Jag har fokus just nu! Fokus på vad jag vill göra i mitt liv, fokus på det jag gör i mitt liv och fokus på vad jag vill satsa på i mitt liv och i min framtid. Det känns bra. Jag känner mig stolt, stark och trygg och det är känslor som jag inte brukar vara så bortskämd med.

Osäkerhet, rädsla och otrygghet känns långt borta just nu. Jag har en plan. Jag har en plan för mig själv och mitt liv och det känns bra. I många perioder av mitt liv kan jag, när jag tänker tillbaka, ofta uppleva att jag liksom bara har flutit med i mitt liv. Ofta i försök att göra andra nöjda och glada, ofta för att jag inte tagit mina egna känslor och behov på allvar. Jag känner lite ledsamhet över att jag inte tagit hand om mig själv så bra, vilket endast jag själv har skuld i. Det är svårt att vara en bra förebild, mamma, vän, partner, dotter, syster eller närstående när man inte tar hand om sig själv. Det är lite som att säga: ”Skit i mig, för det gör jag också!”

Men jag ska inte skita i mig själv. Jag ska ta hand om mig själv. Jag tror att jag blir uppriktigare i mitt omhändertagande eller min omsorg av andra människor då. Om inte annat tror jag att det får mig att ta mig själv på större allvar. Med att ta mig själv på större allvar, menar jag inte att jag ska gå omkring och inte skratta eller att jag ska vara seriös hela tiden, tvärt om faktiskt. Om jag tar mina behov på ett större allvar så tror jag att jag blir en gladare och mer nöjd person. Så känner jag mig nu. Nöjd.

Jag känner mig nöjd med saker jag åstadkommit den senaste tiden, men jag känner mig också nöjd över att jag är den jag är. Jag känner till och med stolthet över en massa saker jag åstadkommit och hur jag hanterat många svårigheter och sorger tidigare i mitt liv.

Jag la ett nyårslöfte vid det här årets början. Det löd: ”Att inte slå på mig själv mer!” Jag har inte hållit löftet hela tiden, jag har egentligen brutit mot det löftet många gånger under det här året, men jag har i alla fall blivit bättre. Därifrån, att inte slå på min själv, har jag vidareutvecklat mitt eget resonemang och bestämt mig för att tydligare säga ifrån när någon annan slår på mig också. Då menar jag förstås inte att någon slår mig rent fysiskt, utan jag menar när folk ”hugger en i ryggen” eller när någon pikar en, eller när någon försöker förminska mig eller få mig att känna mig dålig, så ska jag inte längre låta det gå förbi utan att tydligt säga ifrån.

Jag lyckas inte alltid, men jag har blivit väldigt mycket bättre på det. Jag tror det kommer sig av att i vintras hände något som gjorde att jag kände mig väldigt kränkt. Det fanns några personer som försökte förminska mig och kränka mig och som jag upplevde ”testade vad jag gick för”. Jag tänkte då att det här nog var olyckliga människor som la så mycket tid på att försöka skada mig och jag tänkte att om jag bara lät det hela passera, så skulle saker och ting lösa sig med tiden, för att så länge jag inte tog åt mig, så skulle dessa personer inte heller kunna skada mig med sina gliringar, påhopp, prat bakom min rygg och antydningar. Jag hade fel! Så grymt fel hade jag. De lyckades verkligen skada mig på ett sätt jag inte kunnat ana. Inte nog med det, den skada som uppstod knäckte mig så det dessa personer inte lyckades bryta ned, lyckades jag själv bryta ned inom mig. Jag kände mig som en vingklippt fågel. Som någon som liksom inte dög, fast jag hela tiden var helt övertygad om att jag inte gjort något ”fel”. Jag hade bara fått fel personer emot mig och de var beredda att gå långt för att skada mig. Jag fick det till och med bekräftat att jag inte gjort något ”fel”, men det hjälpte inte. Skadan var redan skedd.

På sätt och vis var det fördomar och förutfattade meningar som skapade den här ”konflikten” (som ju egentligen aldrig blev en öppen konflikt, eftersom jag inte gick emot). Jag tänkte att folk måste ju använda sitt sunda förnuft. Jag tänkte att människor måste ju förstå att ”sanningen” inte alltid är det man lätt kan tro. Jag tänkte att om de undrar, så kan de ju fråga i stället för att anta att saker och ting inte ligger till på det sätt man trott. Men jag hade fel även där.

Efter den här händelsen har jag börjat lägga märke till och koncentrera mig på vad människor faktiskt säger till mig och om jag är osäker på vad de menar, så frågar jag, ofta förstår jag att jag haft rätt i mina farhågor, när vissa personer blir osäkra och svarar med kritik eller osäkerhet och då kan jag gå emot eller ”försvara mig” för det jag tycker är orättvist. Jag gör det inte för att söka fel eller för att skapa konflikter, jag gör det helt enkelt för att jag vill ta hand om mig själv och ta ansvar för mina egna känslor. Jag är en mycket, mycket prestigelös människa, men det gör också att många personer som har prestige försöker ”rida på” min prestigelöshet. Det är jag trött på nu. Jag har tröttnat på att det finns personer som försöker göra sig själva bättre på att förminska mig. Jag bjuder inte längre på det, vilket jag upplever att jag gjort väldigt ofta. När något blivit allt för uppenbart har jag kunnat tänka: ”Äh, låt det passera, om det får personen att känna sig bättre”.

Jag har nu kommit till nya insikter. Jag vill stå upp för mig själv på ett sätt jag inte tidigare har gjort. Jag tänker inte låta mig trampas på, utan att försöka resa mig upp och om det krävs så kommer jag även att trampa tillbaka.

Ibland kan jag känna att det fått mig att ”hårdna” och det är jag lite ledsen över, för jag trivs inte med att vara en ”hård” person, samtidigt har det också fått mig att tycka om mig själv mer som person och jag känner att jag har en större respekt för mig själv. Den känslan tycker jag om. För någon som alltid har dansat vals ensam och inte gått i andras fotspår, för någon som styrt ensamvalsen själv och inte låtit sig styras, så känns det skönt att nu också veta var jag styr och varför.

Jag omger mig mest med människor som tycker om mig för den jag är och som jag tycker om för de personer de är och som jag känner kärlek och omtanke för. Det är skönt. Jag har blivit väldigt duktig på att välja bort energitjuvar och satsar i stället mer energi och kärlek på mig själv och de personer som verkligen betyder något för mig. Jag känner mig just nu stolt, stark och trygg. Jag sitter här i ett halvstädat hem, med tvätthögar på golvet inför morgondagens tvätt, men med levande ljus i hela rummet och jag känner mig verkligen nöjd över mitt eget sällskap, nöjd över att sitta här och njuta av att jag är en människa här på jorden som jag tycker allt mer om och i vars sällskap jag trivs bättre än på länge. Jag har börjat tycka om mig själv för den jag är. Det känns mycket stort!

Läs även andra bloggares åsikter om personlig utveckling, personligt, fokus, livet, slå på sig själv, självrespekt,