Jag var nyligen på bio och såg den nya filmen 12 years a slave. Det var 2014 års första bio för mig, men den slog det mesta!! Filmen var helt underbar och jag älskade den verkligen!! Samtidigt är det en film som väcker så enormt mycket och framför allt starka känslor!! Den handlar om slaveriet och liksom en föregångare Rötter och senare även Amistad som var filmer av hög rang inom denna kategori så hade den mycket att leva upp till, men det tycker jag absolut att den gjorde! För mig höll den samma höga klass som Rötter, fast denna då är i modernare tappning, förstås, Rötter börjar ju få några år på nacken, men som historiskt dokument är de båda filmerna av mycket hög klass. Även Amistad väckte många känslor, men jag ska erkänna att den aldrig riktigt tog sig in under huden på mig, som dessa två andra filmer gjort!! Möjligen sitter Rötter djupare i mitt hjärta då den var så lång, detaljrik och hade många dimensioner genom flera generationer, än 12 years a slave, som utspelar sig under en kortare tidsperiod.
Den här filmen vill jag verkligen rekommendera och för er som vill läsa en fullständig recension är mitt tips att läsa Kiqi´s på thegambia.nu Den kan du läsa HÄR! Filmen är historisk, sanningsbaserad och oerhört smärtsam och gripande! Missa den inte!
Jag sätter med lätthet en femma i betyg, av fem möjliga!!
Det finns böcker och filmer som sätter djupare spår i oss än andra. Sådana filmer och böcker som ofta återkommer till oss i tankarna. Sådana böcker och filmer som har repliker som upprepas i våra huvuden under de mest oväntade tillfällena. Filmer och böcker som ibland känns så verkliga och påtagliga att vi för ett kort ögonblick kan få för oss att det faktiskt hänt i våra liv eller att vi faktiskt varit med i filmen eller boken på något sätt.
Ett par av de böcker och filmer som har gjort just så stor inverkan på mig och mitt liv är Purpurfärgen och Omskärelsen. Jag har också nämnt dessa vid några tillfällen i min blogg. Båda böckerna purpurfärgen och omskärelsen är skrivna av författaren och aktivisten Alice Walker.
Av det djup och den känsloladdning, det mångbottnade och det mångfasetterade jag funnit i hennes böcker, har hon kommit att bli en av mina största favorit-författare och av många skäl ser jag upp till henne även som person. Därför blev jag väldigt glad över att det visats en dokumentär om henne på SVT och om du är intresserad så vill jag verkligen rekommendera dig att se den! Det går att se den i 29 dagar till, så passa på att klicka in HÄR och kolla dokumentären.
Nu på torsdag är det premiär på filmen The Hand of Fate, en gambisk film:
”The Hand of Fate är en spelfilm som behandlar den viktiga frågan om tvångsäktenskap bland unga kvinnor i Gambia. Filmen visas på Mångkulturellt Centrum i Fittja den 30:e maj kl. 18:00, biljettpris 150:- Mer info finner du HÄR!”
Av en relativt ny bekantskap på Facebook fick jag ett filmtips. När han beskrev filmen så visste jag direkt att det var en film för mig. Jag blev inte besviken. Den var så himla bra och stark!!
Den handlar om adoption, om flykt, den handlar om Afrika och den handlar om kärlek och svek. Den handlar om skuld och skam och den handlar om sanning och lögn. Filmen är flerspråkig och utspelar sig framför allt i Etiopien och Israel, men även lite kort i Frankrike.
Filmen heter Live and Become och vad jag vet finns den inte med svensk översättning och om den gör det så vet jag inte var man kan få tag på den. Men nedan finns en version med inte helt toppen bildkvalité, men om du inte har så höga krav så den direkt här nedan:
Filmen får fem Afrika av fem möjliga av mig! Se den!!
Tillägg: Filmen finns även att köpa med svensk text för 99 spänn HÄR!
Jag minns när Oprah hade ett program som handlade om den här filmen. Jag minns också när Malou satt och pratade om den i Efter Tio med Film-Ronny och Adam Tensta. Och båda gångerna tänkte jag att jag MÅSTE se den här filmen. Sent igår kväll såg jag den. Precious. Om den kraftigt överviktiga 16-åriga tjejen som är i en så oerhört utsatt situation.
Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en film som gjort så fysiskt ont som denna. Den handlar om unga Precious som har fruktansvärda hemförhållanden, med en mamma som behandlar henne på ett vidrigt sätt. Precious är analfabet, sexuellt utnyttjad, misshandlad och väntar i tillägg sitt andra barn med sin pappa. Hon blir med anledning av sin graviditet utkastad från skolan, men får sedan chansen att börja den alternativa skolan som ska komma att ge Precious det stöd hon så väl behöver…
Filmen är grym. Den gör ont på riktigt, men den är också oerhört viktig!! Det hat jag kände mot Precious mamma har jag nog inte heller upplevt tidigare mot en roll i en film, men däremellan hann jag ibland reflektera över att Mo ´Nique (mamman) gjorde en fantastisk skådespelarinsats och hon belönades också följaktligen med en Oscar, en Golden Globe och en Black Reel Reward för bästa kvinnliga biroll.
”På Golden Globe-galan i januari 2010 var filmen nominerad i kategorin Bästa film, Gabourey Sidibe nominerades för bästa kvinnliga huvudroll, medan Mo’Nique vann priset för bästa kvinnliga biroll.
Mariah Carey återfinns i en oväntad men intressant roll som osminkad socialarbetare.
Filmen är bland det mest fantastiska och mest fruktansvärda jag någonsin sett!! Den river upp, skakar om och lämnar ingen oberörd. Magsmärtan som filmen gav tog ett par timmar efter filmen var slut, innan den lugnade sig, liksom tårarna och de starka känslor den väckte. Dock strömmar tårarna när jag skriver det här inlägget om den, för den lämnar som sagt ingen oberörd. Trots att filmen är så tung och så svår, så lyckas den ändå inge någon form av hopp.
Jag ska inte skriva så mycket mer om själva filmen, då jag hoppas att alla som inte sett den, kommer att se den, då jag varmt vill rekommendera denna film!
Men jag vill också tillägga att filmen faktiskt förändrat mig och en del åsikter till följd av filmen, vilket jag inte kan gå in på djupare, utan att avslöja för mycket om filmen!
Jag ger filmen, utan minsta tvekan fem i betyg, av fem möjliga!!
Jag är i Stockholm hos min mamma. Det är som en liten semester att komma hemifrån och jag har inte bestämt hur länge jag ska stanna. Skönt är det i alla fall. Mabou har hunnit vara en del med sin pappa och de har haft det bra tillsammans. Han har också fått träffa sin nya lilla, lillebror som nu kommit upp i vikten av 2000 gram. (Han vägde hälften när han föddes). Tyvärr hann han aldrig träffa sin nya lillasyster som bara fick sex dagar i det här livet med sina 500 gram. Det är en del av livet. Glädje och sorg. Det är inte helt ovanligt att dessa två ting inträffar samtidigt, även om det innebär motstridiga känslor.
Han har i alla fall fått träffa sin andra lillasyster en del och de har hunnit gå på fest tillsammans. Hon är så vansinnigt söt och så lik sin storebror och hon tjuter av glädje när hon får syn på Mabou.
Vi har hunnit med annat också. Som att bada på stranden nära min mamma. I går kväll kollade vi på film. Det blev La vie en rose som handlar om Edith Piaf ´s liv. Jag måste säga att filmen var väldigt, väldigt stark och grep mig mer än jag väntat. Särskilt som jag inte varit så insatt i just Edith Piaf och hennes liv. Så jag såg filmen mest som ett sätt att få en liten inblick i vem hon var, men faktum är att filmen lämnade mig starkt berörd på ett sätt jag inte väntat mig.
Jag blir inte heller förvånad när jag läser att skådespelerskan som spelar Edith Piaf i filmen: Marion Cotillard blivit tilldelad en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 2008.
Det har blivit en hel del filmer för mig under dessa helgdagar. I grunden är jag väldigt förtjust i film, men mitt dataintresse är större och därför har jag lagt mycket filmtittande åt sidan sedan jag skaffade min första dator, vilket inte är allt för många år sedan. (Typ sex år sedan, i samma veva som jag började blogga.)
Jag väljer att inte recensera filmerna jag har sett, utan låter trailers från filmerna tala sitt språk. Däremot så väljer jag att betygsätta dessa filmer, då jag tycker mycket om de flesta av dem. Denna film, Svinalängorna är jag mest tveksam till hur jag ska betygsätta. Jag pendlar mellan en svag femma och en stark fyra:
När det gäller filmen utifrån samhällsproblematik så får den en femma helt klart och även när det gäller ämnet i sig. Däremot så blev jag lite besviken av att den andra brodern från boken, inte alls gestaltades, då jag tycker hans person är mycket viktig och intressant i sammanhanget och det är också avsaknaden av den skildringen som drar ner mitt betyg något. Men filmen är oerhört sevärd och jag tycker att alla verkligen borde se den!!
Den andra filmen jag såg var Australia, som jag även skrev om HÄR! Filmen var spännande och finstämd på samma gång, samtidigt som den gav vissa historiska kunskaper och jag blev väldigt förtjust i denna film. De helt fantastiska naturbilderna gör att betyget för denna film blir extra högt, även om jag även tyckte om historien i sig. Denna får betyget fyra av fem:
Den tredje filmen jag såg var Walk the Line som handlar om musikern Johnny Cash och hans liv och kärlek till June Carter. Om man är väldigt förtjust i Johnny Cash så kan jag förstå att man tycker om den här filmen, men sanningen att säga så var det inte riktigt min typ av film. Man fick se hans svårigheter med missbruk och olycklig kärlek, men den gav liksom varken hopp eller något kraftfyllt. Jag tyckte inte heller att den gav mig några djupare insikter. Jag får en känsla av att Johnny Cash var en större personlighet än man lyckas lyfta fram i filmen. Filmen får bara två av fem möjliga i betyg:
Därefter såg jag filmen My name is Khan! Det var min dotter Isatou som tipsade mig om den och jag ska erkänna att mina förväntningar inte var särskilt stora då hon och jag sällan har samma smak när det gäller film. Men där tog jag verkligen fel!! Filmen var helt jäkla fantastisk!! Filmen får utan minsta tvekan en femma i betyg och det är en stark femma, det vill jag lova!! Filmen berörde mig mycket djupt och är både känslosam och finstämd på många vis, särskilt när den belyser Aspergers Syndrom på ett fint sätt. Khan ´s barndom i Indien skildras på ett fantastiskt sätt. Sedan är det kärlek och lycka för Khan och en helt fantastisk humor mitt i allt och slutligen visar filmen vilken katastrof 9/11 var för många muslimer och för deras närstående i USA när tvillingtornen rasade efter att ha blivit kraschade av planen.Filmen är en samtidsskildring med flera aspekter på problematik som är verklig på många ställen i vårt samhälle och belyser särskilt att ”annorlunda” inte är detsamma som ”negativ” eller ”dålig”. SE den här filmen!! Alltså en stark FEMMA av fem möjliga i betyg:
Kanske kan betygen verka höga, men jag känner verkligen att jag haft tur med de filmer jag sett de senaste veckorna och kanske är det mycket för att det är närstående som tipsat mig om dessa filmer som gör att de blev en sådan fullträff för mig? Men om du vill se film så vill jag verkligen lyfta fram den första och sista filmen mest, för de är verkligen sevärda!! Har du en film du vill tipsa om? Kommentera gärna!
Det finns ett gäng filmer som jag älskar. Det är såna där klassiker för mig. Dessa filmer kan jag se om och om och om igen. Varje gång upptäcker jag en ny nivå på dessa filmer, ett nytt budskap och en ny behållning av att se filmerna.
Filmen Mask, med Cher, Eric Stoltz och Sam Elliott är en av dessa filmer. Den är verklighetsbaserad och bygger på Rocky Dennis liv. Rocky Dennis var född med en missbildning som gör att skelettet växer för snabbt. Filmen är fantastisk med många bottnar. Den handlar om utanförskap, kärlek, missbruk och att vara annorlunda. Chers rollprestation är helt fantastisk!! Den har några år på nacken nu, men om du inte har sett den tidigare, så SE DEN!!
Idag har jag varit på bio med en vän och kollega. Jag kan säga att sist jag var på bio var inte igår. Det var inte ens i år. När jag tänker efter kan jag inte ens svara på vilket år jag sist var på en film (som inte var en barnfilm).
Därför blev det desto trevligare att se en film som var riktigt bra, nämligen Män som hatar Kvinnor. I samma veva upptäckte jag att det är en hel del filmer som jag skulle vilja se som går eller kommer att börja gå inom kort. Nåja, jag får väl helt enkelt gå och se fler filmer på bio framöver.
Filmen var spännande, intressant och dessutom var det inte alltid helt väntade scener. Jag gillade filmen. Den har dessutom flera skådespelare som jag är väldigt förtjust i, vilket knappast gör filmen sämre.
3 visitors online now 3 guests, 0 members Max visitors today: 11 at 01:19 pm UTC This month: 25 at 03-09-2023 03:59 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
