Intressant debatt mellan Malcolm Jallow och Luciano Astudillo

Jag följde en debatt härom dagen. Debatten fördes i första hand mellan Ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa: Malcolm Jallow och Socialdemokraternas tidigare riksdagsledamot och ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse Luciano Astudillo.

Ni vet redan vad jag tycker i sakfrågan, så jag låter helt enkelt debatten tala för sig själv. Jag har grov-anonymiserat alla debattörer förutom Malcolm Jallow och Luciano Atudillo då jag tycker de har stått upp som relativt offentliga personer och klarar nog att en debatt på ett öppet internetforum offentliggörs, medan jag valt att inte göra det med övriga debattörer, då jag inte tillfrågat dem, men ändå ville ha med samtliga, dels så debatten blir fullständig, men också för att jag tycker att många mycket viktiga och bra argument kommer fram i debatten genom samtliga debattörer. Hela debatten är printscreenad i sin helhet!

Debatt 1Debatt 2Debatt 03Debatt 04Debatt 05Debatt 06Debatt 07Debatt 08Debatt 09Debatt 010Debatt 011Debatt 012Debatt 013Debatt 014Debatt 015Debatt 016Debatt 017

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Skrönor på Facebook

invandrarbidragDet sprids just nu en skröna på Facebook (surprise?). Det är texten ovan och den ligger naturligtvis väldigt långt från sanningen. Dels tror jag man har blandat ihop invandring och flyktingar och dels så är det inte så mycket som stämmer med de faktiska förhållandena. Källan uppges vara Stadskontoret. Så HÄR skriver dock Stadskontoret om det hela på sin hemsida.

Fredrik Malm (FP) skriver också om denna vandringshistoria HÄR!

_________________________________________________________________________________

En 16-årig pojke har blivit dömd till dagsböter för ett rasistiskt inlägg på Facebook, vilket klassas som hets mot folkgrupp:

”Statusuppdateringen innehöll ett rasistiskt skämt som antydde att människor från Somalia drar till sig flugor, vilket skulle göra det enkelt att döda många flugor på samma gång.”

Att Somalier som redan är en starkt utsatt grupp i Sverige när det gäller rasism är den utpekade gruppen, gör ju inte saken bättre, direkt.

Någonstans har många främlingsfientliga missuppfattat det där med yttrandefrihet som just är grundlagsskyddad och en viktig del i vår demokrati och tror att den ger människor rätt att kränka andra människor. Det har man alltså INTE rätt att göra!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Att välja bort Sociala medier

Det här är seriens sista del. Tidigare delar jag skrivit i den är följande:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

När det redan gått för långt på Facebook

Vem äger rätten till ditt foto

Som jag skrivit tidigare i den här serien, så utgår jag rätt mycket från i första hand Facebook och en del om bloggvärlden. Varför jag utgått mest från Facebook är för att det uppenbart är den sociala media som de flesta använder, om man ser till antal.

Jag förespråkar gärna sociala medier generellt, då jag dels är en flitig användare av det, men även för att jag tycker att det ger väldigt mycket. Dessa är skälen till att jag själv får ut mycket av sociala medier:

* Jag är närvarande i mina vuxna barns liv både i vardag och när de är på resande fot.

* Jag integrerar med fler människor än jag gör när jag inte använder mig av sociala medier.

* Jag tycker det är avkopplande.

* Jag får ett stort informationsflöde både när det gäller nyheter, event, artister, konserter och mina vänners förehavande. Då menar jag inte vad de åt till frukost, utan till exempel när de är ute och reser eller barnen fyller år etc.

* Jag får nya bekantskaper och vänner, både på nätet och som sedan ibland utvecklar sig till vänskap IRL.

* Jag får möjlighet att dela med mig av egna delar ur mitt liv, efter lust och intresse.

* Jag får utlopp för min egen debattlust, skrivlust och att hålla mig uppdaterad med min omgivning.

Jag har många vänner som valt att inte finnas med på Facebook. Jag har all respekt för det. Vi människor har olika behov och jag accepterar och respekterar de som inte har samma behov av att integrera på nätet. Ett av mina barn har helt avaktiverat sin FB sedan en lång tid tillbaka och ett annat av barnen av- och på-aktiverar den med jämna mellanrum. Ett tredje barn använder FB mer sparsamt nu och har mer gått över till Twitter.

Däremot tycker jag det är väldigt synd att det finns de som väljer bort sociala medier av rädsla. Ofta läser jag svarta rubriker i media om hur folk förlorat jobbet tack vara sociala medier, de skiljer sig på grund av Facebook, de blir kränkta för att folk har skrivit negativa saker om dem, de vågar inte vara med för att de inte vill ge Facebook rättigheterna till deras privata foton etc. Jag har tagit upp en hel del av dessa punkter i den här serien och jag tycker själv att det talas lite väl negativt om något som trots allt har väldigt många användare och som väldigt många människor trivs med att ha. Det har nästan blivit lite ”fult” att använda sig av sociala medier, trots att så väldigt, väldigt många gör det. Det tycker jag är trist.

Om man undviker sociala medier av rädsla, så finns det många ställen på nätet där man kan söka saklig information. Det gäller det allra mesta, att det vi har kunskap om, inte skrämmer oss lika mycket, för då vet vi vad det handlar om och hur vi ska hantera det. För just Facebook, tycker jag att Facebookskolan är suverän. Den lär ut mycket information för både nya och vana användare.

Min dotter funderade en del på detta med sociala medier nyligen och retade sig på att en del går ut med väldigt starka (i detta fall rasistiska) åsikter och tänker inte på att de har familjemedlemmar som kanske inte alls står för dessa åsikter eller vill blandas in i dem. Så här svarade jag henne och jag tror det är värt att upprepa:

”Jag tror det är svårt i vårt samhälle idag att inte hamna på internet alls, även om man väljer att inte ha Facebook. Man kan undvika det förstås, men jag tror inte man slipper helt undan. Tänk efter själv vilka du har på bilder i din FB. Har du verkligen bett om lov från alla? Dessutom säger lagen att man får fota vem som helst ”in public places” och på alla andra ställen om inte bilden är kränkande. Det är den som tar bilden som äger den. Ett intressant fall var uppe nyligen med Blondinbella. Någon tog en bild på henne och publicerade den. Hon använde bilden i sin blogg och blev stämd! :-O Sedan anser jag inte att det är fb eller internet som är problemet. Fb och internet är bara verktyg. Det är MÄNNISKORNA bakom som är problemet och att de inte tänker. Jag kan också reagera ibland på att vuxna människor verkligen lägger upp helt galna grejer, det hände senast härom dagen och jag har printscreenat det för att blogga om det. Det är dock en viktig debatt!! En hammare i sig är inte farlig, den är ett bra och användbart verktyg, men om någon tar upp den och slår den i huvudet på någon så är den livsfarlig. Internet i sig är inte farligt, men om man inte använder huvudet när man skriver och publicerar saker så kan det få förödande konsekvenser för den enskilda individen!

Förhoppningsvis har vuxna människor vett att förstå att varje individ måste ta ansvar för sina egna handlingar. Med andra ord: om man har föräldrar med galna/rasistiska/extrema åsikter, så är det inte något som ens barn automatiskt har.”

Samma dotter skrev nyligen en annan status på Facebook som jag funderat en del över och som jag anser även den tål att upprepa. Hon skrev:

”I am NOT my Facebook, thats just a little, little part of ME.

– There is always more than what u can see.
– And just because u haven’t seen it or know about it, it doesn’t mean it never happened.”

Självklart är vi mer än det som står i våra statusar på Facebook. Självklart händer en massa saker i våra liv som vi av olika skäl väljer att inte dela med oss på Facebook. En del retar sig på att någon bara skriver positiva saker och får det att verka som man är så ”överdrivet lycklig” trots att man VET att personen har en massa problem i sitt liv. Samtidigt kan många reta sig på de som bara sitter och ”klagar” i sina statusar. Men att återge allt som händer i ens liv, det tror jag inte ens är önskvärt. Varken av oss själva eller av de som är våra vänner i sociala medier.

Det är med sociala medier och internet som det mesta i livet: det är bäst att hitta ett mellanläge men så är det även här som med det mesta: man kan inte tillfredsställa eller glädja alla, det viktiga är att det känns bra för en själv i slutänden!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vem äger rätten till ditt foto

Läs gärna de tre första delarna i denna serie om Sociala medier innan du läser denna:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

När det redan gått för långt på Facebook

Det här med rättigheter till foton man lägger upp i sociala medier och på nätet i allmänhet kan vara en ganska klurig fråga. Först och främst är det många som inte har Facebook som menar att en av anledningarna är att Facebook blir ägare till dina bilder och annat material som du laddar upp. Det godkänner man i avtalet när man registrerar ett Facebook-konto. Media har skrikit ut detta i tjocka, svarta rubriker och naturligtvis känns inte det bra. Men är det hela sanningen? Socialwebben skriver och förtydligar detta påstående. Bland annat tar man reportern Michael Jenselius till hjälp. Han säger bland annat:

”En vanlig missuppfattning hos många användare är att Facebook äger allt material som du laddar upp, såsom texter och bilder. Enligt Facebooks användaravtal ger du tjänsten delad äganderätt. Det är av praktiska skäl så att dina bilder och texter kan läsas och delas av de andra användarna på tjänsten. Rättigheten till ditt material överlåts aldrig till någon annan.

Du behöver aldrig oroa dig för att Facebook kommer att stjäla en bild eller en text som du har laddat upp. Du bör kanske vara mer orolig över att andra användare ”lånar” från ditt material.”

För att man ska kunna ”tagga” sina vänner i bilder och de ska kunna ”tagga” dig, så ligger helt enkelt ditt material i Facebook´s händer. Att Facebook skulle gå in och ladda ner dina bilder och sälja eller dela ut dem, är alltså inte särskilt troligt, då det säkerligen skulle vara rena dödsstöten för dem själva. Vem skulle ha kvar sitt Facebookkonto om det skedde?

Men om vi bortser från äganderätten av bilderna på Facebook, vem är det som äger en bild? En vanlig missuppfattning är att det är personen/personerna som avporträtteras på bilden som äger den. Så är det alltså inte. Den som äger bilden, är helt enkelt den som har tagit bilden. Många tror att de som är med på bilden måste tillfrågas innan man publicerar den, men det är alltså tvärt om. Det är den som tagit bilden som måste tillfrågas.

Idag är det många som tar bilder utan att fråga någon, men det är klart att om någon säger ifrån om att man publicerar bilder på den personen, så verkar det synnerligen korkat att ändå publicera den. Men man har alltså den lagliga rätten, om inte bilden anses kränkande och det krävs ganska starka skäl till det och räcker alltså inte med att man säger att ”jag vill inte vara med på bild. Jag känner mig kränkt av det.”

Det här klippet tycker jag är väldigt informativt när det gäller bildanvändning:

På 6:48 berättar de om en intressant händelse med en känd bloggare (Blondinbella), missa inte den delen av klippet.

Om du vill grotta dig lite djupare i detta med fotograferande och användande av bilder, så kolla in inlägget hos Genusfotografen som skapat stort rabalder. Så här blev jag censurerad och 15 000 kronor fattigare. Notera också inläggets i skrivandet stund 434 kommentarer, av mestadels stöttande karaktär!

För oss som bloggar kan det vara lite klurigt ibland. När vi skriver om nyheter vill vi naturligtvis ha med en bild som illustrerar det vi skriver om. Lagen är tydlig. Den som tagit bilden äger den också. Om en tidning köpt en bild av en fotograf, så äger tidningen rättigheterna till den. Samtidigt så vet jag att det finns många tidningar som inte bryr sig om man använder deras bilder, eftersom man då sprider deras nyhet och länk och på så sätt drar till tidningen fler läsare. Print screen är något vi bloggare ofta använder oss av. På så sätt framgår det att det inte är vår bild, utan man kan se att den är print screenad, men vi får ändå vår illustration till texten. Jag har trott att print screen är okej, men nu är jag mer tveksam efter målet med Genusfotografen, som jag skrivit om ovan.

Mer om bildanvändning i bloggar och på nätet i allmänhet går att finna genom Google.

Vill du dela med dig om viktig kunskap om bildanvändning? Var inte rädd att kommentera!! Vi är många som vill ha information.

Nästa del, som också är den sista i den här serien heter: Att välja bort Sociala medier. Missa inte den!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När det redan gått för långt på Facebook

Läs gärna de två första delarna i denna serie om Sociala medier innan du läser denna:

Sociala medier i praktiken

Gör inte så här på Facebook

I det här inlägget ska jag ta upp konkreta exempel som jag sparat just för det här inlägget. Om någon känner igen sig i dem, så beklagar jag det. Det är inte min avsikt att ”hänga ut” någon och jag har därför försökt göra mina exempel så anonyma som möjligt.

Man kan lätt tro att det är väldigt unga personer som ”gör bort sig” genom att skriva ogenomtänkta statusar och kommentarer på sin facebook, men sanningen att säga, så de som jag tycker är ”värst” är ofta vuxna människor och då har jag ändå ganska många barn och ungdomar på min Facebook som jag är vänner med där.

Ett gammalt men som jag tycker är ett klockrent exempel på hur transparent Facebook kan vara, fast människor inte tänker på det, är en status där jag själv var inblandad och som jag gjorde ett blogginlägg av: I´ve got the power!! Jag tycker även den är ett bra exempel på hur man kritiserar någon och sedan inte förväntar sig att personen ska svara för sig.

Ett helt annat exempel var något som utspelade sig helt nyligen och som jag tyckte var väldigt ledsamt att läsa. En ”bonusmamma” uttalar sig om en biologisk mamma i ren frustration, som jag uppfattar det. Varpå inte bara den biologiska mamman, utan även det ena barnet (som jag uppfattar vara ca: 14 år) ser uppdateringen. Det som berörde mig mest illa i just den konversationen var att dottern uttryckligen bad dessa vuxna människor att ”sluta snacka skit om hennes mamma”, men att ingen svarar på det, utan fortsätter diskutera problematiken i stället…

Debatten fortsätter till en bra bit över 100 kommentarer och hela konversationen togs därefter bort, men eftersom jag läste hela konversationen så är min uppfattning att bonusmamman hade rätt i sakfrågan, men för mig blir den helt ointressant i sammanhanget, då jag menar att den aldrig skulle ha hamnat på Facebook alls, från första början och att den sedan togs bort helt tycker jag var bra, men bevisar också att det var helt fel att den ens hamnade där. Så här såg konversationen ut till att börja med:

Ett annat exempel som jag skrivit om tidigare är den öppna konflikt som funnits länge mellan Bunny Wailer och Rita Marley och där Bunny gått ut ganska hårt mot Rita i sociala medier.

Ytterligare ett annat exempel är när man hänger ut någon för dess ”slampighet” med både för- och efternamn, bostadsort och en stor bild. Svartsjuka och ilska är sånt som väcker starka känslor, men som sällan leder varken till något konstruktivt eller att man själv ställs i en god dager:

En sån här status säger inte så mycket om personen som hängs ut, som den säger om personen som lagt upp den… Om just den här statusen blivit anmäld så skulle det förvåna mig mycket om den inte fallit under rubriceringen förtal.

Det finns många statusar och kommentarer som skulle ”förtjäna” en plats i just det här inlägget. Tyvärr blir många av dessa ”dåliga exempel” konversationer väldigt långa, personliga och med många människor som deltar och därför blir de svåra att återge eller sammanfatta utan att hänga ut någon och skriva så att det ändå blir begripligt för utomstående.

En sådan konversation var nyligen uppe på Facebook gällande dansare. Binta och Vendela blev ganska hårt ansatta av andra dansare angående en video där man valt att länka till ett specifikt uttalande, som när man tog det ur sitt sammanhang, blev väldigt oklart vad tjejerna menade och det var lätt att få uppfattningen om att de ansåg sig vara först i Sverige med att lära ut dancehall, en uppfattning tjejerna INTE har. Man länkade till många andra dansare och skrev väldigt kritiskt. När B och V vägrade gå in i diskussionen, utan i stället bad att man kunde ta det utanför FB då stämningen blivit väldigt hetsk, så kom det många otrevliga kommentarer, samtidigt som många vädjade trådskaparen om att lägga ner diskussionen på FB. En av de som kommenterade nämnde ”mobbing” i sin kommentar och jag fick även två privata meddelanden på FB och även ett mail, där man nämnde mobbning, två av dessa från medlemmar i deras egna crew/elever. Hela konversationen är tyvärr för lång och komplicerad för att återge i det här inlägget, men jag tycker att inlägget, tillsammans med andra uttalanden som gjordes i samband med detta är tydliga exempel på vad man INTE bör göra på facebook. Bland annat skedde följande:

* Kommentarer togs bort

* Personer som inte hade tillräckliga kunskaper om DH´s grundläggande ”regler” la sig i så debatten hamnade helt utanför ämnet.

* Tonen var väldigt negativ och aggresiv.

* Man försökte ”göra upp” en konflikt på Facebook, inför tusentals vänner.

* Man tog saker helt ur sitt sammanhang, så det var lätt att uppfatta att något man diskuterade var något helt annat än ursprunget.

* Man vägrade lyssna på försök till förklaringar, utan hade redan ”bestämt sig” för hur det låg till!

* Vissa personer från konversationen tog saken till ytterligare en nivå och började sprida rykten både på FB och utanför om tjejerna som ”råttor” och ”lögnare”. Här för jag åter tankar på förtal.

* Försök till mobbning.

Extra anmärkningsvärt känner jag att det var då många av dessa kritiker och ryktesspridare är förebilder för tusentals ungdomar i vårt land och som har hand om barn och ungdomar som de är tränare för.

Ibland kan det självklart vara så att man inte riktigt inser hur en status kan sprida sig och hur stort utrymme och uppmärksamhet en enskild status kan få. I det nämnda fallet kan jag dock inte se att detta var problemet, då dels statusen än i dag finns kvar (fast många kommentarer är bortplockade) men också då personen som startade detta, valde att tagga en massa utomstående personer som egentligen inte hade med saken att göra.

Ytterligare en Facebook-status som har väckt stor uppmärksamhet på Facebook, men som är svår att återge debatten omkring, då den blivit för vid och stor, är dessa kommentarer kring burkini som vad jag förstår är kommenterad av en SD-politiker som sitter i kommunfullmäktige i Borås:

Just denna konversation har jag inte funnit på min egen FB, utan har funnit den upplagd på en sida som jag känner att det känns tveksamt att länka till, då allas namn och bilder outas. Jag väljer i stället att lägga upp konversationen maskerad och anonymiserad. Det är dock den första och sjätte kommentaren som ska ha skrivits av SD-politikern från kommunfullmäktige i Borås. Det här är kommentarer som i mina ögon inte bara är islamofobiska, utan även kommentarer som är fyllda av okunnighet.

Det här inlägget är lite av ”extrem-exempel” och jag är övertygad om att de flesta av oss aldrig skulle lägga upp någon av de konversationer jag gett exempel på och i de flesta fall har de som deltagit i ovan konversationer, vid senare tillfälle valt att ta bort dem. Det tycker jag är bra. Man har rätt att göra ”fel” och sedan försöka rätta till det. Ingen är perfekt och ingen är fullkomlig. Vi är alla människor med fel och brister, men när det gäller sociala medier tror jag att det är bra om vi försöker tänka till en extra gång innan vi lägger upp saker som kan få förödande konsekvenser för enskilda individer. Om det ska näst-nästa del som också är den sista delen handla om. Den sista delen kommer också att vara ett sätt att knyta ihop den här serien inlägg om sociala medier generellt, men Facebook i synnerhet, då den har flest ”vanliga” användare!

Nästa del däremot kommer att handla om vilka bilder man har rätt att publicera på nätet och vem som äger en bild. Inlägget kommer att heta: Vem äger rätten till ditt foto?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Gör inte så här på Facebook

Läs gärna del ett innan du läser den här delen: Sociala medier i praktiken

När jag började blogga 2005 så var vi inte allt för många bloggare. Det fanns en hel del personer som ”skrev dagbok på nätet”, vilket i princip kan vara samma sak som att blogga, men i och med att bloggen som fenomen började ta form, så spreds konceptet stort och väldigt många bloggar startades. I sin linda måste jag säga att vi var många som inte riktigt insett vilken stor genomslagskraft bloggen skulle komma att få och tänkt igenom vad vi faktiskt skrev i våra bloggar. Följaktligen kunde man också se hur många av oss skrev inte bara amatörmässigt, men framför allt skrev saker och la upp, som vi kanske inte skulle ha gjort om vi hade insett vilken spridning en blogg kan få och hur många läsare som får möjlighet att läsa våra skrivna ord. Idag tycker jag mig se att de allra flesta bloggare både tänker igenom sina inlägg och publicerar dem med eftertanke, även om det finns ett och annat undantag.

På Facebook däremot tycker jag mig ofta se hur många gör publiceringar som jag direkt skulle avråda ifrån. På något vis har en del fått uppfattningen om att ”internet är jättefarligt, allt kan användas mot en, men på Facebook är allt skyddat, för där ser bara dina vänner vad du gör.” Ungefär som när man sitter i sitt vardagsrum med sina närmsta vänner och gör lite som man vill och ingen får någonsin reda på vad som sagts eller gjorts.

Konflikter avhandlas inför öppen ridå, en mobb startas mot en eller några enskilda personer och rena mobbningskonversationer uppstår. Direkta lagöverträdelser är uppenbara i många situationer. Här är mina tips på vad du inte bör göra på Facebook:

  • Avhandla ALDRIG konflikter på facebook. Jag menar ALDRIG. Det skrivna ordet kan lättare missförstås och konflikter har en förmåga att få en enorm spridning på Facebook, genom länkar i chatten, det hamnar på mångas flöde/väggar, när det blir många kommentarer och det är många som ”gottar sig” i andras konflikter. Konflikter har också en förmåga att blanda in andra, helt oskyldiga personer. Det du skriver i irritation eller i stundens hetta är dessutom ofta något du inte skulle ha skrivit om du haft tid att tänka efter och många använder print screen (skärmdumpar) för att spara det du skrivit.
  • Om du är inblandad i en konflikt, ta aldrig bort kommentarer. Ta i så fall hellre bort hela konversationen. Om någon svarat på en annans kommentar så kan en borttagen kommentar få någon annan att verka dum, då det man besvarat inte finns kvar. Att ta bort en kommentar ur en konversation bör bara ske om det är en kommentar som är olaglig. (Till exempel Hets mot folkgrupp eller liknande)
  • Var sparsam med versaler. DET SER UT SOM OM DU SKRIKER NÄR DU SKRIVER MED VERSALER!
  • Var sparsam med antydningar. När folk läser: ”Jag trodde aldrig att DU skulle svika mig sådär, du som sa att du var min vän…” kommer de flesta av de vänner du har att fundera på om just de har gjort något som du är besviken över eller börja spekulera i vad som har hänt och vem som gjort vad. Det kan skapa onödiga orosmoment i dina relationer. Det är alltid bäst att ta saker direkt med personen det gäller och då menar jag inte att det bör ske på Facebook.
  • Skriv inte negativa statusar om andra personer. Även om du inte har personen som vän på din Facebook. Att dissa personer som du tycker illa om kan ändå få en spridning du inte räknat med och nå fram till personen och då kan det bli jobbigt. Dessutom är det inte tillåtet att sprida negativa saker om andra människor, det kan rubriceras som ett förtalsbrott, även om det till och med är sant det du påstår om personen. Läs mer om förtal här!
  • Fundera ett par varv extra innan du kommenterar någons status negativt. Vad är syftet med att du vill skriva det negativa? Skulle du säga det till personen i fråga om h*n stod framför dig? Om du skulle det, så tänk på att en kommentar kan se ännu mer negativ ut i text, då man inte uppfattar nyanser i språket och tonläge. Vad vet du om mottagarens välbefinnande just nu? Kan det vara så att personen är extra skör eller sårbar just nu? Man måste inte säga allt man tänker och om det ändå är viktigt för dig, så kanske det är bättre att ta det med personen utanför nätet?
  • Mobbning är aldrig okej. Inte heller på nätet. Är det någon som skrivit något som många går in och kommenterar negativt? Vill du också skriva din åsikt? Fundera ett varv till. Hur ser de andra kommentarerna ut? Kan du skriva konstruktiv kritik till det personen har skrivit, utan att gå till personangrepp eller stötta upp en mobb som ger sig på en eller några enskilda personer specifikt? Det är lätt att säga att man är emot mobbning och att ”gilla” anti-mobbningsgrupper på Facebook, men det är svårare att leva som man lär. Tänk på hur mottagaren kan uppfatta det och mår och tänk efter på varför just du måste påtala något som redan många andra har påtalat. Om det börjar luta mot mobbning, fundera på vems parti du vill ta, oavsett sakfrågan.
  • Håll dig till sakfrågan. Undvik personangrepp. Att debattera är något som de flesta sociala medier inbjuder till. Det är roligt och lärorikt att föra en debatt. När det är ett ämne man brinner för, kan det dock vara svårt att hålla sig till sakfrågan och undvika personangrepp. Det är viktigt att människor får en chans att svara utan att bli påhoppad. Svara och förklara sig. Men ibland är det också så att vi har olika åsikter. Åsiktsfriheten och yttrandefriheten är grundlagsskyddade. Vi får ha olika åsikter och vi har (inom lagens ramar) rätt att uttrycka dem. Det är viktigt i en demokrati att man får ha olika åsikter och möjlighet att uttrycka dem. Det ger ingen människa rätt till påhopp och personangrepp. Försök hålla dig till sakfrågan, även när du är arg.

TIPS! Om du har väldigt svårt att debattera och inte tycker om det. Om du tycker det är väldigt jobbigt när du säger din mening och sedan upplever att du blir påhoppad och har svårt för att förklara hur du menar, så skriv gärna det. Var inte rädd för att skriva som det är. Om det blir väldigt, väldigt jobbigt, så finns det vissa debatter som man kan undvika, som ofta leder till starka känslor och som många debatterar med hårda ord. Några av dessa ämnen är: religion, invandrarpolitik, generell politik och sexualbrott. Det är ämnen som ofta kan vara svåra att diskutera sakligt men som framför allt ofta väcker väldigt starka känslor.

Konkreta live-exempel på när statusar på Facebook går riktigt snett, kommer i nästa del av den här lilla Facebookskolan. Nästa del heter: När det redan gått för långt på Facebook.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sociala medier i praktiken

Sociala medier. Det är ett ord som ofta får oss att tänka på marknadsföring eller något som andra använder för att nå ut och visst är det ett väldigt bra sätt att nyttja sociala medier på, men faktum är att sociala medier är något som de flesta använder sig av och väldigt, väldigt många gör det dagligen, i stort och i smått.

Bland sociala medier finns en uppsjö av sätt att nå ut till sina vänner, eller en större krets. Bloggarna i Sverige är oräkneliga idag och innefattar alla ämnen man kan komma att tänka på och några till. Twitter har fått ett väldigt stort genomslag, framför allt för folk inom media och andra som har behov av att marknadsföra sig eller ”synas” och även om Twitter även har många ”vanliga” användare, så står sig alla sociala medier slätt jämfört med Facebook. Det finns naturligtvis en uppsjö av andra sociala medier också, men alla ligger i lä när det gäller Facebook om man räknar användare.

Användandet av Facebook skiljer sig dock markant. En del är väldigt restriktiv med vilka de lägger till på Facebook och har bara vänner och familj som de står riktigt nära som Facebookvänner. Andra har både vänner, familj, släkt och bekanta och så finns de de som liksom jag själv ser Facebook som en öppen kanal och accepterar i princip alla vänförfrågningar som kommer.

Naturligtvis är det följaktligen också så att man delar med sig på Facebook på olika nivåer. Har man bara väldigt nära vänner så är det självklart så att man kanske delar med sig av mer privata saker, än om man är ”vän” med en massa folk, varav man knappt känner hälften. De flesta som har sin chef eller en anställd kanske är mer försiktiga för vad de skriver, men det handlar förstås inte bara om vilka man har som ”vänner” på Facebook, utan det handlar minst lika mycket om vad man är för person.

Det finns de som nästan aldrig skriver något, utan kanske mest ”gillar” det andra skrivit och så finns det de som är väldigt öppna om sina liv. Och detaljerade. Man skriver om man bråkat med maken, fått en urinvägsinfektion eller att svärmor är en jäkla häxa som man bara funderar på hur man ska bli av med.

De flesta av oss har nog någon gång retat sig på ointressanta statusuppdateringar, såsom ”nu har jag städat kylskåpet, oj vad fint det blev” och de flesta av oss har nog själva skrivit en statusuppdatering som någon annan har retat sig på, just för att de har funnit den ointressant. Med andra ord: det är omöjligt att göra alla människor till lags och det är omöjligt att alla ska älska varje uppdatering du gör. På samma sätt så kommer du själv troligen att alltid att reta dig på någons statusuppdateringar. Erkstam skrev tidigare om detta fenomen och mycket av det håller än, även om Facebook har utvecklats en hel del sedan dess och man nu faktiskt kan välja bort många saker som man ogillar i sitt flöde. Webbtanten skrev också om Facebook och dess betydelse för ett bra tag sedan.

Jag spelar för närvarande två spel på Facebook och på samma sätt som jag kan reta mig på alla dessa spelapplikationer på spel som jag INTE spelar, så retar sig många på mina. Där tycker jag det är så bra nu att det är så enkelt att ta bort. Då slipper vi alla reta oss och kan ändå roa oss med det vi vill på Facebook. Många av dessa spelförfrågningar går ut automatiskt när man spelar och då är det så skönt att man med en lätt knapptryckning kan välja bort att få upp dessa spelapplikationer i sitt flöde. HÄR har Facebookskolan en kort genomgång hur du kan påverka flödet och slippa spelapplikationer och annat du inte vill ha upp.

Som sagt, vi är väldigt olika i hur vi använder Facebook (och andra sociala medier) beroende på hur vi är som personer, men också beroende på hur vi valt att använda sociala medier och med vilka vi sammanlänkar oss med.

Så finns det en nätetikett som kallas nätikett eller netikett. Man kan säga att det är ett ledord för uppförande på internet. Vissa av dessa etikettsregler är lagförda, det vill säga att om man bryter mot dem, så bryter man också mot lagen. Vissa av reglerna är inte lagförda, men bör hörsammas för att användningen av sociala medier ska bli mer trivsamma. Alla dessa regler finns för att samvaron på nätet ska bli så bra som möjligt för alla, trots att man har olika åsikter, olika tolkningar, olika debatter som internet gärna öppnar upp för på ett annat vis än IRL. Många kan också uppleva en (ofta falsk) anonymitet på internet som gör att det är lättare att skriva saker som är ogenomtänkta på nätet, särskilt i ”stundens hetta”, än man skulle säga det rakt framför en person.

Om det kommer nästa inlägg, som heter Gör inte så här på Facebook att handla om.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hemligheten avslöjad

Minns ni att jag rätt nyligen nämnde en hemlighet?

Nu är det inte så hemligt länge. Jag har startat upp en webbtidning om Gambia på svenska. Det har gjort att jag inte bloggat så mycket på sista tiden, men jag hoppas det ska bli fart på mig snart igen, då jag har sett MASSA spännande ämnen passera, men som jag inte hunnit ta tag i än, både på grund av webbtidningen, men också på grund av dotterns student.

Jag söker nu fler skribenter till tidningen. Om du känner någon som är duktig på att skriva och har intresse i Gambia, så kontakta mig gärna!! Jag söker både skribenter som kan skriva kontinuerligt och även de som vill sända in enstaka artiklar. Vad vill du själv läsa om?

Tidningen kommer att skrivas på svenska, med möjlighet till översättningar till andra språk, troligen redan från och med ikväll, men om du känner någon skribent som föredrar att skriva på annat språk, så kan vi ordna med översättningar!

Webbtidningen finner du här:

Thegambia.nu

och vi finns även på facebook, gå gärna in och ”gilla”:

https://www.facebook.com/Thegambianu#

Tacksam för spridning av båda länkar! VÄLKOMNA!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens VIKTIGA tips!!

Oj! HELT OTROLIGT!! Tack vare DET HÄR inlägget fann jag dolda meddelanden sedan över ett ÅR tillbaka på Facebook!! En del mindre viktiga men en hel del viktiga också!! Läs inlägget och klicka sedan på länken längst ner, så kommer du också hitta hemliga meddelanden som du borde ha fått för länge sen!

Faktum är att jag hittade både inbjudningar jag gärna hade gått på, födelsedagshälsningar sedan min födelsedag i DECEMBER och även ett dödsfall jag inte kände till!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Who´s right and who´s wrong

Bunny Wailer, Gröna Lund 2009

Bunny Wailer, Uppsala Reggaefestival 2009

Att det i många år har funnits en öppen konflikt mellan Rita Marley (Fru till Bob Marley och även bandmedlem som en av de tre körsångerskorna som tillsammans bildade I-threes) och Bunny Wailer (bandmedlem till Bob Marley & The Wailers och även styvbror till Bob Marley och som även haft ett förhållande med en av de andra sångerskorna i I-threes, nämligen Jody Mowatt) är ingen nyhet.

Första gången jag hörde talas om det var för många år sedan när jag läste boken ”No woman no cry – My life with Bob Marley” av Rita Marley och Hettie Jones. (En bok jag för övrigt rekommenderar varmt!)

Nåja, jag vet inte vad jag ska säga om konflikten mellan Bunny och Rita. Båda är stora förebilder för mig och jag ser dem båda som roots-reggaemusikens verkliga ikoner och rent musikaliskt måste jag säga att Bunny nog varit den som bidragit mest till musikens utveckling av de två, men jag vill inte heller förringa Rita som kvinnlig, svart, Västindisk förebild! Jag tror hon har haft en stor betydelse för många kvinnor i världen och inte minst på Jamaica.

Om man läser hennes bok är det lätt att förstå att det inte varit helt lätt för Rita att kombinera sina roller som turnerande musiker, mamma, styvmamma, egen sångkarriär. Det är också lätt att förstå att Bob Marley inte alltid var en lätt person att leva med och det var säkert inte helt lätt att ”leva med” de andra bandmedlemmarna heller…

Det är förstås trist när två av ens största musikaliska förebilder träter. Jag ska inte gå in så mycket på vad bråket handlar om, men som jag har förstått det hela så handlar det en hel del om musikrättigheter och jag har läst en hel del om att Rita anses som girig. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om. Sedan många år är Rita bosatt i Ghana i Västafrika och jag vet att hon även driver en egen foundation vid namn: The Rita Marley Foundation. En av konflikterna mellan Rita och Bunny sägs dock handla om rättigheter till musik som skapades under Bob Marleys karriär och som än idag säljs och spelas flitigt världen över.

Vem tillhör rättigheterna? Bob Marley´s fru och barn och som även delvis varit med och skapat musiken och den popularitet som Bob Marley har uppnått, eller Bunny, styvbrodern och en av de bandmedlemmar som varit med och skapat mycket av musiken och även den popularitet som bandet uppnått?

Det är lite som när man ser sina barn bråka. Man är helt enkelt inte så intresserad av ”vem som har rätt” eller ”vem som vinner” utan man vill helt enkelt se dem sams och få möjlighet att njuta av att ha ett uppriktigt utbyte och kärlek till båda sina barn!

Jag vet inte om man kan påstå att konflikten mellan Rita och Bunny har trappats upp de senaste veckorna, eller om det helt enkelt handlar om att Bunny Wailer valt att bli lite mer ”outspoking” i sociala medier? Har det blossat upp just nu på grund av den nya dokumentären om Bob Marley som är på gång just nu? Som sagt, jag kan inte svara på det, men jag kan inte låta bli att läsa ilskan mellan raderna på Bunny´s statusuppdateringar på facebook och tweets på twitter:

HÄR är länken som hänvisas till ovan!

Jag vet inte vem som har ”rätt” eller vem som har ”fel”, eller om de någonsin kommer att lösa den här tvisten? Det jag vet är dock följande:

*Det finns få låtar som får mig på så gott humör och som jag har så svårt att sitta stilla till, som Bunny´s: Jump, Jump!

*Det finns få låtar som får mig att nicka så instämmande som när Rita sjunger: Who feels it – knows it!

*Det finns få reggaekonserter som jag uppskattar så mycket som jag uppskattar Bunny Wailers konserter och det finns många skäl att han kallas ”levande legend” inom Roots Reggae.

*Rita är definitivt en kvinna jag ser upp till av flera skäl och som jag ser som en stor förebild för många andra kvinnor.”

DETTA verkar en del av konflikten just nu handla om och den upprör många rastas at this very moment. Vi ser Mutabaruka i början av klippet:

Jag hoppas verkligen att dessa två kan lösa konflikterna oavsett om det handlar om flaggan, musikrättigheter eller annat och om de inte lyckas med det, så hoppas jag ändå att vi som tycker om dem båda för det de bidrar med i musiken, får möjlighet att fortsätta ta del av deras stordåd!

One Love-One Destiny

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,