En kraft som gör mig helt oövervinnerlig

Mina valsedlar i år

Mina valsedlar i år

Det börjar dra ihop sig… Det är val om bara några dagar. Jag har redan förtidsröstat och är lite förvånad men nöjd med mitt eget beslut. Det blev F! i riksdagsvalet, V i kommunalvalet och V i landstingsvalet. Jag måste säga att två av mina viktigaste frågor i årets val har varit jämställdhet och bekämpande av rasism och mer specifikt bekämpande av afrofobi, men även att arbeta för att förbättra situationen specifikt för afrosvenskar. Där vill jag säga med min fullständiga övertygelse om att Victoria Kawesa och Momodou Jallow är mina främsta förebilder och som jag tycker kämpar helt fantastiskt med dessa frågor!! Feminism*) är en annan viktig del för mig och den är stark i de båda partier jag sympatiserar mest med. I EU-valet röstade jag på Momodou Jallow och nu röstade jag alltså på Victoria Kawesa i riksdagsvalet. Mina två förebilder. För första gången i mitt liv önskar jag verkligen att vi haft TVÅ röster var.

Den 12-åriga sonen har haft politiken i fokus i skolan den senaste tiden och han var eld och lågor när han fick besöka valstugorna med klassen och ställa frågor till olika partier och han blev utlottad att ställa frågor till just SD. Det väckte ett intresse och en glöd hos honom, som jag sällan ser här hemma om det inte handlar om basket. Så i dag ska vi åka in till stan för att besöka valstugorna igen och ställa en massa frågor till de olika partierna. Jag är lika eld och lågor för att något av mina barn i så ung ålder visar ett så brinnande intresse för politik. Kanske när jag en blivande politiker vid min barm?

En djupt besviken son, efter förlusten i sista matchen under cupen, "bara" ett silver...?

En djupt besviken son, efter förlusten i sista matchen under cupen, ”bara” ett silver…?

Apropå basketen så hade han cup i helgen. Han var eld och lågor, kämpade häcken av sig för att komma till final och det gjorde de. Faktum är att de tog silver och av de 3 matcher jag hade möjlighet att vara med på, så gjorde han väldigt bra ifrån sig. Han var dock inte särskilt nöjd över slutresultatet och menade att han inte alls vunnit silver, utan förlorat ett guld. Nåja, med ett restaurangbesök för att fira vinsten och sedan en Forzen Yoghurt till efterrätt, hann han ändra sig och var nästan munter när vi sent på kvällen var på väg hem igen.

Middag på hans favoritrestaurang och sedan en Frozen Yoghurt, sen var han på lite bättre humör, om än trött och mörbultad

Middag på hans favoritrestaurang och sedan en Frozen Yoghurt, sen var han på lite bättre humör, om än trött och mörbultad

Och jag älskar verkligen Stockholm. Efter drygt två år i den här staden kommer jag på mig själv minst en gång i veckan med att känna en skön slöja av välbefinnande i mitt inre när jag tänker på hur vacker den här staden är, hur mycket jag trivs här, hur mycket jag känner att jag kan vara mig själv i den här stan. Jag älskar det!!

FATOU - WIN_20140725_174040

 

Jag åker ofta till olika platser runt om i stan och fotar, promenerar, eller bara strosar runt och försöker finna nya personliga smultronställen.

Jag har många nya och gamla vänner jag kan träffa, jag har ett jobb jag trivs jättebra med, jag jobbar stenhårt med webbtidningen (som för övrigt går jättebra!!) och jag njuter av familjeliv, samtidigt som jag upplever en frihet jag aldrig någonsin känt. Mina barn håller på att bli stora och skapa sina egna liv och för allra första gången i mitt vuxna liv (sedan jag var 18 år och blev mamma för första gången) kan jag göra saker och planera saker som bara är för min egen skull. Jag kan åka till möten, vara hemma och skriva, strosa runt i stan, ja i princip göra vad jag vill. Vill barnen följa med så kan de följa med och vill de göra annat, ja då kan jag bara åka iväg… Det är en helt ny och enorm känsla för mig och det känns som verklig frihet.

Man inser inte hur mycket tid och energi barnen har haft behov av, förrän de nu börjar bli stora och jag på allvar kan känna att jag har egentid. Det handlar förstås inte om att inte vilja vara med sina barn, sist barnen var borta i 2 dygn hade jag jättetråkigt, men det är det där att ha frihet att KUNNA göra något annat än passa små barn. Umgänget med barnen blir också friare. Bara att kunna åka med barnen och strosa i stan, i stället för att packa barnvagnar, blöjor, välling, flaskor och passa tidiga sovtider, det är verkligen frihet!!

Sonen har träning tre kvällar i veckan, ofta matcher på helgerna, själv jobbar jag väldigt intensiva pass mellan varven och har mycket ledighet mellan arbetspassen. Det är verkligen livskvalité! När jag är hemma och sitter med balkongdörren öppen så hör jag sonen komma på långt håll. Han studsar ständigt sin basketboll och jag hör honom säkert 50 meter från hemmet, innan han ens närmat sig porten. *Dunk, dunk, dunk* låter det när han låter bollen studsa vid hans sida medan han går. Men så har han en förbaskad bollkänsla också!!

basketboll

När man kämpat hårt i många år, som jag anser att jag har gjort, när det gäller barnen, vuxna relationer, arbete, ekonomi, känslomässig trasighet, så föds en annan styrka när man känner att man kommit ut lite på ”andra sidan”. Jag känner att jag fört en mycket ensam, men envis klasskamp i vårt samhälle, en kamp som i perioder gjort mig till en människa jag inte har tyckt särskilt mycket om. Idag tycker jag väldigt mycket om den människa som är jag. Jag kan se min egen förmåga, min drivkraft, min kamp som inte alltid varit särskilt lyckosam, men som ändå gjort mig till en människa som är stolt att känna ödmjukhet inför andra människors svårigheter, en människa som är beredd att dela med mig av det jag kan, erfarenhet, känslomässigt, den styrka som jag idag vet att jag har och känner stolthet över.

Ibland genom livet har jag känt en svaghet som gjort mig rädd, som gjort att jag handlat på olika sätt som jag tycker varit ologiska eller just svaga, men ibland genom livet har jag känt en enorm kraft. En kraft som gjort att jag känt mig oövervinnerlig. Oslagbar. Som faktiskt kan komma så långt jag faktiskt vill. Den känslan delar jag gärna med mig av! DU kan göra precis vad du vill, bara du är beredd att kämpa för det och uppoffra dig för att nå dina mål.

Feminism*) För mig är feminism att stärka kvinnors ställning i vårt samhälle för att få samma fri- och rättigheter och möjligheter som män, inte att vi ska förneka vårt kön, men att vi ska kunna, våga och ges möjlighet att ta samma plats i vårt samhälle som män generellt kan göra. 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Kvinnors rätt att få bära de kläder hon vill

030Debatten om #hijabuppropet fortsatte i samma styrka i flera dagar men börjar nu att mattas av något och jag tycker det är så positivt och bra, för den här debatten behövdes nog mer än de flesta av oss insett. Som jag skrivit om tidigare, så stödjer jag uppropet helt och hållet, men jag har också läst mycket kritik mot det från flera håll och med olika ståndpunkter och utgångspunkter. Eftersom det handlar om upplevelser, så tycker jag inte man kan säga att någon har ”rätt” och att någon annan har ”fel”. Vi bär alla på olika erfarenheter och olika typer av ryggsäckar, som självklart påverkar vår uppfattning i sakfrågan.

Av de som normalt bär slöja som jag känner har många uttryckt sin glädje över att det var så många som visade sitt stöd och att den här kampanjen fick en sådan spridning. Jag har till och med fått samtal från vänner och mail från både folk jag känner och de jag inte känner som tackat för mitt stöd. Det känns förstås roligt, även om det inte var något jag hade funderat på eller anledningen till att jag stöttade uppropet. I media och på nätet har jag sett en del både som brukar bära slöja och de som inte gör det, som kritiserar uppropet och det har de förstås sin fulla rätt att göra.

Som sagt handlar det om egna referensramar och erfarenheter, men också om egna uppfattningar.

Av de som kritiserat har jag sett följande kritik:

  • Några tycker att det blev ”plojigt” eller uppfattade det till och med som att vi som bar slöja för en dag eller två skulle påstå att ”vi vet hur det är” efter att ha burit slöjan bara någon enstaka dag.
  • Några tycker att slöjan är en symbol för förtryck och kan därmed inte förstå hur kvinnor som inte tvingas bära dem, kan göra det frivilligt och för att det fastställer en acceptans av en förtryckande symbol.

Jag kan förstå dessa ståndpunkter, men jag tror de flesta som bar slöjan, inte gjorde det för att det var en så stor erfarenhet, utan snarare för att visa sitt stöd. Det var i alla fall skälet till att jag tog på mig slöjan i två dagar och de flesta av dem som jag hörde hade burit den, var det av samma skäl.

När det gäller slöjan som symbol för förtryck, så måste vi komma ihåg här att det verkligen är en uppfattning som skiljer sig både från olika länder, olika kulturer, olika inriktningar av Islam, bakgrund, men framför allt skiljer sig för olika personer beroende på vilken individ man är.

Idag finns det endast tre länder i världen som har slöjtvång enligt lag. Dessa länder är Sudan, Saudi-arabien och Iran. Sedan finns det tre länder som förbjuder burka i skolan och det är: Turkiet, Tunisien och Syrien. Sedan finns det ett antal länder som förbjuder eller är på väg att förbjuda burka på allmän plats och det är följande länder: Italien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Tyskland och Frankrike.

Jag är emot både förbudet och tvånget, av precis samma skäl.

I övriga länder där Islam är utbrett finns det en uppsjö av olika uppfattningar för hur man ser på slöjan. I västvärlden är synen ofta att slöjan är en symbol för förtryck och det tycks den även vara av kvinnor som burit slöjan som lagligt tvång i länder med slöjtvång, medan många andra, särskilt av de som bär slöjan av egen fri vilja, att slöjan är en symbol för frihet och frigörelse. Här är det omöjligt att sätta sig till doms över eller tala om hur någon annan ska uppfatta slöjan, det handlar helt enkelt om erfarenheter och uppfattningar och den omgivning man är uppväxt i.

Det finns de som säger att även om man inte blir tvingad att bära slöja, så finns det många som påverkas av sin omgivning och indirekt känner sig tvingade att bära slöja, eller påverkas till att börja bära den och det kan man förstås inte heller säga något om. Självklart blir vi alla påverkade av vår omgivning. Men om man väljer att ta på sig en slöja för att man har en positiv uppfattning av den, genom sina vänner, släktingar och andra i ens omgivning, men det ändå är ens fria val att ta på sig slöja, då vet jag inte varför det skulle vara så negativt?

Vi blir ju alla påverkade till våra klädval av vårt samhälle, familjemedlemmar, vänner etc. När jag åker kommunalt in till stan, så ser jag oräkneliga annonser med lättklädda kvinnor. De bär bikini, korta kjolar, urringade toppar och baddräkter som ingen lämnar särskilt mycket över till fantasin. Självklart är det så att unga människor i synnerhet påverkas av dessa reklampelare! Jag minns själv som ung, slank tjej hur obekväm jag kände mig när jag gick ”lättklädd”, men samtidigt ville ”se ut som alla andra” i min ålder. Jag var inte alls bekväm i detta, samtidigt som jag var för osäker för att låta bli. Idag skulle inget i världen kunna tvinga på mig dessa korvskinnstajta kort-korta klänningar med djupa urringningar mot min vilja. Inget i världen skulle heller kunna tvinga på mig en burka mot min vilja.

Idag tar jag mycket hellre på mig en slöja när jag går till arbetet, än att jag sätter på mig en kort kjol och urringad topp, men helt bekväm känner jag mig inte i något av dem.

Idag är jag 42 år och helt övertygad om att varje kvinna måste få bestämma över vad hon vill sätta på sig. Varje kvinna i världen måste ha rätt att sätta på sig en bikini eller en burka, utan att bli dömd som ”hora” eller ”förtryckt”. Jag är medveten om att långt ifrån alla har dessa rättigheter. Men jag är också medveten om att i Sverige idag, 2013, i ett land med religionsfrihet och med den fokus på kvinnans självständighet och rättigheter som människa, borde ha rätt att klä sig som hon vill!

Efter att ha talat med mina slöjbärande vänner och familjemedlemmar och följt debatten, så är jag idag övertygad om att de flesta kvinnor i Sverige idag bär slöja för att de själva vill det! Det finns säkert kvinnor som bär den för att de känner tvång och dessa kvinnor ska vi även fortsättningsvis försöka ge det stöd och hjälp som de är i behov av för att få ett självständigt liv!! Men jag har också pratat med kvinnor som vill bära slöja, men inte vågar för att det skulle sticka ut på arbetsplatsen, för att deras vänner inte bär slöja, för att de är rädda att bli dömda på förhand eller för att deras familjer inte vill att de ska bära slöja. Oavsett skäl, så måste vi även stötta dessa kvinnor i rätten att få bära de kläder de själva vill!

Den här frågan är inte svart-vit, den har många nyanser och det gäller att inte fastna i sina egna uppfattningar om slöjan och vad man själv tycker att den representerar utan fundera i lite större perspektiv ur andra människors synvinkel.

Aug 300Jag har burit slöja (hijab) vid många tillfällen tidigare, men det här var första gången jag gjorde det för någon annans skull, men det gjorde jag så gärna då det var en symbolisk handling för någon som farit illa på grund av att hon bar slöja. En systerlig handling.
Kvinnor%20med%20sl%C3%B6ja%20f%C3%B6rv%C3%A4ntar%20sig%20trakasserier

Lästips: Hatbrott begås inte i ett vakuum

Blogg: Här kan du läsa flera berättelser från de som bar hijab för en dag

Tidigare bloggat i ämnet:

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

#hijabuppropet

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Varför feminism behövs

feminism Jag hör allt oftare att vi lever i ett jämställt samhälle. På många sätt går utvecklingen naturligtvis framåt och vi blir allt mer medvetna om könsroller och snedfördelning i samhället, men vi har ändå lång väg kvar att gå. Jag tror de flesta fördomarna runt könsroller handlar om omedvetenhet. Det är sånt vi fått så djupt inpräntat i oss sedan barndomen, att vi inte ens tänker på att det handlar om maktstrukturer. Ofta kommer jag på mig själv att tänka i former av ”han är ju kille, så det vill han säkert inte ha” eller ”hon är ju tjej, så det passar inte henne”.

Ibland hör jag folk säga att vi inte längre har behov av feminism. Men så händer det något som uppenbart handlar om någon typ av diskriminering för att jag eller någon annan i min omgivning är kvinna och då blir det så uppenbart att det är viktigare än någonsin att medvetandegöra oss själva och vår omgivning på feminism och varför den behövs så mycket.

Här blir det uppenbart hur vi blir omedvetet påverkade av sexistisk reklam och hur kvinnor ofta framhålls som underdåniga sexobjekt:

HÄR kan du finna 33 anledningar till att feminism behövs!

Hmmm… när jag skriver detta inlägg upptäcker jag att de som har lagt upp denna länk till 33 anledningar till att feminism behövs, på facebook, har fått länken bortplockad! Här kan du läsa mer om den galenskapen: Blocka det här om ni kan, Facebook! Man slutar aldrig att förvånas…

American Apparel kritiseras just nu för sin sexistiska reklam: ”Det är kvinnoförnedrande”
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Varför jag kallar mig feminist

feminismJag omger mig av väldigt många starka, kreativa och smarta kvinnor. Kvinnor har varit grunden för min egen uppväxt och utveckling som kvinna och som människa. De flesta människor jag ser upp till är kvinnor och de flesta jag umgås med är kvinnor. Gör det mig till manshatare? Nej, knappast. Jag älskar många män omkring mig också. Jag har tre bröder som jag älskar och ser upp till på olika sätt och av olika skäl. Jag har en bra kontakt med min pappa som har betytt jättemycket för mig i mitt liv. Jag har en son som jag självklart älskar. Jag har också manliga vänner som jag tycker om av olika skäl och även flera som jag ser upp till mycket.

Ändå är det flera av kvinnorna i mitt liv som ger starkast avtryck av någon anledning. Kanske beror det på att många av de kvinnor jag haft omkring mig har kämpat hårt i sina liv? Kanske beror det på min uppväxt eller på att jag själv är kvinna och därför lättare kan spegla mig i andra kvinnor? Jag skulle aldrig välja bort en man i min bekantskap för att han är man och jag skulle aldrig välja att umgås med en kvinna bara för att hon är just kvinna, men jag känner mig oftast mer bekväm i kvinnligt sällskap än i manligt.

Något jag har märkt ibland är att det tycks vara väldigt provocerande för vissa att jag kallar mig feminist. Jag förstår egentligen inte varför? Feminism för mig handlar om att sträva efter jämställdhet mellan könen. Att kvinnor ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter som män. För mig känns det så självklart, men jag har förstått att det inte är det för alla. Så här läser jag på sidan Unga Feminister:

”Vad är feminism?

I Svenska Akademiens ordlista från 2006 står det att feminism är en ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Feminism skulle även kunna beskrivas som en ideologi som erkänner att vi lever i ett ojämställt samhälle, och som genom en feministisk kamp vill nå en ekonomisk, politisk och social jämlikhet mellan könen.”

På wikipedia läser jag följande:

”Är den klassiska politiska rörelsen för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.

Olika inriktningar har olika syn på vad problemen är, vad de beror på och hur det bäst bör lösas. Det som kan ses som gemensamt för många av dessa är att de anser:

  1. att kvinnor generellt sett är underordnade män.
  2. att detta förhållande ska förändras.

(Definition från Lena Gemzöe – Feminism, 2002)”

Min upplevelse är att kvinnor och män idag i princip kan uppnå samma positioner i samhället och att de kan eftersträva och uppnå samma mål, men att kvinnor generellt måste kämpa mer och mot fler hinder för att ta sig upp till vissa mål och i och med att det är så många fler hinder för en kvinna, så upplever jag att färre också tar sig det besväret och det motståndet för att ta sig dit.

Igår var det internationella kvinnodagen. En dag jag kanske inte firar så mycket och så ofta, även om det händer att jag går på intressanta evenemang i samband med den dagen. Jag brukar däremot mana mig själv till eftertanke. Jag tänker på de starka kvinnor som har stått upp och slagits och kämpat för de rättigheter vi ofta tar för givet idag, såsom rösträtten för oss kvinnor. Jag tänker också på de ojämlikheter som idag finns i vårt samhälle såsom att kvinnodominerande yrken ofta har generellt lägre löner och lägre status i vårt samhälle. Jag tänker också på att vi fortfarande aldrig har haft en kvinnlig stadsminister i Sverige. Jag tänker också på att utsatta kvinnor oftare ses på med mer förakt än utsatta män. Jag tänker då på kvinnor i missbruk, i kriminalitet och hemlösa kvinnor för att ta några exempel. Jag tänker på att det lever en massa fler kvinnor under hot om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, än det lever män under samma hot och jag tänker på hur förhållandevis lite satsningar som görs i dessa frågor.

Jag tänker också på alla de kvinnor i världen, där kvinnor är utsatta inom sexhandel, där kvinnor går miste om utbildning bara av den anledningen att de är kvinnor. Jag tänker på alla kvinnor som strider världen över för att få ett anständigt liv där de respekteras som individer och jag tänker på alla de kvinnor som inte vågar eller orkar strida… Jag tänker också på de som stridit men tystats.

Jag tänker på de kvinnor som går hem från krogen en vanlig helgkväll, men som måste ta en taxi hem av rädsla för att bli överfallna, trots att de velat promenera hem. Jag tänker på det kvinnohat som nyligen diskuterades när vi pratade om näthat. Människor som vill tysta de som talar bara för att de är just kvinnor.

Kvinnor som inte ens kan känna sig trygga i sina egna hem.

Det är dessa kvinnor jag tänker på. Kvinnor som har det svårare just för att de är kvinnor. Därför tycker jag att det är viktigt att internationella kvinnodagen finns. Det är viktigt att uppmärksamma dessa frågor. Det är viktigt att lyfta de frågor som rör just kvinnor då varken vårt land eller vår jord är jämställt, även om vi ofta inbillar oss det.

Självklart har en förändring skett. Självklart är det mycket bättre i vår värld nu är för 100 år sedan. Ja, det är till och med bättre än för 50 år sedan, eller till och med för ett par år sedan. Men förbättringarna har inte skett på egen hand eller av sig själv. Vi har kommit där vi är därför att några har gått före de flesta och ställt krav på våra regeringar, på våra medmänniskor och på vårt samhälle. Därför är det viktigt att fortsätta arbeta för ett jämlikare samhälle. Både i stort och i smått. I våra familjer, på politisk nivå, bland våra vänner och släktingar, bland bekanta, arbetskamrater och i mötet med nya människor. I media och på nätet, i organisationer och i vårt dagliga liv.

Kallar du dig själv feminist? Varför gör du det eller varför gör du det inte? Vad är feminism för dig och om du väljer att inte kalla dig feminist, är det för att du tycker vi är jämlika redan eller för att du inte tycker att vi ska ha jämlikhet mellan könen? Eller är det för att du tycker ordet feminism klingar illa?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Näthat och Nätkärlek Del 3

kvinna och mörkI den första delen i denna serie tog jag upp att det finns två sorters näthat som är bredare än andra och det är just hatet mot kvinnor och det rasistiska hatet. Det betyder naturligtvis inte att det inte finns annan typ av näthat, men i alla de undersökningar som har gjorts, har det visat sig att det är detta hat som är mest utbrett och grövst. Om det kommer det här avsnittet att handla i första hand.

Jag tror att alla som läst en tidning på nätet som tillåter kommentarer, har sett dem. De rasistiska tillmälen som skrivs i princip i ALLA artiklar. Det spelar inte någon roll om artikeln handlar om invandrare eller ej, vem som skrivit artikeln eller i vilket syfte, skulle de kommentarer som hör till artikeln göras till en absolut sanning, så skulle allt i vårt land som gått snett vara invandrarnas fel. Allt från halkolyckor till skadlig mat till Sverige´s ekonomi. Det har gjort att flera av våra tidningar och nyhetssajter har tagit bort sin kommentarsfunktion helt och hållet och vissa har ersatt den med möjlighet att kommentera via sin facebooksinloggning. Självklart finns det sätt att kringgå detta, till exempel genom att skapa en falsk facebookprofil, men vad jag förstår så har hatkommentarerna minskat rejält med denna nya kommentarsfunktion.

Som en ivrig påhejare av yttrandefriheten så gör det mig, liksom många andra sorgsna. Det känns lite som när man var barn och hade lov att lämna skolgården eller fick vara i uppehållsrummet under rasterna och sedan fanns det några som förstörde det och sprang i korridorerna i stället, eller lämnade skolgården för otillåtna ställen och så fick helt plötsligt ingen lämna skolgården och uppehållsrummet stängdes under rasterna.

Samtidigt förstår man att tidningarna tröttnar. Yttrandefriheten, som är grundlagsskyddad, har aldrig inneburit att man enligt lag får kränka, hota, hata andra människor eller sprida missaktning över andra människor. Att ha en kommentarsfunktion till en tidning borde på alla sätt kunna bidra positivt till att människor kan lämna sin åsikt och att det kan göra att en redaktion kan komma sina läsare närmare, men det är förstås ingen lag som säger att man måste upplåta ett kommentarsfält till sina läsare och naturligtvis vill ingen chefredaktör riskera en uppsjö av anmälningar för att man har kommentarsfält där människor skriver saker som inte är lagliga och som i slutänden redaktionerna blir ansvariga för.

Det hat som spys ut i sociala medier och i artikelkommentarer på nätet är inte bara förolämpande, det är grovt och väldigt vilseledande. Det är vanligt att man sprider slutsatser och direkta felaktigheter och det är mycket vanligt att skribenter som skriver på nätet om invandrarpolitik, invandrare, mörka personer eller personer med ”ej svensk-klingande namn” får ta emot inte bara förolämpningar, utan också hat, hot och väldigt mycket personangrepp.

Kvinnor är en annan grupp som får ta emot mycket hat, hot och personangrepp. Bland de kvinnor som skriver på nätet, som är positiva till invandring och dessutom kvinnor, för att inte tala om de kvinnor som ”ser utländska ut”, har ”icke svensk-klingande namn” etc slår man två flugor i en smäll och den flod av hat man möts av är sanslöst grym, hotfull, hatisk, sexistisk och förnedrande.

Att tala om att någon ska straffknullas, våldtas, få negerkuk, är en äcklig kärring det är inte att vara kritisk mot någon eller kritisera en åsikt. Det är inte heller att diskutera eller att kritisera någons ställningstagande, utan det är helt enkelt att försöka förtrycka det kvinnliga könet, med det privilegium man har att vara man, därför är det väldigt sällan kvinnor använder dessa hatiska uttryck mot varandra. Det får liksom inte samma effekt. Detta innebär inte att kvinnor inte kan försöka kränka varandra. I många unga tjejers bloggar läser jag kränkande kommentarer, som tycks vara skrivna av tjejer till andra tjejer, men då handlar det väldigt ofta om att söka fel och brister på sin ”motståndare”. Det är inte ovanligt att man skriver att någon är: ful, fet, oattraktiv, har för små bröst, för står rumpa, för korta ben eller för stor näsa. Det handlar ofta om utseendet och just detta med vikten tycks vara ett sätt att nedvärdera varandra. Det kan förstås vara förödande för en ung tjej med låg självkänsla som kanske har väldiga komplex för sina breda lår att få höra att man har just detta. Men det kan ändå inte jämföras med de hatiska kränkningar som är de som många män tycks stå för.

Just kvinnohatet har framkommit väldigt tydligt under den senaste veckans debatt och det finns många som har skrivit väldigt bra om detta. Jag har tidigare tipsat om Cissi Wallin´s radioprogram i ämnet, men vill än en gång lyfta fram det som ett mycket bra inlägg i debatten: Mäns Näthat. Även blogginlägget …om att anpassa sig är mycket väl skrivet och bra i debatten, när det gäller det strukturella problemet med att vara kvinna i en mansanpassad värld.

Denna debatt, samtidigt som en av mina facebookvänner la upp det här radioklippet: Kvinnlig röst skapade folkstorm 1938 fick mig att tänka på hur långt och ändå hur kort vi ändå har kommit på alla dessa år. Idag ”får” en kvinna utan problem eller folkstorm läsa nyheter i radion, men hon får banne mig inte uttala sig positivt om kvinnor, kritisera ett mansdominerat samhälle eller, gud förbjude, uttala sig fördelaktigt om invandrare, utan att räkna med hat, dödshot eller djupa sexistiska kränkningar. Och hur långt har vi då kommit sedan 1938? Kanske inte så långt som vi försökt inbilla oss?

I den här debatten har flera debattörer menat att skribenter själva, kanske inte har sig själva att skylla, men i alla fall har bidragit till att stämningen på nätet blivit hårdare och grövre. Man har lyft fram vissa exempel på när några skribenter har kallat kommentarsfält för ”bajsränna” och liknande, men jag tycker inte det är att jämföra med eller anledning att lägga skulden på skribenterna som uttryckt sig på det här sättet. Det är en himla skillnad på att kalla ett ”kommentarsfält” för något nedlåtande, än att kalla en specifik person för ”jävla hora” eller vilket kränkande ord det nu kan vara.

Låt oss inte frånta dessa vuxna personer, i de flesta fall män, ansvaret för sina handlingar. Låt oss inte nedvärdera dem och klappa dem på huvudet för att de inte ”kunde låta bli att bli så arga, då de kände sig så provocerade av den texten”. Det handlar inte om att inte låta oliktänkande få säga sin åsikt, det handlar inte om att inte lyssna, utan det handlar om att INTE TA SKIT! Inte alls. Någonsin. Om någon skriver i ett kommentarsfält till mig: ”Jag tycker vi har för bred invandring i Sverige. Jag vill rösta på SD i nästa val då de försöker minska invandringen”, då kan den kommentatorn räkna med att jag inte skriver: ”din äckliga rasist, vem vill knulla med en sån äcklig människa som dig?” Jag kommer att svara sakligt, jag kommer att komma med motargument för att lyfta min sida av saken, men då tänker jag inte heller acceptera att den personen svarar mig med: ”Din äckliga fitta, har du fått invandrarkuk så du inte kan tänka klart, din jävla rasförrädare!”

Vissa har kanske inte lika lätt som andra att uttrycka sig i skrift och det är ju sant, men alla är inte heller lika bra på att uttrycka sig muntligt och trots att jag har de åsikter jag har både på nätet och utanför, så har aldrig någon bemött mig med ovan kommentar personligen när vi mötts, men jag kan inte räkna antalet gånger jag fått liknande kommentarer som svar i mina kommentarsfält. Skulle jag mot förmodan få det slängt i ansiktet personligen, så är jag helt övertygad om att personer omkring skulle reagera väldigt starkt, men så funkar det inte. Vissa i debatten har till och med uttryckt att om man skriver om känsliga ämnen på nätet, så får man stå ut med lite mothugg. Lite mothugg är jag säker på att ingen skribent skulle protestera mot, men det är inte det den här saken handlar om och vad jag vet finns det inga skribenter som inte väntar sig lite mothugg i en het debatt, men från lite mothugg till rena hatkommentarer, personangrepp och hot är det ljusår, de är inte ens besläktade.

Återigen: det är väldigt anmärkningsvärt att i många debattinlägg jag haft om just invandring genom åren så har jag ofta fått kommentarer som: ”Invandrare har ingen respekt för kvinnor, de förtrycker sina kvinnor, ditt jävla luder, varför fattar du inte det, är det för att du fått negerkuk som du är så jävla trög?” Ja, invandrarfientlighet och kvinnofientlighet tycks uppenbarligen vara något som går hand i hand och passar väldigt bra tillsammans. Det kanske också är en av förklaringarna till att kvinnor inte i närheten av lika stor utsträckning hatar på samma sätt och i samma grupperingar som männen?

Annat läsvärt i debatten:

Oscar Swartz skriver: Det medieeliten kallar näthat är egentligen ett vrål av maktlöshet

Lisa Magnusson svarar: Nej Swartz, näthatarna är inte intresserade av sanningen

Isobels text och verkstad: Hån är inte hat är inte hot

Port Freedom: Hatet växer i språket

Niklas Starow: Mats Degerlind är en av hatarna

Inte rasist, men… : Riksdagsman efter Uppdrag Granskning: Det är invandrare som näthatar

Ann Heberlein: Inte bara förlorare som hatar kvinnor

De tidigare delarna i serien:

Näthat och Nätkärlek Del 1

Näthat och Nätkärlek Del 2

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

När feministerna tystas av en upprörd man

Januari 2013 014Nyligen var jag på en nypremiär av föreställningen Efverman på slak lina. Först var det lite mingel och sedan var det själva föreställningen och efter den hade man efterföljande panelsamtal:

”Efterföljande panelsamtal med Vanja Hermele, Sisela Lindblom, Martina Montelius och Anna-Lena Efverman där vi berör ämnen som – Varför matas vi med ett närmast normaliserat kvinnovåld/kvinnohat i varje tevedeckare vi ser? Var ligger de dolda maktstrukturerna som upprätthåller kvinnornas underordning? Hur ser de ut? Vad kan man göra för att punktera dem? En angelägen fråga för de som arbetar med konstnärlig verksamhet: Är vi fortfarande fast i en normativ blick både vad gäller gestaltning och innehåll? Hur förändrar vi det?”

Själva föreställningen var underhållande och rolig och jag var väldigt nöjd efter den. Föreställningen var en enmansföreställning med flera olika gestaltningar av allt från Edith Piaf till Persbrandt och skådespelerskan Anna-Lena Efverman lyckades locka till många igenkännande skratt och tolkningar av olika kvinno- och mansroller.

Januari 2013 008Så var det då dags för efterföljande panelsamtal och Martina Montelius, som höll i samtalet inledde det med att ställa frågan om män generellt ”kommer undan med” mer än kvinnor? Hon tog exempel då på en manlig chef som ofta gick runt med snuset rinnande längs tänderna. Publiken skrattade menande och de flesta insåg att det skulle vara svårt att ha en kvinnlig chef med snuset rinnande i linjer längs tänderna. Hon berättade sedan om en manlig överordnad som bajsat så det på något vis rann över toalettkanten, varpå en arg, man ur publiken började ryta att det där var bara så äckligt att vi inte skulle vara tvungna att lyssna på sånt strunt…

Här replikerade då Martina att det faktiskt var en sann historia och att kvinnor ofta är tvungna att stå ut med detta och liknande saker, medan en man blir upprörd över att ens behöva höra detta återberättas. Mannen replikerade då surt: ”Ja, men även om det är en sann historia, så ska väl det här inte handla om dig, utan det ska väl vara ett samtal om feminism!” Varpå Martina skrattande säger att det här är precis det feminismen handlar om, att män ofta ”kommer undan” med saker som kvinnor inte kommer undan med. Här bytte man samtalsämne och släppte det här och fördjupade sig i stället i panelsamtalet såsom det var planerat.

Under det fortsatta samtalets gång så kom Martina vid ett par tillfällen helt kort in på sig själv, för att beskriva en situation och då skämtade hon till det lite och sa: ”Mannen som inte vill höra om mig, får ursäkta nu…” eller något liknande. Jag funderade på det här. Självklart är inte alla män lortgrisar som bajsar över toakanten eller har rinnande snus i munnen och det tror jag ingen i publiken uppfattade det som heller, men visst ligger det något i att många män, särskilt i högre ställning, kan ”komma undan” med mycket som är väldigt tabubelagt för oss kvinnor?

Det som blev väldigt uppenbart för mig i det här samtalet är att när den här mannen (det var fullsatt i salongen och någon räknade ut att det var endast 12 män i publiken) protesterade mot både exemplet och att Martina talade utifrån sig själv och en egen erfarenhet, så gick man visserligen emot mannen i fråga och påtalade att det här är en del av det som är innebörden med att vara kvinna, MEN i nästa andetag valde man ÄNDÅ att lämna den diskussionen och i nästa andetag bytte man helt samtalsämne. Vi satt alltså en hel salong med kvinnor och lyssnade till ett intressant samtal, med en lustig beskrivning på en händelse, EN MAN protesterar och genast byter man samtalsämne. I en debatt om feminism.

Under resten av samtalets gång, när Martina nämnde något om sig själv, så bad hon om ursäkt till den här mannen, visserligen skämtsamt och med lite ironi, men det var ändå ursäktande!

Jag tror att mycket av vårt beteende i vår vardag, är så djupt inpräglade att vi knappast själva lägger märke till hur vi låter män styra oss på medvetna eller omedvetna sätt och jag tror det är väldigt viktigt att hålla dessa frågor levande, för annars kommer vi nog att stå stilla och stampa i många år till i dessa frågor om jämställdhet och feminism.

HÄR är en vimmelbild av mig och mamma från evenemanget. HÄR kan du läsa när de få föreställningar som är kvar av just denna uppsättning, kommer att hållas och har du möjlighet att gå och vill bli underhållen en stund, så tycker jag absolut att du ska passa på att gå!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Binta Långstrump

Binta är hemma på besök. Vi sitter vid köksbordet och jag nynnar på en låt från en gammal Disney-film.

Binta: Men guuud, vilken hemsk text!

Jag: Va?

Binta: Ja, på låten du sjunger. Vad är det där för syn på kvinnor, liksom?

Jag: Funderar en stund. Mmmm… det är sant. Det låter rätt hemskt!

Binta: Asså, det här ska aldrig mina barn få se!! Fatta att det är Disney som lär ut det här!

Det är sången som Djungelflickan sjunger i Djungelboken.

Binta: Vaddå ”tills jag själv en make får” Man får väl ingen make?! Man väljer en!

Jag: Ja, det har du ju rätt i…

Binta: Inte undra på att världen ser ut som den gör när till och med barnfilmerna lär ut sånt här! Det är samma sak med Alladin. Jasmine får inte gifta sig med honom för att han är fattig. Fattig, liksom. De till och med säger det i filmen! Nej du mamma! För min del blir det bara Pippi Långstrump till mina ungar när jag får barn!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Saker jag inte förstår (men gärna vill förstå)

  • Hur feminist kan bli ett skällsord? Feminist betyder: Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006)
  • Hur Politiskt Korrekt kan bli ett skällsord? Enligt Wikipedia så är detta den exakta betydelsen av Politiskt Korrekt: Politisk korrekthet, alternativt PK, är ett begrepp som betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.”
  • Varför det är så svårt att sluta äta popcorn, när man väl börjat?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: På spaning med Hedvig

Jag har läst boken På spaning med Hedvig av Hedvig Ljungar. Det är en lättläst bok från Centrum för Lättläst. Boken är formgiven av Lisa Zachrisson och originell i sin utformning, både på in- och utsida.

Boken handlar om 20-åriga Hedvig och hennes funderingar kring feminism och jämlikhet. Boken är en debattbok och handlar en hel del om funderingar kring dessa ämnen, utifrån en ung kvinnas perspektiv. ”Kan man vara feminist och raka benen? Om man är feminist, får man då raka benen?

Boken tar upp viktiga ämnen på ett enkelt sätt. Jag tror den kan skapa mycket tankar, särskilt hos ungdomar och jag vill verkligen rekommendera alla unga tjejer och killar att läsa den här boken, eller lärare att använda den som grundunderlag för debatter runt jämlikhet. Boken är viktig och för med sig underlag för en viktig debatt.

Jag gillar enkelheten med boken och jag tycker mycket om böcker från LL (Lättläst). Dels är det ju jättebra att de finns för personer som har svårare att ta till sig eller läsa mer komplicerade texter, men även för oss som inte har några problem med det, så är det jätteskönt att ibland läsa en lättläst bok, i stället för till exempel en tidning.

Den här boken får tre av fem i betyg:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Bloggtips om Feminism

Idag ramlade jag över en trevlig blogg. Inte nog med att den har härliga bilder i många inlägg, den hade en väldigt intressant beskrivning på vad feminism är.

Jag är rätt trött på att höra en massa människor säga: ”Men jag är inte feminist, för jag tycker inte kvinnor ska ha mer makt än män…” Precis! Läs om. Läs rätt. Eller läs bara: Svaren om feminism. DEL ETT.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,