Got my title back: Tonårsmorsa igen

Det går upp och det går ner, det här vi brukar kalla livet. Nu är jag helt plötsligt en Tonårsmorsa igen, efter några år ”off the title”. Det känns dock som det kommer bli betydligt mindre berg-och-dalbane-liv med en tonårspojke än när jag hade tre tonårsdöttrar på samma gång. Sonen har alltså hunnit fylla 13 år och i samma veva (en vecka senare, för att vara exakt) fyllde äldsta dottern 26!! Helt otroligt!! Kan inte förstå hur jag kan ha så pass stora barn! 🙂

Foto: Fatou Touray

Foto: Fatou Touray

Mamma har varit på besök några dagar och det har varit jättehärligt!! Det är ganska trist att hon jobbar i Norrland nu och vi har så lite tid att umgås. Men det är ju också delar av livet. Som trångbodda och att som vuxen dela boende med sin mamma, kan nog få många att tro att det var skönt att mamma ”flyttat”, men så är det verkligen inte. Visserligen blev utrymmet lite större och lite mindre trångt, men sanningen är ju att vi som två vuxna individer valde att bo tillsammans och det har varit jätteskönt, både av sociala skäl, men också av praktiska och ekonomiska. Det mesta var helt enkelt bättre! För första gången i mitt vuxna liv har jag levt med en annan vuxen där vi faktiskt har delat på allt ansvar, utgifter och allt annat som hör vuxenvärlden till. Tragiskt men sant. Det har funkat alldeles förträffligt. Så jag är inte särskilt glad över att hon flyttade, nej, även om hon har boendet kvar i och med att hon kommer på sina ledigheter, men ändå… För mig skulle hon GÄRNA få spendera mer tid hemma.

2015-04-16 22.01.27 2015-04-16 22.01.57Härom veckan var vi i alla fall på teater. Vi såg musikalen Evita och jag tyckte mycket om den.

Vi hann också med att hälsa på vänner och grilla med familjen medan mamma var här. Jag har däremot inte varit helt pigg den senaste tiden. Jag är fortfarande inte helt ”fit for fight”, även om det är lite bättre än det varit. Ibland får man nog tillåta sig själv att inte vara på topp! Dels har jag varit rätt krasslig, men jag har också varit väldigt nere.

Nu försöker jag ”gaska upp mig”, genom att rensa, byta ut, förnya och göra fint omkring mig. Jag har märkt att sånt automatiskt får mig att må bättre.

Men en sak är i alla fall skön, så länge vi närmar oss sommaren, så går vi trots allt mot bättre tider och just nu är det allt som räknas…!!

(Dessutom har jag fler blogginlägg på lager och det var ett tag sen…)

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Inlägget som skrivs för att du ska få glädjas åt mina misslyckanden

Har haft en hysteriskt hektisk vecka, både med jobb och privatliv. I morse kom jag hem från jobbet klockan 9 och skulle vara ledig och ”bara” ägna mig åt tvättstugan och njuta med sonen och fira hans sommarlov. Somnade direkt på sängen och vaknade efter klockan 13… Äh, vad gör väl det, när det enda man ska göra på en hel dag är att ta hand om tvätten?

Men så kom jag på att det var rätt tomt i kylskåpet, så jag skulle ”bara” gå ned och handla och där kom jag på att jag ju måste handla till både mat och en tårta, då vi brukar fira skolavslutningar med jordgubbstårta. Så kom jag hem med allt jag skulle handla. Överlycklig att ingen bokat tvättstugan före mig, så jag även kunde tvätta ett par timmar på tiden innan mig och därmed skulle kunna bli klar jättetidigt!

Kom hem och packade upp mat och tårta, bara för att inse att den mat jag handlat inte var så lättlagad, som jag hade planerat. Nåja, det var bara att ta tag i det, men när jag skulle börja med maten, upptäckte jag att jag glömt att diska plåten och gallret, som jag använde till att grilla kyckling härom dagen. Det blev en låååång stund vid diskbänken. Efter det satte jag igång med maten. När allt var klart och vi satte oss för att äta, jag och sonen, kom jag på att jag glömt koka potatis. Men ungefär där tog min ork slut. Helt plötsligt… Så vi struntade helt enkelt i potatisen, åt den goda fisken med räk- och kräftsås, upptäckte att eftersom det inte fanns någon potatis till, så hade vi ätit mer ut formen än jag trodde och därmed finns det inte så mycket mat kvar till de stora tjejerna, som inte kommit hem än…fiskgratäng med skaldjurssås

Ena dottern ringde och bad oss vänta med tårtan till i morgon, för då skulle hon göra den. Sonen vägrade! Skulle vi fira sommarlov idag, så skulle vi. Han erbjöd sig däremot att fixa tårtan. Sagt och gjort. Jag stod kvar i köket, instruerade hur han skulle göra jordgubbstårtan, hjälpte till att vispa vaniljsås och grädde, samt torka eftersom han kladdade en del. Sedan var det bara dekorationerna kvar, så jag förklarade att det var bara att slänga på grädden och så jordgubbarna. När jag återvände till köket ungefär två minuter senare, så hade vaniljsåsen pyst över hela tårtan, så det rann längs sidorna, grädde rann över köksskåpen, bänken var full med kladd, mosade jordgubbar prydde köksgolvet och sonens tröja var full av tårtkladd…

bagar mabouNär jag tittar på resultatet så ser jag en kladdig skapelse, skapad med massor av kärlek och en rejäl skidbacke (hela tårta lutar), men vem i hela världen har sagt att en tårta måste vara bildskön?

mabous tårta

Köket är kaos igen, maten kanske inte räcker till de större barnen, tvätten står kvar i tvättstugan, köksbordet är inte avdukat och just nu känns det som om all min energi är helt slut och jag tänker på alla föräldrabloggar jag brukar halka in på ibland, där bilder på vackra, välstädade hem brukar synas och bakverk som ser ut att ha skapats av självaste bagarkungen och ungar som är vältvättade, välklädda och glada och jag tänker att what the fuck, så där ser inte min vardag ut i alla fall! Så kommer jag på att det finns människor som känner sig gladare och mer lyckade av att se andra människor när de ”misslyckas” och tänker att den här kaotiska dagen ska jag nog ändå föreviga genom ett blogginlägg. Alltid glädjer det någon. 😉

Kanske ”borde” jag känna mig ofullkomlig, misslyckad och ledsen över den här dagen, men det gör jag trots allt inte. Jag känner mig i stället som en helt vanlig, lagom slutkörd, ensamstående flerbarnsmorsa, med sorger och bedrövelser, men glädje och kärlek i livet, som helt enkelt fick slut på energi lite tidigare än jag hoppats på idag…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Påskfirande, basket, bröllopsinbjudan och en massa stillsam egentid

2013-03-08 17.47.13Mabou är på basketcup i en annan stad. Han kommer att vara borta hela helgen. Det är första gången han åker iväg med övernattning utan systrar, mig eller någon annan från familjen, vad jag kan komma ihåg. När jag ringde honom nu ikväll efter den sista matchen hade han inte tid att prata med mig, för då skulle de ha disco. Jaja, jag vet att jag oroar mig mer än honom…

2013-03-29 17.56.19Snittar med löjligt god löjrom, västerbottenost

Binta är i Göteborg på danstävlingar. Hareg har varit hos kompisar och nu åkt till Uppsala. Isa och jag har varit hemma hela helgen. Igår var vi bjudna på 4-rätters hos brorsan och hans fru och åt grymt god mat. Det är lite orättvist det där, tycker jag. Först har han (brorsan) själv varit kock och är duktig på att laga mat och så gifter han sig med en kvinna som lagar lika god mat. Igår var det dock brorsan som stod för matlagningen.

2013-03-29 17.56.25Det blev alla möjliga små rätter. Gravad lax, massa sill (fast den hoppade jag över)

2013-03-29 18.14.31Till varmrätt blev det lammstek, köttbullar, prinskorv och västerbottenpaj. Lammsteken smakade woooow… så jag åt mig proppmätt på den och åt inte så mycket annat till varmrätten. 2013-03-29 19.07.06Efterrätt blev smulpaj med jordgubbar och honungsgrädde

Därefter blev det en del påskgodis, lite UNO-spel och så blev jag bjuden på arabiskt bröllop till sommaren. Sååå spännande!!

Under lördagen har jag storstädat, ni vet de där vrårna som så sällan blir grovstädade, men idag blev de gjorda och sedan hade jag och Isa en del egentid och det är vi egentligen inte bortskämda med och det känns fint att nu sitta här i ett nystädat hem, i lugn och ro, med en massa vackra, tindrande ljus omkring mig och bara njuta av lugnet innan stormen…

Glad fortsättning på det som är kvar av påsken önskar jag er alla!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

När ett samtal spårar ut…

DSC_8919Jai som bor i Uppsala var på besök. Jag tror det började med ett samtal runt köksbordet om mat och vad som är nyttigt och onyttigt. Sedan gled en ganska sund diskussion in på hur mycket man stoppar i sig och var man gör av det man stoppar i sig. Sedan gled den diskussionen in på träning och hur mycket man skulle gymma/dansa/powerwalka etc. för att bli av med kalorier. Därifrån gled hela debatten in på just kalorier. Det var där någonstans debatten började spåra ur från att vara sund och vettig, till att likna något annat…

Sedan påbörjade någon slags tävling mellan Binta och Jai och Hareg över vem som var nyttigast, vem som tränade mest, vem som åt mest nyttigt, vem som rörde sig mest, vem som vägde mest i muskler och i fett… Sedan låg alla tjejerna plötsligt på vardagsrumsgolvet och visade sina bästa övningar och träningstricks. Hetsigt ackompanjerade av sina egna uppstressade röster som förklarade hur viktig träning är och hur de brukade göra för att träna på mest effektivt sätt.

Till slut tog Jai tag i den största trumman, visade sin favoritövning och pustade fram mellan de anfådda andetagen, mycket allvarlig: ”Jag *pust* kör *pust * i alla fall *pust* så *pust* här *pust* med *pust* fem *pust* kilo…!”

Varpå alla bryter ut i ett asgarv då det extrema i samtalet plötsligt blir uppenbart. DSC_8920DSC_8921DSC_8922DSC_8923DSC_8926DSC_8927DSC_8928DSC_8929DSC_8930DSC_8931Det maniska var dock inte helt över där, jag måste nog säga att kulmen på hela träningshysterin var när Binta la en hårdbrödskiva på vågen (ja, den vanliga vågen, inte någon hushållsvåg) för att försöka väga in hur många kalorier hårdbrödskivan innehöll. Hur det gick? Nja, så där… 😉

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om att spela UNO i familjen

UNOJust nu, sedan ett tag tillbaka så spelar vi väldigt ofta UNO hemma hos oss. Ganska ofta spelar vi om disken eller något annat trist som ingen vill göra. Det är roligare att spela om något än att inte spela alls, har vi upptäckt, så ibland hittar vi på något att spela om. Om vi är många kan UNO ta ett par timmar, så det kan verka orimligt att spela UNO i två och en halv timme om att diska upp tre muggar och ett glas som tar kanske fem minuter, men det är liksom inte det som är grejen.

När Jai och hennes sambo kommer till Stockholm och hälsar på ibland, så tvingar Jai oss typ att spela UNO hela nätterna, nåde den som försöker övertala Jai om att få gå och sova framåt nattkröken…

För det mesta när vi spelar UNO så vinner förstås jag! När jag inte vinner så är jag väldigt nära att vinna i alla fall och när jag inte är nära att vinna så har jag i alla fall haft en bra plan som någon av mina motspelare krossar genom att till exempel ge mig kort jag inte räknat med eller vad värre är, lägger en nolla så vi måste byta kort med varann. Visst, det är lite det som är tjusningen med UNO, att allt är så oförberett och att allt kan hända under en match, men ändå…

Så nu vet ni vem som är UNO-experten i familjen! 🙂 Här hemma kallar de mig oftast för THE UNO-CHAMPION!! (Och om någon av mina familjemedlemmar mot förmodan protesterar nu, så är det bara för att de är avundsjuka och rädda att sanningen ska komma ut!)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Frukosten är serverad

Jag har haft stressiga dagar med möten, möten, vardagsplock, IKEA-besök med möbelshopping, min fina Jai (21) och hennes sambo på besök och en massa, massa annat.

Vi har också haft minnesstund för Lamin och fler möten och fått en massa hjälp av brorsan med familj och Carina och KA. Ja, det har verkligen varit en maxad vecka och helg.

Lördag morgon fick jag en hemleverans med färsk frukost. Det var helt fantastiskt gott och underbart att få frukosten hemlevererad i en fin korg. Vi hade beställt för fem personer, men vi blev sju just den här morgonen, men frukosten både räckte och blev över fast vi var så många. Nutellan påminde barnen om våra frukostar i Gambia där de alltid äter nutella på brödet tapa lapa.

Själv blev jag mest imponerad av det mjuka brödet med pumpakärnor och även av det hårda, italienska (?) brödet som var sprött och knaprigt. Den färskpressade juicen var pricken över i. Det blev en bra början på en stressig och halvt hysterisk dag. Det är inte lätt när man är tidsoptimist och tror att allt går snabbare än det gör och dessutom är en massa människor med en massa olika viljor, takter och intressen. Men allt går, bara man stressar lite mer, typ…! 😉

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fullt ös – medvetslös

Veckan var stressig, tung och rolig på samma gång. Jag konstaterar att det är mycket som händer i mitt liv just nu. På gott och ont, men mest på gott, som det ser ut i dagsläget. På alla fronter, faktiskt!

Mabou fick helt otippat en resa av sin pappa till Afrika och han åker snart. Spännande och härligt! Så nu har vi jagat malariatabletter, presenter och resväska inför hans resa.

Det resulterade till att vi åkte till Gottsunda för att handla presenter på min favoritbutik. Tyvärr bara för att upptäcka att butiken upphört! Trist! Men då gick vi och käkade på Brankos krog i stället och det är en av mina favoritkrogar. Bra mat, bra priser och kanonbra personal och service! Vi får alltid ett väldigt hjärtligt mottagande där och även om folk kallar det en ”fyllekrog” så struntar jag i det, för jag har alltid gått mycket nöjd därifrån och det är trots allt det som räknas!

Sedan var det då dags att försöka finna resväska. Det gjorde jag genom att åka hem till äldsta dottern Binta som har en uppsjö av resväskor. Nu var hon inte hemma, så jag var tvungen att kolla in i hennes walk-in-closet för att se om hon kanske, kanske hade gömt någon resväska där? Det hade hon inte. Däremot hade hon hängt upp ett gäng örhängen väldigt fint där. Jag tror jag kan konstatera att min äldsta dotter gillar fjädrar. Eller vad tror ni? 😉

Jag hann också konstatera att hennes lägenhet skulle se väldigt mycket mer välstädad ut om det var samma ordning i resten av lägenheten, som hon hade på de fint upphängda örhängena…! 😀

Well, en skitsnygg resväska i perfekt storlek för lillebror hittade vi, så det är bara att köra på! Mina barn håller på att bli riktiga Globetrotters. And I just love that!

Resten av helgen har mestadels ägnats åt att träffa brorsan och hans tjej, skriva, skriva, skriva, planera framtid och ett litet snabbt möte Lördagkväll. Just det. Sen har jag käkat kakor också! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ursäkta, men jag måste gå och dö en smula…

Idag åkte jag och Mabou till Fyrishov och gjorde en heldag där. Vi hade det verkligen trevligt. Det blev inte mindre roligt när vi träffade den ”stora arabiska familjen” där. Jag har känt den här familjen i närmare 16-17 år. En del av dem lite mer och en del lite mindre. Jag har jobbat med tre av dem, två av dem på två olika arbetsplatser, tre har jobbat för mig, två av dem med två olika arbeten, en har dansat för Binta, de har alla varit våra grannar för många år sedan, en annan pluggade i samma skola som mig and so on…

Nu var de på Fyrishov. En av döttrarna i familjen, med sin man, sina tre barn och det lilla ofödda barnet, härliga mamman till den här stora familjen och ena systerns son, som för övrigt fyller år på samma dag som Mabou, fast ett år senare. Glada över att träffa varandra och för lite umgänge, bjöds vi genast till bords. Snacka om en välplanerad familj. Det bord vi satte oss vid var ett överdåd av pitabröd, baguetter, potatissallad, grillad kyckling, sallad, bullar, juice i alla dess smaker, kaffe, bigarråer, plommon, bananer ja där fanns faktiskt allt du kan tänka dig. Och lite till.

Vi avverkade timmar av prat och skratt, minnen, nutid och framtid. Jag älskar den här familjen. Alla är helt fantastiska även om de alla är heeelt olika personligheter. De vågar ta plats, de är öppna, glada och trevliga och oerhört gästvänliga.

Nåja, däremellan hann jag simma med Mabou och ”stora arabiska familjen ´s” dotter. De tävlade i att vara längst under vatten, springa hinderbanan, simma fram och tillbaka, simma under vattnet, simma på rygg… you name it. Allt går visst att tävla om.

Sedan hade Fyrishov anordnat baddisco. Discolamporna tändes samtidigt som den vanliga belysningen släcktes ned och discokulan snurrade i takt med musiken.

Jag hann sitta en lååång stund i varma bubbelpoolen och jag hann se Mabou svänga runt i lianer, hoppa från översta hopptornet (något jag ALDRIG skulle våga), simma in och ut i virvlar, tunnlar och allt däremellan. En riktig heldag med andra ord.

Mabou pustar ut en stund innan hemgång. Om till och med Mabou behöver vila så förstår ni vilket tempo det blev.

Nu ska jag gå och plocka upp mina ben från golvet där jag tappat dem när orken tog slut, sedan ska jag släpa mig till soffan där Mabou hävdar vi ska avsluta kvällen med myspys och där tror jag att jag ska gå och dö en smula, så jag orkar kliva ur soffan någon gång i framtiden…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dåliga förlorare…


Det är inte bara jag och Mabou här hemma…

…som gillar att spela Super Mario Bros…

…och det är inte bara vi som INTE gillar att förlora heller… 😉

(Okej, det var kanske inte därför hon låg på golvet och ojjade sig, hon KAN ha slagit i benet också när bilden togs, men det behöver jag ju inte avslöja i så fall…! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

)

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Herrbesök i sängen…

Förra veckan hade jag herrbesök i min säng. Han var till en början nyfiket lekande, gosig och supermysig. För att sedan, likt många andra killar (?) börja ta sig friheter och utnyttja sitt övertag som sötnos.

Han blev utslängd rätt snabbt och jag planerar INTE att låta honom eller någon annan snubbe få göra något nytt försök framöver… 😀

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,