Min lilla prinsessa

Bild 11680

Jag saknar verkligen min mellandotter nu. Vi bor ju i olika städer. Hon bor kvar i Uppsala och jag i Stockholm. Det är verkligen inte långt emellan, tar 45 minuter med tåget, alltså mindre än en timme. Men det blir lätt så när båda jobbar oregelbundna, men ändå inte samma tider, då kan det ta lite tid mellan gångerna man ses. Jag är bara inte så van vid det.

Vi har setts så ofta och regelbundet sedan jag flyttade hit, men nu var det som sagt ett tag sedan. Nåja, jag får hoppas hon får en lucka över för mig snart och får hon inte det så får jag se till att skaffa en lucka eller två för att åka till henne. Man borde vänja sig vid att barnen blir stora och har egna liv, men det är svårt när de varit hela ens liv, vardag och allt under så många år!

Lilla, fina Jai som hunnit bli 22 år, men som alltid kommer vara mammas lilla tjej med klackskor och ett så vackert leende!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Min vackra tjej

Jag kan inte fatta det. Min lilla, lilla ”slejpen” fyller 20 alldeles snart. Min lilla, lilla tjej.

Hon som sov med de nya klackeskorna på, då hon vägrade ta av sig dem. Hon som låg på hallgolvet och grät av ilska för att hon inte fick gå till dagis med kjol, utan overall mitt i smällkalla vintern. Hon som i stort sett levde på ris och ”pil o plinger” (=fil och flingor) under ett helt år, då hon vägrade äta något annat.

Jag och Jai i Gambia 1992 (Jai var ett år och jag var 21). Det var inte igår och ändå känns det nästan så…!

Hon som grät för att mormor rakade av sig håret (det gick löss på barnen dagis och min mamma fick något ryck och rakade av sig allt hår för att slippa lössen…).

Hon som stod i mitt kök på en hemmagjord scen och spelade flöjt till ”vandraren”, ackompanjerad av storasyster med låtsasmick.

Nej, jag kan verkligen inte förstå att hon nu inte längre bor hemma, att hon inte längre vill somna till mina godnattsagor. Jag vill spola tiden tillbaka. Göra om en del, men framför allt njuta mer av stunderna.

Jag kan inte förstå att hon blir 20 år. Jag var själv tvåbarnsmamma vid samma ålder och även om jag var ung, så tyckte jag själv att jag var väldigt vuxen!

Jai är och kommer alltid att vara en liten tjej för mig. Visserligen har hon växt om mig på längden och visserligen räknas hon som vuxen, men frågan är om ens barn någonsin blir riktigt vuxna för sina föräldrar?

Har jag berättat hur mycket jag älskar dig, Jai, min stora, lilla fina tjej?!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Veckans Radiokåseri: Min älskade dotter bor på ett horhus…

Nyligen så kom min äldsta dotter Binta hem från en resa till Jamaica. Jag skrev lite om våra samtal och min oro, men inte så mycket, eftersom jag skrev mitt radiokåseri i samma ämne och inte ville ”outa” allt i bloggen innan programmet sändes. I dag sändes dock radiokåseriet och du kan lyssna på det HÄR! (Direktlänk)

Behöver jag nämna att det är rätt skönt att de är hemma igen?

Vendela och Binta på en strand på Jamaica

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Är det okej att en pappa sover naken med sin 12-åriga dotter?

Jag hittar av en slump en debatt på Allt Om Barn där en person frågat om nakenhet mellan hennes sambo och hans 12-åriga dotter. (Klickbar länk) Jag kan inte bestämma mig, efter att ha läst alla kommentarer.

Ã… ena sidan så skulle jag nog bli illa till mods om det gällde min egen 12-åriga dotter och hennes pappa och jag tänker att skribenten trots allt fått en negativ känsla över de beskrivna situationerna. Ã… andra sidan så tänker jag att vi alla är annorlunda. Tänk om det handlar om en pappa och dotter som har helt andra fysiska preferenser än vad jag och mina familjemedlemmar har? Tänk om just det här självklara med nakenhet och fysisk närhet, trots att flickan är i puberteten, är det som gör deras relation så kärleksfull och vacker? Tänk om det absolut inte finns några sådana fantasier hos varken pappan eller dottern och sedan klampar det in en massa okända människor och tycker att det är att gå över gränsen. Det skulle ju faktiskt kunna sabba deras relation som kanske är helt naturlig och fördomsfri, för att vi har fördomar.

Och ändå blir jag illa till mods, det kan jag inte förneka…

Samtidigt… när jag läser kommentaren av Alf, (kommer ganska långt ner bland kommentarerna) så gör det ont i mitt föräldrahjärta.

Vad svårt. Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,