Hur länge ska anhöriga skuldbeläggas

Det finns cirka 7000 personer som sitter frihetsberövade i Sverige varje år. Av dessa personer har väldigt många minderåriga barn. Cirka 10 500 barn i Sverige varje dag, har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Några sammanlagda siffror på hur många anhöriga såsom minderåriga och vuxna barn, föräldrar, syskon, makar, sambor, nära vänner, mor- och farföräldrar det handlar om, är svårt att finna siffror på i Sverige, men om man tänker på att det handlar om 10 500 minderåriga barn, så är det inte så svårt att räkna ut att det handlar om väldigt många andra nära anhöriga som direkt berörs av ett frihetsberövande.

Dessa barn och vuxna är olika personligheter, i olika åldrar, med olika yrken. Anhöriga till kriminella räknas som brottsoffer men det är lätt att glömma bort. Sedan finns frågorna när man ska sluta sona ett brott? När man tagit konsekvenserna av brottet? Det vill säga suttit av sitt straff och börjar leva ett liv där man uppriktigt jobbat sig tillbaka till en vardag med arbete, ansvar och allt som ett hederligt liv innebär? Om det skriver min mamma idag och jag tycker inlägget är både angeläget, viktigt och läsvärt.

Inlägget finner du här: När har man sonat färdigt?

Bryggan har mycket och bra information.

Tidigare inlägg i detta ämne: Anhörig

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annika Östberg delar med sig av sin rikedom

Jag har skrivit om Annika Östberg många gånger. Jag känner djup ödmjukhet och beundran för hennes personlighet, historia och styrka. Jag är djupt ledsen för de mord hon varit inblandad i, men känner absolut att hon har suttit av sitt straff och bevisat att hon har förändrats som människa på djupet och därför har rätt att gå vidare med sitt liv. Jag är övertygad om att hennes erfarenheter och hennes förmågor kan sprida ringar på vattnet på ett positivt sätt och hjälpa andra i svåra situationer, genom det sätt hon delar med sig av sina egna erfarenheter.

Jag hittade nu DENNA intervju med henne av Robert Aschberg. Intervjun är intressant. Särskilt på slutet när folk får ställa frågor som inte känns helt lätta, men där tycker jag än mer att det kommer fram vilken stor människa hon är och hur viktig förlåtelse är i våra liv. För vår egen skull och andra.

Och till er som ännu inte läst hennes bok: Ögonblick som förändrar livet. Gör det!! Den är på väg att komma ut i pocket nu!

Det är fantastiskt hur en människa kan dela med sig av så mycket själslig rikedom

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sökes: Partners till Fängelsedömda

Vi är väldigt många runt om i vårt land som har eller har haft en anhörig som varit eller är frihetsberövad. Många kanske tror att det handlar om 5 eller 100 barn på ett år, men faktum är att det är ca 10.500 barn i Sverige idag som fått sin ena eller båda sina föräldrar frihetsberövade. Till det kan vi då lägga alla partners, föräldrar, vuxna barn, syskon, arbetskamrater, vänner, grannar etc. som på olika sätt blir direkt påverkade av ett frihetsberövande!

Jag fick ett mail som jag valt att lägga ut i sin helhet då det är ett viktigt, men väldigt tabubelagt ämne:

Sökes: partners till fängelsedömda

Lever du i ett förhållande med en person som avtjänar, eller har avtjänat ett fängelsestraff? Kan du tänka dig att ställa upp på en intervju för ett mycket viktigt projekt, som vill ge röst åt en grupp som i dag till stora delar är helt bortglömd?  Då är det dig jag söker.

Anhöriga till fängelsedömda är en grupp som sällan syns. Detta trots att den forskning som gjorts pekar på att anhöriga drabbas hårt av ett fängelsestraff både ekonomiskt, socialt, psykologiskt och hälsomässigt. Studiens syfte är att undersöka konsekvenserna för den som är gift, sambo eller lever i ett förhållande med någon som dömts till ett fängelsestraff i Sverige. Projektet sker under vetenskaplig handledning och kommer att läggas fram som akademisk uppsats vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Du är självklart helt anonym och dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga kan ta del av dem. Intervjun tar max två timmar. Ditt deltagande är helt frivilligt, och du kan när som helst, utan särskild förklaring avbryta din medverkan.

Mer information hittar du på:

http://www.facebook.com/AnhorigaTillFangelsedomda

Studien är kopplad till ett större forskarprojekt om anhöriga som du kan läsa mer om här:  http://www.criminology.su.se/forskning/forskningsprojekt/anhorigskap-brottslighet-och-anstaltsvistelser

Kontaktperson, och ansvarig för studien: Christina Larsson, student vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet anhorigstudie@gmail.com

Handledare och ansvarig för ”Anhörigskap, brottslighet och anstaltsvistelser”: Lotta Pettersson, filosofie doktor, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet

lotta.pettersson@criminology.su.se eller 08- 674 70 51

Mer i samma ämne har jag skrivit HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Anhörig till frihetsberövad

När jag läste artikeln om Åsa Wihlbeck, även känd som ”TV-Åsa” eller ”Doktor Åsa” så kände jag djup medkänsla med henne och hennes dotter. Samtidigt kände jag mig lite glad över att hon berättar om detta så öppet, trots att det är så färskt.

Att få en nära anhörig frihetsberövad är inget ovanligt, även om det är lätt att tro det med tanke på hur lite det talas om det. Varje dag har ca: 10 500 barn sin mamma/pappa eller båda sina föräldrar frihetsberövade. Då kan ni bara tänka er hur många som får en son/syster/bror/dotter/vän/kusin/arbetskamrat/svägerska/svåger etc frihetsberövade. Totalt sitter 1800 personer i häktet varje dag och 5000 personer på anstalt. Totalt sitter alltså ca: 6 800 personer frihetsberövade i Sverige dagligen. Med de siffrorna är det inte svårt att föreställa sig hur många människor i Sverige idag som har eller har haft eller kommer att få en anhörig som sitter frihetsberövad!

Jag vet hur smärtsamt det är för Åsa och hennes dotter just nu. Hur ovissheten värker inom dem dag och natt, då hennes sambo har restriktioner och kontakten och informationsflödet därmed är starkt begränsad. Det är som att leva i en liten bubbla, där världen fortsätter pågå utanför, trots att man fastnar själv i nuet och ältar ovissheten och vad som KAN ha hänt, dag och natt.

Jag tycker Åsa gör helt rätt som pratar öppet om det här! På så sätt tar hon inte själv på sig skuld eller skam på samma vis, över det hennes sambo kanske har gjort. (Han är bara misstänkt, inte dömd för något.)

Jag önskar Åsa och hennes familj allt gott och hoppas det löser sig på bästa sätt, oavsett vad som skett. Jag förstår att det måste vara svårt att gå ut med det offentligt, men jag är ändå tacksam för att hon gjort det, då jag tror det hjälper många andra som just nu har en anhörig som sitter frihetsberövad och som tror att h*n är helt ensam om sina upplevelser och känslor just nu!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Julkalender Lucka 24

Idag är det den stora dagen. Julafton. Det är många som längtat och väntat på den. En del av rent religiösa skäl, även om jag har en känsla av att de blir färre, en del har sett fram emot dagen för ledighetens skull, en del för den goda maten många ställer på bordet i dag och en del för att få tid med sina nära och kära. För många barn som sett fram emot dagen handlar det om jultomte och julklappar. Oavsett skäl så använder jag den sista luckan i kalendern till att önska er alla en riktigt GOD JUL.

För er som firar julen utan någon ni håller kär, så ger jag er en särskild julhälsning.

Under flera år hade jag ingen möjlighet att fira jul med min mamma och det blev så mycket mer uppenbart under julen hur stor min saknad efter henne var, när alla planerade att fira jul med sina nära och kära. Jag saknade min mamma väldigt mycket för att hon alltid gjort min barndoms jular så fina och minnesvärda på alla sätt. Jag saknade henne för att jag oroade mig för att hon inte hade det bra, jag saknade henne för att jag inte KUNDE fira julen med henne. Jag saknade henne för att jag älskar henne för den person hon är och för vad hon har betytt för mig. Jag vill påminna mig om det här varje jul jag får möjligheten att fira den med henne. Jag vill påminna mig om att saker som är jobbiga, sorgliga och smärtsamma, kan bli bra, fina och roliga.

Det här är den andra julen jag firar med min mamma i frihet efter hennes frigivning. Andra julen jag känner glädje över att hon åter är fri. Jag läste igenom tre blogginlägg min mamma skrev under dagarna runt sin första jul som frihetsberövad. Det var en smärtsam läsning. Under den tiden skrev hon blogginlägg på papper, sände dem till mig via snigelposten och sedan skrev jag in dem i vår gemensamma, men då anonyma blogg: Någons mamma – Någons dotter:

Mamma bloggar från Kronobergshäktet, daterat 2006-12-21

Mamma bloggar från Fängelset (Hinseberg), daterat 2006-12-22 (Min födelsedag)

Mamma bloggar från Fängelset (Hinseberg), daterat 2006-12-24 (Julafton)

I år firar jag julen med min mamma och det är jag så oerhört tacksam för och det slår alla julklappar i världen!

På grund av min egen erfarenhet så sänder jag en särskild julhälsning till alla anhöriga till frihetsberövade en dag som den här, men jag önskar er alla en riktigt, riktigt GOD JUL!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Julkalender Lucka 15

Många barn lever i trygghet. Många barn växer upp med sina föräldrar och det är ofta en grundtrygghet i sig.

Men så finns det barn som inte gör det. Barn som kanske en dag vaknar upp ur sängen av att polisen gör en husrannsakan. Barn som rycks upp ur en trygg eller redan otrygg värld och barnets ena eller båda föräldrar blir frihetsberövade.

Ibland har barnen förstått att något inte är som det ska. Det finns till och med barn som upplever en lättnad över att få slut på något de varit otrygga i. Men ofta blir det också en total chock för barnet att få en eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Många kanske tror att det handlar om 5 eller 100 barn på ett år, men faktum är att det är ca 10.500 barn i Sverige idag som fått sin ena eller båda sina föräldrar frihetsberövade.

Oavsett hur det hela går till så blir det en traumatisk upplevelse för ett barn. Trauma för att man bryskt blir sliten från sitt hem och sina föräldrar, eller trauma för att man inte får bo och leva med en eller båda föräldrarna. Skam för att ens förälder kanske har begått ett brott. Skuld för att man själv kanske tror att man har en del i det. Skam för att ens kompisar och omgivning nu ska tro att man har en dålig förälder, trots att man själv kanske känner samma starka kärlek till sin förälder som tidigare.

Känslor av hat till samhället för att man kanske inte vill tro att ens förälder har begått ett brott och därmed tycker att det är samhällets fel att ens förälder är frihetsberövad. Ibland kan en förälder bli frihetsberövad under en period, trots att den faktiskt sedan blir frikänd och inte har begått ett brott.

Oavsett hur det går till eller hur ett barn upplever ett frihetsberövande av en eller båda sina föräldrar, så är det nästan alltid en svår och jobbig process. Med detta arbetar Bryggan som finns på många ställen runt om i Sverige. Riksbryggan har länkar till samtliga bryggor.

Så här skriver Bryggan om sig själva:

”RiksBryggan arbetar för att synliggöra och förbättra förhållandena för barn vars föräldrar är aktuella inom kriminalvården. De viktigaste personerna i barnens liv är deras föräldrar och vi arbetar också för att stödja dessa i att ta ansvar för sitt föräldraskap, både den som avtjänar sitt straff och den som finns på ”utsidan”.”

Bryggan arrangerar många olika aktiviteter för barn som har en eller båda föräldrarna frihetsberövade och de har många viktiga organisationer i ryggen, bland annat Kriminalvården, som just nu har en efterlysning av barn och ungdomar till frihetsberövade föräldrar på sin sida.

För att ge ett bidrag, gå in på Bryggans lokala föreningar och se hur du kan stödja en specifik avdelning. (Det går säkert att stödja organisationen i sin helhet också, kontakta då Riksbryggan!) För Bryggan Norrköping kan du ge ett bidrag genom att klicka på DENNA länk och läsa längst ner på sidan!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Två kvinnor-två brott-två långa straff (1)

Anstalten Hinseberg 2007

Det är underligt vad snabbt man glömmer. Och hur snabbt man kan bli påmind igen. Att min mamma blev dömd till ett långt fängelsestraff är något jag skrivit om en hel del, sedan vi gick ut med det offentligt för precis ett år sedan. Då inför att hon blev villkorligt frigiven efter att ha suttit av sitt straff på sju år, varav över fyra och ett halvt år inne på -anstalter och sedan knappt ett år på vårdvistelse.

Det liv min mamma lever nu är något helt annat än det hon levde innan hon åkte in. Vi har alltid haft en nära relation till varandra, men den vi haft under tiden hon satt inne och än mer den vi fått efter hennes frigivande, har varit än starkare!

Förra veckan var Annika Östberg på TV igen, i en intervju i Efter Tio med Malou. Varje gång jag ser en intervju med Annika så väcks mina minnen. Även om Annika satt inne så oändligt mycket längre än min mamma och den mesta tiden i Amerikanskt fängelse och det därför blir svårt att jämföra dem i den bemärkelsen, så finns det ändå så många gemensamma nämnare av det jag sett av Annika och hur jag ser på min mamma:

  • De har båda omvärderat sina liv under sina fängelsestraff.
  • De har båda blivit drogfria under sina straff.
  • De är i samma ålder, min mamma är knappt ett år äldre än Annika.
  • De har båda erkänt sina brott och tagit sina straff utan att ”gnälla” eller se sig som orättvist behandlade.
  • De har båda en oerhört ödmjuk inställning till livet och är generellt ödmjuka personer.
  • De tar idag båda helt avstånd från sina tidigare gärningar och är uppriktigt ledsna och ångerfulla för de gärningar de har begått.
  • De accepterade och försonades med sina straff.
  • De har vågat närma sig och arbeta med sina inre känslor av skuld och skam och sedan vara öppna med det.
  • De har arbetat och bearbetat sina känslor mycket, djupt och ingående.

Det finns säkert en hel del andra likheter som jag inte kommer på just nu och som jag inte känner till, då jag inte känner Annika personligen, men som jag sett varje intervju med som jag känner till och läst en hel del om.

Idag när min mamma är en fri kvinna, glömmer jag lätt hur tungt det var när hon satt inlåst. Hur förtvivlad jag kände mig över att se min mamma inlåst. På ett sätt tror jag att jag haft svårare att acceptera min mammas straff än hon själv hade. Det hjälpte förstås som anhörig en hel del att min mamma erkände sitt brott och kunde stå för det. Det har också hjälpt att hon så totalt har tagit avstånd från sitt tidigare liv.

Att vi anhöriga får gå igenom en svår tid när någon vi älskar och står nära blir frihetsberövad, är det nog ingen som ifrågasätter, även om det sällan lyfts fram och får den uppmärksamhet det förtjänar. Många är de barn som har en eller båda sina föräldrar frihetsberövade idag och ännu fler är det som är vuxna och har en förälder/syskon/barn eller partner som sitter frihetsberövad. Den chock och sorg detta ger en anhörig är svår att föreställa sig innan man själv hamnar i den situationen, men det är viktigt att komma ihåg att även de anhöriga och framför allt barn behöver tid på sig att bearbeta sina känslor.

Mycket av det här funderar jag på ibland, när minnena kommer tillbaka. Jag tror det är viktigt att inte glömma och jag tror det är viktigt att gå vidare. Men det är också viktigt att ta lärdom om sitt förflutna och att att använda sina erfarenheter som stöd för andra som är i den situationen idag.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annika Östbergs Frigivning

Idag har nyheterna duggat tätt! En nyhet som gör mig särskilt glad är Annika Östberg ´s frigivning idag efter 30 års frihetsberövande!

Varma tankar till Annika och hennes mamma!

Relaterat:

Annika Östberg åter i Sverige

Spontant gästinlägg om Annika Östberg som sommarpratare

För er som missade Annika som sommarpratare, kan lyssna här:

Annika Östberg som sommarpratare HÄR och HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mamma är fri, men det finns fortfarande mycket att sätta ord på

Helgen har varit lugn. Jag har haft min mamma på besök och som vanligt när vi träffas hinner vi prata en massa och avverka en hel massa olika ämnen, både viktiga och oviktiga. Vi lider liksom aldrig någon brist på samtalsämnen! 🙂

Vi har dessutom flera gemensamma jobbprojekt på gång som även de måste gås igenom och diskuteras. Nytta med nöje på samma gång, det funkar det också!

För ett tag sedan blev jag och min mamma intervjuade av en tidning dels med anhörigperspektivet och dels med kvinnors missbruk och kriminalitet som ämnen, då det är särskilt aktuellt nu när jag och min mamma har börjat föreläsa i dessa ämnen. (Både enskilt och tillsammans.)

Nu i helgen hade tidningen därför skickat hit en fotograf inför artikelns publicering. Genom åren har jag blivit fotograferad åtskilliga gånger för olika intervjuer och artiklar i en massa olika media, men jag kan bara minnas att någon fotograf varit så här noga vid ett tidigare tillfälle. Fotograferingen tog därför drygt två timmar och efter alla ”poseringar” var jag rätt slut när det väl var färdigt! Man kan ju tycka att det är en lätt sak att bli fotograferad. Det är ju inte direkt så att man behöver ”posa” som en modell för att vara på bild i en tidningsartikel, men av någon anledning så blev jag helt slut. Dels var fotografen som sagt noga, sedan ville hon ha väldigt många olika omgivningar och hon var inte nöjd förrän hon tagit hela 600 bilder.

Nåja, det kanske är så att det är svårast att se ”naturlig” ut? Eller så var hon helt enkelt bara väldigt noga.

Så mycket mer än så blev inte gjort denna helg, men handen på hjärtat så är det så mycket i mitt huvud och så många moment att sätta mig in i och lära mig på vardagarna nu att jag behöver mycket avkoppling på helgerna.

Jag har varit på väg två helger i rad nu att möblera om i sovrummen och måla i två av dem. Hur långt jag hunnit? Inte alls, faktiskt…!

Well, ibland känns vila som den bästa aktiviteten!

Apropå detta ämne att min mamma har suttit i fängelse och boken som hon varit med och skrivit, tillsammans med andra frihetsberövade, så kan du nu beställa den direkt genom mig, om du vill. Den kostar 200 kronor (inkl. frakt) och om du är intresserad så kan du maila mig på: tonarsmorsa@gmail.com

Mer om boken: Som en blomma på månen:

Sivart Förlag

Off Stockholm: Barnaboken

Någons mamma-Någons dotter: När änglar faller längre ner än botten (Jag skriver)

Någons mamma-Någons dotter: Att öppna upp (Mamma skriver)

Brittas Blogg: Berättande som Berör

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Han vågar lita på hennes matlagning nu…

När min mamma satt frihetsberövad, så skrev jag många gånger i den då anonyma bloggen: Någons mamma-Någons dotter om min stora saknad efter hennes mat. Det blev särskilt påtagligt vid större högtider såsom julen, födelsedagar och påsken etc.

Jag saknade förstås hennes mat vid andra tillfällen också, sådan vanlig helgmat som hon gjorde när vi brukade träffas. Liksom mig är även alla mina barn förtjusta i min mammas mat. För Mabou var det lite underligt när mamma började komma hit på permissioner och han var mycket skeptisk till min mammas mat, eftersom han inte minns min mammas mat, då han var så liten när hon blev frihetsberövad. Det senaste året har han ofta stått och tittat på henne när hon lagat maten och så kommer det ibland ett ogillande: ”Så där gör inte min mamma i alla fall…” Eller: ”Är du säker på att man ska göra sådär, mormor?”

Att min mamma är mycket, mycket bättre på att laga mat, än mig, har han insett nu och även börjat lita på att mormor faktiskt är väldigt duktig i köket. Han har slutat ”vaka” över hennes matlagning och låter sig väl smaka när min mamma lagar mat.

Igår bjöd hon mig och barnen och min pappa på en helt fantastisk köttfärslimpa med hemgjorda potatisklyftor, gräddsås och morötter. Behöver jag säga att det var det godaste jag ätit på länge?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,