Hur en blåbärspaj räddade mitt liv

Ni vet när man ligger där under täcket. Snörvlande. Med sängbordet uppladdat med snytpapper, dryck och Alvedon och känner sig så ynklig och svag så man måste stöna när man är tvungen att vända på sig. När man känner sig så ynklig att man nästan vill vara den där mannen som tycker det är värre att vara förkyld än att föda barn…

När det är en kraftansträngning när man måste gå på toaletten, eller fylla på vattenglaset. När man börjar fundera på om man verkligen, helt säkert kommer att överleva det här? När man känner sig så ynklig och bortglömd, när det gör så ont i varje led i kroppen att man tror att man alltid kommer att må så här dåligt.

Och så kommer den vuxna dottern, 19-åringen in till dig. Hon som börjar jobba sent idag. Hon frågar: ”Vill du ha lite paj, mamma?” Och du tänker att du tycker ju egentligen inte om paj, men what-the-heck, du kommer säkert inte känna smaken ändå eftersom du är så täppt i näsan och eftersom du nästan blir tårögd över att det finns någon i den här vida världen som inte glömt bort dig helt, trots att du ligger dödssjuk eller okej då, med en skitjobbig influensa, så svarar du ”jaaa, tack”, med lite lagom darr på rösten. Så hon verkligen, verkligen ska förstå att hon precis troligen räddade livet på sin svårt sjuka mamma, bara genom att tilltala henne. Så säger hon: ”Jag har gjort hallonpaj och blåbärspaj, vilken vill du ha, eller vill du ha båda?” Och du vet ju helt säkert att du inte gillar hallonpaj eller blåbärspaj, men att blåbärspaj lät godast, så du säger: ”Blåbärspaj, tack” och tillägger: ”…med mycket vaniljsås, tack…!” Och dottern svarar skrattande: ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*

Så kommer hon in med ett fat med en rejält tilltagen bit varm blåbärspaj och vaniljsås på kanna som hon häller över pajen tills den inte längre syns och du kan säga ”stopp”. Så stoppar du in en bit och inser att du känner jättemycket smak, eller i alla fall tillräckligt mycket för att konstatera att blåbärspaj nog inte är så tokigt i alla fall.

Det är inte heller så tokigt att barnen växer upp och klarar av att göra egna husliga saker som inte kräver detaljerade instruktioner från dig. Att barnen är så stora att de kan baka två pajer, bjuda morsan på dem och få in i hennes 41-åriga tröga skalle att blåbärspaj är jättegott. (Men hallonpajen går inte att äta. Det är jag övertygad om, även om jag inte har testat. 😉 )

Nej, livet är inte så tokigt ändå. Inte ens om man ligger hemma med hög feber och har en superjobbig influensa. Ibland inser jag vad mycket det finns att vara tacksam för! (Vilket påminner mig om en tid när jag var sjuk och hade tre små mer eller mindre vilda flickor som jag var för sjuk för att ens orka ta hand om just då. Men den historien sparar jag till en annan gång.)

Tack finaste Isa för att du är PRECIS den du är!!

*) ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*” = I vår familj äter alla VÄLDIGT MYCKET SÅS!! Vad än det handlar om där sås kan tillämpas!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Blackout goes Blondie (Bilder)

Igår åkte jag och Mabou hem från Stockholm. Efter en mysig helg med födelsedagsfirande och mys var det dags att bege sig hemåt. Mabou har ju Sportlov, så det gav oss möjlighet att stanna en dag extra i Stockholm och det kändes jättebra att inte behöva stressa hem på söndagen! Brorsan klippte håret på Mabou så det var som att få med sig en helt ny kille hem!

Väl i Uppsala igen, så gick vi till Storken och fikade och bestämde träff med både en av mina kompisar och Binta, Isa och två av Binta´s elever och familjens vänner. Varmchoklad, smörgås och semla, ibland är det lika bra att dra hela batteriet när man ändå är igång! 😉

Mabou satsade på glass i stora lass

Så fick jag äntligen träffa Binta!! Hon kom hem i Lördags efter att hon spenderat de två senaste månaderna på Jamaica. Det är så härligt att få krama henne, se henne, lyssna på henne, varje gång hon varit borta så här länge. Blondin hade hon blivit också! 🙂

Kan inte se…

Kan inte höra…

Kan inte tala…

Vi blev kvar på Storken i flera timmar, så vi hann prata ordentligt och jag fick en jättefin present av Binta också! Hon hann också med att berätta en massa om deras resa och jag fick möjlighet att uppdatera henne lite om det som hänt här i Sverige, medan de varit borta.

Jag med tre av mina fyra älsklingar! Jag fattar inte varför jag känner mig så… vinterblek och… typ… blek ibland…? 😛

Kärlek

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens Garv

We are Family: Extradottern Hareg (snart 20), jag, Jai (20), Binta (snart 23), Isa (18) och Mabou (snart 10)

Binta skickade på facebook ett meddelande till lillasyster Jai att hon saknade henne. Hon frågade om det var något särskilt hon vill ha när hon kommer hem från Jamaica och Jai svarar att det är det inte, sedan hoppar resten av familjen in med diverse önskemål. Okej. Vi var inte tillfrågade. Men hade våra önskningar ändå! 🙂 Alla utom Isa, å andra sidan vågar hon nog inte önskat något alls av Binta de närmsta åren, då hon fick en kanonjulklapp av sin storasyster!

Men det roliga i det hela var alltså att Jai var den som fick frågan om present, men vi andra var snabba med att sända egna önskelistor! Vad är det man säger? Släkten är värst! 😉

 

(Bilden klickbar för större text)

Nej, nu ska jag iväg och käka lunch med en viss Toffla!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Helgen i ord och bilder

Förra helgen stod jag instängd i ett förråd i det nya kontoret och målade. Den här veckan har vi slitit från morgon till kväll med att ställa i ordning lokalerna, köpa möbler, skruva möbler och pynta. Fredag kväll stod jag och dammsög och skurade golven och ställde i ordning det allra sista. (Förutom några hyllor och speglar och liknande som ska sättas upp.)

Den här helgen har jag hållit på med ett helt annat projekt tillsammans med min mamma. Ett skrivarprojekt och allt blir ju mycket enklare och roligare med en ny dator. (Yippie!! Min första, stora laptop.) Även om det inte är så synbart än, så har jag fått mycket gjort den här helgen också. Låt inte sidan på Aftonbladet lura dig, för jag har varit betydligt flitigare än att läsa nyheter. Härligt var det i alla fall att ägna sig åt det projektet i de nya kontorslokalerna, då det innebar att vi kunde arbete både effektivt och ostört. Häxan spenderade också några timmar med oss och vi gick sedan och åt en god middag tillsammans med henne och Binta och Isatou, som också kikade förbi.

Mabou har haft mys med morfar hela helgen och även hunnit avverka ett kalas. Här är han glad över T-shirten han fick av Binta i present när hon kom hem från Jamaica i veckan.

Jag fick ett par ruggigt snygga sandaler som hon köpte i Miami. Trist bara att det kommer att dröja så länge innan jag får möjlighet att börja använda dem. Det är lite kallt med sandaler just nu…

Jag kan knappt vänta tills jag får tillfälle att börja använda dem!

Idag, Söndag, skulle min mamma bjuda alla barnen och min pappa på middag. Nu, en dryg halvtimme innan maten var klar så kom Vendela och skulle hämta upp Binta för att de har danselever som de ska träna idag. Det slutade med att både Isatou, Mabou och Jai också hängde på. Så nu är jag ensam hemma med min mamma och pappa och köttfärslimpan med hemgjorda potatisklyftor är snart färdig. Vi får nog njuta av den själva och barnen får värma maten när de kommer hem. Det var den familjemiddagen… 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Peace, Love och massor av Påskmust

Idag är det Långfredag. Jag har jobbat och är på väg i säng. Skönt ska det bli. Nu är jag ledig hela påskhelgen som knappt har börjat och det känns väldigt inbjudande. Jag ska spendera långhelgen med familjen och ha det skönt och jag ska passa på att rå om mina nära och kära.

Planen var att flyga till Blåkulla igår, med alla andra påskhäxor, men eftersom jag jobbade, fick jag ställa av kvasten i år. Den behöver i och för sig ändå putsas upp lite, så det var lika bra att den fick stå i år.

Jag är inte så mycket för att fira påsken, även om jag alltid tycker det är roligt att göra något extra till långhelger. Men påskägg till Mabou kanske dyker upp? Påskmust och lite påskliljor har jag också skaffat. Det känns lite vårigt att köpa färska blommor och påsken känns lite som den kommer med våren. Påsken kommer definitivt med påskmust och det kan man vara nog så glad åt!

För övrigt känns det som om många människor omkring mig är sjuka, småkrassliga eller helt enkelt lite ”nere” just nu. Jag ingår nog själv i den sista gruppen. Kanske är det den långa vintern som satt sina spår? Avsaknaden av sol och värme? Kanske är det tristessen den här årstiden, när det inte händer så mycket roligt att liva upp sig med?

Jag har ingen aning, men lite grått och trist känns det allt. Men precis när jag skriver det, så börjat plötsligt solen skina i ryggen på mig. Den sipprar in genom fönstret som en objuden gäst som ändå vet att hon alltid är välkommen!

Så länge det finns liv så finns det hopp!

En glad påskhelg önskar jag alla mina läsare!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tillbaka till vardagen…

S6301118

Lite familjeuppdatering

Efter hela sju veckors ledighet började jag jobba igår natt igen. Det känns verkligen helt märkligt! Jag har hunnit med så mycket under dessa sju veckor, att det känns som en hel evighet, på samma gång som jag undrar var tiden tog vägen?

En klart underlig känsla.

Nej, det är inga klagomål, bara ett simpelt konstaterande. Resan har verkligen gjort mig gott på så många olika nivåer och ur så olika perspektiv.

Nu tillbaka till vardagen och jobb. Det är bra vi har den här vardagen att tröttna på, så vi kan njuta av semestrar och storhelger som går utanför vardagsbestyren!

Jag vill också passa på att tacka ännu en gång för all den fina responsen på min reseberättelse!! Alla fina ord i kommentarer i bloggen, twitter, facebook och alla härliga mail har verkligen värmt mig i den här vinterkylan!!

S6301125

Isa och Jai

Det har hunnit hända lite annat här hemma också. Jai, min mellandotter har flyttat hemifrån. Det skedde på Nyårsdagen och det kom helt klart oväntat då hon deklarerat att hon ska ”bo hemma länge”! Det kom så plötsligt att jag började fundera på om vi var ovänner? Det var vi tydligen inte! Hon flyttade under skratt och skoj och massor av kramar och pussar och ”jag älskar dig, mamma”! Själv stod jag kvar med hakan någonstans nere vid knäna.

Nåja, jag tycker det är bra när ungdomar flyttar tidigt hemifrån för det lär dem att ta ansvar för sina liv och gör dem självständiga, men visst, planeringen kunde ha varit bättre!! Eller rättare sagt: det kunde ha funnits en planering!!

Så nu sitter jag här, med endast två hemmaboende barn kvar, varav Isatou redan har deklarerat att hon ska flytta hemifrån tidigt. Well, än så länge ska hon inte flytta någonstans. Men jag tror hon blev rätt nöjd med att få ett stort, eget rum i alla fall!

Hon har dessutom blivit tonåring nu, så jag har det jag gör i alla fall, som det verkar! Ja, tonåring har hon ju varit länge, med sina 16 år, men vad jag menar är att hon fått ett tonårsbeteende, som hon inte tidigare har haft. Det är med blandade känslor jag möter min nya tonåring här hemma.

Det positiva är att jag tror det är bra med en liten tonårsrevolt från hennes sida då hon alltid varit väldigt tillmötesgående och ”foglig”. Jag tror hon behöver bryta sig lös lite och göra lite ”förbjudna grejer” för att förhoppningsvis landa i den trygga person hon i grunden är.

Å andra sidan var jag inte lika förtjust härom natten när vi sa god natt och jag hade svårt att somna och sedan upptäckte att hon (ja, mitt i natten!!) när hon trodde att jag somnat, var på väg att smyga sig ut genom ytterdörren…

S6301268

Binta ska vi inte ens snacka om. Hon stack till Thailand för några dagar sedan och ligger åter på en strand och lapar sol. Jag är förstås inte ett dugg avundsjuk. *Håller fingrarna i kors och stampar ilsket med foten i golvet* Nej, jag hoppas förstås att hon har det jättebra!! (Om någon vill bjuda mig på en resa till Thailand också, så kan ni maila mig! 😉 )

Bild 135

Mabou är glad att ha börjat skolan idag igen! Det verkar som om han faktiskt är nöjd med sin långledighet och tycker att vardag och skolgång känns okej igen, även om han haft en del motstånd till att vara ute i kylan sedan vi kom hem. Nåja, vem känner inte motstånd till kylan?

Sammanfattningsvis så är jag också redo att påbörja vardagslivet med allt vad det innebär (förbereder mig särskilt hårt på att vara tonårsförälder igen) av jobb, städa, tvätta, handla och en massa roliga men arbetsamma projekt jag planlagt för det kommande året!

Vad har du planlagt för det kommande året och om vad vill du läsa i min blogg framöver? Vill ni ha en årskrönika över det gångna bloggåret, även om det är lite sent nu? Som en sammanfattning över det år som passerat?

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Helgen mest i bilder

Jag har inte riktigt haft tid att blogga i helgen, då jag haft gäster hela helgen. Min mamma och brorsan och hans två barn; Kribban och Kamelen. På Lördagen kom även ”Mr Secret”med en vän, för att träffa min mamma. Vi har inte gjort så väldigt mycket i helgen. Eller inte jag i alla fall. Jag är den som stått mest för markservicen här hemma. Lagat maten och försökt hålla undan en del. De andra har varit på marknad på Vaksalatorg, på Fyrishov och badat och lite annat smått och gott.

Vi har ätit väldigt gott i alla fall. I fredags åt vi kycklingfilé i gräddsås och hasselbackspotatis, med wokade grönsaker till. På Lördagen åt vi lövbiff, klyftpotatis, bearnaisesås, grönsaker, vitlöksbröd och tzatsiki. Idag ska jag och mamma äta något så gott som palt och till barnen blir det spagetti och köttfärssås.

Helgen har varit ganska ”lagom” med andra ord. Det som är skönt med att vara bland familjen är att man kan vara precis den man är och veta att man blir uppskattad för sin personlighet.

Kribban har suttit mest vid någon dator

Mabou, Jai, Kamelen och mormor/farmor har haft lite skönhetssalong och Mabou målade mormors naglar

Kusinerna Kamelen och Mabou har lekt tillsammans en del

Brorsan var iväg och gjorde en ny tatuering. En elefant bredvid lejonet och jag undrade lite syrligt om han samlade på sig ett helt zoo på ryggen…? Snygg var den i alla fall!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Helgen komprimerad i ett inlägg (Bilder)

Ja, den gångna helgen har verkligen varit härlig. Dessutom skulle det nog kunna bli ganska många inlägg, men eftersom jag har lite tidsbrist, så får jag helt enkelt komprimera allt i ett enda inlägg:

Fredag: Skrev jag om igår. Jag hade härligt besök av en vän och vi hade en toppen kväll! Dessutom fick jag en jättefin tunika av min dotter Jai, innan hon gick hemifrån för helgen.

Lördag: Jag började dagen med att sova ut. Sedan hade jag lite skönhetssalong här hemma:

Choklad-ansiktsmask…

Hårinpackning

Dessutom hade jag fotbad, jag peelade kroppen, noppade ögonbryn, hade ett långt, avslappnande bad, samt smorde in mig i en massa väldoftande oljor och krämer…

Så här fin var jag med ansiktsmasken på. Men det värsta var att den doftade helt underbart! Jag var så sugen på choklad att jag var nära att käka upp mig själv…

Lite fräschare, förhoppningsvis

Därefter gick jag och mötte min Bäjbi i stan. Sedan gick han och jag och köpte present till min vän Sofie, (Olali ´s mamma) vars födelsedag vi var ute för att fira.

Sedan gick vi till det nyöppnade Koh Phangan, som öppnade för några dagar sedan i Uppsala.

Födelsedagsbarnet Sofie, hennes första barnfria kväll sedan hon blev mamma

Inredningen på Koh Phangan är helt fantastisk!!

Palm med kokosnötter. Borde inte det vara standard på alla restauranger?

Eftersom de övriga i sällskapet (min Bäjbi och Olali ´s andra gudmor) inte vill vara med på bild i min blogg, så måste jag nu fylla i kvällen med en bild på mig… Haha…

Handfatet var coolt, även om det tog en stund innan jag listade ut hur jag skulle sätta på kranen. Nu menar jag inte att jag planerade sätta på kranen, (så desperat var jag inte) utan alltså jag ville bara få vattnet att börja rinna…

Menyn var lika cool som allt annat i inredningen…

Min mat. Det stod ”no hot” i menyn, men den lurades lite grann…

Min Bäjbi brukar föredra stark mat, så han beställde ”very hot”, men letade sedan febrilt efter en brandsläckare för att kunna andas…

Tandpetaren ligger på mitten av bilden, jag tror ni kan se hur stor och grov den är vid jämförelse med glasen och flaskan som står bredvid.

Det roliga var efter maten, när Olali ´s andra gudmor bad om tandpetare. Det tog en ganska lång stund, eftersom de var så nyöppnade, så hon sa på skoj till oss: ”Stod tandpetare på ska-köpa-listan, eller?” Så kom de in med JÄTTE-tandpetare i plast. Jag lovar att ingen av oss fick in tandpetarna mellan tänderna. Jag: ”Alltså, de här tandpetarna får nog bara Mabou in i munnen, eftersom han har tappat ungefär varannan tand.” Sofie: ”Alltså, det måste ju vara drinkpinnar eller nå ´t…!” När servitören kom tillbaka frågade Olali ´s gudmor: ”Ursäkta! Men är det här verkligen tandpetare?” Servitören: ”Nej, ursäkta, vi har glömt att köpa det, så vi gav er våra drinkpinnar i stället… ” Det blev kvällens asgarv!

Sedan skildes vi åt och jag och min Bäjbi tog en taxi hem (eftersom jag hade för höga klackar för att orka ta mig till en busshållplats, haha) Resten av kvällen är censurerad…

Söndag: På eftermiddagen åkte jag och min pappa och ena brorsa och shoppade lite:

Mitt trista duschdraperi bytte jag ut…

…till ett som jag gillade skarpt!

Jag köpte en disktrasa som jag hoppas mina barn förstår vinken på. Antingen börjar de städa bättre själva, eller så får de börja betala mig marknadsmässig lön…

Jag köpte också en del andra småsaker, men de orkar jag inte lägga in…

När barnen så började återsamlas i hemmet, fixade vi mysigt kvällsfika med scones:

Scones innan gräddning

…och efter

Isatou stack iväg med sina kompisar, precis innan sconesen var klara, så hon fick skylla sig själv, som inte fick vara med på lite höstigt familjemys.

Mabou och Jai redo för mys-fika i höstmörkret

Mer fika

Jai lyssnar intresserat på Mabou ´s utläggningar om hans helg i Stockholm…

Mabou pratar så mycket att han knappt hinner äta sina scones. Det finns mycket att berätta när man varit borta en helg…

Totalt sett har jag haft en helt fantastisk helg och jag kan knappt minnas när jag hade en så härlig barnfri helg. Med vila, ta hand om mig själv, träffa goda vänner, shoppa, mysa med familjen, träffa min Bäjbi. Jag har njutit i ett helt nystädat hem, sett hur tvättkorgen faktiskt ser ut i bottan, när den är helt tom. Jag har vilat, roat mig, myst och skrattat. Nu är jag fit-for-fight med barn, jobb och all vardag som hör till. Min guldkant i helgen var av 24 karat! (Med inlagda diamanter!)

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,