Vissa följare på Twitter pirrar lite mer i magen än andra… 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om twitter, följare, bunny wailer,
Vissa följare på Twitter pirrar lite mer i magen än andra… 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om twitter, följare, bunny wailer,
Bunny Wailer, Gröna Lund 2009
Bunny Wailer, Uppsala Reggaefestival 2009
Att det i många år har funnits en öppen konflikt mellan Rita Marley (Fru till Bob Marley och även bandmedlem som en av de tre körsångerskorna som tillsammans bildade I-threes) och Bunny Wailer (bandmedlem till Bob Marley & The Wailers och även styvbror till Bob Marley och som även haft ett förhållande med en av de andra sångerskorna i I-threes, nämligen Jody Mowatt) är ingen nyhet.
Första gången jag hörde talas om det var för många år sedan när jag läste boken ”No woman no cry – My life with Bob Marley” av Rita Marley och Hettie Jones. (En bok jag för övrigt rekommenderar varmt!)
Nåja, jag vet inte vad jag ska säga om konflikten mellan Bunny och Rita. Båda är stora förebilder för mig och jag ser dem båda som roots-reggaemusikens verkliga ikoner och rent musikaliskt måste jag säga att Bunny nog varit den som bidragit mest till musikens utveckling av de två, men jag vill inte heller förringa Rita som kvinnlig, svart, Västindisk förebild! Jag tror hon har haft en stor betydelse för många kvinnor i världen och inte minst på Jamaica.
Om man läser hennes bok är det lätt att förstå att det inte varit helt lätt för Rita att kombinera sina roller som turnerande musiker, mamma, styvmamma, egen sångkarriär. Det är också lätt att förstå att Bob Marley inte alltid var en lätt person att leva med och det var säkert inte helt lätt att ”leva med” de andra bandmedlemmarna heller…
Det är förstås trist när två av ens största musikaliska förebilder träter. Jag ska inte gå in så mycket på vad bråket handlar om, men som jag har förstått det hela så handlar det en hel del om musikrättigheter och jag har läst en hel del om att Rita anses som girig. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om. Sedan många år är Rita bosatt i Ghana i Västafrika och jag vet att hon även driver en egen foundation vid namn: The Rita Marley Foundation. En av konflikterna mellan Rita och Bunny sägs dock handla om rättigheter till musik som skapades under Bob Marleys karriär och som än idag säljs och spelas flitigt världen över.
Vem tillhör rättigheterna? Bob Marley´s fru och barn och som även delvis varit med och skapat musiken och den popularitet som Bob Marley har uppnått, eller Bunny, styvbrodern och en av de bandmedlemmar som varit med och skapat mycket av musiken och även den popularitet som bandet uppnått?
Det är lite som när man ser sina barn bråka. Man är helt enkelt inte så intresserad av ”vem som har rätt” eller ”vem som vinner” utan man vill helt enkelt se dem sams och få möjlighet att njuta av att ha ett uppriktigt utbyte och kärlek till båda sina barn!
Jag vet inte om man kan påstå att konflikten mellan Rita och Bunny har trappats upp de senaste veckorna, eller om det helt enkelt handlar om att Bunny Wailer valt att bli lite mer ”outspoking” i sociala medier? Har det blossat upp just nu på grund av den nya dokumentären om Bob Marley som är på gång just nu? Som sagt, jag kan inte svara på det, men jag kan inte låta bli att läsa ilskan mellan raderna på Bunny´s statusuppdateringar på facebook och tweets på twitter:
HÄR är länken som hänvisas till ovan!
Jag vet inte vem som har ”rätt” eller vem som har ”fel”, eller om de någonsin kommer att lösa den här tvisten? Det jag vet är dock följande:
*Det finns få låtar som får mig på så gott humör och som jag har så svårt att sitta stilla till, som Bunny´s: Jump, Jump!
*Det finns få låtar som får mig att nicka så instämmande som när Rita sjunger: Who feels it – knows it!
*Det finns få reggaekonserter som jag uppskattar så mycket som jag uppskattar Bunny Wailers konserter och det finns många skäl att han kallas ”levande legend” inom Roots Reggae.
*Rita är definitivt en kvinna jag ser upp till av flera skäl och som jag ser som en stor förebild för många andra kvinnor.”
DETTA verkar en del av konflikten just nu handla om och den upprör många rastas at this very moment. Vi ser Mutabaruka i början av klippet:
Jag hoppas verkligen att dessa två kan lösa konflikterna oavsett om det handlar om flaggan, musikrättigheter eller annat och om de inte lyckas med det, så hoppas jag ändå att vi som tycker om dem båda för det de bidrar med i musiken, får möjlighet att fortsätta ta del av deras stordåd!
One Love-One Destiny
Läs även andra bloggares åsikter om rita marley, bunny wailer, the wailers, bob marley, konflikt, dokumentär, sociala medier, facebook, twitter, reggae, roots, legender,
Min stora höjdpunkt under Fredagen, var legenden Bunny Wailer. Jag såg ju honom förra sommaren på Gröna Lund och har sett honom tidigare också. Första gången 1989 på Skeppsholmen, när jag var 18 år.
Han gjorde samma majestätiska entré som alltid. Konserten var riktigt bra!! Dock tycker jag den var något bättre förra året. Kanske berodde det på att det var lite tidigare på kvällen?
Dock är Bunny still going strong!!
Still going strong
Gramps Morgon Herritage stod vid scenen och shakade loss till den gamla legenden Bunny
Ingen vidare kvalité, men det är ett klipp i alla fall!
Annars är det bättre kvalité på klippen från Bunny Wailer ´s uppträdande på Gröna Lund förra året, när jag också filmade lite grann:
När Bunny Wailer lämnade scenen var klockan mitt i natten och det var dags för mig, mamma och Mabou att trampa hem igen. Då det blir så sent under festivalen vill jag inte att Mabou cyklar själv, så han får sitta i min barnsadel. Tur för honom, för det brukar ta några få minuter så känner jag hur han somnar när huvudet ramlar ner mot min rygg…
Natten har varit lång och jag längtar mest till min säng… Nöjd. Glad. Trött.
UNT recension av Bunny Wailers spelning: Majestätisk legend tillbaka
Läs även andra bloggares åsikter om 2010, bilder, bunny wailer, konsert, uppsala reggaefestival, urf, video,
Nu har jag haft warm up och nedräkning på bloggen sedan drygt ett par veckor tillbaka inför årets Uppsala Reggaefestival, som också är ett 10-årsjubileum. Faktum är att nu börjar det närma sig. Med stormsteg! Nu är det bara två dagar kvar.
Idag bjuder jag på lite Bunny Wailer som också kommer att uppträda på festivalen i år. Förra sommaren såg jag honom på Gröna Lund och han var lika bra som då jag såg honom första gången, vilket jag tror var 1989, när Binta var nyfödd när han spelade på Skeppsholmen.
Min egen favoritlåt med Bunny Wailer är väldigt gammal, men den får det alltid att spritta i benen på mig och ett leende att spridas i mitt ansikte när jag hör den: JUMP JUMP:
Mina egna klipp från Gröna Lund förra året:
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, warm up, urf, uppsala reggaefestival, uppsala, video, jump jump,
Som jag skrev i föregående inlägg så var heldagen på Grönan i fredags toppen, det kan nog de flesta som såg konserten hålla med om. Här är dagen i bilder:
Mabou på Djurgårdsfärjan, strålar i kapp med solen
Min kollega/vän njöt också av solen och värmen
Så här glad är Mabou för att få åka till Gröna Lund
Jag mådde inte heller dåligt av sol och värme
Mabou kör bil…
…och åker slänggungorna över vattnet
Till slut kom Bunny Wailer upp på scenen
Bunny himself
Mabou hamnade på en killes axlar och var nöjd en stund
Still going strong. Bunny Wailer har uppnått den aktningsvärda åldern 62 år, men det syns inte när han jammar loss
En liten del av den stora publiken
Mabou fick med sig en jätte-basketboll, som han var så glad över (en okänd man, som antagligen inte orkade släpa runt på den längre kom och lämnade över den till honom)
På vägen hem insåg vi att fotbad nog var ett tänkbart sätt att tvätta av Mabous supersmutsiga fötter
Men blir hungrig som en varg efter en heldag på grönan.
Slutligen vill jag åter puffa för den härliga intervjun TV4 gjorde med Bunny Wailer (och som Mabou syns lite på i början), om du missade det i föregående inlägg:
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, gröna lund, stockholm, still going strong, djurgårdsfärjan,
Jag vet knappt hur jag ska börja eller sluta, för konserten igår på Gröna Lund i Stockholm var helt fantastisk! Mabou, jag och min kompis/kollega Karin hade jättetrevligt. Vi käkade gott, gick till Gröna Lund och strosade runt i flera timmar. Vi pratade och Mabou sprang runt och åkte alla karuseller han fick åka, när de mätte hans längd.
Till slut började då konserten. Mabou och jag hade en deal. Han fick ett åkband och fick åka så mycket han ville, mot att när konserten började så skulle han stå still vid mig.
Vi tog väldigt bra platser, nästan längst fram vid scenen. (Normalt brukar jag stå rätt långt bak på konserter och iakkta på avstånd, men den här gången bestämde jag mig för att försöka få en skaplig plats för att kunna ta lite bilder o klipp till bloggen 🙂 ) Folk började fyllas på. Mabou stod still i typ 10 minuter. Sedan deklarerade han att han var OTROLIGT kissnödig. Min kompis följde med honom till toa och de lyckades ta sig tillbaka innan publiken började tjockna till.
Efter ytterligare några minuter deklarerade han att han var otroligt kissnödig igen, samtidigt som han talade om att vi inte behövde följa med honom, eftersom han hittade tillbaka till oss. Jag förklarade förstås att snart skulle det inte gå att ta sig fram till våra platser, men han hävdade att han skulle komma.
Han gick tillbaka och återkom snart. Efter ytterligare några minuter bad han snällt om att få gå och kolla runt lite. Jag sa att han fick gå iväg 5 minuter och påminde samtidigt om att vi hade gjort upp om att vi skulle mötas bredvid en särskild trappa om vi kom ifrån varandra.
Jag väntade. Njöt av musiken. Fotade och filmade. Dansade lite (det är inte så bra att dansa när man försöker filma, upptäckte jag haha…)
Efter en kvart var jag orolig, men vågade inte lämna platsen för att leta Mabou då jag var rädd att han skulle komma och leta efter mig. Det var då så fullt med folk att jag insåg att om jag lämnade min plats, så skulle jag inte kunna återvända igen.
När Mabou varit borta i typ en halvtimme, så kunde jag inte hålla mig längre. Min kompis och jag gick runt och började leta. Jag var ganska orolig och undrade hur i hela världen jag skulle finna min lilla kille igen bland alla dessa tusentals människor?
Efter en stund sprang jag på en gammal ungdomsvän som berättade att Mabou nyligen sprungit förbi henne och när hon frågat efter mig hade han gjort en svepande rörelse över publiken och sagt: ”Mamma är där nånstans” och gått vidare. Vi fortsatte leta runt och jag träffade på en massa gamla vänner som jag meddelade att Mabou var borta för och slutligen gick jag till receptionen för att anmäla honom försvunnen.
Jag lämnade ett signalement för att beskriva hur Mabou såg ut och hur han var klädd, så kom vi överens om att om vakterna hittade Mabou så skulle de ringa mig och om jag hittade honom först, så skulle jag ringa dem. Jag fortsatte leta och efter en stund så kom han spatserande med en av Jai ´s vänner. Helt obekymrad. Jag kramade, skällde och kramade igen. Jag frågade varför han inte gått till mötesplatsen vi kommit överens om, ifall vi kom bort från varann och han svarade bara: ”Men jag kände mig inte bortkommen”
Hur som helst, vi fick inte tillbaka så bra platser, men vi såg förstås klart konserten och njöt av musiken. Jag hittade ett roligt klipp på TV4 från i morse, med en intervju med Bunny Wailer, där man även får se glimtar av publiken igår. Där ser man i början av klippet, Mabou uppflugen på min mammas kompis sons axlar!
Jag har lagt in lite klipp själv också, men tyvärr är kvalitén inte på topp. Dels p.g.a. kameran, men framför allt lite skakigt, då det är svårt att dansa till reggae och filma på samma gång…
TV4 Bunny Wailer rör om i grytan
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, gröna lund, tv4, mabou, borttappad, stockholm, 2009, youtube, videoklipp, dagens mabou, humor, reggae,
Jag har haft en toppen dag/kväll på Bunny Wailers konsert på grönan. Frågan är inte OM jag kommer att blogga om det (har en massa hett material i min kamera, som bara väntar på att få visas) utan frågan är snarare NÄR jag ska hinna blogga om det. Måste nu studsa i säng, för att i morgon bitti gå på barndop. (Ytterligare något roligt jag förhoppningsvis kan blogga om)
Tills dess: ONE LOVE!! ♥♥♥
Läs även andra bloggares åsikter om one love, bunny wailer,
Bunny Wailer, Bob Marley och Peter Tosh
Under en tid har jag känt till att Bunny Wailer ska spela på Gröna Lund i morgon kväll. Bunny Wailer är en riktig veteran inom reggae, för er som inte är så väl bevandrade i min musiksmak. 🙂 Han var tillsammans med Bob Marley och Peter Tosh den som grundade bandet Bob Marley and the Wailers.
Nåja, jag hade i alla fall inte planerat att gå på konserten i morgon, men jag börjar bli lite sugen, det börjar rycka lite smått i min reggae-tarm och med tanke på att jag nu är ledig i flera dagar och Mabou är hemma några dagar, så funderar jag på att gå på konserten i alla fall och samtidigt åka lite tidigare så att Mabou kan passa på att roa sig på Gröna Lund en stund…
Det är dessutom väldigt många år sedan jag såg just Bunny Wailer. Jag tror det är så länge som 18-19 år sedan som jag sist såg Bunny. Han spelade på Stockholm ´s Jazz och Bluesfestival och jag har för mig att det var när Binta var riktigt liten. (Hon är ju som bekant 20 år nu) Jag missade Bunnys uppträdande på Uppsala Reggaefestival för två år sedan (2007) och kände mig rätt besviken, då jag hörde av mina vänner att han var ”still going strong”!
Jag är inte helt säker än, men det lutar åt att jag kommer att gå på konserten på Grönan i morgon…
Tidigare bloggat om Bunny Wailer:
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, 2009, gröna lund, konsert, youtube, reggae,