Övermodiga eller Överbeskyddande föräldrar

När jag var barn så gick vi påskkärring, sålde jultidningar, julkort och en massa annat. Ibland för att samla in pengar själva, ibland för att samla till en klassresa eller förening eller liknande vi var med i.

Idag är det andra tider. Men jag har ändå låtit mina barn gå Halloween, sälja grejer till olika klassresor, bingolotter till olika idrottsföreningar etc. Jag har dock förstått att det finns en del föräldrar som inte längre tillåter det här.

Jag tänker att jag kanske är lite ”vågad” som låtit/låter mina barn göra de här sakerna? Eller att andra föräldrar är lite överbeskyddande mot sina barn?

Men så funderar jag på om jag någonsin hört talas om barn som gått på sådana här insamlingsrundor i grannskapet och råkat illa ut. Jag kan inte minnas att jag någonsin hört talas om eller läst i någon tidning eller liknande att barn har farit illa när de samlat in pengar i grannskapet.

Jag tänker att det kanske är som med facebook? Alla varnar för att om man ”checkar in” på olika ställen i sociala medier så vet tjuvarna att man inte är hemma (fast de har ju ingen aning om du har lämnat man, 15 ungar eller hela boxningsklubben hemma i vardagsrummet) och så gör de inbrott när man är borta, men i själva verket så händer det i princip aldrig.

Det kanske är samma sak med att låta barnen gå och sälja diverse saker till grannarna? Logiken säger att det kan hända något, medan statistiken säger att det i princip aldrig händer något. Att det är större risk att ens barn trillar ner för en trappa och slår sig illa. Eller att man själv utsätter dem för livsfara, genom att köra bil med barnen i och de kan förolyckas eller skada sig svårt i en bilolycka.

Jag minns när jag själv gick runt och sålde saker eller klädde ut mig till påskkärring och delade ut slarvigt ritade kycklingar med en bläckpenna, för att dela ut dessa små teckningar (läs papperslappar) och förhoppningsvis få lite godis, pengar eller i värsta fall en frukt.

Vissa grannar var det jätteroligt att knacka på hos. De skojade med oss barn, köpte gärna våra alster eller gav oss helt enkelt en liten valförtjänad slant. Så hade vi andra grannar där det handlade om ”tur”. Ibland var det en bra dag för tant Greta och man fick en hel femma. Andra dagar väste hon något och drog igen dörren framför näsan. Sedan hade vi de där otrevliga, som man inte stod kvar vid dörren tills de öppnade, utan man plingade på, klev bakåt fem steg och stod där utan att våga klämma fram med i vilket ärende man kom och hoppades på att få en mandarin i alla fall, vilket man ändå aldrig fick.

De värsta var förstås där ”fyllgubbarna” bodde. Som barn hade man vrålkoll. Man visste PRECIS var ”fyllgubbarna” bodde och förbi deras dörrar tog man långa omvägar. Man var rädd att de skulle flyga ut genom dörren och bete sig otrevligt, oväntat eller ovårdat!

Ibland var det jätteläskigt, särskilt när det blivit lite mörkt. Att knacka på hos en massa mer eller mindre okända människor. Men jag tror att det var mest för att vi skrämde upp oss själva och varandra som vi ibland kände oss rädda.

Det är som när man sov över hos kompisar första gångerna. Man låg i mörkret och skrämde upp varandra med spökhistorier och man var så rädd, så rädd och ändå ville man bara höra mer och mer av spökhistorierna.

Ja, så var det för mig. Jag skulle vilja veta i den här helt ovetenskapliga undersökningen:

Har du eller någon som står dig nära någonsin råkat illa ut när ni knackat dörr för att sälja grejer som barn? Tror du att det är farligt att låta barn sälja grejer eller gå Halloween eller påskkärring?

(Nu menar jag förstås inte små, små barn, men det kanske ingen trodde heller? Jag pratar om barn i kanske 8-12 års ålder. Mindre barn brukar nog oftast bara gå med äldre syskon, vad jag har sett.)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Allhelgona eller Halloween?

Idag är det Halloween och i morgon Allhelgona. Även om Halloween är en högtid med ursprung från Irland och Skottland så känner vi till den i första hand som en Amerikansk tradition. Jag vet att det dels är många som blir irriterade över att dessa traditioner blandas i hop och att dels många blir irriterade för att man inte tycker att Halloween är ”våran tradition”. Själv tycker jag att det är toppen att man får göra som man vill. Liksom jag är glad att få vara del av Gambianska traditioner, så är jag också glad att få ta del av andra traditioner.

Just i våran familj så har vi inte mycket ljusglimtar så här på höstkanten. Vi har ingen i familjen som fyller år och just mellan Midsommar och Julen så är det snålt med högtider i Sverige. Jag skrev mer om detta i fjol. Jag skrev också om detta 2005. 2006 hade jag spökbesök och sedan skrämde jag själv slag på våra gäster!

I år är det lite annorlunda för oss. Min första make gick bort i Tisdagskväll och i dag ska vi ha en minnessammankomst för honom. Jag är så ledsen för förlusten av en medmänniska och framför allt för att mitt barn har förlorat sin far.

Jag ser ändå inte detta som motsättningar. Att man firar Halloween samtidigt som vi är i sorg. Att tända ljus i höstmörkret, att barnen klär ut sig till spöken och häxor. Jag tycker det är bra att barnen får se en annan sida av just döden. Att de kan se ljus i det svarta och att man kan glädjas mitt i sorg.

Alla gör som de vill och som de känner, men för er som vill fira lite Halloween kommer lite tips:

Sedan vill jag bara avsluta med att idag är det sista dagen på rosabandet kampanjen jag kommer att ha på min sida. Så var gärna med i sista svängen. Du kan skänka så lite eller mycket du vill om du klickar på den rosa loggan under. Vi är uppe på 1200 kronor av de som skänkt via bankkonto, på de som smsát har vi tyvärr ingen koll på summan, men jag vet att några av er har skänkt genom sms också! Jag vill också passa på att tacka så mycket för er som bidragit med pengar till cancerfondens insamling!


Stöd min insamling på Rosa Bandet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,