Skammens dag

Det är en skammens dag i Sverige idag. En skammens dag för alla som värnar människors rätt att söka asyl. En skammens dag för alla som inser att ingen väljer vilket land vi ska födas i och ingen väljer att leva i ett utsatt land om man har möjlighet att fly. Det är en skammens dag för att du och jag, i jämförbar situation, skulle göra allt vi kunde för att sätta oss själva och våra familjemedlemmar i säkerhet om riskerade våra liv i det land vi bodde i. 

help-1019912_960_720Det är en skammens dag för Sveriges regering som tagit beslutet att inte låta människor på flykt kunna söka skydd om de saknar giltiga identitetshandlingar, när vi alla vet att många flyktingar saknar dessa.

Det är en skammens dag för alla barn som är på flykt och vill söka asyl, men som nu förhindras att göra det i vårt land.

Det är en skammens dag idag och helt plötsligt flyttade sig nyhetsrapporterna från att handla om de mest utsatta, till att handla om hur jobbigt det är för pendlare att visa upp identitetshandlingar. Jag vet inte hur den förflyttningen skedde. Kanske för att så få flyktingar stod där vid gränsen i natt när man började med kontrollerna och journalisterna stod där vid färjorna? Varför var där så få flyktingar? För att ryktet redan gått att det krävs id-handlingar för att komma in i Sverige nu? Hur kan vi tillåta att det här sker? Jag tänker inte på de pendlande personer som drabbas genom 10-50 minuters förseningar. De har sina familjer när de kommer hem på kvällen, det är en olägenhet, javisst, men de har sina arbeten, de har sina liv. Jag tänker på de som flytt genom Europa, i den kyla som är i luften och den kyla som dessa människor möter i sina medmänniskor.

refugees-1020256_960_720Hur kan vi acceptera att det här sker? Att vi i praktiken hindrar barn och vuxna i skyddsbehov att söka asyl. FNs flyktingorgan riktar kraftig kritik mot id-kontrollerna!! Bara det borde få oss att reagera. Jag undrar om regeringen inte har någon skam i kroppen alls? Jag tänker på de gånger i historien som större mängder flyktingar sökt skydd runt om i världen och det har alltid varit vid humanitära katastrofer. Att neka dessa människor den självklara mänskliga rättigheten att söka skydd i vårt land är på en nivå jag saknar ord för!

fence-978138_960_720Om något händer i vårt land som gör att du och jag måste söka skydd i ett annat land, som gör att vi måste sätta våra barn i säkerhet. Som gör att vi måste söka skydd för vår överlevnad, då hoppas vi alla, både du och jag att någon öppnar en dörr för oss. Att någon står där och tar emot oss och känner sympati och visar oss gästfrihet för oss och för det vi tvingas gå igenom. Vi förväntar oss inte att dörrarna stängs framför våra ögon när vi är i nöd.

Vi måste sluta se oss uppdelade i länder, vi måste börja se att vi är en gemenskap på samma jord. Att vi måste sträcka ut en hand för den som behöver, oavsett var på jorden vi är födda eller lever. Vi måste värna om våra medmänniskor. Vi måste värna om jordens barn, oavsett vem som har fött barnet och oavsett vilken del av jorden som barnet har fötts. Idag är en skammens dag. Dagen då vi stängde dörrarna för människor i nöd. Dagen då vi lämnade utsatta åt sitt öde. Dagen när vi accepterade att människor som kommer i båtar över våra hav, inte har samma värde som vi som bor här, på den här delen av jorden. Skämmes!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Den stora skammen

Jag tycker om julen. Bara att veta att den är i antågande brukar ge mig den där extra energin att städa och feja och göra det extra fint. Advent är så vackert. Det lyser upp november- och decembermörkret på ett sätt som gör årstiden mer trivsam, mysigare och fylld av värme inombords. 

Första Advent Foto: Fatou Touray

Första Advent Foto: Fatou Touray

I år känns det inte så. Jag har städat lite, lite, inte ens godkänt. Jag slängde upp lite adventspynt med hjälp av min långa dotter (Isa) som når till ställen jag inte når själv. Mina stora barn vill gärna att vi struntar i adventspynt och sånt, men jag tänker att det inte är rätt mot min son, som ju fortfarande är i en ålder då julen känns lite magisk och speciell. Så jag har pyntat ändå.

Men det där lugnet, den där värmen och myset vill inte infinna sig. Människor är på flykt i Europa och utanför. I stället för att svepa om och välkomna, ta emot och trösta trasiga själar stänger vi nu dörrarna. I stället för att ge hopp om liv, släcker vi det i stället.

Stockholms Central Foto: Fatou Touray

Stockholms Central Foto: Fatou Touray

I min naiva enfald trodde jag att vi förstått… När media började rapportera om den stora flyktingström som flytt från Syrien och alla drunknade barn, om familjer som slitits itu av krig, av för höga vågor, av för dåliga båtar, av våld och kamp, då trodde jag att vi hade förstått… När jag såg på Centralstationen hur frivilliga slöt upp och delade ut mat, kläder, tröst, kramar och hopp, då trodde jag att vi hade förstått… När folk runt om i Sverige började öppna sina egna dörrar för att ge tak över huvudet och en säng att sova i, då trodde jag att vi hade förstått. När folk började skapa vänskapsband för att ge trygghet till människor som levde på flykt i total otrygghet, då trodde jag att vi äntligen, äntligen hade förstått!! 

Att vi förstått att vi måste dela med sig. Att det inte handlar om landgränser, utan att vi är ett folk, en jord, att vi alla är människor och att några just nu behöver beskydd mer än andra. Jag såg något som ingav hopp inom mig, jag såg människor uppoffra sig. Sin tid, sina pengar, sina tillgångar, sina hem. Jag såg hur människor i vårt land gick samman och hur starka vi blev av den nya sammanhållningen. 

I veckan kom regeringen ut med nya förslag. Bland annat handlar det om tillfälliga uppehållstillstånd, men också begränsning av anhöriginvandring, men i förslaget finns också utökade id-kontroller. Och plötsligt insåg jag att vi inte förstått ett endaste dugg!! I alla fall inte våra politiker.

Vilken skam! Vilken oerhörd skam detta är!! 

Follow mrsxanadus on Twitter
bloglovin

Skrönor på Facebook

invandrarbidragDet sprids just nu en skröna på Facebook (surprise?). Det är texten ovan och den ligger naturligtvis väldigt långt från sanningen. Dels tror jag man har blandat ihop invandring och flyktingar och dels så är det inte så mycket som stämmer med de faktiska förhållandena. Källan uppges vara Stadskontoret. Så HÄR skriver dock Stadskontoret om det hela på sin hemsida.

Fredrik Malm (FP) skriver också om denna vandringshistoria HÄR!

_________________________________________________________________________________

En 16-årig pojke har blivit dömd till dagsböter för ett rasistiskt inlägg på Facebook, vilket klassas som hets mot folkgrupp:

”Statusuppdateringen innehöll ett rasistiskt skämt som antydde att människor från Somalia drar till sig flugor, vilket skulle göra det enkelt att döda många flugor på samma gång.”

Att Somalier som redan är en starkt utsatt grupp i Sverige när det gäller rasism är den utpekade gruppen, gör ju inte saken bättre, direkt.

Någonstans har många främlingsfientliga missuppfattat det där med yttrandefrihet som just är grundlagsskyddad och en viktig del i vår demokrati och tror att den ger människor rätt att kränka andra människor. Det har man alltså INTE rätt att göra!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Att riskera sitt liv i hopp om att överleva

IMG_9550Jag tror att det finns många av oss som tror att en flyktings väg börjar på ett flygplan till Sverige. Jag tror att många tror att det är ”lycksökare” som väljer att lämna allt för att pröva lyckan i ett annat land. Nu har jag inget emot att man bryter upp från sitt land för att försöka få det bättre på annat håll. Det har även svenskar gjort i historien och gör än i dag, jag tror att det gäller ganska många människor från varje land på vår jord.

Det är lätt att tro mycket, när man själv aldrig har upplevt krig eller så svåra saker som att inte kunna vara trygg i sitt eget land. Det är lätt att glömma andra människors förtvivlan, när man har fullt upp i sina egna liv med alla vardagsbestyr som omger oss.

Men en människa/familj som flyr från sitt land, handlar det inte om att söka en bättre lycka, utan det handlar om att man har det så svårt att överleva krig, fattigdom, förföljelse, politisk utsatthet i diktaturer att det egentligen handlar om sin livhanke. Jag tror också att de allra flesta av oss människor som bodde i ett land med krig och svårigheter, som skulle få en chans att lämna landet med sin familj, för att söka skydd, skulle göra det.

För 20 år sedan, kom det en fullastad båt med 391 flyktingar till Slite på Gotland, varav 88 var barn under 15 år. För familjen Atroushi var det ett delmål efter en flykt som pågått i fem långa månader. Sverige kom att bli deras slutmål, även om det tog ett tag till att ”hitta hem”. 

I artikeln Här slutade Helvetesresan, berättar några av familjemedlemmarna om sina upplevelser och vad som hände dem sedan. Men inte bara det. Gotlänningar som fanns på plats när de slitna, hungriga och sjuka människorna gick i land, har inte glömt. I artikeln berättar även några av dem om upplevelsen som har satt djupa spår i dem under dessa 20 år som har gått. Läs artikeln! Du kommer inte att ångra dig!!

HÄR SLUTADE HELVETESRESAN
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mina barn och andras ungar

Jag lyssnar på och läser om det ensamkommande flyktingbarnet Ali som är 15 år och som förlorat sin pappa och som blivit misshandlad av italiensk gränspolis och sedan blivit våldtagen av tre flyktingar i Italien och det är svårt att ta in alltihop. Jag lyssnar och läser också vad gränspolischefen Peter Norén säger:

”Vad känner du personligen för pojkens situation?

– Jag är ju pappa och har barn själv. Sådana känslor får man inte väga in.”

När man arbetar med människor så tror jag att det är precis det man måste göra. Väga in rimlighet och sina känslor för andra människor, annars är det bättre att arbeta med maskiner. Där behöver man inte väga in känslor.

Jag förstår naturligtvis att en enskild tjänsteman inte kan göra egna bedömningar eller bryta ett beslut för att det inte ”känns bra”. Så långt är jag med. Men i det här fallet så finns det alltså en öppning för en ny bedömning. Dessutom behöver man som tjänsteman inte säga att man ”inte får väga in känslor”.

Om denna man hade sagt att de ska se vad det finns för möjligheter till en ny bedömning i detta enskilda fall och att han oavsett beslut tyckte att situationen var mycket beklämmande för denna 15-åriga pojke så hade det räckt långt. Men det gjorde han alltså inte. Han sa i stället att man inte får väga in sådana känslor och så valde han i stället att inte ge den här pojken en chans att få sitt ärende omprövat. Så här skriver Ekot:

”Ali greps förra veckan och fördes till förvaret i Åstorp. Men han var i så dåligt psykisk skick att han återigen blev inlagd på psyk.

Ali har fått avslag i alla rättsliga instanser, men sedan Ekot kontaktat Migrationsverket ansåg en hög tjänsteman där, att fallet var så ömmande att Ali borde få en ny prövning, vilket alltså gränspolisen nu sagt nej till.

Fredrik Beijer är biträdande rättschef på Migrationsverket.

– Vi tog en kontakt då med handläggande polismyndighet. Vår tjänsteman uppfattade det nog som att man var överens om att låta oss titta på ärendet på nytt. Polisen har alltså en möjlighet att lämna över ärendet till oss. Men uppenbarligen så har beslutande polisman gjort en annan bedömning, säger Fredrik Beijer.”

Och jag ser framför mig. En 15-årig pojke på flykt genom Europa, från en helt annan världsdel. Jag ser en ensam, förtvivlad, traumatiserad pojke som blir utsatt för både misshandel och våldtäkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att påverka hela hans liv från nu och framåt. Hur Ali ändå lyckas ta sig från Italien till Sverige och hur hans upplevelser fortsätter att påverka honom så svårt att han hamnar på psyket och hur man ändå tar beslutet att han ska skickas till det land där han utsatts för dessa övergrepp. Skickas runt som ett brev på posten. För att någon eller några inte vill ta ansvar för att Ali ska få en trygghet, en plats att försöka bearbeta sina upplevelser och de övergrepp han har utsatts för.

Jag ser framför mig hur en 15-årig pojke borde gå på bio, spana in en första flickvän, äta en burgare på ett snabbmatsställe med sina kompisar. Hur han borde koncentrera sig på skolan och läxor och inte sitta på psyket med funderingar på hur han ska kunna få vara ifred, med sin hopsydda mun och ta sitt liv utan att bli störd.

Och så ser jag framför mig hur en tjänsteman och pappa säger att man inte får väga in sådana känslor.

Andra bloggare om fallet:

Henry Bronett: Vi behöver bestämma oss

Ung Vänster: Låt Ali stanna i Sverige

Kommunisternas Blogg: Svartskjortorna vid gränspolisen i Malmö

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Låt oss inte glömma de mänskliga rättigheterna

Jag tycker det är jätteviktigt att papperslösa får möjlighet till vård. Särskilt utsatt är kvinnor och barn, men också kroniskt sjuka, och homosexuella. HÄR kan du se programmet och få mer info!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Flyktingar, åk hem

Det är en serie i tre delar som precis har gått på SVT. Namnet är avskräckande i sig, men jag måste säga att jag önskar att ALLA som inte sett serien, gör det! Tipset fick jag av LiLo genom Facebook (jag har ju sagt att sociala medier är fantastiskt! 😉 ) Tack för den, LiLo!

Jag inser förstås att det är dramatiserat och jag inser att det är såpavarning och jag inser att det är stor skillnad på att leva som en flykting i flyktingläger än att åka på ett besök och veta att ens familj, mat, hus, ekonomi och husdjur väntar där hemma så snart äventyret är slut. Men ändå. Det här borde vi alla få vara med om och uppleva. För vår egen skull, framför allt, men också för våra medmänniskors skull. Och kan man inte uppleva det så bör man i alla fall se den här serien på tre delar!!

Här kan du se den (direktlänkar till avsnitten):

Del 1

Del 2

Del 3

Så här skriver SVT om programmet:

”Sex vanliga australiensare ger sig ut på en livsfarlig resa för att prova på livet som flykting. De har förutfattade meningar och rasistiska åsikter om flyktingar som söker asyl i Australien. Frågan är om resan kommer att förändra dem och deras syn på flyktingar. De fråntas sina plånböcker, mobiltelefoner och pass och tvingas leva som flyktingar i en månad. De får gå ombord på en läckande flyktingbåt, utsätts för polisens räder mot flyktingar i Malaysia, de får bo i ett flyktingläger i Kenya och till sist befinner de sig i krigszoner i Kongo och Irak. Men kommer det här att ändra deras åsikter? ”

OBS! Programmet kan endast ses i ca: två veckor framåt. Bilderna är samtliga print screen från SVT´s film: Flyktingar, åk hem!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krigstrauma

Det handlar om vad krig gör med människor. Familjer. Det handlar om uppbrott och återföreningar. Det handlar om människors förflutna. Det handlar om människors nutid. Det handlar om flykt och invandring. Det handlar om ett barns känslor och hur det kommer att påverka oss i vuxenlivet. Det handlar om hur viktigt vårt förflutna blir när vi själva får barn.

Jag rekommenderar verkligen dokumentären Gerillasonen. Du kan se den HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Finns det någon ursäkt?

Jag har skrivit om ekonomiska svårigheter runt om i världen. Om den barnfattigdom vi ser i Sverige. Eller snarare inte ser. Vid specifika katastrofer och nödsituationer tycker jag att alla ska hjälpa till. Jag vet att alla inte har det bra själva. Men jag är övertygad om att ingen här i vårt land dör av svält för en 20:a eller en 50-lapp. Fattigdom är relativ och det är klart att inget barn i Sverige mår bra av att gå med en höstjacka till skolan mitt i vintern eller ska behöva skrapa mögel från frukostbrödet innan h*n äter det.

Men det här är annorlunda. Det här är barn som rent akut behöver vår hjälp för att inte dö. Det här är barn som redan är så illa däran att det kommer att ha följder för resten av livet även om de klarar livet. Finns det någon ursäkt för att INTE hjälpa?

Jag läser på Aftonbladets ”Dagens Fråga”: Hur ofta skänker du en gåva till behövande? I skrivandets stund svarar hela 39, 4 % ”Aldrig”.

Jag vet att vi människor har olika engagemang. Att vi har olika intressen, att olika saker berör oss på olika sätt. Jag tycker det är bra att den spridningen finns. Det är bra att några skyddar våra djur, att vissa av oss engagerar oss i HBT-frågor, att vissa av oss engagerar oss för missbruksfrågor eller ungdomar eller minkar eller är vegetarianer. Jag tycker det är bra. Men. När det är en akut situation för människor i världen. Såsom tsunamin i Thailand. Såsom jordbävningen på Haiti eller som nu svältkatastrofenAfrikas Horn. Då kan jag faktiskt inte förstå att man VÄLJER att INTE hjälpa till ett enda dugg. Jag tycker inte det finns en endaste ursäkt för att inte ge en tillfällig hjälp.

Om du har ett jobb: skänk en timmes lön. Om du inte har jobb eller sparade medel, avvara något, var med och hjälp. Det är långt borta, men det är våra medmänniskor och de dör just nu! De har redan väntat länge, de kan inte vänta längre nu!

bloggbanner-afrikas-horn-250-250

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Migrationsverket bryter mot FN´s Barnkonvention

Jag började skriva en blogg igår, men efter fem rader så gick det inte mer… Jag är sjuk. Jag har kräkts, jag har feber och mår riktigt risigt.

Jo, ni fick läsa ett par inlägg igår ändå, men det berodde helt enkelt på att de var förskrivna, så det var bara att lägga ut! 🙂

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg i alla fall, även om jag fortfarande har feber och är hängig, men jag tar det i etapper, så länge jag orkar sitta uppe.

Det finns en sak som stör mig väldigt mycket när det gäller Svensk invandrarpolitik. Egentligen är det många saker, men det jag specifikt har i åtanke just nu är att jag tycker att man är dålig på att ta hänsyn till barn. Det pratas väldigt mycket om ”för barnens bästa”, ändå visar det sig att man ofta frångår detta när det gäller beslut i invandrarärenden.

I Expressen idag skriver man om 17-åriga Lollo som är född i Sverige och har bott här i större delen av sitt liv, men ändå nu ska utvisas till Kroatien med sin pappa som misshandlat henne, trots att hon inte ens förstår språket. I artikeln framkommer också att Röda Korsets granskning är kritisk mot denna typ av fall. Varför Lollo nu ska utvisas tillsammans med sin pappa handlar om att hon har levt i Sverige illegalt. Men om man är 17 år och har växt upp i ett land, så kan man knappast ställas till svars för hur man hamnat här, varför man bott illegalt i landet eller att måste resa tillbaka.

Enligt FN´s barnkonvention så anser jag dessutom att man bryter mot följande artiklar:

  • Artikel 3
  • Artikel 19
  • Artikel 22

Vidare skriver UNT idag om Tonton och hans sambo och dotter. Tonton är idag vuxen, men har en ettårig dotter som han nu är tvungen att skiljas från för att söka uppehållstillstånd från det krigshärjade hemlandet Kongo-Kinshasa. Tonton växte delvis upp i Sverige och blev sedan kvar i Kongo i flera år. Nu har han återvänt sedan fyra år men efter att ha förlorat sina identitetshandlingar i det forna hemlandet, så måste han nu ansöka om nytt uppehållstillstånd och det måste av ske från hemlandet, trots att han har en liten dotter här i Sverige, på bara ett år och trots att han sannorlikt kommer att dras in i armén när han återvänder till hemlandet och därmed kanske får svårt att återvända.

Det som inte framkommer i artikeln, men som jag ändå känner till är att Tonton dessutom har hela sin familj här i Sverige. Hans mamma var den som ”tomtade” för mina barn på julafton som jag skrev om HÄR och hans ena lillasyster är med i samma dansgrupp (Zumbas) som min äldsta dotter Binta. Binta och lillasystern har växt upp tillsammans, gått gymnasiet tillsammans och varit vänner i många år, precis som resten av min familj varit med deras familj, efter att vi bodde grannar när barnen var små.

På Migrationsverket erkänner man att detta är en krånglig teknikalitet och att man håller på att se över systemet för fall när det är barn inblandade, men detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Så här har det varit i alla år och jag vet många, många fall, där en trygg och bra relation till sambo/maka/make och barn har förstörts till slut av långa tider i skilda länder. Ibland av ekonomiska skäl och ibland av att förhållanden utsatts för allt för stor press under den åtskilda tiden. Den psykiska pressen blir helt enkelt för stor. Att utvisa Tonton av teknikaliteter, trots att man är medveten om att han så småningom med all sannolikhet kommer att få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige och att han nu tvingas lämna både sitt barn och resten av sin familj (mamma, pappa och flera syskon) till ett land som media samtidigt lämnar DESSA rapporter om landets tillstånd känsn fullständigt orimligt!

I Tontons fall skulle jag vilja peka på att jag anser att man bryter mot följande artiklar i FN´s barnkonvention:

  • Artikel 3
  • Artikel 9
  • Artikel 18
  • Artikel 22

Hela FN´s Barnkonvention kan du läsa HÄR och där hittar jag fler delar som jag anser att man bryter mot både i Lollo´s fall och Tonton´s.

Om man utger sig för att följa FN´s Barnkonvention och om man talar för att man måste se till barnen bästa, så blir det helt obegripligt för mig hur man sedan kan utvisa barn och barnafäder endast på grund av teknikaliteter. Det är dags att börja leva som vi lär.

Och du, om du fortfarande vill rösta på mig eller någon annan, i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress
längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post
under en veckas tid.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,