Från ord till handling

timbuktu budskapet

Det ser ut att ha lugnat ned sig Husby nu. Helgen har fyllts av glädje, kärlek, korvgrillning och tv-match utomhus. Är det nu vi vuxna och alla framröstade politiker ska krypa upp i soffan och känna oss nöjda med det vi har gjort? Eller är det nu den verkliga utmaningen kommer…? Är det nu det är dags att gå från ord till handling?

Bilbränderna har spridit sig till många förorter runt om i landet under helgen, men i Husby har det varit lugnt och glädjande nog så rapporterade även medierna om det. Det är skönt när ett specifikt område blir så negativt utpekat landsomfattande, trots att det bara är en mycket, mycket liten del som ställer till problemen. Då är det skönt att det rapporteras även när ”vindarna vänder”. Av det jag följt i media, men i synnerhet genom flöden i sociala medier och genom att prata med folk, så har Husby verkligen visat i helgen att där finns mer kärlek än hat. Mer omsorg än stenkastning och det glädjer mig verkligen. Mitt i det som jag trodde var ett inledning på lugn efter en veckas kaos, så såg jag många uppdateringar om att nazister var ute i förorterna för att ”spöa invandrare”. Det kapade oro och rädsla hos både ungdomar och deras föräldrar. Jag tänkte att det kändes så onödigt när det lutade åt att allt höll på att lugna ned sig.facebookgrupp medborgargarde

Skärmdumpen från facebookgruppen: Vi som stödjer Sveriges medborgargarde, som om man tittar lite närmare på, inte alls handlar om att skydda några medborgare i alla fall, utom om att sprida våld och hat!

 

VÅLD KAN ALDRIG VARA LÖSNINGEN! INTE FÖR NÅGON OCH INTE PÅ NÅGOT VIS!

Här är en statusuppdatering från Facebook som gjorde mig varm i hjärtat:

”Min syster som är religiös och bär burka går av tunnelbanan en av grabbarna i centrum ”kom syrran jag följer dig hem” han tog henne enda till porten #KÄRLEKFÖRMINABRÖDER”

En person ville visa upp den bild av Husby som inte bränner bilar om nätterna:

DENNA bild säger mer än 1000 ord…

Det var en ren fröjd att se Facebookflödet när folkfesten i Husby började på Fredag kväll. Hur många ungdomar som visade stolthet över sin ort. Som varit ledsna, arga, besvikna, rädda och oroliga för de konsekvenser den negativa rapporteringen skulle skapa, men också över de ungdomar som kastat sten och tänt eld på bilar och annat. Videoklipp, bilder, statusuppdateringar gjordes i en strid ström under hela helgen från stolta förortsbor. Till och med kvällspressen kunde se att Husby är KÄRLEK!!

En stor förtjänst i detta har grabbarna som startade grillfest under parollen: ”Lämna en sten, plocka en korv”. Något så enkelt och ändå genialt!

En stenkastare försökte beskriva för oss som har svårt att förstå det här med att kasta sten och jag tror det är ett viktigt dokument för oss att läsa när allt detta lugnar ned sig om vi vill förebygga framtida upplopp av samma slag och karaktär. En annan stenkastare försökte beskriva samma sak.

Det är förstås en lättnad för de flesta av oss att situationen tycks gå mot ett lugn nu, samtidigt som det svåra och hårda arbetet inte ens har börjat. Polisen vittnar om att även om dessa upplopp inte hör till vardagen, så har situationen i många förorter blivit svåra att hantera och arbeta i. Det är förstås MYCKET allvarligt i ett demokratiskt samhälle.

I mitt förra inlägg om detta skrev jag både vad jag är övertygad om är bakomliggande orsaker till det som skedde, men också förslag på vad jag tror är nödvändigt. Helt enkelt att börja lyssna på ungdomar. Då menar jag inte nödvändigtvis de som står och kastar stenar på poliser, utan alla de ungdomar som ännu aldrig tagit upp en sten för att skada någon, de som aldrig tänt på en bil, men som uttrycker rädsla, oro, hopplöshet och förtvivlan på andra sätt.

Artisten Timbuktu släppte i lördags en låt som handlar om just det som började i Husby:

Timbuktu´s hemsida skriver han följande:

”25 Maj, 2013 Budskapet

Det här är inget brev, det är en kommentar från en upprörd medborgare. Politiska åsikter må gå isär, men mitt hjärta sitter där det gör och min övertygelse likaså. Vi behöver vision, drömmar och mål. Vi behöver ledare. Ledare som inte är rädda för att möta folket. Ledare som bryr sej om befolkningen och som på riktigt bryr sej om vart Sverige är på väg. Vi behöver ett så jämlikt utgångsläge för så många som möjligt. Vi behöver varandra. Det här är Budskapet.”

I låten Budskapet, sjunger han bland annat:

”Vi har inkomstklyftor som växer fort

du har snart Grand Canyon i Västerort”

budskapet timbuktu

Som jag nämnde ovan så tror jag att det här inte är slutet, utan jag tror att det är nu vi alla vuxna i vårt gemensamma samhälle måste kliva in i ungdomarnas värld. Det är nu vi måste finnas där för att ge framtidstro och hopp, i stället för den hopplöshet som fyller många ungdomar idag. Jag tror att många organisationer, men också enskilda individer måste börja lyssna på våra ungdomar, vi måste fråga dem hur vi kan vara ett stöd på väg in i vuxenlivet. Jag tror att vi vuxna många gånger förminskar ungdomars behov av vuxenstöd och jag tror att man behöver göra ganska lite, säga ganska lite, för att göra skillnad.

Jag är också övertygad om att det är precis NU, i denna stund och framför allt så snart det lugnat ned sig i övriga förorter runt om i landet, som våra politiker måste kliva in och berätta för oss vad just DE tänker göra för förortens ungdomar framöver. Det räcker inte med att öppna en fritidsgård, det räcker inte att säga att ”det är förbjudet att kasta sten” eller ”ta er i kragen och skaffa ett jobb”, eller ”ni har för mycket fritid, gå hem och läs läxorna”. Det är val nästa år och jag vill verkligen veta vilka politiker som är beredda på att satsa på våra ungdomar och inte bara göra det i sina tal, utan att faktiskt göra skillnad i handling!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är en social, politisk och klassfråga

polisbilJag har följt debatten i media och läst minst 50-60 artiklar, blogginlägg, facebookstatusar om upploppen som pågår i förorterna. Jag har pratat med folk som bor eller bott i Husby och andra berörda områden. Jag har gått tillbaka till mig själv och de perioder i mitt liv som jag bott i socialt utsatta förorter. Jag har gått tillbaka i tiden och tänkt på alla de samtal jag haft med oräkneliga ungdomar från olika förorter genom åren och hur jag än vänder och vrider på frågan och hur många artiklar och åsikter jag än läser om detta så hittar jag bara tre huvudförklaringar till allt detta:

  • Det är en klassfråga
  • Det är en social fråga
  • Det är en politisk fråga

Tyvärr tycks många som aldrig levt i eller haft nära anhöriga som levt i socialt utsatta förorter, samt väldigt många som röstar höger eller som levt generellt ekonomiskt stabila liv ha svårt att förstå hur detta upplopp kommer sig. Det tycks som att många har svårt att sätta sig in i andra människors vardag och det tycks som att väldigt många har svårt att förstå att det inte vaknade ett 40-tal ungdomar i Söndags morse i Husby och andra omkringliggande förorter och bestämde sig för att ”GO WILD” i Husby och starta ett upplopp.

Alla jag talar med som jobbar/har jobbat med ungdomar i socialt utsatta förorter eller som bor/har bott i socialt utsatta förorter är eniga om att det här i grunden handlar om långvarig uppdämd ilska och frustration. Om utanförskap, arbetslöshet och fattigdom. Det ger inte någon rätt att begå brottsliga handlingar, det har jag redan nämnt i mitt förra inlägg, men det ger en bakgrund till människor som under lång tid känt sig åsidosatta, marginaliserade och förminskade i alla tänkbara situationer i sina liv.

Igår kom detta även till min egen förort där jag bor och även om det inte skedde i så stor skala, så kan jag ändå se hur spridningen ökar för varje dag. Redan härom dagen läste jag rapporter om att det skett bilbränder även i min tidigare hemstad: Uppsala. Jag har hört spekulationer om att ungdomar som är inblandade vill överbräcka varandra och visa vilka som ”är värst”. Så kan det vara, förstås, men när jag fick höra om spridningen till olika förorter, så var min spontana första tanke att det handlar om att visa sin support till Husby och det som påbörjades där… Att helt enkelt vara med och visa sin frustration över den livssituation som många lever idag och för att få uppmärksamhet för att man vill ha förändringar som gör skillnad i människors liv.

Vissa främlingsfientliga personer och partier är snabba på att göra det här till ett ”invandrarproblem”. Det kan inte jag se alls, faktiskt! Det handlar till största delen om svenska ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige, MEN det som är gemensamt för dem är att de saknar framtidshopp, att de blivit utsatta för olika typer av diskriminering i hela sina liv.

Arbetaren skriver om hur fascister försöker smyga in sin agenda i det tragiska som nu sker.

Samtidigt har jag pratat med många ungdomar som är förbannade över att det beskrivs som just ett invandrarproblem.

En kille säger:

”Jag och alla mina kompisar är födda här i Sverige! Vi har bott här i hela våra liv. Många av våra föräldrar är invandrare, men för oss är det här det enda hem och det enda land vi någonsin bott i. Vi är kritiska mot politiker och mot samhället omkring oss, men vad har vi att vara tackamma för? Vi vill vara med och skapa en framtid som även vi kan känna framtidshopp och tillförsikt i och det vill vi ha i Sverige, i vårt land och i vår förort!”

 

tweetDen här uppgiften, att det skulle finnas media som betalat ungdomar för att sätta eld på bilar florerade på flera håll igår och om den stämmer så är det verkligen fruktansvärt!! Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin dementerar dock uppgiften idag! 

Men media måste också ge utrymme till ungdomar i förorten och deras åsikter, även när stenkastning och bilbränder inte sker.

Igår tittade jag på Debatt och även om mycket vettigt och ovettigt sades i programmet, så tycker jag särskilt mycket om det som Aftonbladets journalist Anders Lindberg sade (37:43) HÄR! Det slutar återigen med en politisk fråga och jag tycker att det handlar om just det!

Att familjen, vars familjemedlem blev skjuten av polisen och som var upptakten till dessa upplopp, bett om att sluta bränna bilar, tycks hjälpa föga.

Att Moderaternas Hanif Bali går ut och menar att familjer vars ungdomar går in i dessa upplopp ska vräkas, känns för mig som någon som bor på en helt annan planet för mig, även om han nu valde att ta bort det han skrivit, senare…

Det går lite i samma linje som rasistiska grupper på facebook och andra rasistiska sajter skriver om: ”Var tacksamma eller åk hem”, som om detta skulle vara en invandrarfråga och även om det hade varit det, så ska människor naturligtvis ha rätt till åsikter och möjlighet att påverka sin omgivning och levnadsstandard där de bor, även om man inte skulle råka vara född i Sverige. Det är det som är demokrati! (Nu menar jag förstås inte de brottsliga handlingarna, utan det missnöje som många låter pysa fram nu.) Det missnöje man ger uttryck över att många socialt utsatta förorter har högre arbetslöshet och andra svårigheter som människor som bor där lever med i sin vardag varje dag. Att rasistiska grupperingar ges utrymme att beskriva detta som ett invandrarproblem i utländsk media, ser jag som oerhört beklagligt.

Att de flesta boende i dessa förorter manar till och kämpar för att återställa lugnet, nämner de självklart inte. Inte heller nämner man att de flesta som faktiskt känner missnöje över hur styvmoderligt (för att inte säga helt bortglömda) dessa förorter behandlas, inte går runt och kastar stenar eller bränner bilar, utan faktiskt sitter och debatterar, organiserar sig, försöker göra sina röster hörda, nämns självklart inte heller!

Den artikel som stämt bäst ihop med min personliga uppfattning av vad som just nu sker, är nog DENNA och kanske är svaret på upptakten till allt detta, det som skrevs i DENNA artikel för drygt en månad sedan, det vill säga INNAN dessa upplopp?

Helsingborgs Dagblad skriver också om vad det gör med människor som länge känt att de inte kan göra sina röster hörda och nu hela mediasverige och för den delen andra länder också, ger fullt fokus och uppmärksamhet på det negativa som sker i Husby och andra förorter.

Skrivargruppen Pantrarna publicerades med en mycket beskrivande text i Aftonbladet, om det som just nu pågår, som riktar sig både till alla som ser den här situationen utifrån, till Sveriges politiker, till alla förortsbarn och till Megafonen, som fått stark kritik för att ha ”uppmanat till upplopp” genom att ha krävt en oberoende utredning av dödsfallet på den äldre mannen som anses vara upprinnelsen till hela förloppet. Talespersoner för Megafonen har dock varit tydliga i flera uttalanden att de tar avstånd från allt våld och förstörelse, då de inte tror på det som en lösning.

En annan beskrivande text om situationen kommer från en anonym brandman, med texten: Varför gör du så här mot mig?

Polisen Martin Marmgren är både oroad på hur man ser på polisens arbete, men också för de upplopp som nu pågår.

En annan polis beskriver glädje och frustration i arbetet under de senaste dagarna.

Megafonen har nu dragit igång en insamling till alla de som fått sina bilar nedbrända under upploppen. De har också publicerat en personlig text av någon som blivit utsatt för slag av polisen.

Alexandra Pascalidou har under många år varit en talesperson i många sammanhang för just förortens ungdomar. När jag läser hennes text och pratar med andra som arbetar eller lever nära ungdomar som bor i särskilt utsatta förorter, så är ingen förvånad över det som nu sker. Det har inte kommit som en blixt från klar himmel, eller oväntat på något sätt. De beskriver skjutningen av den äldre mannen som ”bägaren som fick det att rinna över”, men ingen är förvånad över att den uppdämda ilskan, frustrationen och sorgen tar sig de uttryck som det nu tar sig.

Att politikerna inte valt att satsa mer på dessa områden tycker jag inte bara är talande, men också oerhört problematiskt. Framför allt så borde man satsa på arbeten i dessa områden. Arbetslöshet, fattigdom, diskriminering, hopplöshet och destruktivitet tycks alltid gå hand i hand. Upploppen i våra förorter kanske eskalerar ett tag till, nyhetsrapporteringen kommer troligen att fortsätta så länge ungdomar sätter eld på bilar och kastar sten mot polisen, men förr eller senare kommer upploppen vara över av ett eller annat skäl och det är DÅ alla andra insatser behövs. Vi behöver insatser i dessa områden, både akuta och på lång sikt. Det handlar om människoliv, vårt samhälle och framtiden och vi måste visa att alla dessa ungdomar, människoliv och deras framtid är viktiga, viktigare än de bilar som satts i brand och skapat så mycket uppmärksamhet. Vi måste visa att människoliv är mer värdefulla än det materialistiska.

Vi måste visa de som ännu inte börjat kasta stenar efter polisen att det finns bättre alternativ för att få uppmärksamhet, för att skapa liv som är mer värt än att vandalisera och vara destruktiva. Men framför allt måste vi ställa oss bakom alla Husbybor och andra boende i olika socialt utsatta områden, som inte har och aldrig kommer att sätta en bil i brand, att det här inte är ett Husby-problem, utan ett samhällsproblem som berör oss alla och som vi måste bekämpa tillsammans, oavsett vilket område vi bor i, men vi måste också stärka dessa områden på alla fronter och med gemensamma krafter, inte minst de starka krafter som redan finns i Husby och andra områden och som arbetar med dessa frågor ideellt varje dag och lägger all sin kraft, energi, tid och kärlek på sin förort!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stockholm brinner

IMG_6632Husby brinner. För fjärde natten i rad så brann bilar i Husby och debatten har gått het i all media, facebook och i fikarummen på arbetsplatser runt om i landet de senaste dagarna. Det pratas om upplopp, polishat, polisbrutalitet och maktlöshet. Det pratas om stenkastning, bilbränder, ungdomsrevolter, kriminalitet och förortsuppror.

Det brinner i Husby. Inte bara i bilar. Det brinner i folks huvuden. Det brinner i polisens adrenalinpåslag. Det brinner i folks hjärnor och hjärtan. Det brinner av hat, ilska, sorg, vanmakt och förtvivlan.

Upprinnelsen känner vi alla till. En knivbeväpnad man blev skjuten till döds av tillkallad polis. Många protesterade och menade att det aldrig hade skett om polisen blivit tillkallad till en stadsdel eller förort med ”bättre rykte”. Om det är sant kommer vi aldrig att få veta. Exakt samma situation, med exakt denna man och med exakt de poliser som kallades dit kommer aldrig att ske. Vid en så pass stor incident finns det inga förskrivna regler, utan det handlar om enskilda polisers uppfattning av en situation enskilda polisbefäls bedömningar. Kanske hade det aldrig skett i de finare kvarteren i Lidingö, eller på Östermalm, det får vi aldrig veta, om det kan vi bara spekulera…

Det första kravet som hördes var att en oberoende utredning skulle tillsättas. Alltså att polisen inte själva skulle få sköta utredningen om dödsskjutningen. Det var det jag såg ungdomar skrev i olika sociala medier och även en del organisationer som är aktiva i Husby och kringliggande områden som också upprördes av det inträffade.

När man hade svårt att få gehör för sina krav höjdes frustrationen av ett antal ungdomar i synnerhet. Ungdomar som många som arbetar nära dem menar handlade om en mångårig uppdämd frustration över att inte bli sedda, hörda eller beredas utrymme för att ge uttryck för sin frustration. Många har vittnat om hur de känt sig överkörda, hur de har känt sig åsidosatta, utanför samhället och utan att ha en röst som politiker och media verkligen lyssnar på.

police-04-june

Ett upplopp startades av en mindre grupp ungdomar, man har pratat om ca: 40 stycken den första natten. Man satte bilar i brand och när anmälningarna började komma in, så gick polisen in. Boende i området kände oro och ilska över att deras egendomar förstördes och polisen kom för att göra det poliser ska göra: förhindra brott. När polisen gick in började man kasta sten mot polisen. Det är förstås ytterligare ett brott. Jag har aldrig hört att någon förutom de som själva varit en del av detta har tyckt det vara okej att kasta stenar mot polisen. Att ta upp en sten och kasta mot en person kan aldrig bli acceptabelt i ett samhälle. Många i området är upprörda över det upplopp som nu pågått under flera dagar. Egendomar har bränts ned, oro i området och många har upplevt en krigsliknande zon i det område som de bor och lever i. Andra menar att det som sker är kulmen på en mångårig frustration, utanförskap, arbetslöshet, rastlöshet och hopplöshet. De menar att det är känslan av hopplöshet som brinner.

Ett flertal vittnen menar att polisen har uttryckt sig nedsättande till de som fanns på plats, med ord som ”apa, negrer” etc. Det är också ett brott. Att kränka människor eller utöva sin makt genom att nedvärdera andra människor är aldrig okej och dessutom tycker jag att det är mer anmärkningsvärt med dessa nedsättande benämningar när man arbetar för och representerar en statlig myndighet. Självklart är vi alla medvetna om att polisen har ett riskyrke, att situationen kan bli oerhört stressande i en incident som de är där för att reda ut. Självklart kan även en polis bli arg och provocerad och självklart kan de handla i affekt eller bli rädda för sina liv, men ingen har rätt att bryta mot lagen.

I den gamla artikeln (2005) om den före detta polisen Michael Lundh säger han följande:

”- Jag såg samma mekanismer i de där gängen som i polispiketen. Killarna såg upp till den tuffa ledaren, ingen vågade sticka ut och gruppens regler var viktigare än landets lagar.”

Nu ska man ju minnas att artikeln har flera år på nacken och att den inte handlade om specifikt denna typ av upplopp som är särskilda omständigheter i sig, men när jag läser artikel efter artikel om det som sker i Husby och andra socialt utsatta förorter, om den kritik som riktas mot polisen och den kritik polisen riktar mot dessa upprorsmakare, så känns det som om artikeln i vissa delar kunde ha varit skriven igår.

Det brinner i Husby. Det brinner inte bara i Husby. Det brinner i förorten, det brinner i många ungdomars inre.

De flesta Husbybor är inte ute och bränner bilar eller kastar stenar på polisen. De flesta förortsbor bränner inte ned garage, skolor och Husby Gård. De flesta förortsbor vill att det ska lugna ned sig i Husby. Vår stadsminister Reinfeldt har gått ut i media och manat vuxna att hjälpa till med att återfå ett lugn i Husby:

”– Vi haft två nätter med stor oro, skadegörelse och känsla av hotfull stämning i Husby. Det finns en risk för att det fortsätter. Nu måste alla hjälpa till för att få lugn, föräldrar och vuxna. Husbyborna måste få tillbaka sitt bostadsområde.”

När några går ut i Husby för att faktiskt betrakta det som händer och försöka prata med grannar och diskutera vad som händer, så finns inte det utrymmet…

Ett annat anmärkningsvärt uttalande av stadsministern angående händelserna i Husby:

Fråga: ”Vilka behov av politiska åtgärder av dig som ledare ser du på kort sikt nu?

– Jag tror att detta görs bäst av människor som bor i Husby. Föräldrar som bor där, företagare. Det är alltid så att när våldsverkarna tror på våld så är finns deras största brottsoffer i deras närhet, i deras omgivning. Det är de som måste sätta stopp, det är de som måste visa att vi accepterar inte detta. Det är inte ni som styr här, det är majoriteten som vill ha lugn och ro, svarade statsministern.”

Jag tror att många föräldrar strider varje dag för att få deras ungdomar att växa upp till laglydiga samhällsmedborgare. Jag ser att det finns massor av vuxna och ungdomar också, för den delen som lägger ett enormt engagemang både i den akuta situation som Husby just nu befinner sig i, men även dagligen, alla de där dagarna när det inte brinner i Husby. Alla de där dagarna när inte polis- och journalistkårer belägrat förorten. Alla de dagar som handlar om att vara en del av ungdomars vardag. Jag ser i detta nu vilka enorma krafter det finns i förorten med människor som på olika sätt försöker lugna ned situationen, som försöker både på kort och lång sikt skapa ett bättre samhälle och vara ett stöd och fungerande vuxna för våra ungdomar. Men jag ser också att det är ett samhällsansvar, ett politiskt ansvar där mycket mer resurser krävs för att få en förort där man värnar om sitt bostadsområde, sina grannar och även det samhälle vi lever i.

Varför får inte alla dessa eldsjälar någonsin den här uppmärksamheten för det arbete, tid, kraft, pengar och sin själ, som de lägger ned för att skapa ett bättre samhälle?

Genom en enorm arbetslöshet, sysslolöshet, känsla av hopplöshet och att inte vara en viktig del av samhället, kommer vi inte att nå längre med en stor del av våra ungdomar som växer upp i våra socialt utsatta områden.

Jag är helt övertygad om att samtidigt som bilarna brinner i Husby och polisen går in och gör det de måste göra, så måste politikerna börja skapa en politik som håller. En politik som innefattar även förorten. En politik där alla kan vara delaktiga och känna sig som en viktig del. En politik där det blir en tillgång med människor som brinner för något, så vi kan nyttja det till allas fördel och utveckling och inte till att sätta eld på de boende i Husby´s egendom.

Husby brinner, men det gör också hela vårt samhälle. Vi alla måste se att det är ett samhällsproblem och till största delen sociala problem som gör att Husby brinner natt efter natt…

Att se dessa problem. Att djupdyka i dem och försöka att förstå bakomliggande orsaker är INTE samma sak som att ursäkta stenkastning och bilbränder. Att försöka se vilka samhällsinsatser som behövs för att skapa en förort med framtidstro, hopp och stolthet över sin hemort, är INTE samma sak som att säga att det är acceptabelt att kasta sten och sätta privat och allmän egendom i brand. Men att försöka se varje individs behov när man skapar ett samhälle, det är att ta ett politiskt och personligt ansvar. Vad har DU gjort och vad gör JAG för att bosatta i socialt utsatta områden ska känna sig delaktiga i vårt samhälle?

Det är med djupaste sorg och förtvivlan jag följer händelserna i Husby och andra områden runt Stockholm.

 

Igår kväll klockan 21:00 hölls ett evenemang i Husby: BRÄNN INTE MITT HEM

Rekommenderas:

SvD, Ann-Margrethe Livh: Svaret kan inte vara att skicka fler poliser till Husby

SVT Debatt, Polisen Martin Marmgren: De enda som tjänar på Husbyupploppen är gangsters och rasister

ETC, Nabila Abdul Fattah: Husby tär på mig

Aftonbladet: Löfven om Husby: Det är oacceptabelt och meningslöst

Aftonbladet: Fyra tonåringar anhållna efter upploppet i Husby

Facebook: Dagbok från Husby

SvD: Kravaller på mammas gata

Relaterat:

Sjölander: Vi kan inte blunda längre (om Husby)

Tofflan: Där ute

DN: Stefan Löfven på hemligt besök i Husby

SVT Debatt, Lawen Redar: Utan megafonen skulle upploppen ha varit mycket värre

SVT Debatt, Arin Karpet: Stenkastande vandaler kommer aldrig äga Husby

Resumé: Aftonbladet-chefer spred felaktiga Husby-uppgifter

SvD: Polisen: Övervåld ska anmälas

SvD, Gulan Avci: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt

Inte rasist, men… : Om Husby på SD:s officiella Facebooksida: ”Lasermannen var kanske inte så dum ändå”

Inte rasist, men… : SD visar sina rätta åsikter i samband med Husby-upploppen

SVT Debatt, Foujan Rouzbeh: Fråga dig själv, Sverige

Sveriges Radio: Polisen stänger Facebook-sida efter Husby

Sveriges Radio: Reinfeldt: Jag vill visa stöd för polisen i Husby

Sveriges Radio: Ullenhag vill ha fler poliser i förorterna

Aftonbladet: Nya konfrontationer i Husby

Aftonbladet: Överdrifter och sanningar i Husby

Aftonbladet: Oroligheterna sprider sig

Aftonbladet: Reinfeldt bröt idag tystnaden om Husby

Aftonbladet: Upploppen i Husby

Aftonbladet: Oroligheter över hela Stockholm

Aftonbladet (sammanfattning): Detta har hänt i Husby

Aftonbladet: Känns som ett krig

Aftonbladet: Nya oroligheter i Stockholm

Expressen: Bränder på flera nya platser i Stockholm

Sourze, Sara Abdollahi: Husby kräver en rättvis rapportering

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Nytt GULD till Labyrint

IMG_6727Jag är så SJUKT glad och stolt över Gottsunda´s guldkillar Labyrint som kammat hem ännu ett Guld!! Denna gång i P3 Guld!! Labyrint vann Årets Hiphop/Soul och de är bara SÅ himla värda det!!

IMG_6817IMG_6756

Jag har skrivit om labyrint flera gånger tidigare och hyllat dem för deras musik och inte minst för deras socialpolitiska budskap!!

Något som rörde mig till tårar var Labyrint´s Jacco´s uppdatering på instagram när de fått beskedet att de vunnit. Han skrev bland annat:

”Grattis bröstar grattis systrar! Grattis mamma pappa grattis Gottsunda !!!!! Grattis förorter i hela Sveerige! Grattis arbetarklassens mamma!!!! Hahha grattttis breeeeee!!!!! Pass på era recensioner och priser meeeeeen folket röstade fram oss så tack!!!!!!!!”

Jag är så glad och sjukt stolt över att grabbarna har kammat hem guld igen!! Så här lät det när jag mötte grabbarna 2010 på URF:

Många fler vinster tror jag vi kan vänta oss från Labyrint och under tiden vi väntar på det, så kommer vi definitivt att få fortsätta njuta av deras grymma musik!! GRATTIS Labyrint!!

Expressen (bilder)

Sveriges Radio (Artiklar och bilder)

Aftonbladet (Vinnarlista)

Aftonbladet (Artikel)

Tidigare bloggat om Labyrint:

 12 days to go…

 Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Labyrint (Videointervju)

 Uppsala Reggaefestival 2010 Dag 2: Mingel

 Slutsammanfattning av Uppsala Reggaefestival 2010

 Vart tog Kärleken vägen? Musik med budskap

  Ungdomskulturen idag

 URF Dag 1 2011, sammanfattning i ord och bilder

 URF Dag 2 2011, sammanfattning i ord och bilder

 Ungdomsvåld, Samhällsproblem och Labyrint

  Labyrint kammar Guld

 Labyrint + Kärlek = Vinnare

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Var tog kärleken vägen? Musik med budskap

Labyrint på URF 2010
Jag har skrivit flera gånger om hur inspirerande det är med ungdomar som förgyller och satsar på något de brinner för. Jag är också förtjust i ungdomars samhällskritik, både genom musiken och på andra sätt, då den är så direkt och lätt att förstå utan några krusiduller. Den är direkt från hjärtat och deras verklighet, även om den ibland kan vara lite naiv på en del håll. Men framför allt så är den slagfärdig och borde vara upphov till fler politiska debatter.

Jacco och jag

Dajanko och Jacco

Många av dessa ”förortsungdomars” samhällskritik i form av låtar, är vad många, många ungdomar känner och upplever i sin vardag. Därför är den också så viktig. Därför bör den också tas på allvar.

Ibland när jag lyssnar på till exempel Labyrint, brukar jag tänka:

”Varför satsar inte alla ungdomar som är kritiska på att finna en konstform att uttrycka det de känner, i stället för att elda bilar och kasta stenar, då det är en mycket mer konkret form att protestera mot det man tycker är fel?! Dessutom skulle många, många fler i vuxenvärlden lyssna då!”

För ett par månader sedan (under Uppsala Reggaefestival) så intervjuade jag två av killarna ur Labyrint. Vi pratade då lite om deras kommande platta: Kärleken.

Nu har just den plattan släppts och jag bara älskar den här låten:

Jag lyssnar på den om och om och om igen. Texten är helt fantastisk och budskapet i låten borde alla ta till sig. Ung som gammal.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Svensk Maffia

Jag har precis läst ut boken Svensk Maffia, skriven av journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson och utgiven på Norstedts Förlags AB 2007.

Jag måste säga att jag tycker att boken speglar en trovärdig verklighet för de gäng man tar upp i boken. Den är skriven på ett intressant sätt utan att försköna brottslighet eller heller för den delen sticka under stolen med vad ett våldsamt samhälle faktiskt ställer till med. Naturligtvis är det helt omöjligt för oss ”vanliga” människor att kontrollera sanningshalten i boken, men jag tycker att författarna försökt spegla så många delar som möjligt.

Man har intervjuat poliser, åklagare, kriminella ledare, avhoppare och anhöriga. Det blir trots allt ett ganska brett spektra och bidrar förhoppningsvis till riktigheten i de uppgifter man lämnar. Jag tycker att boken är välskriven och att man berättar på ett intressant, närgånget och upplysande vis. Det som förvånade mig lite är att många brott som funnits med i media där man bara fått läsa att man gripit en rånare eller att ett mord har begåtts, men att man inte fått veta mer om, i boken pekas en hel del gängmedlemmar ut för dessa brott och det är intressant att veta att det man genom media har uppfattat som en enskild kriminell handling, visar sig vara en liten del av en större uppgörelse mellan olika gäng.

Någon som kanske inte helt otippat framkommer genom boken, men som förstärker de tankar jag har haft runt organiserade gäng, är att det förefaller mycket vanligt att det i grund och botten är ganska vilsna, sökande små pojkar som vill något mer, eller som helt enkelt har en önskan om att vara en del av en gemenskap. En gemenskap de inte lyckats ta sig i, på ett sätt som många av oss tar oss in i samhället. Detta utanförskap, eller snarare känslan av utanförskap blandas mycket med en känsla av att inte vara som ”alla andra”. Att få vara en unik människa, att få vara ”någon”. På det sättet är det inte svårt att förstå varför nyrekryteringen av ungdomar som gängmedlemmar är så enkel och så utbredd. Alla vill vi känna känslan av att vara någon, att vara betydelsefull för någon annan, att få vara en del av ett kontaktnät där man tar hand om varandra, känner gemenskap och känner ett egenvärde.

Jag tycker att det är ett samhällsmisslyckande när vi har en massa ungdomar som inte lyckas hitta denna känsla i vårt samhälle och därför letar sig ut till, eller blir uppletade och rekryterade av gäng.

Lite ironiskt är det därför att många av de intervjuade medlemmarna som hoppat av de olika gängen beskriver hur det var just denna känsla av gemenskap och ”brotherhood”-känsla som lockade dem till gängen, men att det också var avsaknaden av detsamma som fick dem att hoppa av. Många är de som anser sig lite lurade för att man menar att den där gemensamheten inte alls existerade i deras gäng, utan att det bara var en illusion som inte var en verklig del av deras gäng.

Många av gängmedlemmarna är unga förortskillar som önskar något mer av livet. Som ung är det lätt att uppleva sig själv som odödlig och att man kan ”göra vad man vill” då ändå ingen kan stoppa en. Jag önskar dessa ungdomar ägnade några minuter åt statistik för deras egen framtid. Dödligheten för dessa gängmedlemmar förefaller nämligen att vara extremt hög, när man läser denna bok!!

Jag önskar att dessa killar inte kände sådant förakt för livet, utan använde all sin kreativitet (som de uppenbarligen besitter) till att göra något bra med sina liv. Ett liv där de kunde få avnjuta en annan sorts respekt, ett liv där de fick möjlighet att vara någon som inte är föraktad av samhället och framför allt önskar jag att de kunde få ta del av en himla massa ödmjukhet och kärlek, för det gör oss trots allt till lyckligare människor!

Helt klart är att de inte är några duvungar, utan de har en hel del på sitt samvete, jag kan ändå inte låta bli att undra, när jag läser boken, om man verkligen inte kunnat göra något för att stoppa utvecklingen hos dessa ungdomar INNAN det gått så långt? Riktade insatser i förorten INNAN man går med i gäng och påbörjar en kriminell bana.

Boken är intressant och välskriven och jag rekommenderar den varmt.

Boken får fyra ”tonårsmorsor” av fem möjliga!

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Jakten på Kriminella gäng del: 1

Jakten på Kriminella gäng del: 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fatou ´s Nyårskrönika del: 2

Fortsättningen på min Nyårskrönika för 2008 kan du läsa här:


Juli. ANC ´s terroriststämpel försvann. Uppsaladebatt om Romer är aktuell. En Bloggbebis såg dagsljus! Ofrivillig barnlöshet diskuterades. Jag tillägnade denna video till Birsen, som vi ber för just nu…

Jag klippte av mitt långa hår. (Bilder) Alter Ego kom på sitt sedavanliga sommarbesök. Hon gjorde också ett sedvanligt gästinägg i min blogg. Vi hade en Afrikansk afton hemma hos mig. Alla läste En halv gul sol. Det var mycket skriverier om Blondinbella. Träskon blev inne igen.

Augusti. Det var Pridefestival. Jag flätade håret på Isatou som jag skjutit så länge på… Jag åkte på ett rejält ryggskott och blev drogad med morfin. Sedan blir det mycket bloggande om Reggaefestivalen:

Fidel Castor började blogga… Jag var också ute på liten tjuvlyssning. Mabou serverar mig sin egen lilla sanning. Och en till… Jag la upp en personlig guide på bloggen. Mabou ´s första skoldag. Jag visade upp en lite primitivare sida… Siamesiska tvillingar föddes i Gambia. Bloggstafettens pinne till mig handlade om mobbning. Jag gjorde en intervju med Andreas om Rwanda.

September. Jag körde ett varv till i ”Negerdebatten”. Debatten om bitterfittor var igång. Binta åkte på bröllop på Gotland. Vi roade oss på Kulturnatten i Uppsala som fyllde 20 år i år. Mer om Kulturnatten. Jag tipsade om Mia Törnbloms bok Så dumt! som jag ännu en gång vill slå ett slag för. Jai började jobba ihop egna pengar! Vi besökte Pelle Svanslös hus och jag blev smärtsamt påmind om hur det är att vara ute med flera små barn samtidigt. Mabou vägrar prata med okänd tant. I September fick vi besked om två anhöriga som hade cancer, så det blev en hel del bloggar om det resten av året. Men beskedet kom i September och då skrev jag bloggen Sorg.
Oktober. Alfons Ã…berg kommer på besök. Jag ska bara… Jag skrev om vikten av att bekräfta alla barn.

En hel del om döden som kommit nära oss:

Jag skrev också om romska barn som lever i misär.

November. November fortsatte med väldigt dystra inlägg om döden:

Lite andra saker hände också världen i November. Obama vann valet i USA. Inför sitt boksläpp i December startar författaren Monika Antonsson en blogg där man diskuterar hennes bok. Mia-sanningen om gömda. Boken väcker stor uppmärksamhet då den sägs avslöja en annan sanning om Liza Marklunds böcker Gömda, Asyl etc. En bloggvän; Bigga går bort. Binta dansar i en video som är på MTV. Isatou reser till Gambia! Jag var med i Insider på TV3 och där diskuterade vi pedofiler:

Isatou kommer hem från Gambia. Jag publicerar den första delen av tre av min bloggbok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Godbitarna från mina tre första bloggår är sammanställt i tre böcker + lite nytt material, förstås och allt helt omskrivet för att passa bokform.

December. Det var inte heller någon trevlig månad för mig.

Binta är med på Uppsala-TV med sin dansgrupp Zumbas. Jag publicerar ett utdrag från min bok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Om våra fördomar för förorten och miljonprogrammen. Mabou avslöjar att tomten inte finns.

En av mina allra närmsta vänner och tillika bloggvän, Helené / Alter Ego, Hulda Norrköping, Alma Mater går bort i sin cancer:

Aftonbladet i samarbete med Bloggportalen bestämmer sig för att starta Stora Bloggpriset som ska avslutas med en gala i Februari! Jag ”firade” en märklig jul.

Nu är ÄNTLIGEN denna nyårskrönika klar och hade jag vetat att den skulle ta så här lång tid att skriva, så hade jag nog inte skrivit den ens…! Hahaha…

Till sist: SE TILL ATT NI FÃ…R ETT RIKTIGT GOTT NYTT Ã…R 2009!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fatou´s Nyårskrönika del: 1

Eftersom jag skrev en Nyårskrönika för 2007 förra året på Nyårsaftonen, så vill jag ju inte vara sämre i år. Dessutom tror jag att det kan vara ganska bra att sammanfatta bloggåret. Om inte annat för mig själv. Man glömmer ju så lätt…

Januari. Ã…ret började med att The Real Mymlan gjorde en rolig musikutmaning. I Kenya rådde det våldsamheter och oroliga tider. Jai hade svårt att skilja på ”ditt” och ”mitt”. Mabou funderade på om det finns Bolibompa i Gambia. Två av barnen testade slöja. Mabou körde lite Afrikansk modevisning inför sin kommande Gambiaresa. Alter Ego blev mormor. Jag skrev inlägget Ken Ring – igår och idag, som för övrigt blev 2008 ´s mest lästa inlägg. Binta och Jai tyckte att jag överdrev ett NEJ!

Februari. Jag läste den bästa bok jag någonsin har läst. Jag blev radiokrönikör/radiokåsör, vilket jag fortfarande är och tycker är riktigt roligt! Det är en fantastiskt rolig utmaning! Jag kärleksbloggade om Gamla Bettan. Igen. Jag fick ett härligt mail från en bloggläsare som jag fick lägga ut i bloggen. Mabou kommer ÄNTLIGEN hem från Gambia. Jag läste ännu en fantastisk bok!! Jai tyckte inte att eget beröm luktade illa… Jag fick goda nyheter från flickan som inte ville leva. Mabou var på shoppinghumör! Mabou fyllde sex och jag missade Mabou ´s sexårskalas. Jag hade ett av de bästa utvecklingssamtalen. Ever! JAg letade guldkorn i vardagen! Jag fick ämnet Fördomar i Bloggstafetten.

Mars. Binta fyllde nitton år. Bloggläsare fick önska bloggar av mig:

Mera utvecklingssamtal blev det i Mars. Jag bloggade om alkoholism. Och nykterhet. Vi diskuterade barns rätt till båda sina föräldrar på bloggen. Vi beskrev vårat liv med sex ord. Jag bevisade för Binta och Jai att mammor alltid har rätt!! Min kamera kom äntligen hem från Gambia. Thank ´s to Binta. NOT!!

April. Mabou hade förlossningsfrågor. Det var 40 år sedan Martin Luther King blev mördad. Min bästa väninna (som nu flyttat hem igen) kom på Sverige-besök. Lilla Engla miste sitt liv i ett vansinnesdåd. Bildbevis på att jag får hem otroligt mycket på min cykel Gamla Bettan när jag är ute och shoppar!! Binta och jag hade fred och frid (kors i taket!!) Jag upptäckte att jag kunde trolla. Den fruktansvärda historien med familjefadern Fritzl uppdagades. Binta börjar blogga.

Maj: Jag fick Grekiska känslor. Jag bloggar om Stockholms utslagna medmänniskor. Binta ´s student närmar sig! Vi diskuterade mångkultur på bloggen. Och ”Svenskhet”. Mabou var glad över att få följa med Binta och vara med i en musikvideo:

Mabou tycker att livet är orättvist och Alter Ego ´s son uppträder i musikvideo. Jai fyllde 17 år! Jacob, Mabou ´s groda kilar vidare. R.I.P.

Juni. Jag reste till Riga en helg. Man är inte mer pinsam än man gör sig. Studentplanerna håller på att knäcka mig fullständigt. Bintas student i bilder. (Vi hade jäkligt roligt!!) Vi hade också en toppen heldag på Gröna Lund. (Bildblogg) Vi firade treårs-jubileum med min blogg. Binta vinner Swedish National Dancehall Queen 2008. Vi diskuterade rasistiska bloggar. Jag skrev en av de mest personliga bloggar jag någonsin skrivit. Jag fann Ludmilla ´s blogg och den grep mig starkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,