Hur en blåbärspaj räddade mitt liv

Ni vet när man ligger där under täcket. Snörvlande. Med sängbordet uppladdat med snytpapper, dryck och Alvedon och känner sig så ynklig och svag så man måste stöna när man är tvungen att vända på sig. När man känner sig så ynklig att man nästan vill vara den där mannen som tycker det är värre att vara förkyld än att föda barn…

När det är en kraftansträngning när man måste gå på toaletten, eller fylla på vattenglaset. När man börjar fundera på om man verkligen, helt säkert kommer att överleva det här? När man känner sig så ynklig och bortglömd, när det gör så ont i varje led i kroppen att man tror att man alltid kommer att må så här dåligt.

Och så kommer den vuxna dottern, 19-åringen in till dig. Hon som börjar jobba sent idag. Hon frågar: ”Vill du ha lite paj, mamma?” Och du tänker att du tycker ju egentligen inte om paj, men what-the-heck, du kommer säkert inte känna smaken ändå eftersom du är så täppt i näsan och eftersom du nästan blir tårögd över att det finns någon i den här vida världen som inte glömt bort dig helt, trots att du ligger dödssjuk eller okej då, med en skitjobbig influensa, så svarar du ”jaaa, tack”, med lite lagom darr på rösten. Så hon verkligen, verkligen ska förstå att hon precis troligen räddade livet på sin svårt sjuka mamma, bara genom att tilltala henne. Så säger hon: ”Jag har gjort hallonpaj och blåbärspaj, vilken vill du ha, eller vill du ha båda?” Och du vet ju helt säkert att du inte gillar hallonpaj eller blåbärspaj, men att blåbärspaj lät godast, så du säger: ”Blåbärspaj, tack” och tillägger: ”…med mycket vaniljsås, tack…!” Och dottern svarar skrattande: ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*

Så kommer hon in med ett fat med en rejält tilltagen bit varm blåbärspaj och vaniljsås på kanna som hon häller över pajen tills den inte längre syns och du kan säga ”stopp”. Så stoppar du in en bit och inser att du känner jättemycket smak, eller i alla fall tillräckligt mycket för att konstatera att blåbärspaj nog inte är så tokigt i alla fall.

Det är inte heller så tokigt att barnen växer upp och klarar av att göra egna husliga saker som inte kräver detaljerade instruktioner från dig. Att barnen är så stora att de kan baka två pajer, bjuda morsan på dem och få in i hennes 41-åriga tröga skalle att blåbärspaj är jättegott. (Men hallonpajen går inte att äta. Det är jag övertygad om, även om jag inte har testat. 😉 )

Nej, livet är inte så tokigt ändå. Inte ens om man ligger hemma med hög feber och har en superjobbig influensa. Ibland inser jag vad mycket det finns att vara tacksam för! (Vilket påminner mig om en tid när jag var sjuk och hade tre små mer eller mindre vilda flickor som jag var för sjuk för att ens orka ta hand om just då. Men den historien sparar jag till en annan gång.)

Tack finaste Isa för att du är PRECIS den du är!!

*) ”Det är klart! Du ingår ju i vår familj!*” = I vår familj äter alla VÄLDIGT MYCKET SÅS!! Vad än det handlar om där sås kan tillämpas!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Trött, sjuk och gnällig

Några av alla de kakor Mabou hade lyckats sälja

Jag har legat nedbäddad i en och en halv dag. Febrig och krasslig som bara den och med en hosta som borde skaka de flesta väggar runt om i Uppsala. Nej, det är inte najs någonstans. Idag har jag ändå lyckats jobba hela dagen och till och med jobba över i flera timmar, fast hemifrån. Då vet man att man är på bättringsvägen. Inte nog med det, jag lyckades hjälpa sonen dela ut en massa kakor till folk som hade beställt dem (de har sålt kakor till klasskassan). Jag ska erkänna att även om jag är stolt över att sonen sålde så pass bra, så är det ingen höjdare att dela ut kakor för glatta livet, men vad gör man inte för sina barn?

Vi fick i alla fall hjälp med utdelningen av min bror, vilket underlättade en hel del!! Jag minns när Jai och Binta gick på konståkning och man skulle försöka kränga de där förbaskade Bingolotterna every now and then… Samtidigt ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker det är bra när barnen får lära sig att tjäna ihop pengar ”själva”. Eller i alla fall med lite assistans. Ska jag vara helt uppriktig så var det nog inte att dela ut kakorna i sig som var problemet. Problemet var egentligen att kakorna kom till klassen när Mabou var bortrest i Gambia och sedan blev det ju påsklov direkt när han kom hem och sedan var vi bortresta i Stockholm och i helgen som gick var Mabou också i Stockholm med Binta. Dessutom har min cykel punka, så problemet var varken kakor eller utdelningen av dem, problemet var helt enkelt att de kom i ett dåligt läge för oss. Vi kunde hämta kakorna så sent och även sedan vi hämtat dem, så har vi haft fullt upp. I morgon ska Mabou till Stockholm igen, så det här blev lite av enda chansen för oss och det var kanske inte helt optimala dagar med mig i feber och punka på cykeln.

Nu när jag har gnällt färdigt så kan jag i alla fall tala om att det var riktigt goda kakor i alla fall!

För övrigt har jag en massa åsikter jag vill blogga om som är aktuella just nu. Det är Breivik, tårtskandalen och kritik mot Carola´s adoption jag skulle vilja skriva om. Så håll tummarna för att jag får en lugn helg utan sjukdomar, så ska vi se vad jag hinner med…

En fin Fredag och en toppen helg önskar jag i alla fall att vi alla får!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sjuk, sjukare, sjukast…

Jag har åkt på en rejäl förkylning. Orkar bara sitta uppe korta stunder.

Trist. Jag skulle på ett möte jag hade sett fram emot mycket och sedan till jobbet nu i kväll. Det blir inget av med något av det. Trist.

Misstänker att jag har feber. Har legat i min säng med två tröjor och två stora duntäcken och ändå frusit som en hund och hackat tänder. Ja, det kan ju vara en liten hint om att man har feber…! 😉

Har glidit in och ut ur någon konstig feberdvala.

Jag avskyr verkligen förkylningar, för allt känns så tungt och man har inget lukt- eller smaksinne alls.

Nåja, jag ska försöka bädda ner mig så gott det går och rida ut den här förkylningen… Tills dess blir det väldigt korta inlägg, eller inlägg som jag förskrivit och bara har sparat till en sådan här gång när jag inte har ord och kraft att skriva…! 😉

Den som spar hon har, ni vet! 😀

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sjuk

Sjuk. Feber. Nedbäddad. Trött. Inga barn hemma. Har inte tid för det här. Ingen lust heller, för den delen. Mabou åker skidor med storasyster Binta och de verkar roa sig kungligt. Isa är hos släktingar. Jag ligger här och tycker lite synd om mig själv.

Tills jag piggnar till, lägger jag in tidigare skrivna inlägg, då jag inte känner att jag orkar varken skriva eller tänka så mycket just nu. Tänka kan ju vara en viss fördel när man skriver.

Tur jag har en hel lunta förskrivna inlägg att uppdatera med så länge!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Mitt vanliga liv

S6301376

Nu kan det verka som om jag använt den här senaste veckan sedan jag kom hem från Gambia till att bara sitta och drömma mig tillbaka. Det är dock ganska långt ifrån sanningen.

Jag kom ju hem på min födelsedag den 22:a December och jag vägrade helt enkelt att fira den. Framför allt för att allt skulle kännas tamt i jämförelse med det jag upplevt de senaste två veckorna… Men 39 år fyllde jag ändå. Med eller utan firande…!

Hur som helst, vi tog det ganska lugnt när vi kom hem. Julafton firade jag med båda mina föräldrar och alla mina fyra barn, plus min “extradotter”. Det var så lugnt som en jul bara kan bli.

Vi käkade en del god julmat, åt knäck och öppnade lite få julklappar. Så få har det aldrig blivit och det känns helt okej, eftersom vi kommit överens om det innan resan.

På annandagen kom brorsan hit med sin sambo och deras två barn. Det var mysigt och vi käkade återigen gott.

Barnen har haft ganska mycket kompisar här, som de saknat under resan plus att de ju har lov nu och därför har en massa extra tid över till att kunna umgås.

I Lördags till Söndags åkte jag till Stockholm, till min “bäjbi” och hade lite mys. Det var helt najs.

På måndag åkte jag ner på stan för att köpa ett album att sätta in foton från resan. Det blev dock en hel del mer som inte var planerat. Mabou köpte sig ett kassaskåp, där han sa att han skulle förvara sina hemligheter från systrarna. Det visade sig dock att Isatou visste att man kunde öppna kassaskåpet med en sax. Varpå Mabou blev helt galen!! Han gick och hämtade kvittot, ringde själv upp leksaksaffären och skällde ut dom för att de “lurat” honom.

S6301408

Därefter beordrade han morfar att komma och hämta honom och köra honom tillbaka till leksaksaffären, så han fick pengarna tillbaka. Han vet vad han vill, i alla fall och han vet hur han ska lösa problemen utan onödig inblandning av andra personer…

Jag var också i stan och träffade min vän Sofie och hennes lilla sötnos Olali som blivit riktigt stor. Särskilt på bredden…! 🙂

S6301401

Igår var jag bjuden hem till en kollega där vi skulle träffas flera kollegor och äta palt. Palten var toppen, men det är mer än man kan säga att jag var. Jag blev så himla krasslig att jag tog en taxi hem tidigt.

Sedan dess har jag suttit och legat här hemma med feber, snuva, hosta och allmänt taskigt tillstånd.

Nyårsaftonen var planen att jag skulle åka till Stockholm och lämna Mabou till min bror och hans familj, som skulle fira nyår tillsammans. Själv skulle jag vara kvar i Stockholm och käka nyårsmiddag med mamma och därefter skulle jag fira in tolvslaget med min “bäjbi”.

Nu blir det inte så. Isatou och Hareg har åkt till Stockholm och tagit med sig Mabou till brorsan. De ska alla fira nyår i Stockholm. Själv sitter jag här och håller på att hosta ihjäl mig. Hoppas fortfarande på att min “bäjbi” vågar sig hit i morgon. Han har lovat att komma och ta hand om mig och pyssla om mig, så jag hoppas han inte blir skrämd av att jag håller på att göra honom döv i telefonen i mina hostattacker…! Men han är vanligtvis inte särskilt lättskrämd! 😉

ETT RIKTIGT GOTT NYTT Ã…R, önskar jag er alla!

Jag börjar bli äldre…

Därmed inte sagt att jag känner mig gammal… Men visst är det annorlunda mot när man var riktigt ung. Då kunde jag gå direkt från party till jobbet och jobba hela dagen, gå hem och vila någon timme och sedan gå på party igen…   Helt sjukt om du frågar mig idag.

Eftera tt ha legat hemma i feber några dagar så gick jag till jobbet igår. Nu var det i och för sig en ovanligt stressig dag, men jag var faktiskt helt slut när jag slutade och då slutade jag ändå relativt tidigt igår. Knöligt nog hade jag gjort upp med Jai (17) att vara med Mabou efter skolan ett tag, så jag skulle hinna till stan och shoppa något att ha på mig på Bloggalan, så folk slipper se mig i underkläder (och barnen slipper skämmas ihjäl för mig…)

Jag fick tag på något. Inte alls det jag planerat, men jag känner mig nöjd. Däremot så kan jag säga att jag var HELT SLUT när jag kom hem!!

Nu känns det som jag blivit helt mörbultad och knappt är vid liv, men det är bara att bita ihop, för nu ska jag gå och jobba. Ha en fin fredag alla!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Feberfrossa och Mardröm

Igår var en halvskaplig influensadag för både mig och Mabou. Allt gick, bara man inte ansträngde sig för mycket… I natt har varit ett rent helvete. Jag har haft feberfrossa och kallsvettats hela natten. Som pricken över i avslutade jag natten med att drömma en riktigt vidrig mardröm. Den var så ångestladdad att jag inte vet om jag vaknade helt svettig av drömmen eller av febern?

Just nu känns det lite bättre. Mabou verkar också må lite bättre. Det är underligt det där att när man själv är sjuk och ett barn är det, så blir det inte så mycket tid att kurera sig själv. Man försöker göra allt för att barnet ska piggna till…

Jag hoppas att vi ska piggna till ordentligt, för jag har inte tid att vara sjuk eller hemma. Jag har massor att göra både på arbete och privat. Inte minst måste jag ha tid för vår anhöriga som inte har så långt kvar. Den här tiden går liksom inte att ta igen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bastat hela natten!

Det känns som jag suttit i en bastu hela natten och då syftar jag inte i första hand på vädret.

Jag syftar på att jag delat säng med Mabou och hans feber! Han är så otroligt het!

Varje gång någon av hans kroppsdel nuddade min kropp i natt, fick jag snabbt flytta undan, för att inte bli skållad!

Sjuka barn är aldrig kul, men ännu mindre roligt i Juli!

Nu ligger han under en fläkt, varvar mellan dryck och alvedon…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,