Nu måste man snart börja jobba för pengarna…

Min artikel om underhållsstödet, ligger inte bara på Second Opinion, utan nu även på Newsmill (Med originalrubrik 😉 ) och där går debatten riktigt het!

Hur som helst, så har jag fått ett enormt gensvar på artiklarna på facebook, i kommentarer på min egen blogg och de två ovannämnda där publiceringen skett och inte minst genom mail. Jag inser att jag inte är ensam om mina funderingar.

S.O. fick jag en kommentar från Niklas Löfgren på Försäkringskassan som var väldigt informativ:

”Hej Fatou,

vi har beskrivit en del utav de frågor som du har i vår undersökning ”Socialförsäkringsrapport 2011:5” se sid 106 och framåt.

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Rapporter/socialforsakringsrapporter/2011/socialforsakringsrapport_2011_5.pdf

Jag hoppas att du kan hitta en del svar där.

MVH Niklas Löfgren
Familje- Ekonomisk talesperson Försäkringskassan”

Jag läste rapporten och kom fram till följande slutsatser av det jag läste (läs den gärna):

Först och främst var det intressant att läsa hur underhållsstödet kommit till, hur man genom åren har tänkt och hur man bytt fokus (och namn) på underhållsstödet.

  • Det var också informativt hur man har utarbetat vad pengarna ska beräknas gå till och hur man har fått fram de siffror man har.
  • Intressant att läsa att enligt deras beräkningar så ligger underhållsstödet endast 140 kronor i månaden ”efter” den ekonomiska utvecklingen. Men dessa ”endast” 140 kr per barn och månad, innebär att den kvarvarande föräldern betalar 280 kronor mer per barn och månad (140 kr som är den ”frånvarande” förälderns del och 140 kronor som är den ”hemmavarande” förälderns del.) 280 kronor per barn och månad kan låta lite, men med tanke på att det blir 3360 kr per barn och år, så är det inte en helt försumbar kostnad. Lägg där till att det kanske finns 2-3 barn i hushållet, då är vi uppe i 6720 kr/år alt. 10 080 kr/år och säg den ensamstående förälder idag som inte har hål att stoppa de pengarna i, med stor möjlighet till något som skulle gagna barnen/barnet.
  • En annan intressant aspekt jag reagerade på när jag läste rapporten, är att man helt enkelt låtit bli att räkna med en hel del kostnader för barnet när man räknar ut vad ett barn kostar och vad ett underhållsstöd ska täcka tillsammans med ”boendeförälderns” inkomst. Följande har inte ens räknats in: Barnets del av boendet (där har man tagit hänsyn till att bostadsbidraget ska täcka upp barnets kostnad, vilket jag tvivlar på att det gör i de flesta fall), fritidsintressen, semester, barnomsorg, resor till anhöriga, husdjur, musikinstrument, musikundervisning, dator, mobil, internet, merkostnader för ev. handikapp, allergier eller sjukdomar. Man har inte heller räknat in inkomstbortfall vid till exempel VAB.

Vissa av dessa exempel känns rätt självklara att man kanske inte bör räkna in, såsom husdjur, musikinstrument etc. Men det finns andra delar som är lite svårare att förstå sig på och det är boendekostnaden, då jag är övertygad om att de ensamstående som har bostadsbidrag sällan uppväger barnets boendekostnad.

I en del familjer vet jag att det här med delade kostnader fungerar mycket bra. Båda föräldrarna tar med sitt/sina barn på semesterresor, oavsett vem som åker, man delar på kostnader för fritidsintressen eller för mediciner för barnen. Man kanske till och med delar på VAB-dagar. Det är jättebra!

Men jag vet också att det finns många, många familjer där det här inte fungerar alls. Där den ”frånvarande” föräldern vid minsta förfrågan om att dela på en utgift för barnet bemöts av: ”Men du har ju underhållet/barnbidraget”. Hur många av landets separerade/skilda föräldrar, frånvarande eller ej, känner till vad som ingår i dessa beräkningar? Hur många är beredda att slanta upp vad det faktiskt kostar att ha ett barn?

En vän till mig påtalade vid ett tillfälle innan h*n ansökt om underhållsstödet, eller om h*n ansökt och inte börjat få det än, att h*n behövde pengar till blöjor och mat till barnet. Den andra föräldern svarade att h*n inte hade några pengar och så var saken ur världen för den föräldern. Min vän sa då till mig: ”Tänk om jag också bara kunde säga till mina barn: jag har inga pengar, ungar, så tyvärr blir det ingen mat på ett par dar…!”

Igår när jag länkade till mitt förra inlägg på FB, så fick jag flera kommentarer om vad folk tänkte i den här frågan. En kommentar (nåja, det var egentligen flera kommentarer av samma person) tyckte jag var ganska talande:

”Tusen tack för ditt inlägg, känner så väl igen mig! Visst är det konstigt att mina ex har tredubblat sina löner dom sista 17 åren, men underhållsstödet end. har höjts från 1173 till 1273 per barn…sen får man inte glömma bort all inkomstbortfall man haft genom åren pga vab mm….märklig ekvation det där. Ger mig tusan på att det påverkat min pension oxå…men vad vet jag, jag är ingen ekonom precis…

…dessutom har mina ex kunnat arbeta på helt andra tider, ta helt andra jobb, och iom få helt andra löner då jag ensam haft ansvaret för barnen…helgpappa fine, gemensam vårdnad my arse 😉

Jaa, sen undrar jag om man inte borde ha olika belopp beroende på barnets ålder? När mina äldsta barn var små fanns inte internet, datorer och mobiltelefoner, dessutom tog dom på sig dom kläderna jag la fram om jag så hade hittat dom på tippen 🙂 haha Men visst är det märkligt, att om man går in på socialstyrelsens hemsida, så är existensminimum olika för olika åldrar, riktigt små barn kostar mycket pga blöjor,välling ? inköp av barnvagnar etc, sen minskar dom i utgifter runt 3-6 år, sen blir dom dyrare för varje år som går i princip…konstigt att det bara gäller boendeföräldern ??

1995 kostade den 4 rok jag hyrde 5500 här i Kalmar, idag kostar samma lägenhet 7400, en ökning på nästan 2000 kronor…( det blir säkert mer om man räknar med höjda elpriser ) så om jag bott kvar hade vi haft samma bostad för samma barn men tydligen är det bara boendeföräldern som ska betala den ökade kostnaden för inte tusan är det mina ex iaf?”

När jag läst rapporten, så kan jag verkligen förstå att det är svårt att veta hur man ska räkna på detta. Saker och ting är sällan svart/vita, i stort sett varje barn har olika typer av behov, men det som jag i slutändan hela tiden faller tillbaka på är att det är den förälder som tar sitt självklara ansvar och som måste ”fylla upp” det ansvar som en svikande förälder inte lever upp till, oavsett om det gäller det ekonomiska, omhändertagandet, kärleken, eller omsorgen.

Jag tycker det är toppen att vi idag har en lagstiftning om underhållsstödet, att den andra föräldern tvingas betala för sin del för det barn man kanske har övergivit av ett eller annat skäl. Är det just det som är problemet? Att många av oss ensamstående är så förbannat TACKSAMMA och tycker det är okej, eller vågar i alla fall inte stå på oss för att den andra föräldern ska betala hälften av vad det faktiskt kostar att ha ett barn?

Eller som en av mina bloggläsare skrev i en kommentar igår:

”Nu har jag det värre, nu måste jag ju jobba för pengarna. Tacka vet jag tiden som ensamstående morsa, när man bara vilade sig, mellan rullningen i pengahögarna! :)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Sociala mediers makt

Så sent som igår länkade jag till Svava ´s blogg om att hon har många läsvärda inlägg om just SD. Härom dagen läste jag ett inlägg hos Svava om hur hon misstänkte att det var något som inte stod helt rätt till när det gällde Sverigedemokraten som hävdade att han blivit överfallen av två personer och fått ett hakkors inristat i pannan. I inlägget redogör Svava noga varför hon tvivlar på sanningen i det rapporterade fallet.

Själv var jag inte alls insatt i det här fallet, men läste Svava ´s inlägg, följde länkar etc. och min slutsats var att jag inte kunde hitta någon anledning att tro att Svava hade fel.

Idag läser jag att flera medier rapporterar om att den här personen nu är misstänkt för att ha tillfogat sig själv dessa skador. Om det visar sig stämma så tycker jag det är oerhört upprörande! Jag hoppas i så fall att han får stå för konsekvenserna av det!

Nyhetskanalen

Aftonbladet

Igår länkade jag, liksom en väldigt, väldigt stor del av BloggSverige till Emelie ´s lysande, välskrivna, berörande och sorgliga inlägg om sin mamma: Sveket. Strax därefter stormade det i hela Sverige runt just detta inlägg!! På kvällen hittade jag, genom Aggeman, ett inlägg som visade sig ha gett internationell spridning på den här nyheten! Idag är det åter en huvudnyhet i kvällspressen och omnämns även i The Washington Post!

Jag vill inte på något sätt jämföra dessa nyheter med mitt och theWitch ´s arbete runt uthängningarna av de bostadssociala lägenheterna i brf Vivalla som vi har grävt i under en rätt lång tid nu, men jag vill ändå ha med det i detta inlägg, då jag vill visa på hur bloggvärlden faktiskt idag gör skillnad. I stort eller i smått. Men faktum är att det inte längre går att förbise bloggens betydelse!

Det finns ingen ”ära” att suga åt sig i ”Vivalla-gate”, utan jag ser det mest som en tragisk händelse som skedde i brist på eftertanke. Däremot så är det uppenbart att vi var med och ”öppnade upp” för debatt, då många i föreningen anser att märkningen av bostadssociala lägenheter bara är toppen av ett isberg. Sedan styrelsen valde att stänga igen hela sin gästbok för öppen dialog, så valde några boende i föreningen att starta upp en egen blogg; Vivallabloggen, där man kan debattera det de upplever som missförhållanden i föreningen.

Sedan man valde att stänga igen gästboken så har jag och theWitch fått massor av mail från boende som dels tackat oss, dels skickar massor av information om andra missförhållanden i bostadsrättsföreningen och missnöje med styrelsen och dels ber oss att inte släppa taget nu, bara för att märkningarna är borttagna, då det här som de uttrycker det ”bara är toppen på ett isberg”!

Som sagt: Det är svårt att idag bortförklara att bloggar och annan social media (Facebook och Twitter var med och gav ”Emelie-inlägget” enorm spridning till människor på nätet innan media började rapportera om det!) är en kanal att räkna med eller att det är ”nonsens”.

Ibland kan det hjälpa en människa eller några stycken och ibland kan det faktiskt komma att påverka ett helt val!! Det är stort!! Bloggvärlden är stor! Sverige är inte så stort, men vi som bor här är betydelsefulla. Varje person. Vi räknas och vi är någon. Varje enskild individ. Och därför räknas också våra röster i morgon. Tro inget annat. Varje person kan påverka och tillsammans kan vi göra en enorm skillnad!

Varje blogginlägg kan ha betydelse för någon enskild eller för ett helt land. Det är tillfälligheterna som räknas och varje röst. Och varje individ. DU räknas!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Underhåll för ensamstående

Igår fick jag en förfrågan på Facebook om att gå med i gruppen: Höj underhållsstödet NU, för ensamstående mammor och pappor!

Jag har blivit lite mer aktsam när jag går med i grupper på Facebook, då de ibland visat sig ändrat namn och fokus och ibland inte har stämt faktamässigt, men den här gruppen kunde jag inte låta bli att gå med i!

Jag sökte den information som gick att tillgå och jag blir riktigt förvånad, när jag ser, svart på vitt, hur oerhört lite underhållsstödet för ensamstående föräldrar har höjts på så många år.

Tanken är väl att föräldrar ska dela på det ekonomiska ansvaret för sina barn. Om man går skilda vägar, av olika skäl, så anser jag ändå att man ska dela på det ekonomiska ansvaret. I många fall fungerar det naturligtvis väldigt väl. Föräldrar som kan komma överens om en rimlig delning, så att båda föräldrar har möjlighet och skyldighet till samma ekonomiska ansvar för sina barn.

Ibland kan det också vara så att barn bor halva tiden var hos sina föräldrar och då borde det vara rimligt att man delar på det ekonomiska ansvaret. Ibland kan det också vara så att en av föräldrarna har en väldigt god inkomst och den andra föräldern en väldigt låg inkomst och då kan man söka ett särskilt underhållsbidrag så att barnet kan ha ”liknande standard” som det är van.

Men i många fall så bor också barnet med en förälder. Kanske har man delvis umgänge, ett väldigt dåligt umgänge och i många fall inget umgänge alls.

Man talar ofta om föräldrars rätt till sina barn och det är förstås en poäng, men en poäng som jag ofta tycker att man glömmer är ett barns rätt till sina föräldrar.

Man kan tvinga sig till att en förälder får umgänge med ett barn om den andra föräldern sätter sig emot. Det är bra för barnet att det inte är upp till en förälder att avgöra om den andra föräldern är lämplig för umgänge eller delad vårdnad, utan att sådana beslut i så fall tas av en tredje part. Det är bra ur barnets synvinkel. Det som INTE går är att tvinga en förälder till umgänge, om den avsäger sig ansvaret. Inte ens ur barnets perspektiv. Vilket i och för sig kan verka givet att man inte vill lämna över ett barn till en förälder som inte själv vill ha ett umgänge, men om man ska tala om det hela ur barnets perspektiv, så är det ändå lite underligt, kan jag tycka.

Optimist som jag är tror jag ändå att de allra flesta föräldrar känner ett naturligt ansvar för sina barn. Både när det gäller att ta hand om och skydda sina barn.

Vad gäller ekonomin så får jag en känsla av att många som inte har så nära relation till sina barn inte heller inser hur mycket det faktiskt kostar att ha barn.

Om man delar det ekonomiska ansvaret så ska alltså alltså levnadsstandarden kosta barnbidrag (1050 kronor)+ underhållsstöd (1273 kronor) + lika mycket till 1273 (från den andra föräldern) + eventuellt bostadsbidrag som vissa ensamstående föräldrar har möjlighet att få om man har låg inkomst.

Jag tror att alla föräldrar kan vara eniga om att det är betydligt dyrare än så att ha barn idag. Om man ska räkna boendet utslaget på varje familjemedlem, el, telefon, kläder, mat, fritidsintressen, sportutrustning,   mediciner och all övrig konsumtion som kan räknas som skälig och ”normal” i vårt samhälle.

Att utgifterna idag, jämfört med för hela 16 år sedan (!!) skulle vara endast 100 kronor mer tror jag att de flesta av oss kan vara eniga om att det inte stämmer.

Faktum är jag till och med hört frånvarande föräldrar hävda att ”hon skilde sig, för att få en massa bidrag och tjäna pengar på ungarna”. Jag skulle vilja se en enda förälder som ”tjänar pengar” på att ha barn!

Jag känner till flera föräldrar som inte har sina barn boende hos sig, som utan att blinka betalar underhållet för sina barn och i tillägg bidrar till både fritidsintressen, kläder, resor, biobesök och leksaker. Föräldrar som mer än väl tar sitt ekonomiska ansvar och som gör det med stor glädje.

Jag känner också till föräldrar som fått dra hela det tunga ekonomiska lasset själv. Som fått sina 1273 kronor i månaden, varken mer eller mindre och trots denna nätta summa lyckas uppfostra, ta hand om och vårda ett eller flera barn, även om varje krona har fått vändas på i flera omgångar för att få mat på bordet.

Nu meddelas att flerbarnstillägget ska höjas och det kanske finns goda skäl till det, men jag tycker nog att skälet till att höja just underhållsstödet kan verka mer akut med tanke på hur mycket det halkat efter under så många år nu.

Att barn kostar pengar är ju knappast någon nyhet och det ska de göra. Pengar behövs för barn överlevnad, men också för att stärka deras utveckling på alla plan. Jag tror att de flesta föräldrar är villiga att lägga merparten av sina inkomster för att se sina barn utvecklas till härliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Jag tror de flesta föräldrar är villiga att ge upp det mesta i sina liv, till förmån för sina barn.

Men jag tycker också att underhållsstödet är allt för snålt tilltaget och att även de barn som har en mer frånvarande förälder, eller en förälder som bara betalar det som ”krävs av samhället” ska ha möjlighet att bli försörjd av båda sina föräldrar.

Vad tycker du? Är 1273 kronor rimligt att få i underhållsstöd 2010?

Mer om detta ämne och relaterade ämnen:

Familjerätt på nätet om Underhållsbidrag

Förlängt underhållsstöd

Makalösa Föräldrar

På Familjeliv debatterar man också underhållsstödet

Information från Försäkringskassan

Ensamstående med barn blir fattigare

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Sjuk och gravid?

Jag, när jag väntade Mabou

Folk är olika. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som jobbar hela sin graviditet utan problem. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som har ett träningspass innan hon åker upp på förlossningen. En kompis mamma cyklade upp till förlossningen när hon skulle föda sitt fjärde barn.

Jag har alltid avundats dessa kvinnor. Själv har jag haft tunga graviditeter alla fyra gånger. Jag har mått illa. Inte de första tre månaderna, utan hela graviditeten. Jag har varit så oerhört trött. Jag har haft magsmärtor som jag legat inne för i ungefär sammanlagt två veckor under varje graviditet. Jag har haft illamående som gjort det omöjligt för mig att stå rakt upp och ner för då har jag blivit yr och svimmat.

Jag har i och för sig njutit av graviditeterna i sig, men de har verkligen varit tunga. Med Mabou fick jag dessutom foglossning och lite annat som gjorde att jag fick bära någon slags stödkrage runt magen.

Som någon slags kompensation så har naturen gett mig oerhört lätta förlossningar väl värda att väcka avundsjuka hos andra kvinnor. Mina förlossningar har varit oerhört snabba. Binta tog 45 minuter, Jai hann jag knappt ur taxin, jag fick en av de allra sista värkarna när taxin stod utanför förlossningen och Jai ´s pappa fick slita ut mig, precis under värken, då taxichauffören var hysterisk över att han trodde jag skulle föda i hans bil… Jai ´s förlossning tog 20 minuter. Förlossningen av Isatou tog 1 ½ timme och den med Mabou tog längst tid, men ändå bara 2 ½ timme. På grund av mina snabba förlossningar hann jag inte få något smärtstillande under någon av mina förlossningar, förutom lustgas (tack gode, gode gud för lustgas!!) och jag har aldrig spruckit eller blivit klippt under någon förlossning.

Vidare har jag mått så otroligt bra efter mina förlossningar att jag lätt hade kunnat åka hem och skrubba taket direkt efter! Med tandborste!

Men, som sagt, jag har i stället haft väldigt tunga graviditeter och alltid fått gå på specialmödravården då mina graviditeter varit orosmoment även för sjukvården.

Jag har varit sjukskriven i olika omgångar under mina tre första graviditeter. När jag var gravid med Mabou höll de precis på att ändra det där och när jag mådde som sämst och även fick foglossning, så beklagade läkaren att hon inte kunde sjukskriva mig på grund av de nya reglerna. Graviditet är ingen sjukdom. Så långt var jag med. Men. Graviditet kan också ge vissa sjukdomar som sätter ner ens arbetsförmåga. Till exempel foglossning. Eller till exempel ett konstant illamåendes som innebär att det blir omöjligt att genomföra sitt arbete. När jag låg inlagd på sjukhuset så blev jag sjukskriven under sjukhusvistelsen. Men så snart jag blev utskriven så förväntades jag kunna arbeta igen.Det var Försäkringskassans nya regler som hindrade läkarna från att skriva ut dessa intyg.

Jag minns att jag då tänkte att den här regeln skulle komma att ändras ganska snart, för det här kan kvinnor inte acceptera. Det var en del på tapeten då, 2002, men någon riktig förändring verkar i praktiken inte ha skett!

Nu först läser jag om starka reaktioner i denna diskussion. Aftonbladet skriver om det hela:

Fallen är rörande exempel ur vanliga svenska kvinnors liv och reaktionerna från Aftonbladets läsare har inte låtit vänta på sig.

– Var det inte Försäkringskassan själv som hävdade att det inte är sjukdomen, utan arbetsförmågan är avgörande för att få ersättning? skriver en läsare.

Vidare anges att man nu har anmält hela saken till DO, för diskriminering. Kristin Jonsson ´s fall kommer snart att tas upp i Tingsrätten. Ludmilla, som själv är läkare och just nu gravid, skriver också om sin syn på saken.

Kontentan är nog att vi alla kvinnor är olika. Det finns de som dansar sig igenom en graviditet, utan att knappt märka av sin graviditet, sedan finns det de som har det väldigt mycket tyngre. I min värld är det viktigast att man gör en individuell bedömning.

Det gäller förstås även de som är sjuka utan att vara gravida!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,