Självrannsakan och sorgeprocess för anhöriga

I Aftonbladet i förrgår hade man en artikel med anhöriga (mödrar) till personer som dömts för grova våldsbrott (med dödlig utgång). Artikeln är mycket viktig då den handlar om en ofta bortglömd grupp: nämligen gärningsmännens anhöriga.

Ett av de bästa uttalandena i artikeln tycker jag var följande:

”De anhöriga vittnar om den kaotiska tiden efter att brotten begåtts där inget stöd erbjöds.

Där de kände att även de betraktades som medskyldiga, sattes på de anklagades bänk.

– Man ska tänka på offret först, sedan på offrets anhöriga. Så är våra värderingar uppbyggda och det är rätt. Men jag tror det är viktigt att minnas att även förövaren har en familj, och att även de drabbas hårt. De har inte begått brottet, men de får lida för det ändå, säger Susanne Västman.”

Många anhöriga som jag har varit i kontakt med genom åren har alla haft en lång process av självrannsakan och starka känslor av skuld och skam. Ett av skälen för att inte söka hjälp i sin egen sorgeprocess, förutom den tabu som finns i att vara anhörig till en kriminell, som det handlar om, har varit just rädsla av att ta uppmärksamhet från förövarens offer. Jag ser dock inga motsättningar i detta. Självklart ska offret/offren få stöd i första hand och även deras anhöriga, men det borde inte finnas en motsättning i att även förövarens anhöriga, som också är brottsoffer ska kunna tas om hand och erbjudas stöd i sin bearbetning som många gånger kan komma som en chock och förändra hela livet. Det är de tre mammorna i intervjun ett bevis på.

Konsekvenserna av ett brott är alltid ohyggliga för alla som på något sätt drabbas av det. Att vara anhörig är INTE samma sak som att försvara brottet!!

Helst vill man ju bara gömma sig

Familjen till den som begår brott blir ofta bortglömd

Drabbad? Bryggan för barn till kriminella kan ge både råd och stöd. Klicka HÄR!

F.A.T.E.G. (Föreningen Anhöriga Till En Gärningsman)

Brottsofferjouren

Kvinnofridslinjen

Anhörig

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hur länge ska anhöriga skuldbeläggas

Det finns cirka 7000 personer som sitter frihetsberövade i Sverige varje år. Av dessa personer har väldigt många minderåriga barn. Cirka 10 500 barn i Sverige varje dag, har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Några sammanlagda siffror på hur många anhöriga såsom minderåriga och vuxna barn, föräldrar, syskon, makar, sambor, nära vänner, mor- och farföräldrar det handlar om, är svårt att finna siffror på i Sverige, men om man tänker på att det handlar om 10 500 minderåriga barn, så är det inte så svårt att räkna ut att det handlar om väldigt många andra nära anhöriga som direkt berörs av ett frihetsberövande.

Dessa barn och vuxna är olika personligheter, i olika åldrar, med olika yrken. Anhöriga till kriminella räknas som brottsoffer men det är lätt att glömma bort. Sedan finns frågorna när man ska sluta sona ett brott? När man tagit konsekvenserna av brottet? Det vill säga suttit av sitt straff och börjar leva ett liv där man uppriktigt jobbat sig tillbaka till en vardag med arbete, ansvar och allt som ett hederligt liv innebär? Om det skriver min mamma idag och jag tycker inlägget är både angeläget, viktigt och läsvärt.

Inlägget finner du här: När har man sonat färdigt?

Bryggan har mycket och bra information.

Tidigare inlägg i detta ämne: Anhörig

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Julkalender Lucka 15

Många barn lever i trygghet. Många barn växer upp med sina föräldrar och det är ofta en grundtrygghet i sig.

Men så finns det barn som inte gör det. Barn som kanske en dag vaknar upp ur sängen av att polisen gör en husrannsakan. Barn som rycks upp ur en trygg eller redan otrygg värld och barnets ena eller båda föräldrar blir frihetsberövade.

Ibland har barnen förstått att något inte är som det ska. Det finns till och med barn som upplever en lättnad över att få slut på något de varit otrygga i. Men ofta blir det också en total chock för barnet att få en eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Många kanske tror att det handlar om 5 eller 100 barn på ett år, men faktum är att det är ca 10.500 barn i Sverige idag som fått sin ena eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Oavsett hur det hela går till så blir det en traumatisk upplevelse för ett barn. Trauma för att man bryskt blir sliten från sitt hem och sina föräldrar, eller trauma för att man inte får bo och leva med en eller båda föräldrarna. Skam för att ens förälder kanske har begått ett brott. Skuld för att man själv kanske tror att man har en del i det. Skam för att ens kompisar och omgivning nu ska tro att man har en dålig förälder, trots att man själv kanske känner samma starka kärlek till sin förälder som tidigare.

Känslor av hat till samhället för att man kanske inte vill tro att ens förälder har begått ett brott och därmed tycker att det är samhällets fel att ens förälder är frihetsberövad. Ibland kan en förälder bli frihetsberövad under en period, trots att den faktiskt sedan blir frikänd och inte har begått ett brott.

Oavsett hur det går till eller hur ett barn upplever ett frihetsberövande av en eller båda sina föräldrar, så är det nästan alltid en svår och jobbig process. Med detta arbetar Bryggan som finns på många ställen runt om i Sverige. Riksbryggan har länkar till samtliga bryggor.

Så här skriver Bryggan om sig själva:

”RiksBryggan arbetar för att synliggöra och förbättra förhållandena för barn vars föräldrar är aktuella inom kriminalvården. De viktigaste personerna i barnens liv är deras föräldrar och vi arbetar också för att stödja dessa i att ta ansvar för sitt föräldraskap, både den som avtjänar sitt straff och den som finns på ”utsidan”.”

Bryggan arrangerar många olika aktiviteter för barn som har en eller båda föräldrarna frihetsberövade och de har många viktiga organisationer i ryggen, bland annat Kriminalvården, som just nu har en efterlysning av barn och ungdomar till frihetsberövade föräldrar på sin sida.

För att ge ett bidrag, gå in på Bryggans lokala föreningar och se hur du kan stödja en specifik avdelning. (Det går säkert att stödja organisationen i sin helhet också, kontakta då Riksbryggan!) För Bryggan Norrköping kan du ge ett bidrag genom att klicka på DENNA länk och läsa längst ner på sidan!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Att berätta för en treåring att pappa mördat ett barn…

Bryggan är en sida som jag har tipsat om vid ett flertal tillfällen. Ja, faktum är att jag har länkat dit från denna sida, redan innan jag berättade att jag har en mamma som är straffad. I min tidigare anonyma blogg: Någons mamma – Någons dotter har jag haft en länk uppe i flera år till bryggan. Bryggan är alltså en ideell förening, som arbetar med barn vars föräldrar är föremål för Kriminalvård.

Sedan bra precis ett år sedan påbörjade jag ett visst samarbete med Bryggan i Norrköping och det är fortgående på gång. De har nu skrivit lite om mig i sin blogg och även rekommenderat min blogg och inslaget i tv 4 i Söndags.

Vad som intresserade mig mycket var dock ett annat inlägg. Det handlar om att Jönköpings socialtjänst nu vill tvinga fram att en ung mamma ska berätta för sin 3-årige son om att hans pappa har mördat ett annat barn. Fallet har även uppmärksammats i olika media:

Kritik mot detta kommer bland annat från Bo Hjort, socialrättsexpert, som menar att det är fel att gå tillväga på detta sätt:

Liksom Bryggan håller jag med om att:

”Bryggan anser således att det är viktigt för barnet att få reda på var pappa (i detta fall) tagit vägen, men att   ett så litet barn även måste skyddas från detaljer i brottet som kan vara ångestfyllda och mycket svåra för honom att förstå. Syftet med att berätta är att hjälpa barnet att hantera separationen och att hjälpa barnet att göra sin verklighet tydlig. Att skydda barnet är inte barnets ansvar och detta kan således inte vara ett skäl till att berätta.”

På Kriminalvårdens sida för ”Barn till Klienter” kan du finna bra information HÄR!

De bryggor som finns i Sverige kan du se HÄR!

Andra bra länkar som Bryggan vill lyfta fram finner du HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hemligheter som lyfts upp till ytan…

Jag tror att de flesta familjer har någon form av ”familjehemlighet”. De kan ha olika typer av karaktär och innebörd, men de flesta familjer bär på någon form av hemlighet som man inte gärna pratar om.

På så vis skiljer sig inte vår familj från andra. Det som skiljer sig är att vår ”hemlighet” kanske varit något större.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, så tror jag inte på familjehemligheter. Jag tror att de flesta familjehemligheter handlar om sorg, misslyckande och en tragedi i bakgrunden, oavsett vad hemligheten handlar om. Att bli skadad, oavsett om du är ansvarig för det själv eller inte, kräver bearbetning och att våga ta upp det till ytan.

Att öppna upp en hemlighet har ofta en läkande process i sig. Att lätta på ”locket” är ett sätt att bearbeta något som berört en väldigt starkt.

Jag är där nu.

Efter att ha burit på en familjehemlighet i några år och efter att ha haft en annan blogg helt anonymt, har vi nu efter lång tid, tillsammans med mina familjemedlemmar bestämt oss för att vi inte vill ha kvar den här hemligheten längre. Vi vill ge andra i samma eller liknande situation möjligheten att prata öppet om sin egen situation och att komma till insikt om att de inte är ensamma.

Under mina år med min anonyma blogg har jag kommit i kontakt med så väldigt många i samma situation som mig, eller liknande och det har mer och mer gått upp för mig hur många vi är, hur tabubelagt detta ämne är och vilket stort behov en massa barn och vuxna har att kunna dela med sig av sin situation och sin historia, utan att våga, utan att klara av det.

Bland de flesta som står mig nära har jag valt att vara ganska öppen från början, men det finns många, många personer i min vardag som jag inte har klarat av att prata med på ett öppet sätt om den ryggsäck jag bär/burit de senaste åren.

Det finns ju inget som säger att man måste berätta allt som händer i ens liv. Jag tycker att jag genom åren försökt vara väldigt öppen i min blogg och i min omgivning på många sätt och ”bjuda på mig själv”. Det är inte ens något som ”tar emot” eftersom jag är en ganska öppen person och min familj är rätt öppna av oss naturligt.

Men just den här hemligheten, som i början kändes så självklar att behålla hemlig, har mer och mer blivit en börda för mig personligen. Jag har känt mig mindre uppriktig när jag inte delat med mig. Särskilt när jag kom till insikt om hur många det är som bär på samma typ av hemlighet som mig och all den respons jag fått från andra i samma eller liknande situation som mig.

Jag skrev ett inlägg om hur vi i familjen igår, tillsammans med vänner hade en form av releasefest här hemma och en överraskning till min mamma. Release var det på många sätt. Det är nämligen så att min mamma så sent som för sex dagar sedan blev villkorligt frigiven från ett långt fängelsestraff. Det har varit vår familjehemlighet.

Stängslet utanför anstalten Hinseberg som jag tagit vid ett av mina besök hos min mamma

Det här är ett beslut som vuxit fram under en längre period och inget som vi kommit fram till nu. För ett kort tag sedan bestämde jag mig för att dela med mig av mina erfarenheter på ett bredare plan och börja föreläsa i ämnet som anhörig till frihetsberövad/kriminell.

I samma veva framkom det att en bok som min mamma och flera andra intagna på anstalter runt om i Sverige medverkat i skulle gå i nytryck i inbunden upplaga genom ett nytt förlag: Sivart Förlag, då den fått många efterfrågningar.

Min mamma har skrivit förordet till boken och även en varsin text till mig och min bror. Hon har också målat flera av teckningarna i boken och det finns även teckningar från min son till min mamma som han skickat till henne medan hon suttit frihetsberövad.

Boken i sig är så oerhört viktig. Den är smärtsam och kärleksfull, poetisk och enkel, allt i en salig blandning av brev, dikter, ord och kärleksförklaringar, önskan om förlåtelse och även humor från intagna till deras små eller vuxna barn och andra anhöriga.

I morgon bitti kommer tv4 ´s Nyheterna att ta upp ämnet med relationen mellan frihetsberövade och anhöriga och bland annat jag och min mamma kommer att medverka i det. Huvudpunkten är alltså boken: Som en blomma på månen.

Min anonyma blogg tillsammans med min mamma finner du här: Någons mamma – Någons dotter

Min mammas egen blogg: Britta ´s Blogg

Som en blomma på månen, kan beställas hos Adlibris och Bokus.

Brygganarbetar i första hand för barn till frihetsberövade föräldrar. De arbetar utifrån FN ´s barnkonvention om barns rättigheter

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,