Jag ska fan aldrig bli tjock

Valrossen Fatou solade solarium igår

Visst är det lite 80-tal över solarium? För mig är det i alla fall väldigt mycket 80-tal, men eftersom jag är en nostalgiker, så pressade jag ner mig i ett igår. Jag är ingen sådan som låg och pressade för att bli kanonbrun, ens på 80-talet, men i perioder har jag solat lite då och då. Mest för att jag känner mig piggare av lite sol och känner mig fräschare med lite färg. Skräckpropagandan till trots.

Nu hade i alla fall en kompis lyckats övertala mig om att vi ska sola några gånger var för att få lite färg och förhoppningsvis energi. Eller… övertala och övertala… Kompisen sa: ”Jag tänkte börja sola några gånger nu under våren” Jag: ”Jaaa! Det gör vi! Jag behöver också lite energi!” Ibland är man inte så svårövertalad, trots allt!

Solariumen har kanske inte ändrats så där jättemycket sedan jag solade sist. Men det har tydligen min kropp. Jag minns hur jag brukade få resa mig upp efter ungefär halva soltiden för att det skavde mot mina kotor och ben i kroppen att ligga på de där hårda plastskivorna. Särskilt svanskotan gjorde det alltid så ont i. Igår skavde det ingenstans! Jag kände mig som en jättevalross som liksom bara flöt ut över plastskivorna. Det fanns kroppsdelar som liksom bara vällde ut omkring mig.

Jag blev förvånad över att jag liksom var tvungen att hålla in armarna för att de inte skulle ramla utanför solariebädden. UTANFÖR, liksom. Jag minns när jag och min kompis i tonåren DELADE ett solarium. Vi låg två i samma, med våra huvuden åt varsitt håll. Två för en, liksom. Det var innan fettvalkarnas tid det!

Igår när jag solade hade ”Angel-Fatou” och ”Devil-Fatou” en liten diskussion.

AngelFatou: Vad är det som tar emot?

DevilFatou: Fettet, fetto!

AF: Nejdå, de har säkert bara börjat tillverka solarierna lite mindre.

DF: Inte en chans! Känner du inte hur valkarna skaver?

AF: Jag trivs faktiskt med min vikt! Jag hade mycket mer komplex för min kropp när jag var mager och inte hade några former!

DF: Kom igen nu! Det var när du BÖRJADE gå upp i vikt. För typ tio år sen minst! För att du äntligen efter alla år, fick lite former.

AF: Men det är så skönt att bli lite äldre och inte vara fixerad vid kroppen och allt det ytliga längre!

DF: Ha-ha-ha! Vilket skämt! Du kom ju knappt in i solariet. Du fick liksom rulla in i det och du stönade och stånkade så man kunde tro du höll på att gå av på mitten! Du är så tjock, Fatou! Och då har vi inte ens kommit till det där att du ska upp ur solariet också!

AF: Upp? Du menar kliva ur den här plåtburken?

DF: Japp! *Elakt leende* Och samtidigt som du försöker komma upp därifrån vill jag bara påminna dig om när du sa till din mamma att du aldrig skulle bli lika tjock som henne!

AF: Va? Skulle jag ha sagt…? Till min mamma?

DF: Ja, i princip. Du var tonåring och mager som en benget. Ni var på badhuset tillsammans och medan hon klädde på eller av sig så stod du och tittade på henne med avsmak när du sa: ”Ja, JAG ska aldrig bli tjock i alla fall…!!” Nu drar du större storlekar än henne… Just sayin´…!

AF: Mamma! Det var inte jag som sa det där. Det var Devil-Fatou. Dessutom skämtade jag hon nog bara…

Jag är i alla fall lite brun nu och har en massa energi!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Ursäkta, men jag måste gå och dö en smula…

Idag åkte jag och Mabou till Fyrishov och gjorde en heldag där. Vi hade det verkligen trevligt. Det blev inte mindre roligt när vi träffade den ”stora arabiska familjen” där. Jag har känt den här familjen i närmare 16-17 år. En del av dem lite mer och en del lite mindre. Jag har jobbat med tre av dem, två av dem på två olika arbetsplatser, tre har jobbat för mig, två av dem med två olika arbeten, en har dansat för Binta, de har alla varit våra grannar för många år sedan, en annan pluggade i samma skola som mig and so on…

Nu var de på Fyrishov. En av döttrarna i familjen, med sin man, sina tre barn och det lilla ofödda barnet, härliga mamman till den här stora familjen och ena systerns son, som för övrigt fyller år på samma dag som Mabou, fast ett år senare. Glada över att träffa varandra och för lite umgänge, bjöds vi genast till bords. Snacka om en välplanerad familj. Det bord vi satte oss vid var ett överdåd av pitabröd, baguetter, potatissallad, grillad kyckling, sallad, bullar, juice i alla dess smaker, kaffe, bigarråer, plommon, bananer ja där fanns faktiskt allt du kan tänka dig. Och lite till.

Vi avverkade timmar av prat och skratt, minnen, nutid och framtid. Jag älskar den här familjen. Alla är helt fantastiska även om de alla är heeelt olika personligheter. De vågar ta plats, de är öppna, glada och trevliga och oerhört gästvänliga.

Nåja, däremellan hann jag simma med Mabou och ”stora arabiska familjen ´s” dotter. De tävlade i att vara längst under vatten, springa hinderbanan, simma fram och tillbaka, simma under vattnet, simma på rygg… you name it. Allt går visst att tävla om.

Sedan hade Fyrishov anordnat baddisco. Discolamporna tändes samtidigt som den vanliga belysningen släcktes ned och discokulan snurrade i takt med musiken.

Jag hann sitta en lååång stund i varma bubbelpoolen och jag hann se Mabou svänga runt i lianer, hoppa från översta hopptornet (något jag ALDRIG skulle våga), simma in och ut i virvlar, tunnlar och allt däremellan. En riktig heldag med andra ord.

Mabou pustar ut en stund innan hemgång. Om till och med Mabou behöver vila så förstår ni vilket tempo det blev.

Nu ska jag gå och plocka upp mina ben från golvet där jag tappat dem när orken tog slut, sedan ska jag släpa mig till soffan där Mabou hävdar vi ska avsluta kvällen med myspys och där tror jag att jag ska gå och dö en smula, så jag orkar kliva ur soffan någon gång i framtiden…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Familjens superstar

Binta är ju som bekant (för er som följer min blogg) min äldsta dotter (19) och en tjej som det verkligen är fart på. Min mamma brukar säga att det finns bara en person i världen som kan hålla hennes takt och ändå ha en massa energi kvar och det är Binta. Det ligger något i det.

Trots att Binta flyttat hemifrån för ett bra tag sedan, är hon ändå en flitig besökare i mitt hem (vi bor väldigt nära varandra). Det fanns en tid då jag kände mest oro över att hon skulle flytta. Idag ser jag det som en nödvändighet att hon har egen bostad, jag behöver nämligen stunder när jag bara kan återhämta mig från all energi jag förlorar bara av att betrakta hennes framfart.

Binta är familjens egen stormvind. Hon svischar in här i vårat hem, vänder det mesta upp och ner, sedan svischar hon vidare…

Med Binta omkring sig, blir livet så väldigt LEVANDE!! Jag beundrar verkligen hennes energi och styrka. Den är inte alla människor förunnat att ha. Jag beundrar också hennes starka engagemang för det hon väl ger sig in på. Hennes dans tar just nu upp otroligt mycket tid från henne. I stort sett all hennes fritid. Hon är ju dels med i egna dansgrupper, sedan tränar hon en grupp yngre tjejer och dessutom är det ganska många uppvisningar just nu. Hon är ibland med och dansar när vissa musikvideos spelas in. Så det är verkligen full fart och en hel del hon är upptagen med.

Igår kom hon hem här. Spred ut allt sitt smink över köksbordet, spelade musik på hög volym, kokade mina hårrullar för att kunna göra korkskruvar i håret, provade kläder, stressade, klädde på sig nya klänningen. Ändrade sig, gick och bytte till andra kläder…

Mitt i allt detta såg jag att hon köpt nya skor. Det var inte vilka skor som helst, utan det var riktigt dundersnygga skor. Inte för att jag är säker på att jag skulle orka gå i dem en hel kväll, men nästa gång jag går på fest vet jag i alla fall att det finns ett par ruggigt snygga skor som jag tänker lägga beslag på! (Tur vi har samma storlek haha)

Well, nobody ´s perfect! Inte ens Binta! Är det något som är hennes svaga punkt, så är det hushållsarbete. Den enda gången all hennes energi är som bortblåst, är när det vankas städning! Igår lyckades jag NÄSTAN få henne att ta bort allt efter sig, men för övrigt så är det sällan hon kommer igång med att plocka undan efter sig. Eller om jag uttrycker mig så här: är man 19 år så tycker jag att man borde ägna mer än 10 minuter i veckan månaden till städning och annat hushållsarbete. Inte var hon särskilt mycket bättre på hushållsarbete när hon bodde hemma heller…

Nåja, man kan ju inte vara bäst på allt. Förr eller senare hoppas jag att hon kommer att upptäcka att högklackade skor inte lagar någon mat, att dansuppvisningar inte tvättar några kläder eller att sminket inte städar ur något kylskåp. Men det lär bli ett hårt uppvaknande för fröken ”Tyra Banks”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Den energin

Vem har inte önskat att man hade sina barns energi? Vem har inte önskat att man orkade hålla igång från morgon till kväll, dagarna i ända?

Men, samtidigt, om vi verkligen haft all den där energin, skulle inte vårt samhälle kännas ännu stressiga då? Tänk om alla vuxna hoppade omkring på stolar och bord, skuttade upp och ner för trappor ute på stan. Klättrade på allt vi kunde klättra på.

Jag tror det är rätt bra att man blir något mer laid back med åren…! 😉 Fast det skulle vara bra med mer energi när man trött kommer hem från jobbet och inser att det behövs städas…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,