Budskap från andra sidan?

Just den här fjärilen har stalkat mig sedan i Lördags morse

Jag tror att det finns en mening med i stort sett allt. De flesta dåliga saker för i slutänden med sig även något positivt. Jag tror också på vissa övernaturliga krafter.

Jag har förstått på senare år att fjärilar ses som tecken från folk i ens närhet som har gått bort.

I början av sommaren när jag skulle cykla hem från jobbet, så såg jag den gulaste fjäril jag någonsin hade sett. Den var inte så där ljusgul som citronfjärilar brukar vara, utan den var sådär knalligt gul. Faktiskt gulare än en citron. Fjärilen följde efter mig en bra bit på vägen hem och den flög väldigt, väldigt nära. Trots att vi har mist nära anhöriga under det gångna året, tänkte jag faktiskt inte på dem, utan jag tänkte direkt på Linnéa (Ludmillas dotter som gick bort för drygt ett år sedan). Linneá som känns som en del av mitt liv, trots att jag aldrig har mött henne personligen.

Kanske är det min hjärna som spelar mig ett spratt, men tanken på den gula fjärilen och Linnéa har jag inte kunnat släppa.

Jag har pratat lite med Mabou (7) om det här med att fjärilar anses vara en symbol för döda anhöriga. Så en dag ropade han: ”Mamma! Jai ´s pappa sitter här i vardagsrummet!”

När jag kommer in i vardagsrummet så sitter det en kolsvart fjäril där…

I Lördags när jag var barnvakt så kommer jag in i köket för att göra frukost till oss alla. Då sitter fjärilen på bilden ovan mitt på köksbordet. Jag går nära och den flyttar sig inte. Så småningom börjar den flyga runt i lägenheten och den kommer upp i mitt ansikte flera gånger, så jag får ”vifta bort” den. Jag säger till barnen att det här måste vara något slags budskap från Helené. Inget djur skulle bli så närgånget mot mig och ingen människa heller, förutom Helené.

Fjärilen dyker upp till och från under dagen. När jag ska gå och lägga mig, har Mabou lagt sig i den andra delen av min dubbelsäng. Så säger han: ”Mamma! Titta! Helené sitter i taket”. Jag tittar upp och där, precis ovanför min säng, på den sida jag sover, sitter fjärilen.

På morgonen när jag vaknar, tro det eller ej, men fjärilen sitter kvar på precis samma ställe. Sedan var den borta någon dag, men igår kväll när jag gick och la mig så satt fjärilen på samma ställe igen. Helené skrev en gång om skyddsänglar, tyvärr tror jag inte inlägget finns kvar på nätet. Men själv känner jag mig säker på att hon ibland dyker upp här hemma, som en slags skyddsfjäril.

Eller så finns det bara i min hjärna, men i så fall är det gott nog för mig. Jag vill gärna ha mina bortgångna nära mig, även om det bara är i mitt huvud…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , é, , , éa,