En empatisk rasförrädare

Mycket har jag lärt mig under mina år som bloggare. Mycket har jag blivit kallad.

Hjälpsam

Empatisk

Medmänsklig

Duktig på att skriva

Energisk

Rolig

Klockren

Seriös

Modig

Omtänksam

Och mycket, mycket annat. Men jag har också blivit kallad för

Negerknullare

Idiot

Rysk amatörporrskådis (jo, det är faktiskt sant)

Blattekramare

Kommunist

Batikhäxa

Fet

Mediakåt

Politiskt Korrekt (vilket absolut inte är ett negativt ord för mig)

Häxa

Och mycket, mycket annat.

Men vet ni vilket öknamn som jag tycker är mest intressant?

Rasförrädare. R-A-S-F-Ö-R-R-Ä-D-A-R-E. Jag smakar på ordet. Jag funderar. Jag inser att ordet antagligen är till för att såra eller smutskasta mig. Göra mig förbannad. Få mig att skämmas och på så sätt skambelägga mig. Kränka mig. Men hur jag än vänder och vrider på det så är det omöjligt att ens framkalla någon av dessa känslor.

För mig finns inga mänskliga raser. Vi har olika ursprung. Olika bakgrund. Olika utseende och olika erfarenheter. Men raser för mig det är tax, schäfer, dvärgspets och pudel.

Det man vill lyfta fram med att kalla mig rasförrädare är att jag har gjort barn med någon med ett annat ursprung. Från AFRIKA! Det är det som är det sensationella. För en liten grupp människor. I mitt land.

Det land jag älskar att leva i. Som jag älskar att bo i. Som jag älskar att uppfostra mina barn i. Vilket inte hindrar mig från att älska att resa och särskilt älskar jag att vara i Afrika. Dofterna, de gästvänliga människorna, den varma solen, den medryckande kulturen och den härligt röda, varma sanden som är så kännetecknande i de flesta delar av Afrika.

Rasförrädare.

Det skulle alltså vara att mina barn har fått ytterligare ett ursprung än det från mig. Är det inte så med alla barn som blir skapta? Att man ger dem ett ytterligare ursprung än sitt eget? Även om det är någon som har sitt ursprung från sin närhet. Skulle min kärlek vara större till ett blont barn med ljus hudfärg?

Självklart inte. Varje förälder är stolta över det barn de har satt till världen. Det har inget med ursprung att göra.

Jag älskar mina barn. Med bruna ögon och mörkbrunt hår. Mina barn med sina egenskaper. Jag hade självklart älskat mina barn även om de haft blont hår. Men det är inte poängen. Poängen är att en viss liten grupp försöker få mig att skämmas över det bästa jag har och det bästa jag gjort i livet: nämligen mina barn!

Ibland försöker denna lilla grupp, som Lena som kommenterade mitt förra inlägg att påstå saker som att svarta och asiater har lägre intelligens än till exempel oss Svenskar.

Vad nu det har med saken att göra? Skulle det innebära att jag älskar mina barn mindre? Eller att jag blev mindre kär i en man för att han procentuellt eventuellt var något mindre intelligent än en annan man? I så fall skulle alla våra intelligenta personer vara upptagna, medan alla med lägre intelligens vara ”lediga”.

Sedan tror jag inte alls på dessa påstådda studier. Dels för att de alltid ”haltar” i något hörn (liksom även den jag länkat till uppenbarligen gör), när man studerar dem närmre, men framför allt för att jag är övertygad om att de som sätter normerna för dessa studier, gör det efter de ”regler”, normer och räknesätt som vi i västvärlden satt upp som de ”korrekta” eller det som ska mäta vår intelligens. Att den ser helt annorlunda ut på andra håll i världen har man alltså inte tagit hänsyn till alls, inte heller på de grundpelare dessa samhällen är upprättade, vilket naturligtvis är relevant och avgörande för den här typen av studier och undersökningar.

Om Afrikaner eller Asiater gjorde en liknande undersökning så är jag säker på att siffrorna skulle bli ungefär likadana. Fast omvända.

Ytterligare ett skäl till att jag inte ger något för denna eller liknande undersökningar är för att de helt enkelt är totalt irrelevanta. Eller är det bara intelligenta människor som har rätt att leva, arbeta, bosätta sig i olika länder, fortplanta sig etc.?

När jag läser en del artiklar och kommentarer på denna typ av sidor som jag nämnde i går i mitt inlägg, så blir det snabbt uppenbart att de flesta svarta och asiater jag känner och mina egna barn inräknade, med sitt ”blanda upp”-ursprung har en bra mycket högra intelligensnivå än de flesta av de människor som kommenterar i de bloggarna och sajterna.

Dessutom har nästan alla jag umgås med en högre EQ än de flesta som skriver på de sidorna. Och då räknar jag vänner och bekanta från jordens alla hörn, inklusive Sverige, förstås! Och om jag ska välja de jag umgås med, så är det betydligt viktigare, än deras IQ beräknat i siffror.

Jag har större utbyte av en socialt kompetent person med stor förmåga till empati, än om min vän inte vet vad en kvadratrot är. Med det inte sagt att jag har ointelligenta personer i min omgivning!

Så, sammanfattningsvis är det helt okej för mig att vara en empatisk rasförrädare!   🙂

Och jag har lämnat mitt stolta bidrag till att blanda upp! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,