Jag och mamma i TV-soffan på Efter Tio i morse

fatou och brittaI morse var jag och min mamma med i Malou Von Sivers program Efter Tio i TV4. Denna vecka är det tema med Kvinnor bakom galler och temat kommer sig av det stora intresset för dramaserien Orange is the new Black.

Min och min mammas medverkan handlar om min mammas tidigare straff som vi ju har pratat öppet om tidigare, bland annat i TV 4´s Nyhetsmorgon 2010 och som jag bloggat om anonymt under hela den tid min mamma satt frihetsberövad.

TV-sändningen gick jättebra, även om jag alltid tycker det är väldigt nervöst med direktsända program. Inte ens de som står mig riktigt nära säger att det märks, men det stämmer alltså inte att jag känner mig lugn om nu någon inbillat sig det.

Vi blev i alla fall väl omhändertagna av Malou och övrigt personal på TV4.

I detta bildspel är alla bilder skärmdumpade från programmet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite trist är det att svaren gavs så kort tid att besvara, det innebär att det blev en ganska ytlig intervju, upplevde jag, då det inte fanns tid att svara djupare på frågorna. Programmet har i alla fall väckt många tankar och känslor hos både mig och mamma och vi känner väl båda att mycket blev osagt, så vi kommer nog att ha en del att tillägga i våra bloggar inom det närmsta i just det här ämnet som fortfarande är viktigt för oss båda.

Vi har fått ganska många förfrågningar genom åren att medverka på olika ställen angående anhörigdelen för mig och för min mamma som f.d. kriminell och missbrukare, bland annat tidigare från just Efter Tio, men vi har valt att inte nöta ut oss i samma ämne, förrän vi känner att det på något sätt är aktuellt i våra egna liv och vi känner att vi har något mer att tillföra diskussionen. Den här gången kändes det i alla fall rätt.

Om du missade programmet i morse eller helt enkelt vill se det igen, så är det bara att kolla här nedan:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Två kvinnor-två brott-två långa straff (1)

Anstalten Hinseberg 2007

Det är underligt vad snabbt man glömmer. Och hur snabbt man kan bli påmind igen. Att min mamma blev dömd till ett långt fängelsestraff är något jag skrivit om en hel del, sedan vi gick ut med det offentligt för precis ett år sedan. Då inför att hon blev villkorligt frigiven efter att ha suttit av sitt straff på sju år, varav över fyra och ett halvt år inne på -anstalter och sedan knappt ett år på vårdvistelse.

Det liv min mamma lever nu är något helt annat än det hon levde innan hon åkte in. Vi har alltid haft en nära relation till varandra, men den vi haft under tiden hon satt inne och än mer den vi fått efter hennes frigivande, har varit än starkare!

Förra veckan var Annika Östberg på TV igen, i en intervju i Efter Tio med Malou. Varje gång jag ser en intervju med Annika så väcks mina minnen. Även om Annika satt inne så oändligt mycket längre än min mamma och den mesta tiden i Amerikanskt fängelse och det därför blir svårt att jämföra dem i den bemärkelsen, så finns det ändå så många gemensamma nämnare av det jag sett av Annika och hur jag ser på min mamma:

  • De har båda omvärderat sina liv under sina fängelsestraff.
  • De har båda blivit drogfria under sina straff.
  • De är i samma ålder, min mamma är knappt ett år äldre än Annika.
  • De har båda erkänt sina brott och tagit sina straff utan att ”gnälla” eller se sig som orättvist behandlade.
  • De har båda en oerhört ödmjuk inställning till livet och är generellt ödmjuka personer.
  • De tar idag båda helt avstånd från sina tidigare gärningar och är uppriktigt ledsna och ångerfulla för de gärningar de har begått.
  • De accepterade och försonades med sina straff.
  • De har vågat närma sig och arbeta med sina inre känslor av skuld och skam och sedan vara öppna med det.
  • De har arbetat och bearbetat sina känslor mycket, djupt och ingående.

Det finns säkert en hel del andra likheter som jag inte kommer på just nu och som jag inte känner till, då jag inte känner Annika personligen, men som jag sett varje intervju med som jag känner till och läst en hel del om.

Idag när min mamma är en fri kvinna, glömmer jag lätt hur tungt det var när hon satt inlåst. Hur förtvivlad jag kände mig över att se min mamma inlåst. På ett sätt tror jag att jag haft svårare att acceptera min mammas straff än hon själv hade. Det hjälpte förstås som anhörig en hel del att min mamma erkände sitt brott och kunde stå för det. Det har också hjälpt att hon så totalt har tagit avstånd från sitt tidigare liv.

Att vi anhöriga får gå igenom en svår tid när någon vi älskar och står nära blir frihetsberövad, är det nog ingen som ifrågasätter, även om det sällan lyfts fram och får den uppmärksamhet det förtjänar. Många är de barn som har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade idag och ännu fler är det som är vuxna och har en förälder/syskon/barn eller partner som sitter frihetsberövad. Den chock och sorg detta ger en anhörig är svår att föreställa sig innan man själv hamnar i den situationen, men det är viktigt att komma ihåg att även de anhöriga och framför allt barn behöver tid på sig att bearbeta sina känslor.

Mycket av det här funderar jag på ibland, när minnena kommer tillbaka. Jag tror det är viktigt att inte glömma och jag tror det är viktigt att gå vidare. Men det är också viktigt att ta lärdom om sitt förflutna och att att använda sina erfarenheter som stöd för andra som är i den situationen idag.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Malou ´s moraldilemma

Jag brukar försöka kolla på Malou Von Sivers program: Efter Tio på morgnarna, när jag har möjlighet. Den senaste tiden har hon vid flera tillfällen presenterat ett moraldilemma för sina gäster.

Moraldilemmat lyder ungefär så här:

Du umgås väldigt mycket med ett par. En av de i paret anförtror dig att h*n är otrogen. Den bedragna partnern i sin tur anförtror dig att h*n misstänker att partnern är otrogen.

Vad gör du?

1. Berättar sanningen

2. Ljuger för den bedragna på den direkta frågan

Följdfrågor på detta kan vara:

  • Om du säger till den otrogna partnern att berätta sanningen för sin partner, så säger den bestämt att ”nej, det tänker jag inte göra, för det skulle skapa så mycket smärta hos min partner”.
  • Den som blir bedragen frågar dig rakt ut: ”Vet du något om det här?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,