Tjuvheder, frisörsalong och en massa juldekorationer

Herre min gud en sån helg… 48 timmar av arbete fredag-måndag morgon. Direkt från jobbet i går morse åkte jag och träffade en kompis/kollega på tidningen​ på en jättetrevlig lunch! Vi har för övrigt inte setts sen i Gambia i januari. Sen mötte jag upp med sonen och vi hade en helt fantastisk heldag. Det var lite shopping, lite mat, julskyltningar som nästan tog andan ur oss. Småstrosade. 

Det passade så bra då sonen hade skoldag i lördags och de i stället fick vara lediga just i går i stället, som kompensation.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Salongen Mabou brukar gå och klippa sig på Foto: Fatou Touray

Salongen Mabou brukar gå och klippa sig på Foto: Fatou Touray

Jag följde med Mabou till den salong han brukar klippa sig och igår blev han verkligen jättenöjd över klippningen, trots att det var en kille som inte klippt honom förut, då han ju har sin ”favorit-frisör” på salongen och oftast inte är jättenöjd om det inte är just han som klipper. Men igår var han som sagt jättenöjd i alla fall! 🙂

Jag vet att många frågat mig vilken salong han klipper sig på, men jag minns ju aldrig namn eller adress. Men idag fotade jag både och. Ja, till och med lie prisinfo på dörren, så nu tror jag fler kan hitta dit som är intresserade. (Syns i bildspelet ovan.)

Skyltfönster på NK Foto: Fatou Touray

Skyltfönster på NK Foto: Fatou Touray

Vi var också på julmarknaden på Sergels torg, men sanningen att säga var jag inte särskilt imponerad av den. Jag hittade inget intressant och tyckte den var rätt trist, faktiskt. Däremot blev jag väldigt imponerad av NKs skyltning. Den var så vacker. Sonen var kanske inte fullt lika imponerad då… 😉 Jag tycker bara det är så vackert med alla ljus, lampor och dekorationer. Det blir som att hela världen lyser upp lite och anstränger sig för att ge oss lite skönhet. Lampor lyste för övrigt över hela Stockholms innerstad och ja, det är verkligen upplyftande och vackert att bara strosa runt och njuta av allt det vackra ljuset.

Filmaffischen från filmen "Tjuvheder" Foto: Fatou Touray

Filmaffischen från filmen ”Tjuvheder” Foto: Fatou Touray

Till slut, när dagen var slut, så gick vi på bio. Vi såg filmen Tjuvheder och den var väldigt tänkvärd och bra.

Den var rätt stark och väldigt autentisk i och med att man använt sig av ”gamla rövare” i rollerna och det gjorde ju filmen helt klart mer trovärdig. Och stark. Jag tycker filmen skildrar social utsatthet på ett väldigt bra och verklighetstroget sätt!! Filmen är absolut sevärd och jag tänker att det finns så många trasiga människor där ute. Så många människoöden. Jag tänker på att vi inte är onda eller goda, utan att det finns både och inom oss alla.

När jag kom hem var jag heeeelt slut!! Jag var fullständigt utpumpad och Mabou hävdade att jag till och med haltade de sista meterna innan jag var hemma. När jag satte foten i hallen var det 40 timmar sen jag lämnade mitt hem, varav 24 timmar av dem varit arbetstimmar. Och nej. Jag klagar INTE, jag har det bästa schema jag nånsin skulle kunna önska och jag tycker verkligen om mitt jobb och jag är så glad och tacksam över att ha ett arbete, men ja, vi har 1 vecka i månaden som är riktigt tung, och en halv vecka som kan vara ganska tung ibland och så har vi två och en halv vecka som är rena lökarveckor när jag knappt känner av att jag jobbar heltid, så schemamässigt är det mitt livs bästa schema, men det betyder ju inte att det inte är kämpigt ibland, som alla jobb kan vara. Slut var jag i alla fall och ja, jag vet en som somnade ovaggad igår kväll…

Mabous överraskning till mig. Foto: Fatou Touray

Mabous överraskning till mig. Foto: Fatou Touray

När jag till slut kom hem fick jag en så fin överraskning av min fina son. En pepparkaksuppsättning specialgjord för en utarbetad mamma som jobbat hela helgen, från en son som är en alldeles äkta liten prins!!

 

Stötta inte den tredje våldtäkten

Ibland har jag så svårt att förstå hur folk tänker. Om jag vill göra en film om något som faktiskt har hänt någon och särskilt om det är en händelse som begåtts mot någon som är minderårig, eller som handlar om en så känslig händelse som en våldtäkt så skulle det kännas jätteviktigt att ha den person det gäller och dess familj ”med mig”. Alltså att de tycker det känns okej, att de får vara med och ”skapa filmen” på så sätt att de kan berätta var de vill lägga fokuset. Och vad de vill lyfta fram av det som verkligen skedde. När det dessutom är en händelse som inte ”tog slut” efter våldtäkten, utan som sedan dessutom blev en händelse där flickan som då endast var 14 år, fick ett helt samhälle vänt emot sig. Ja, jag syftar förstås på händelsen som uppmärksammades för över fem år sedan i Bjästa utanför Örnsköldsvik.

Bilden är från en annan skolbyggnad än där den aktuella händelsen ägde rum. Foto: Fatou Touray

Bilden är från en annan skolbyggnad än där den aktuella händelsen ägde rum. Foto: Fatou Touray

Vi är många som minns denna händelse väldig starkt, trots att fem år har gått. Uppdrag Granskning tog upp fallet som blev mycket omdebatterat. Trots att det gått hela fem år, så är flickan fortfarande ung, endast 19 år. Idag skriver mamman en debattartikel i Aftonbladet om vad hon och familjen anser om den film som nu gjorts om händelsen.

Hon berättar om hur familjen är emot filmen då dels dottern som kallats ”Linnea” vill lägga detta bakom sig och dels för att flera scener i filmen inte alls stämmer med verkligheten och att familjemedlemmar målas ut på ett sätt som mamman menar är osant.

Hur det ligger till vet inte vi som står utanför och vi vet inte heller hur det här kommer att fortsätta påverka Linnea och hennes familj. Men vad vi vet är att familjen motsätter sig det som de beskriver ”den tredje våldtäkten”.

Filmen som nu har gjorts heter ”Flocken” och säkert finns det ”goda intentioner” bakom. Kanske att lyfta fram ämnet, att skapa debatt, att väcka folks engagemang och intresse för frågor runt våldtäkt? Men i min värld spelar det ingen som helst roll. Mamman skriver, efter att ha sett filmen:

”Efter det har vi sett filmen, och det finns väldigt många likheter med det som hänt min dotter, men även en del scener som inte alls stämmer.

 

Eftersom grundhistorien i ”Flocken” är så slående lik verkligheten kommer de delar som är påhittade också att uppfattas som verkliga händelser, och de delarna innehåller rent förtal av oss i familjen.

 

Till exempel utmålas jag som en alkis som anser att min dotter förstört mitt liv. Hennes styvpappa, min sambo, har i filmen ett incestuöst förhållande med min dotter. Givetvis är inget av det sant och det är kränkande och förnedrande att behöva se det på film.

 

Vi blev bjudna ned till Stockholm för att se ”Flocken” för några månader sedan, och producenterna försökte vid två tillfällen övertala oss att ge filmen vårt samtycke. Det kommer vi aldrig göra.

Det blir fel när människor skor sig på andras olycka och tjänar pengar genom att använda någon annans historia. Vi har med alla medel försökt stoppa filmen men inte nått några framgångar utan bara empatilöst oförstånd från producenter, manusförfattare, regissör, distributören med flera.” 

Problemet här blir att filmen uppenbarligen är en berättelse som baseras på ”Linneas” händelse. Dels med tanke på att mamman anser att den ”är så slående lik verkligheten”, men också då filmmakarna uppenbarligen bjudit in familjen till visning och velat få dem att gå med på ett samtycke. Varför bjöd man inte in familjen från början? Jag kan verkligen inte förstå det. Och om man nu ville göra en film som inte haft koppling till en sann historia, då skulle man naturligtvis inte låtit filmen ha så slående likheter eller bjudit in dem till visning.

En annan aspekt av det hela är att filmproduktionen har fått hela åtta miljoner i bidrag från Svenska filminstitutet. Självklart kan inte en bidragsgivare få styra skapandet, men som mamman skriver i sin artikel:

”…det känns orimligt att min dotter och vi i familjen varit med och stöttat projektet med skattemedel, en film som kränker och förtalar en redan kränkt och utsatt tjej. I kontakt med Filminstitutet får vi bara svaret att de inte kan göra något. Jag undrar hur de kan ge så mycket pengar till ett projekt som de uppenbarligen inte har någon kontroll över och som skadar anda människor?”

Självklart måste Svenska filminstitutet få vetskap om vad en film som får så mycket pengar, handlar om och vad bakgrunden till filmen är. Och lika självklart borde det vara om de går in och stöttar en film med så mycket pengar, att ställa krav på att personerna det handlar om ska vara delaktiga i skapandet. Jag förstår inte hur något annat skulle kunna vara rimligt.

Jag tror inte det är omöjligt att familjen hade gått med på det heller, om de fått chansen att vara delaktiga från början och inte bjudits in till slutproduktionen för att vara något slags ”alibi” för filmens innehåll.

Jag tänker visa solidaritet med ”Linnea” och hennes familj och inte se denna film och jag hoppas du tar samma beslut.

 

Här är programmet från Uppdrag Granskning 2010 (Varning för stötande uttalanden):

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Filmen 12 Years a Slave

books

Jag var nyligen på bio och såg den nya filmen 12 years a slave. Det var 2014 års första bio för mig, men den slog det mesta!! Filmen var helt underbar och jag älskade den verkligen!! Samtidigt är det en film som väcker så enormt mycket och framför allt starka känslor!! Den handlar om slaveriet och liksom en föregångare Rötter och senare även Amistad som var filmer av hög rang inom denna kategori så hade den mycket att leva upp till, men det tycker jag absolut att den gjorde! För mig höll den samma höga klass som Rötter, fast denna då är i modernare tappning, förstås, Rötter börjar ju få några år på nacken, men som historiskt dokument är de båda filmerna av mycket hög klass. Även Amistad väckte många känslor, men jag ska erkänna att den aldrig riktigt tog sig in under huden på mig, som dessa två andra filmer gjort!! Möjligen sitter Rötter djupare i mitt hjärta då den var så lång, detaljrik och hade många dimensioner genom flera generationer, än 12 years a slave, som utspelar sig under en kortare tidsperiod.

Den här filmen vill jag verkligen rekommendera och för er som vill läsa en fullständig recension är mitt tips att läsa Kiqi´s på thegambia.nu Den kan du läsa HÄR! Filmen är historisk, sanningsbaserad och oerhört smärtsam och gripande! Missa den inte!

Jag sätter med lätthet en femma i betyg, av fem möjliga!!

africasmallafricasmallafricasmallafricasmallafricasmall

bloglovin

Dokumentären om Alice Walker

omskärelsenDet finns böcker och filmer som sätter djupare spår i oss än andra. Sådana filmer och böcker som ofta återkommer till oss i tankarna. Sådana böcker och filmer som har repliker som upprepas i våra huvuden under de mest oväntade tillfällena. Filmer och böcker som ibland känns så verkliga och påtagliga att vi för ett kort ögonblick kan få för oss att det faktiskt hänt i våra liv eller att vi faktiskt varit med i filmen eller boken på något sätt.

Ett par av de böcker och filmer som har gjort just så stor inverkan på mig och mitt liv är Purpurfärgen och Omskärelsen. Jag har också nämnt dessa vid några tillfällen i min blogg. Båda böckerna purpurfärgen och omskärelsen är skrivna av författaren och aktivisten Alice Walker.

Av det djup och den känsloladdning, det mångbottnade och det mångfasetterade jag funnit i hennes böcker, har hon kommit att bli en av mina största favorit-författare och av många skäl ser jag upp till henne även som person. Därför blev jag väldigt glad över att det visats en dokumentär om henne på SVT och om du är intresserad så vill jag verkligen rekommendera dig att se den! Det går att se den i 29 dagar till, så passa på att klicka in HÄR och kolla dokumentären.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Du missar väl inte?

poster-SWEDENwebbNu på torsdag är det premiär på filmen The Hand of Fate, en gambisk film:

”The Hand of Fate är en spelfilm som behandlar den viktiga frågan om tvångsäktenskap bland unga kvinnor i Gambia. Filmen visas på Mångkulturellt Centrum i Fittja den 30:e maj kl. 18:00, biljettpris 150:- Mer info finner du HÄR!”

En trailer från filmen:

 MISSA DEN INTE!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vänskap, kärlek, civilkurage och mord

posterDet var nu många år sedan det här mordet skedde och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Många brutala mord glömmer vi bort med tiden, även om vi reagerar starkt på dem just då.

Just det här mordet tror jag dock vi är många som minns. Det är alltid mer fasansfullt när det gäller barn och ungdomar. Människor som blir utsatta och mördade trots att de är så unga att deras liv knappt har börjat.

Jag pratar om mordet på John Hron. Att mördarna hade nazistiska sympatier gjorde ett särskilt starkt intryck på mig. Det gjorde mordet extra meningslöst, även om jag inte anser att något mord är meningsfullt på något sätt. Alla mord är meningslösa, men ett mord på en 14-årig pojke som sparkas ihjäl får blodet att frysa till is inom mig.

Just nu planeras en film om John Hron´s liv. En film som man dessutom skapat en insamlingskampanj för att få ihop till rent ekonomiskt.

Facebook: John Hron Film

Insamlingen

Om Filmen

Hela berättelsen om mordet på John Hron

Bilder på John Hron efter dödsmisshandeln (OBS!! Väldigt starka och obehagliga bilder, känsliga bör ej titta!!)

Regissören Jon Pettersson intervjuas i SR

Moviezine: Filmen om John Hron behöver ditt stöd

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Biobiljetter till mina läsare

När gick du på bio senast och framförallt, när gick du med mamma eller dotter på bio senast? En härlig mor- och dotteraktivitet nu i höstrusket.

Nya svenska filmen ”Lycka till och ta hand om varandra” har premiär nu på fredag den 19 oktober. Det är en varm och inspirerande dramakomedi om att våga förändra sitt liv. Och om oväntade vänskapsrelationer.

Mina fina läsare ska självklart få möjlighet att ta med sin mamma eller sin dotter på bio! Det finns ett antal biljetter undanlagt till er som bor i Stockholm och det är först till kvarn som gäller. Maila till osa@nordiskfilm.com  och använd mailrubriken ”Ta med mamma på bio”

Uppge också ditt namn och din adress så får ett antal lyckliga läsare två biobiljetter på posten.

Här är en trailer från den aktuella filmen:

Bilder: Print Screen

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Filmtips: Live and Become

Av en relativt ny bekantskap på Facebook fick jag ett filmtips. När han beskrev filmen så visste jag direkt att det var en film för mig. Jag blev inte besviken. Den var så himla bra och stark!!

Den handlar om adoption, om flykt, den handlar om Afrika och den handlar om kärlek och svek. Den handlar om skuld och skam och den handlar om sanning och lögn. Filmen är flerspråkig och utspelar sig framför allt i Etiopien och Israel, men även lite kort i Frankrike.

Filmen heter Live and Become och vad jag vet finns den inte med svensk översättning och om den gör det så vet jag inte var man kan få tag på den. Men nedan finns en version med inte helt toppen bildkvalité, men om du inte har så höga krav så den direkt här nedan:

Filmen får fem Afrika av fem möjliga av mig! Se den!!

Tillägg: Filmen finns även att köpa med svensk text för 99 spänn HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Biotips för påsklovet

Härom dagen var jag och Mabou (10) på bio och jag måste nog säga att filmen var en riktig kalkon. Just nu har Mabou påsklov och det spenderar han tydligen hellre med sin storasyster (Binta) än med mig. Ja, det kanske inte är så konstigt eftersom hennes tempo är ungefär 10 ggr så högt som mitt. Det är med andra ord mycket dans och mycket tjejer för Mabou den här veckan, för att sammanfatta den något!

Igår efter radiointervjun med tjejerna, så skulle de på bio och eftersom jag varit med tjejerna på radion så kom det sig att jag hängde på dem till bion. Det blev en barnfilm den här gången och det var Piraterna i 3D.

Det var ungefär 100 år sedan jag såg en film i 3D senast (och då hade 3D-brillorna ett grönt och ett rött plastöga), men visst är det en härlig upplevelse?! Filmen var underhållande och rolig att se! Jag tyckte mycket om den, även om jag gillar barnfilmer med budskap i grunden bäst! Den här hade väl i och för sig också ett budskap, men det var inte lika gripande som vissa är.

Den handlar i alla fall om ett gäng pirater som tycker att de är ”all that”, medan andra piratgäng inte är fullt lika imponerande. De kämpar för att vinna priset ”årets pirat”. Men hur ska det gå med Drottning Victoria av England? Hon avskyr ju Pirater!! Och hur ska det gå med papegojan Polly? Eller är det verkligen en papegoja? Ja, det och mycket mer om piratlivet får man alltså veta i den här filmen!

Sen kan jag bara inte FATTA varför barnen tyckte jag var pinsam när jag gick runt på stan med 3D-brillorna efteråt! Maj gadd! Har man betalat 30 spänn för något som man bara har på sig i mindre än två timmar, då tycker jag banne mig man ska gå runt lite i stan med dem, så de blir värda det, liksom…!

Jag ger filmen ett betyg på 3 av 5 möjliga! Helt klart värd att se med barnen, men ingen blivande klassiker man kommer köra om och om och om…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bio när den är som sämst…

Igår skulle jag och Mabou gå på bio. Vi hade planerat att se en speciell film, men vi råkade kolla fel på en klocka hemma som inte var omställd till sommartid och när vi var på väg att åka, upptäckte vi vårt misstag. Vi stack ändå iväg till bion i hopp om att det skulle gå någon annan film vi kunde se. Det gjorde det. Lite så där på vinst och förlust hoppade vi in på en film, laddade med popcorn och godis, strax innan filmen började.

Filmen vi såg var This must be the Place med bland andra Sean Penn. Jag måste säga att filmen är mycket märklig. Jag har så delade uppfattningar om Sean Penn som skådespelare. Filmen Colors är en av de sämsta filmer jag har sett och jag minns att jag sett någon fler film med honom som verkligen var lågvatten. Efter det så vägrade jag se hans filmer i många år, tills jag råkade se filmen I am Sam, som är en av mina absoluta favoritfilmer och som jag sett många gånger sedan!! Sean Penn´s roll i den är dessutom helt fantastisk!

Men filmen igår var minst sagt märklig. Den handlar då om en avdankad Rockmusiker vars pappa, som han inte haft någon kontakt med på 30 år, dör. Där börjar han jakten på den nazist som plågade pappan under andra världskriget. Tyvärr går filmen aldrig på djupet. Den nuddar vid många intressanta och viktiga ämnen, såsom skälet till varför han en gång slutade som rockmusiker… Men även pappans historia etc.

Tyvärr går filmen inte in i djupet och man får bara en förnimmelse av det som skett och som berättelse tycker jag inte den håller. Sean Penn spelar visserligen en rätt intressant roll och samtidigt som man retar sig på honom så intresserar rollfiguren mig också. Hans fru har också en intressant roll, men det räcker inte för att göra filmen intressant eller bra!

Märklig. Underlig. Det är de ord som poppar upp i mitt huvud när jag tänker på filmen. Nog måste det finns så många bättre berättelser att visa upp på vita duken?!!

Filmen är ingen hit, med andra ord. Däremot var det nice med en bio med min favoritson! 😉 Synd att filmen inte var bättre, bara.

Mitt betyg blir en knapp tvåa, av fem möjliga och då tycker jag ändå jag varit lite snäll…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,