Vem är egentligen förvirrad…

Ibland gnäller mina ungar på att jag börjar bli gammal, förvirrad eller andra nedvärderande tilltal. Okej, jag brukar kontra snabbt med att mina tonåringar inte är torra bakom öronen, förstår vad livet innebär och andra mindre smickrande saker…

Nu måste jag i alla fall säga att de får sluta kasta sten i glashus.

Att hitta tomma glasspaket i frysen är vardagsmat (eller barnen önskar i alla fall att glass vore vardagsmat) när man har snorungar tonåringar hemma. Att ingen sätter i en ny toarulle när den tar slut, är också vardagsmat (även om toarullar inte är ätbart). Men nu tror jag att de varit mer förvirrade än någonsin.

När jag kom hem idag och öppnade kylskåpet så hittade jag först en stor, silverfärgad, tom bricka i kylskåpet. Av kokos-, choklad- och pärlsocker-resterna var det inte svårt att lista ut att det varit chokladbollar på den!

Sedan tittar jag upp en hylla till och ser strösockret på översta hyllan i kylskåpet.

Till mina barn säger jag nu därför:

  • Förvirring har inget med ålder att göra.
  • Säg inte ett ord nästa gång jag ska ropa på någon av er och råkar rabbla upp alla mina barns namn två gånger innan jag kommer på vad barnet jag ropar på egentligen heter (man kan faktiskt inte ha ALLT i huvudet!)
  • Om jag lägger något fel någon gång och ni kommer med gliringar, så kommer naturligtvis detta blogginlägg att plockas fram och användas mot er, som bevis!
  • Till sist: KASTA INTE STEN I GLASHUS!!

P.S. Ursäkter som att strösocker trivs bäst i kylskåp eller att det är lättare att diska brickor det varit chokladbollar på, om de står i kylen först, kommer INTE att godtas! D.S.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,