Jag vet inte när jag var på klubb i Sverige senast. Faktum är att det är så länge sedan att jag inte minns när det var. Jag vet att jag 2006 var på väg att gå på klubb, men ångrade mig i sista minuten och bokstavligen vände i dörren.
Jag vet att jag redan då konstaterade att jag inte varit på klubb på många år… Hur det ska gå, har jag ingen aning om och jag är inte ens säker på att jag kommer tycka det är så roligt, eftersom jag inte är någon klubbmänniska. Men jag hoppas Blackout gör bra ifrån sig på scenen i alla fall! 😉 Mer än så begär jag faktiskt inte.
Jag har haft Gambianska dop för alla mina barn och varit på åtskilliga andra personers barndop, ändå inbillade jag mig att att pappa och jag skulle vara med en kort stund, när vi fick veta att det var barndop i familjen den här dagen. Man har alltid dop en vecka efter barnets födelse, men den här gången var inte barnet i Gambia, utan i England och bara pappan var i Gambia. Men precis som mina barns släktingar haft fester i Gambia för mina barn när de har namngivits, så valde man att ha det här också.
Vi åkte i alla fall dit och trodde vi skulle stanna en kort stund, då vi hade så få dagar kvar och så mycket att göra. Men så blev det inte. Vi blev kvar precis hela dagen, inpå sena natten när det var kolsvart ute och elen dessutom var avstängd. Men det blev en fantastisk dag.
Många hade redan samlats innan vi kom och lammet var redan slaktat. Pappa sitter och äter choura-getti (stavning?) som är en slags gryn som man kokar i vatten och som är söt och sedan var det baobao-mjölk i. Så mycket som pappa åt av den åt han inte på en gång under hela resan…
Babucarr var där
Pa och lilla Adou-boy
Familjens Giriot. (Giriot=den person som kommer och berättar om familjens historia och ska hjälpa familjer att lösa konflikter och problem. De har också flera andra uppgifter.)
Pa och Binta
Innanmätet efter lammslakten kastades i en skogsdunge bakom gården och gamarna var inte sena med att hitta dit…
Tjejerna börjar ladda för fest…
Kvinnorna inne på gården har fullt upp med matlagning. Här stöter man vitlök och svartpeppar som ska användas till afra (=grillat) på kvällen.
Jag slet hårt med matlagningen den dagen. Eller… okej då, kanske inte… Men jag fick provstöta i alla fall och det var banne mig en svårare konst än jag trott. Framför allt så ville inte vitlöken och pepparn hålla sig i den stora morteln när jag stötte…
Lunchen har börjat förberedas. Lammkött steks med lök som rostats…
Den här kvinnan är min mellandotter Jai döpt efter i andranamn. Hon heter Omie och är också Jai ´s farmors syster. (R.I.P. Binta/Tanta) I Gambia brukar man bara ge barnen ett namn, men jag insisterade på att Jai skulle få fler namn, så hon har tre och ett av dem är alltså denna kvinnas namn.
F, Mariama och alla andra håller på att organisera festen.
Mer mat…
Ännu mer mat, här håller de på att lägga upp ris och skalar grönsaker och annat…
Trummorna har anlänt…
Skinnet från lammet har lagts åt sidan. Detta kommer troligen att användas till att göra trumskinn senare…
Högljudd glädje när först faster Jai dansar och sedan även farbror Fansu till allas förtjusning ställer sig upp och dansar!!
Barnen leker precis invid festligheterna.
Lunchen serveras. Ris, lamm och grönsaker. Riset har stekts med lök och är jättegott!!
Killarna lunchar…
Det gör tjejerna med…
Dansen har kommit igång ordentligt!
Demba tar det lite lugnt dock. Han är inte så pigg på att dansa…! 🙂
Lillasyster F är desto mer ivrig att få hoppa in i dansen. Här med kvällsstassen!
På kvällen fick både jag och pappa knäna fulla av små barn som ville sitta i knä. Ett barn somnade till och med i famnen.
Här har F och många andra kommit igång rejält!
Sabar är en dans som är svår att beskriva med ord. Allra helst ska den upplevas. För er som inte upplevt den så har jag några videoklipp som jag tog den här kvällen som kanske kan ge ett litet hum om vad man får uppleva:
I det här klippet syns F, Amie, Jocco, Sarjo, ett tvillingpar och ett par som jag inte vet namnet på…
Till slut, när det var helt svart ute och elen var avstängd, så bjöds vi på grillat. Vi hade haft en helt fantastisk dag!!
Nu har Blackout alltså funnits i drygt ett år och även om tjejerna har dansat tillsammans i flera år tidigare, så tror jag att just Blackout blev som en nystart för tjejerna och de har utvecklats mycket under det här året.
Showen på Uppsala Reggaefestival i år skilde sig mycket från förra årets show. Samma sak med Ung 08 som blev startskottet för Blackout Dancecrew 2009. Showen i år var grym och mycket uppskattad! Det har gett tjejerna ytterligare en knuff i rätt riktning och fått dem än mer taggade för ett nytt år av utmaningar och träning.
Blackout på Ung 08. Så här såg det ut i Fredags i Kungsträdgården:
Själv hoppas jag att Blackout möter nya framgångar under det här kommande året och jag hoppas att tjejerna får möjlighet att fortsätta med det som de älskar allra mest. Nämligen att DANSA!!
Hur anmäler man sig?:
Ni mailar in era kontaktuppgifter
Namn, Personnummer, Telefon Nummer, adress samt vilken/vilka kurser du vill gå till Studio018@live.se sedan så skickar vi ut ett bekräftelse brev.
OBS: Anmälan är bindande!
Behöver du sovplats?
Det finns möjlighet för de som vill sova över. Vi kommer att sova över i en skola i uppsala så medtag sovsäck/luftmadrass. Kostnaden för att sova över är 100kr per natt. Frukost, frukt och andra tilltugg ingår.
Det är ju nyinvigning på min blogg idag och då tänkte jag att jag måste bjuda på något särskilt! Helt enkelt bjuda på mig själv!
Jag har den senaste tiden lagt ut en hel del videoklipp på diverse personer när de dansar. Barnen retar mig ibland för att jag inte kan dansa. Vilket jag kan. Jag ska säga er att när jag var lite yngre så ÄLSKADE jag att dansa. Jag kan också avslöja att när jag var i mina barns ålder, så AVSKYDDE jag när min mamma dansade offentligt. Hennes steg var liksom så… omoderna!
Det är naturligtvis inte mina… *host*
Men sagt och gjort, så såg jag till att ”shake what my mama gave me” härom dagen. Barnen skreeeek av skratt. Samtidigt som de filmade. De tyckte det var skitkul, tills jag skojade och sa att jag skulle lägga upp filmen på youtube. Då dog deras skratt. Tvärt. Det blev dödstyst, tills Binta tittade allvarligt på mig och sa: ”Mamma! Det KAN du inte!”
Det avgjorde naturligtvis saken. Jag tänkte att så många gånger som de fått mig att skämmas, så kunde de gott och väl få skämmas för mig. En enda gång.
Jag trodde aldrig jag skulle lägga ut något dyligt, men det gör jag alltså nu. Vad tror ni? Har jag någon framtid som dansare i Blackout? 😉
Jag skrev ju härom dagen att jag skulle till Gottsunda och kolla en kreografi-tävling med olika dansgrupper. Det var bl.a. två yngre grupper som Binta är tränare för, som var med och tävlade. Det var också den dansgrupp som min mellandotter Jai dansar i och så Zumbas, som Binta dansar i, som jag skrivit om förut.
Tävlingen hade inget med teknik att göra, utan det var helt och hållet koreografin som bedömdes. Ingen av grupperna som mina barn var med i vann, däremot var alla grupper som var med och tävlade duktiga!! Inte helt otippat var det en dansgrupp med klassisk dans som vann och de var verkligen duktiga, även om jag inte är rätt person att bedöma, så var det faktiskt min gissning att de skulle vinna.
Som partisk mamma tyckte jag dock att mina barn var bäst, förstås, men kanske faktiskt inte på koreografin, men på tekniken. Särskilt Zumbas som ju har tränat ett tag tillsammans nu är väldigt samstämmiga och dutiga och man får en väldigt proffsig känsla när man ser dem uppträda.
Jai ´s grupp är också duktiga, men de har inte dansat så länge tillsammans så de är inte lika samstämmiga ännu, men jag är säker på att det kommer. Jag hade en väninna med mig och hennes två barn och vi hade i alla fall en trevlig söndagskväll tillsammans.
Innan tävlingen började så talade man om att vi bara fick fota utan blixt och inte filma utan tillstånd. Laglydig som jag är så gjorde jag det. Resultatet blev att bilden ovan var typ den bästa jag fick till haha… Jag tror för övrigt att det är Jai ´s dansgrupp Trinity som är på bilden…
Dessutom fick jag ett gäng tonårstjejer mot mig vid pausen:
Binta: Du filmade allt va, mamma?
Jag: Eeeeh, nej, de sa ju att vi inte fick!
Binta: SKOJJJJJAR du? De sa ju utan tillstånd!!
Jag: Ja, jag hade inte fått nåt tillstånd av de som arrangerade…
Binta: Men det fattar du väl att det var grupperna som skulle ge tillstånd?
Jag: Eeeeh, nej…
Binta: Asså, shiiit, vad trööög!! Alla kompisar frågade hela tiden vem som skulle filma och jag och Jai ba ´: ”asså, våran mamma kommer och hon filmar allt. Hon kommer att filma till 100% så de e lugnt…” Sen har du inte ens filmat oss?
Nu är det dags för lucköppning igen i bloggkalendern. Vi har hunnit fram till lucka femton nu.
Kalendern är en ny fråga varje dag. En fråga som handlar om denna blogg på något sätt. Kalenderns sista lucka är naturligtvis på julafton med lucka 24.
Svaren finns att hitta i min blogg och den som har flest rätt kommer att vinna min bok i pocket; En Tonårsmorsa mitt i livet. Om det är flera som har lika många rätt, så blir det den som svarar rätt först den sista dagen (julafton) som kommer att bli den slutliga vinnaren av boken, men om det är flera som vinner, så får de övriga ett tröstpris, oavsett hur många det är. Tröstpriset är hemligt förstås. Når du svarar på frågorna spelar ingen roll, du kan alltså även gå tillbaka och göra det i efterskott, bara det är före julafton. Det som gäller om flera har lika många rätt är det den som svarat rätt först på julafton, när den sista frågan kommer upp, som har vunnit!
Bakom lucka femton döljer sig följande fråga:
Vad heter dansgruppen som Binta själv dansar i? (Alltså inte den dansgrupp hon är tränare för) Hela namnet krävs, med rätt stavning.
Tips: Ni kan alltid använda er av sökrutan högst upp för att skriva in sökord och leta i gamla inlägg. Vissa svar kan också finnas under fliken ”Personligt” eller ”Ego-lista(media)!
…nu får dom ta och sluta dansa och komma hem i stället! Nu har jag både hunnit städa undan en hel del och gjort mat. Och ätit. Nu blev det ju skittråkigt här hemma…!
Michael Jackson fyller 50 år i dagarna. Även om mina närmsta tankar på denna popikon går till pedofilanklagelser och ansiktsoperationer, så påminner det mig också, om jag tänker efter om andra tider. Tider då Michael Jackson var en stilikon för massor av svarta killar runt om i världen. Tider när Michael Jackson var den största stjärnan, oavsett om man var en popälskare eller ej. Det var svårt att inte ryckas med av musiken, oavsett vad man tyckte om Michael Jackson som person.
Året var 1987 och jag var 16 år. Jag hade mitt första långa, fasta förhållande. Han var snygg. Riktigt bildskön, faktiskt. Han hade moderiktiga kläder och till det en lång, tunn kappa. Han var dansant. Han hade alla Michael Jacksons skivor och hade övat in vartenda danssteg. Han kunde moonwalk och alla andra steg Michael Jackson uppträdde med. Han hade en vit handske när han dansade. Han hade samma frisyr. Wetlocks. Han fick använda så mycket kräm i håret att han sov med en plastpåse på huvudet (haha, det är faktiskt sant).
När vi var på fest tillsammans gjorde han alltid succé på dansgolvet. Yared Tekeste ordnade redan på den tiden fantastiska fester dit folk i alla åldrar och från alla världens hörn träffades för att dansa och ha roligt! Dit gick vi. Mina kompisar, min mamma och hennes kompisar och han som då var han med stort ”H” för mig. Han dansade precis som Michael Jackson. Vi var tillsammans i ett och ett halvt år. Albumet Thriller hade just kommit ut och Han hade både den LP-skivan och Michael Jacksons alla tidigare skivor.
Så skulle Jackson komma till Sverige och uppträda i Göteborg. Min pojkvän köade i Stockholm utanför konserthuset en hel natt och en halv dag mitt i vintern. Han köpte biljetter och ett halvår senare var det meningen att vi skulle åka och se konserten i Göteborg, men några få veckor innan dumpade jag min pojkvän. Inte för att han inte var en bra kille, för det var han verkligen! Jag vet inte om det var den där plastpåsen på huvudet… 😀 Men jag tyckte det var dags för oss att gå vidare på varsitt håll och jag sålde min Michael Jackson-biljett utan att blinka…!
På den tiden var verkligen Michael Jackson en modeikon och en stilikon för många runt om i världen. Säga vad man vill om honom, men han är nog en av världens största musiker. Han kan verkligen sin sak. På 80-talet när jag var ung (eller 1800-talet, som mina barn tycker det var) så var han en god förebild och någon för ungdomar att verkligen se upp till.
Även om allt som media inte skriver är sant, så är den bild som senare framträtt på Michael Jackson med alla operationer och pedofilanklagelser trist. Trist att han inte var så stor som människa, annat än på dansgolvet, som jag föreställde mig, när jag till och med stod ut med att min pojkvän sov med plastpåse på huvudet, för att det inte skulle bli fettfläckar…! Musikaliskt sett: Grattis till det Michael! Din musikaliska begåvning blir det svårt att ta ifrån dig. Trots allt!
4 visitors online now 4 guests, 0 members Max visitors today: 11 at 06:37 pm UTC This month: 16 at 05-16-2023 10:23 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
Jag vet inte när jag var på klubb i Sverige senast. Faktum är att det är så länge sedan att jag inte minns när det var. Jag vet att jag 2006 var på väg att gå på klubb, men ångrade mig i sista minuten och bokstavligen vände i dörren.
