Sömnlös in Uppsala… (och kaos i mitt hem)

Jai och Binta

I inlägget igår kväll skrev jag att Isa inte stod på några pluspoäng hos mig just nu. Jag lovade också att den som väckte mig under den gångna natten skulle bli utan julklappar. I tio år!! Jag kan lova att jag har tio billiga jular att se fram emot!

Jag somnade vid 23-tiden i går kväll. Klockan 23.41 kom första sms:et från Jai:

”Sover du?”

Bestämmer mig först för att inte svara, men så ligger jag orolig i 10 minuter. Det KAN ju ha hänt något!! (Det är av samma anledning en 4-barnsmorsa inte stänger av mobilen på natten, när man har tre döttrar som inte sover hemma!)

Jag: ”Nej, men jag gjorde det tills du väckte mig…”

Jai: ”Kan du gå ner och öppna dörren jag ska komma hem snart.”

Jag: ”Nej! Jag SOVER!! Ni får lära er att ta nycklar eller säga till dagtid när ni ska sova hemma, så jag kan ställa upp dörren!”

Jai: ”Jag trodde inte att du sov än men snälla du kan du bara öppna dörren har ingenstans att sova annars.”

Jag: ”Dörrjäveln är öppen! Men ni är så stora nu att ni inte kan förvänta er att ha tillgång till mig 24 timmar om dygnet. Ni måste respektera att folk sover på nätterna!”

Jai: ”Har du öppnat? Förlåt visste inte att du sov, men nu ska jag inte messa dig i fortsättningen såhär sent, men det var bara nöd denna gång.”

Två och en halv timme senare och många svordomar och vändanden i sängen så lyckas jag äntligen somna om vid klockan 02.30.

Klockan 03.54 ringer mobilen. Det är Binta ´s danskompis, så min första tanke är förstås att något hänt Binta. Kastar mig över mobilen och svarar:

Jag: ”Jaaaa?”

*Binta ´s röst*: ”Kan du komma ner och öppna dörren, jag är utanför!”

Sliter av mig täckhelvetet. Stampar ner för trappan, om någon skulle ha fått för sig att somna. Sliter upp ytterdörren:

Jag: ”Men ni får väl för f-n säga till på dagtid när ni ska sova hemma, så man kan planera med nycklar och allt. Jag har inte fått sova ordentligt på TRE dygn nu för att ni väcker mig konstant!!”

Binta: ”Vaddå? Är Isa hemma”?”

Jag: ”Nej, men Jai!”

Lyckades tack och lov somna om ganska omgående den sista gången. Men om det är någon småbarnsförälder som får för sig att det blir bättre med nattsömnen när barnen blir stora, så kan jag säga: HA-HA! GLÖM DET!!

Men mina kommande 10 jular kommer att bli VÄLDIGT billiga, eftersom jag i bloggen igår lovade att: ”Den unge som väcker mig, får inga julklappar. De närmsta 10 åren!”

Just nu har jag alltså tre döttrar som inte står i så hög kurs hos mig just nu!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så förbannad

Jag drömde i natt. Jag drömde på Engelska och om en person som inte finns (vad jag vet). Han var otroligt dum mot mig.

När jag vaknade insåg jag att det bara var en dröm. Men ilskan satt kvar en lååång stund. Trots att jag visste att det var en dröm, så började jag ändå fundera på hur jag skulle ställa den här personen ”mot väggen” med det han sagt och gjort. Sen mindes jag igen… Personen finns ju inte…

Släpp det, Fatou, släpp det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag tror ta mig f*n inte det är sant…

Att det är pommesfrites-fester här hemma på nätterna ibland, har jag skrivit om tidigare. I morse när jag vaknade och kom ner i köket, så ser jag att fritösen står framme. Fritösen med lite kvarglömda pommes i. Jag blir lite irriterad över att ”någon” som senare ska visa sig vara Jai (17) har tagit fram hela fritösen, eftersom det går åt otroligt mycket matolja när man använder den och att jag därför brukar vänta med att ta fram den tills vi ska fritera mycket och inte bara lite pommes…

*Men vänta nu!* Då kommer jag på att min matolja nästan är slut. Jag tänkte nämligen köpa det igår, men eftersom jag hade mycket tungt att bära, så bestämde jag mig för att vänta och köpa det en annan dag. Jag tittar upp ovanför köksfläkten där jag brukar ha matoljan och konstaterar att det inte står någon matolja där. *Men vänta nu!* (En gång till…) Där står inte heller någon nyinköpt-svindyr-olivolja-som-jag-brukar-vara-assnål-med-och-bara-använda-någon-matsked-av-för-att-den-är-så-förbannat-dyr!!

Kastar mig mot soporna. Mycket riktigt, där ligger en stor, tom flaska olivolja som näst intill ruinerar mig när jag väl köper den.

Jag: (Vrålandes) ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAI! HAAAR DU ANVÄNT OLIIIIIIIIIIIIIIVOLJA FÖR ATT FRITERA POMMES FRITES??????????????”

Jai: Ja, det var ju slut på matoljan…

Jag tror fan inte det är sant!!

Bästa hälsningar från en asförbannad Tonårsmorsa, som åker till kursen i Stockholm nu och passar på att spana in om det finns någon motsvarighet till förr i tidens Malmskillnadsgatan, som jag kan spendera någon timme på, så jag har råd att köpa ny olivolja. Grrrr………

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mycket snö

Det är för mycket snö. För mycket kyla. För lång vinter. För lite sol. För lite värme. Så HÄR tycker jag om kyla. Jag har varit tillräckligt förbannad denna vinter, så nu håller jag tummarna för att våren snabbt ska vara här och att solen ska kika fram och börja värma upp min frusna själ! Jag är helt enkelt skittrött på att frysa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Dagen i bilder

Dagen började med att jag satt och filade på en massa texter hemma. Sedan hade jag möte på radion. Eftersom Mabou (6) är ledig från skolan och fritids så fick han hänga med. Han satt och spelade radioapan medan jag hade möte och han verkade väldigt nöjd med det. Därefter gick vi till spelaffären GAME där Mabou handlade spel för julklappspengar som han fått av sin pappa.

Därefter var vi ute och cyklade i den där förbaskade kylan och ni vet ju vad som händer med mig när det är riktigt kallt…!!

Jag trampade och frös, trampade och frös… Sedan åkte vi hem till min kompis och hon har tack och lov väldigt varmt, så vi hann tina upp rejält innan det var dags att ta sig hemåt igen.

Hemma väntade varm choklad med vispgrädde. För när jag och Mabou kommit hem igen var vi så genomfrusna att vi kunnat gå av på mitten, om vi hade böjt oss ner…

Som grädde på moset tände vi ljus, värmde oss, värmde oss och värmde oss! (Ljuset är jättestort och doftar härligt av kanel och äpple, från IKEA)

Jag blir vansinnig på den här kylan, men försöker att intala mig att ”allt som inte förgör oss, gör oss starkare…”

Tyvärr är min intalningsförmåga inte på topp just nu, för det verkar inte funka alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Flera svordomar på samma gång (Binta ´s stundande student)

jai-binta-o-isa.jpg

Jai 4, Binta 6 och Isa 2 år gamla (klickbar bild)

När Binta (19) var ungefär 4 ½ år, så tog min brorsa studenten. Förutseende som jag var, så fotade jag var och en av mina tre döttrar med brorsans studentmössa på. Tanken var att jag skulle använda de fotona den dag de själva tar studenten!

Jai och Isa ´s foton blev halvskapliga. Binta ´s blev helt klockrent!! I 15 år. F-E-M-T-O-N Å-R har jag sparat dessa foton. Alltså inte 15 månader, 15 dagar eller 15 timmar, utan just FEMTON ÅR!!

Nu är det dags för Binta ´s student om två veckor. Tror ni jag hittar fotona? Javisst, både Jai ´s och Isa ´s, men ta mig sjutton inte Binta ´s! Tror ni jag har gått igenom typ 1500 foton? Tror ni jag har vänt upp och ner på typ hela huset? Tror ni jag har satt alla mina barn i foto-letar-jobb? Tror ni jag är jävligt irriterad? Tror ni att jag tror att det här är ett jäkligt dåligt sign?

Svar på samtliga frågor: JA!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,