. Min son har visat ett förvånansvärt stort intresse för det kommande bröllopet och ibland har jag funnit mig själv titta med ett intresse som fått mig själv att häpna.

I sanningens namn så tycker jag att det känns väldigt omodernt att ha en stadschef som blir vald av endast det skäl att h*n ärvt sin tron. Samtidigt så inser jag att det finns ett visst PR-syfte med ett kungahus och framför allt att vi har många äldre som faktiskt är genuint intresserade av kungahuset.

Sedan kommer vi till den ekonomiska frågan. Det kostar att ha ett kungahus. Frågan är om det kostar mer än det smakar? Enligt en ny undersökning är dock det Svenska kungahuset i det närmaste på REA, då det anses mycket billigare i drift än de flesta andra Europeíska kungahus. Det är ändå inga småpengar vi pratar om…

Nu kommer också Daniel Westling att bli kunglig. Först tänkte jag att det var ju skönt att det då inte bara handlar om blodsarv, utan att en ”kille av folket” också kan bli kunglig. Men i nästa stund inser jag då också att vad är då poängen med hela grejen?   Om ”vem som helst” kan bli kunglig, så varför ska vi ens ha något kungahus? I alla fall som är uppbyggd på det sätt det idag är? Då kanske vi lika väl kan rösta in kungligheterna i vårt land? Eller av skaffa kungahuset helt?

Ja, det är lite av mina funderingar om kungahuset! Hur tänker du? Frågeställningar för debatten:

  • Är du för eller emot kungahuset?
  • Motivera gärna för- och nackdelar eller varför du är för eller emot.
  • Är du intresserad av kungahuset generellt?
  • Följer du vägen till Victorias och Daniels bröllop?
  • Vad är ditt starkaste skäl till att du tycker att kungahuset ska vara kvar, eller till att du tycker att vi ska avveckla det?

Om du har egna frågeställningar, så får du förstås gärna utveckla dem!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,