Jag fick upp en länk till ett videoklipp i mitt Facebookflöde härom dagen. Klippet heter Beacuse who is perfect? På 11 dagar har klippet setts av närmare sex miljoner (!!) människor!! Helt otroligt, men klippet är faktiskt värt att se. Det innehåller värme och fokus på funktionsnedsatta personer och det ger en helt annan dimension av modevärlden och skyltdockor än vi är vana att se.
Dock tycker jag inte om uttrycket ”because who is perfect” även om jag förstår att det är en metafor. Om en person är perfekt eller ej, handlar ju om betraktarens ögon och uppfattning. Här kan du se klippet:
Klippet får mig att tänka på hur fördömande och ytliga vi människor egentligen är och hur lite utseendet ändå betyder på djupet av oss människor, trots att det får ta sådan enorm plats på ytan.
Av en tillfällighet fann jag en blogg i förrgår av en ung tjej som har en CP-skada. Den här tjejen ”Pinkies” skriver om vad hon tycker är jobbigast:
”Många tror att det jobbigaste med mitt handikapp är att jag inte kan gå. Men det är inte så. Jag tycker att det är ingen stor sak att jag inte kan gå själv för att jag är ju väldigt rörlig. Det kunde vara värre. Kunde tex. vara förlamad. Så jag har faktiskt haft jävligt tur. Det jobbigaste som jag tycker är:
Att vara så beroende av hjälp. Även fast att jag älskar mina assistenter så är det jobbigt att vara beroende av dom hela tiden. Om en assistent blir sjuk blir min dag kaos. Speciellt en skoldag.Visst, mamma kan följa med mig men det är sjukt pinsamt.
Att nytt folk tar förgivet att jag är rtard ibland. Ibland bland nytt folk så känner jag mig särbehandlad. Ibland pratar folk med mig som att jag vore tre år eller så frågar dom min assistent/ föräldrar saker om mig över mitt huvud eller så dissar de mig totalt. Det är sjukt jobbigt.”
Det handlar om fördomar, förstås och det handlar om att vi människor har så svårt att acceptera det som för oss är ”annorlunda”. Jag blev verkligen imponerad av den här tjejen ”Pinkies” och hennes sätt att uttrycka sig och på det sätt som man lätt kan förstå att hon får kämpa på många sätt, men ändå är det så uppenbart att hon är som de flesta unga tjejer i vårt land. En tjej som verkar gilla rosa, att blogga om ”dagens outfit” o.s.v. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är, men jag läste en del i bloggen och känner att den här tjejen utstrålar styrka och mod, självkänsla och skönhet.
Det är så uppenbart när man möter människor som har både synliga och osynliga funktionsnedsättningar, att de får slåss mot så många oförstående kvarnar, men att de i grund och botten är härliga, unika, fantastiska individer, till skillnad från många av oss som inte har dessa funktionsnedsättningar. Kanske är det svårigheterna som medföljer en funktionsnedsättning som gör att dessa personer blir ödmjukare för livet och för andra människor, på samma sätt som jag ofta upplever att personer som gått igenom många tunga svårigheter på andra sätt i livet, ofta blir mer ödmjuka och får en mer karismatisk och starkare personlighet? Och visst är det ganska logiskt att om vi har haft mycket motgångar i livet själva så blir det förstås svårare att döma andra människor och i stället får man en större förståelse för andra personer som av olika anledningar har det svårt i sina liv, även om man förstås inte kan dra alla över en kam. Det finns självklart många människor som gått igenom många svårigheter som blir bittra, avundsjuka och ogina också, men i det stora hela så märker jag själv att jag blir mer bekväm i sällskap med människor som fått sig många törnar av livets alla svårigheter.
Jag hör allt oftare att vi lever i ett jämställt samhälle. På många sätt går utvecklingen naturligtvis framåt och vi blir allt mer medvetna om könsroller och snedfördelning i samhället, men vi har ändå lång väg kvar att gå. Jag tror de flesta fördomarna runt könsroller handlar om omedvetenhet. Det är sånt vi fått så djupt inpräntat i oss sedan barndomen, att vi inte ens tänker på att det handlar om maktstrukturer. Ofta kommer jag på mig själv att tänka i former av ”han är ju kille, så det vill han säkert inte ha” eller ”hon är ju tjej, så det passar inte henne”.
Ibland hör jag folk säga att vi inte längre har behov av feminism. Men så händer det något som uppenbart handlar om någon typ av diskriminering för att jag eller någon annan i min omgivning är kvinna och då blir det så uppenbart att det är viktigare än någonsin att medvetandegöra oss själva och vår omgivning på feminism och varför den behövs så mycket.
Här blir det uppenbart hur vi blir omedvetet påverkade av sexistisk reklam och hur kvinnor ofta framhålls som underdåniga sexobjekt:
HÄR kan du finna 33 anledningar till att feminism behövs!
Hmmm… när jag skriver detta inlägg upptäcker jag att de som har lagt upp denna länk till 33 anledningar till att feminism behövs, på facebook, har fått länken bortplockad! Här kan du läsa mer om den galenskapen: Blocka det här om ni kan, Facebook! Man slutar aldrig att förvånas…
Att kvinnor kan, får vi ofta höra, men inom vissa områden så är det svårt att få kvinnor intresserade och för de som är intresserade kan det vara svårt att få jobb inom det området, då man har en bild av att det ”ska vara” en man. Ett av dessa områden är IT-sektorn. Om det beror på att kvinnor inte förväntas vara intresserade av IT-sektorn och därför inte heller uppmuntras till detta från barnsben och alltså handlar om könsroller och stereotyper eller om det handlar om att de flesta kvinnor helt enkelt saknar ett genuint intresse för detta, är förstås omöjligt att veta säkert, men personligen är jag övertygad om att det handlar om fördomar och att vi alla är duktiga på att sätta in våra barn i olika roller så de kan leva upp till våra förväntningar.
Däremot är jag övertygad om att kvinnor behövs inom IT, men att det är svårt för dem att ta sig fram. Jag tror att alla yrkesgrupper mår bäst av så jämn könsfördelning som det är möjligt och inte bara det, jag tror att det är bra att blanda yrkesgrupper med alla åldrar, kön, kulturellt ursprung, religion etc. för att få en så bred och stor utveckling som möjligt.
Jag är övertygad om att den bästa och bredaste utvecklingen kommer när fler kvinnor blir IT-chefer och programmerare. Jag tror också att det då kommer att öppnas nya insikter i vad som behövs i branschen. Datatjejer och datakvinnor behövs, det gäller bara att öppna dörrarna för nya möjligheter.
Har du några tankar eller ideér om hur vi ska öppna intresset för kvinnor i mansdominerade yrken och för män i kvinnodominerade yrken? Hur kan just IT-branschen locka tjejer och kvinnor?
”Blackout Family doing a show about some prejudice against us dancehall dancers and we are so tired to hear all these kind of things so we decided to show what people always says or ask us in this show… Like “white girls can’t dance” and “dancehall is just booty shake” and “how much weed did you smoke in Jamaica?”.
You don’t have to be black to dance dancehall and u don’t have to smoke weed and you definitely don’t get shot just because your traveling to Kingston. We are just so tired to hear all this things we just wanna dance dance dance and share our love for dancehall, that’s all. Nothing more, nothing less!! // Blackout Family (Blackout, Rebound, Revolution and Reswag age:11-26 years old)”
De vann inte tävlingen, men fick fina hedersomnämnanden från domaren Orville som är från Jamaica. Han påpekade både svårigheterna i att koreografera så många personer, men också för att han tyckte att showen representerade Jamaicansk dancehall och kultur på ett fördömligt sätt. Han ville gärna se den showen i Jamaica…
Under 2012 ledde många debatter till samma slutpoäng. Många debatter under det gångna året har handlat om tårtgate, Tintin i Kongo, Liten skär och alla små brokiga, piccaninnyn i Disney och mycket om nidbilder av svarta människor.
Sammantaget kan man säga att många röster har höjts mot en vit maktstruktur som alltid har varit en självklarhet för majoriteten av oss i Sverige. På samma sätt som det ansetts ”normalt” att vara heterosexuell, har många av oss haft svårt att se hur marginaliserade människor i Sverige fått kämpa för sin existens och för sina vardagliga behov i vårt samhälle. Ibland på grund av fördomar, ibland på grund av okunskap och väldigt ofta på grund av ignorans.
Jag har själv umgåtts med afrosvenskar sedan barnsben och växt upp och in i en grupp som varit hårt utsatta för rasism, trångsynthet och fördomar i vårt samhälle. Som ung är det lättare att se dessa saker. Dels på grund av att man gärna ser saker mer ”svart-vitt” i ungdomen och sällan har förmågan att se gråzoner och nyanser i samhället, men även på grund av att man som ung ofta umgås mer nära och intimt. Som ung umgicks jag mycket med vänner med olika ursprung, många med en väldigt stark medvetenhet av just utanförskap, politik, en vit samhällsnorm etc.
Det bidrog säkert på många sätt till att jag själv alltid haft ett starkt medvetande i dessa frågor och i tillägg har växt upp med en mamma som även hon alltid varit mycket medveten i dessa frågor. Sedan fick jag barn när jag var 18 år och genom deras ögon, under hela deras uppväxt har jag upplevt deras utanförskap för sin hudfärg och naturligtvis även mycket rasism i både vardagliga situationer, men även riktade rasistiska attacker, som jag ibland skrivit om i min blogg, både ingående och ibland bara omnämnt.
På så vis är inte den här debatten och tankegångarna nya för mig. Jag har levt med dessa tankegångar i hela mitt vuxna liv. Snarare har jag under det gångna året blivit förvånad många gånger över att debatten känns så ny för många och att jag upplever det som om många faktiskt har gått omkring och inbillat sig att ”hudfärgen inte spelar någon roll”. (Varför är det alltid vita som säger det?) Jag har förvånats över att det finns en massa människor i vårt land som på allvar tror att alla som växt upp i Sverige har samma förutsättningar i vårt land.
Ändå har även jag haft vissa AHA-upplevelser detta år. Särskilt under hösten när jag var väldigt aktiv i debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat. Bland annat blev det ett nyttigt uppvaknande för mig att jag som vit är privilegierad i vårt samhälle av det enda skäl att jag har vit hudfärg. Jag hade inte tänkt på det.
Jag har tänkt på att jag inte har varit privilegierad på grund av en massa olika orsaker och jag har tänkt på att många svarta inte är privilegierade på grund av sin hudfärg, men jag har aldrig tänkt på att den vita maktstruktur som vi lever i, gör mig privilegierad i det sammanhanget. Det har jag verkligen lärt mig av den debatt som pågått. Att se sin egen del inte bara indirekt, utan direkt.
Hur har det faktum att jag som vit är privilegierad påverkat människor i min omgivning som inte är privilegierade?
Mina barn är svenskar. De är födda och uppväxta i Sverige, av en svensk mamma och afrikansk pappa. De talar flytande svenska, har svenska medborgarskap och de är allt svenskt som man kan tänka sig, men de har i princip aldrig bemötts som svenskar av folk de möter i sin vardag. Bara det faktumet i sig är stigmatiserande.
Något som dock blivit påtagligt under det gångna årets debatter är att de inte är ensamma. Någonstans har jag alltid känt mig ensam i den här kampen. Inte helt ensam, förstås, men väldigt ensam mot majoriteten. Det har varit min familj, en del i mitt umgänge som varit väldigt medvetna och tagit dessa fajter i vardagen, men under det gångna året har jag förstått att det finns så enormt många föräldrar till mörka barn. Föräldrar som själva är afrosvenskar, vita föräldrar till bruna barn både som de fött själva eller som har adopterats. Det finns en enorm kraft i att känna gemenskap i det man själv upplever som utsatthet. Den är jag tacksam för!
Att få perspektiv från vänner, mina nu vuxna barn och människor jag mött i dessa debatter, som själva är mörka och som delar med sig av sina erfarenheter och upplevelser är obetalbart!!
Det blir samma sak som med personer som på annat sätt är marginaliserade i vårt samhälle. Det gäller personer som är mobbade eller utfrusna, det gäller funktionshindrade personer, det gäller HBT-personer eller kvinnofrågor. Det är personerna som själva är utsatta som måste sätta gränserna och det är även de som måste ha företrädesrätt när vi talar om det som diskriminerar människor.
När man talar med personer som upplever sig diskriminerade, så säger de ofta att den ”dolda diskrimineringen” är den värsta, för att den öppna kan man i alla fall försvara sig emot och den ”dolda” är svårt att sätta fingret på, eller att ”bevisa”. Det är det vi ofta kallar ”vardagsrasism” som jag tycker är ett ganska dåligt ord, då rasism är rasism för mig, men ändå är vi alla ovilliga att rannsaka oss själva när det gäller diskriminering för att se hur vi själva är ansvariga för att vara delaktiga i diskriminering och att därefter kunna arbeta med oss själva för att minska möjliggörande av diskriminering av andra människor.
Man kan inte förändra andra, även om man kan påverka andra, men förändring måste komma inifrån sig själv och det bästa sättet att förbättra ett samhälle är trots allt att börja med sig själv.
Helgen har gått i Uppsala´s tecken. Ja, vi har spenderat helgen på vår förra hemort. Det kändes lite märkligt att komma tillbaka och ”hälsa på” i stället för att ”komma hem”. På ett sätt var det roligt att komma till det gamla hemtama och den stad man känner varje gathörn i. Det välkända, den stad jag bott i de senaste 26 (!!) åren. Samtidigt trivs jag så bra i Stockholm nu och är så glad över att äntligen fått möjlighet att lämna Uppsala för Stockholm, som jag nu velat i ganska många år. Så det var med blandade känslor jag återvände, dock inga negativa utan mer ”vad kul att vara här på besök, men vad skönt att slippa bo här!” Ganska precis så kände jag!
I fredags innan det var dags att åka till Uppsala, bestämde jag träff med en gammal vän i Stockholm. Eller rättare sagt: min mosters väns dotter, som jag inte träffat på väldigt många år. Inte sedan jag var tonåring och hon ett litet barn. Vi delar nu intresset Gambia och har haft en del kontakt via facebook och lite olika kanaler. Förutom att jag och Mabou blev asmycket sena (här önskar jag att jag kunnat skylla på Mabou, men den här gången var det bara mitt eget fel) så hade vi en jättetrevlig stund tillsammans! Hon var på besök över helgen från Norrbotten och när vi skilts åt sa jag till Mabou:
”Men guuud, så trevlig hon var…!!”
Mabou: ”Ja, du har redan sagt det, mamma…!”
Jag: ”Ja, jag vet, men hon var VERKLIGEN trevlig, men egentligen är det inte så konstigt, eftersom hon är Norrlänning…!!”
Mabou: ”Men vad har DET med saken att göra?”
Jag: ”Vad det har med saken att göra? Typ ALLT!! Har du träffat en otrevlig Norrlänning?”
Mabou: ”Det är klart det finns otrevliga Norrlänningar!”
Jag: ”Vem då? Säg en!”
*Mabou funderar en stund*
Mabou: ”Meeeh, det är klart att det finns…”
Jag: ”Ja, men VEM i så fall?”
*Här börjar jag rabbla upp en massa TREVLIGA Norrlänningar som jag vet att även Mabou känner*
I morse när jag klev ur duschen och höll på att fixa mig, satte jag på TV´n. Det var en amerikansk talkshow, typ. Den hette tydligen The Talk och jag har aldrig sett den tidigare. Av den lilla stund jag hann kolla, så verkade det gå ut på att lite ”halvkända” människor satt och diskuterade ”superkändisar”. Kanske handlade programmet om så mycket mer än så, men den stund jag hann se programmet så var det typ det som det verkade handla om.
Nåja, i morse satt de i alla fall och diskuterade en ”kändis” (minns ej vem) och så säger programledaren plötsligt:
”Hon säger att hon är bisexuell…” Här gör programledaren en min som om hon tvivlar starkt på det och så säger hon: ”…tror ni verkligen någon kan vara bisexuell…?”
Jag har verkligen svårt att förstå hur USA som på många sätt anses vara ett ”föregångarland” i västvärlden, kan vara så oerhört fördomsfullt!!
Låt människor leva som de personer de är!
Ja, finns det bisexuella? Finns det homosexuella? Finns det heterosexuella? Eller helt enkelt: finns det människor?
Det har varit mycket debatt om våldets ökning i Sverige den senaste tiden, framför allt med tanke på de flera dödsskjutningarna i Malmö. Stefan Bergmark skrev bra om det för några dagar sedan: Ett Malmö som bryr sig om mördade barn.
I kommentarer och debatter runt om på internet sätts ofta våldet samman med invandringen. Som jag skrivit om tidigare så tror jag inte alls att det där stämmer. Sverige har under många, många år fått ökat våld i samhället och det långt innan invandring från utomeuropeíska länder blev vanlig. Jag tror inte man är mer benägen att mörda/våldta/misshandla för att man kommer från ett annat land än Sverige ursprungligen.
Jag tror helt enkelt att det till stor del är en klassfråga och även att vi blir allt mer avtrubbade. Det snackas mycket om ”invandrarbakgrund”, men det där ordet och begreppet håller på att tappa sin innebörd, då det används i alla sammanhang där någon eventuellt kan ha invandrarbakgrund. Självklart bör man kunna beskriva någon som en person med invandrarbakgrund, men samtidigt blir det lite fånigt när vi använder det uttrycket om var och varannan ungdom idag som inte är blond i princip. Vi säger invandrarbakgrund både om någon som nyss kom till Sverige som om någon som är född och uppvuxen i Sverige, för att den ena föräldern en gång invandrade, oavsett hur länge sedan det var och oavsett om den här personen ens har besökt sin förälders hemland/ursprungsland eller inte. Liv Strömquist har skrivit bra om det här i Efter Arbetet: Invandrartourettes. (Rekommenderas varmt!)
Det blir lite väl enkelt för människor att ”skylla” alla samhällsproblem på invandringen. Det är ju inte så att vi inte redan hade samhällsproblem innan invandringen blev mer utbredd i Sverige. Det är att göra det väldigt enkelt för sig. Självklart finns det problematik som en följd av invandring och de ska vi inte blunda för, utan i stället försöka komma till rätta med, men det är lika viktigt att komma ihåg att Sverige inte var något ”perfekt” land tidigare heller.
Om jag tänker tillbaka på min egen barndom, så kan jag lätt se att det var ”tryggare” att växa upp på 70-talet än idag. Men frågar du mina föräldrar så kommer de absolut att svara att det var ännu tryggare att växa upp när de var små och om ni frågat mina mor- och farföräldrar så minns jag att de klagade väldigt mycket i min barndom över att det blivit så ”otryggt” i vårt samhälle, att det ”gick utför” och att kriminaliteten växte, att det var oroligare i ungdomsgängen och att ungdomar ”nu för tiden” inte visar tillräcklig respekt för äldre etc.
Herre-min-je mina far- och morföräldrar var upprörda över att mina föräldrar lyssnade på såna artister som Elvis Presley och The Beatles för att de var så skandallösa, långhåriga, vulgära, omoraliska och dåligt föredöme för ungdomar!! De menade att de var direkt skadliga för ungdomarna! För att inte tala om att de åkte raggarbilar!!
Rent historiskt sett kan man säga att varje generation som växer upp i Sverige har äldre släktingar som tycker att landet är på väg att falla sönder i princip. Det här tror jag även gäller i de flesta länder runt om i världen!
Under min uppväxt var det ofta Finländarna som fick skulden. Det byggdes s.k. miljonprogram i områden med betong och höghus och de som flyttade in där var i stor grad Finländare, människor med psykisk labilitet, kriminella och missbrukare. För oss barn som bodde där var det inte så tryggt. Jag har skrivit om det tidigare i mitt inlägg: Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar.
Idag är det med fördel muslimer och människor från olika arabiska länder vi gärna lägger skulden för förfall på. Att många inte kan se skillnad på människors ursprung utan i stället drar precis alla över en kam, spelar ingen roll. Att Svenskar generellt hållit en stark övertygelse av människans lika värde och att hjälpa de som har det svårt spelar heller inte lika stor roll länge, upplever jag. Vi har förändrats!
Jag tror inte att det är en tillfällighet att många invandrarfientliga människor lastar invandringen för många problem. Något har gått snett på vägen. Jag tror inte heller att det är en tillfällighet att fler kommer med invandrarfientliga röster när vi har SD i riksdagen och den ”allmänna uppfattningen” mot invandringen breder ut sig på många håll. Däremot tycker jag inte att man kan lägga skulden för de våldsamheter som idag sker i Malmö på invandringen, precis som jag inte tycker att man kan lägga skulden på ensamma våldsmän som begår våldsbrott mot invandrare på SD och andra invandrarfientliga organisationer.
Jag blir (faktiskt) förvånad när jag hör SD´s partiledare Jimmy Åkesson säga att han inte kan se några som helst fördelar med mångkultur! Det får mig att faktiskt fundera på vilken sten han har legat gömd bakom under sin uppväxt. Har han valt att bara se det negativa? Hur har han valt att bemöta invandrare personligen? Jag undrar faktiskt hur han kunnat missa alla fördelar som finns? Globaliseringen världen över handlar ju väldigt mycket om hur vi idag förflyttar oss mellan länder och världsdelar på ett sätt vi aldrig tidigare gjort i historien. Hela samhällets nyuppbyggnad speglar detta, inte bara i Sverige, utan världen över.
Det finns idag enorma problem i många s.k. ”problemområden”. Men det finns också en öppenhet, en vänlighet och hjälpsamhet som är svår att finna i andra bostadsområden. Jag kan inte förstå hur man kan välja att bara se en sida av en sak. Några av de allra starkaste krafter jag ser idag är ungdomar och vuxna som jobbar just med denna problematik i dessa områden. Dallas i Malmö är bara ett av många exempel.
Det finns också en styrka i många ungdomar som tar sig an sina mer utsatta vänner, som motiverar dem till konkret förändrande och skapande verksamheter såsom musik, dans, teater, boxning eller andra typer av intressen. Det här är människor och organisationer som på många sätt är en fantastisk drivkraft att få ungdomar att bli mer kreativa än att kasta stenar på bussar eller sätta eld på bilar. Dessa drivkraftiga människor borde per omgående genast stöttas och anställas i respektive kommun, för att kunna vidareutveckla sina ideér och orka fortsätta sina oerhört viktiga insatser!
När jag ser att ett videoklipp med rena lögner (till exempel att vi i Sverige har bytt namn på ”polis” och polisbilar till ”AINA” som i klippet sägs betyda ”fucking cop” på Turkiska) som DETTA och ser att det har nästan 360 000 tittare, så blir jag inte förvånad över att folk får en massa underliga föreställningar om hur det ser ut i vårt land.
Desto viktigare blir det att vi ser oss omkring med öppna ögon i vårt samhälle. Vad fungerar bra? Vad fungerar inte alls och hur kan vi göra något åt det och inte bara det, utan vad kan DU och JAG göra för att vårt samhälle ska bli en tryggare plats att växa upp på? Ställ krav på våra beslutsfattare, men glöm inte bort att det är vi alla som utgör vårt samhälle. Du och jag är en del av det och om varje individ drar sitt strå till stacken och försöker göra vårt samhälle tryggare, mer kärleksfullt och skapa förståelse för varandra, så kommer vårt samhälle att steg för steg bli lite, lite bättre…!!
Labyrint är en grupp med unga vuxna i Uppsala som spelat i många år. De är ett stort föredöme för många ungdomar. De bor och lever med den nya ungdomskulturen och de är en fantastisk inspiration för många ungdomar. Härom dagen var de med på TV4´s Nyhetsmorgon. Labyrint har själv fått känna av flera nära dödsfall på grund av det ungdomsvåld som är aktuellt just nu. I Nyhetsmorgon berättar de om en del runt detta och om mycket vapen som verkar finnas i omlopp. Det här är problem vi måste ta hand om NU! Det räcker inte att prata om det, att säga att det är olagligt. Vi måste sätta in en massa resurser dit vi kan lokalisera problematiken. Vi måste dra in dessa eldsjälar för att få rätt inriktning att jobba med problemen. Vi måste sluta tjafsa om invandringen hit och dit och ta tag i problematiken hos individerna. Det är ingen nyhet för vuxenvärlden att många barn och ungdomar som upplever otrygghet, vilsenhet, ibland kärlekslöshet, missbruk eller annan form av problematik, ofta tar ut sin rädsla och smärta på andra vis och det är där vi måste sätta stopp men också erbjuda något annat. Något som blir viktigt för just den personen!
En särskilt stor hyllning vill jag ge till Labyrint för att de sätter ord och känslor på det som många ungdomar tänker och känner, men inte alltid själva lyckas formulera!
Om du också gillar Labyrint, så är de nominerade i fyra olika kategorier till Kingsizegalan. Om du vill rösta på dem, så klicka HÄR, gilla sidan, klicka fram varje kategori och rösta på en i varje kategori, eller de kategorier som du vill rösta i. Sedan klickar du på ”klar”.
I Lucka 3 vill jag uppmärksamma antirasism. Det finns många sätt att förebygga rasism och det finns många organisationer som synliggör problematiken och jobbar hårt för att stävja den och informera runt omkring den.
För mig är det en självklarhet att människovärdet inte sitter i hudfärg, religion, ursprung, sexualitet eller kultur, samtidigt är jag smärtsamt medveten om att det inte är en självklarhet för alla människor! Det är där vi måste påverka och organisera oss, för att informera och upplysa för att förhindra spridning av fördomar, trångsynthet och hatiska agendor.
Som sagt finns det många som arbetar med detta på olika sätt, men det jag vill slå ett slag för i min julkalender är Expo!
Så här skriver Expo om sig själva:
”Stiftelsen Expo granskar, dokumenterar, analyserar och upplyser om intoleranta grupper och idéer för att stävja dess inflytande i samhället.
Vi är en ideell, privat, politiskt och religiöst obunden stiftelse som startades 1995 på initiativ av bland andra journalisten och författaren Stieg Larsson som också var chefredaktör på tidskriften Expo och vd för stiftelsen fram till sin död 2004.
Vår vision är ett demokratiskt samhälle där människor inte förföljs, trakasseras eller fråntas sina rättigheter på grund av hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller religion. Håller du med? Bli Expo-supporter!”
Om du rent konkret vill stötta Expo, så gör du det antingen genom att bli en supporter. Du kan också beställa böcker från Expo, eller tidningar. Eller varför inte en prenumeration på tidningen Expo? Det finns nog många som kan uppskatta en sån prenumeration! Men man kan till och med beställa en föreläsning eller utbildning i olika frågor och inriktningar i ämnet. Titta mer HÄR!
4 visitors online now 4 guests, 0 members Max visitors today: 7 at 04:08 am UTC This month: 25 at 03-09-2023 03:59 am UTC This year: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC All time: 556 at 01-18-2023 08:32 am UTC
Jag fick upp en länk till ett videoklipp i mitt Facebookflöde härom dagen. Klippet heter Beacuse who is perfect? På 11 dagar har klippet setts av närmare sex miljoner (!!) människor!! Helt otroligt, men klippet är faktiskt värt att se. Det innehåller värme och fokus på funktionsnedsatta personer och det ger en helt annan dimension av modevärlden och skyltdockor än vi är vana att se.
