I Aftonbladet i förrgår hade man en artikel med anhöriga (mödrar) till personer som dömts för grova våldsbrott (med dödlig utgång). Artikeln är mycket viktig då den handlar om en ofta bortglömd grupp: nämligen gärningsmännens anhöriga.
Ett av de bästa uttalandena i artikeln tycker jag var följande:
”De anhöriga vittnar om den kaotiska tiden efter att brotten begåtts där inget stöd erbjöds.
Där de kände att även de betraktades som medskyldiga, sattes på de anklagades bänk.
– Man ska tänka på offret först, sedan på offrets anhöriga. Så är våra värderingar uppbyggda och det är rätt. Men jag tror det är viktigt att minnas att även förövaren har en familj, och att även de drabbas hårt. De har inte begått brottet, men de får lida för det ändå, säger Susanne Västman.”
Många anhöriga som jag har varit i kontakt med genom åren har alla haft en lång process av självrannsakan och starka känslor av skuld och skam. Ett av skälen för att inte söka hjälp i sin egen sorgeprocess, förutom den tabu som finns i att vara anhörig till en kriminell, som det handlar om, har varit just rädsla av att ta uppmärksamhet från förövarens offer. Jag ser dock inga motsättningar i detta. Självklart ska offret/offren få stöd i första hand och även deras anhöriga, men det borde inte finnas en motsättning i att även förövarens anhöriga, som också är brottsoffer ska kunna tas om hand och erbjudas stöd i sin bearbetning som många gånger kan komma som en chock och förändra hela livet. Det är de tre mammorna i intervjun ett bevis på.
Konsekvenserna av ett brott är alltid ohyggliga för alla som på något sätt drabbas av det. Att vara anhörig är INTE samma sak som att försvara brottet!!
Helst vill man ju bara gömma sig
Familjen till den som begår brott blir ofta bortglömd
Drabbad? Bryggan för barn till kriminella kan ge både råd och stöd. Klicka HÄR!
F.A.T.E.G. (Föreningen Anhöriga Till En Gärningsman)
Läs även andra bloggares åsikter om anhörig, kriminell, bryggan, fateg, våldsbrott, kriminalitet, brottsoffer, brottsofferjouren,