I måndags kväll efter jobbet, åkte jag till Stockholm. Dels för att spana in min mammas nya, fina lägenhet, men också för att hinna träffa henne lite och även för att vi skulle bli intervjuade på Tisdag morgon hemma hos henne.

Tanken var att jag skulle ha åkt tidigare, men under dagen fick vi besked om att jag och mina två väninnor som jag nyligen har startat företag tillsammans med, skulle få kolla en lokal. Faktum är att trots att vi startade företaget för drygt en månad sedan, så går det redan över alla förväntningar och vi är redan i behov av att utöka. Både med personal och utrymme. Jag ska berätta lite mer om det framöver…

Jag ville naturligtvis titta på lokalen jag också, så jag åkte senare än planerat. Mamma som också jobbade, åkte hem från sitt jobb, strax innan jag kom, så det diffade inte så mycket i tid heller.

Mammas lägenhet var väldigt, väldigt fin, även om hon inte hunnit med så mycket inredning än, eftersom hon precis har flyttat in. Jag räknar med att lägenheten kommer att inredas väldigt personligt framöver, om jag känner min mamma rätt. Den var stor och rymlig. Vi åt varma mackor och sallad och pratade oss trötta.

Intervjun på Tisdag morgon gick jättebra. Däremot hade vi inte räknat med att det skulle ta så på krafterna. Vissa intervjuer tömmer huvudet på ett sätt som gör att det känns som om man gått igenom ett maratonlopp efteråt… Det här var en sån intervju. Efter intervjun gjorde vi jättegod mat tillsammans. Det var rostbiff med grönpepparsås, hemgjord klyftpotatis och en jättegod sallad. Det blev en sån där lunch när man tar mer och mer mat, trots att man är helt mätt. Bara för att det är så vansinnigt gott! Min mamma är verkligen en jäkel i köket!!

Helst hade jag stannat kvar hos mamma ett tag till, men var tvungen att åka hem. Sedan var jag väldigt nyfiken också, då mina kompanjoner hade varit iväg och tittat på ännu en lokal som var om möjligt ännu mer lämplig för oss, än den vi tittade på dagen innan.

På vägen hem träffade jag den här söta, busiga, lilla killen och hans mamma. (Mabou ´s faster och kusin) Han ville absolut inte sitta stilla i tåget, så jag försökte underhålla honom med papper och penna och sedan med att sjunga barnvisor, vilket funkade riktigt bra! Här på bilden ovan, sjunger vi ”imse vimse spindel” som var en riktig favorit för den lilla spralliga killen!

Ibland är livet bara vardag och ändå så helt okej! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, barn, intervju, vardag, företag,