Mabou före och efter besöket hos frisören
Mabou (10) gillar att byta frisyr. Tyvärr har vi inte alltid samma frisyrsmak jag och min son. Hans favoritfrisyr är nämligen tuppkam och det är inte min favorit…
Nu har han tjatat länge om att få skaffa dreads. Då jag vet vad mycket jobb det är med dreads för att hålla dem både snygga och rena (både jag, Binta och Jai har haft dreads en gång i tiden) så har jag inte låtsas lyssna så mycket på det örat. Jag vet att min son är väldigt lik sin pappa utseendemässigt, men det finns ett annat drag han ärvt av sin far också och det är bristen på tålamod. Jag kan inte tänka mig en mer tålamodskrävande frisyr än just dreads.
Han har inte bara dåligt tålamod, utan han är väldigt företagsam också. När han inte får gehör, ser han till att ordna saker själv. På sitt sätt. Helst försöker han också få med sig någon annan vuxen för att liksom sanktionera sina beslut. När det gäller tuppkammen så brukar han involvera min bror som av någon obegriplig anledning också gillar tuppkam, eller så hjälper han till bara för att reta mig…
Nåja, den här gången var det mormor han lyckades engagera i sitt projekt. Han försökte med sin pappa först:
Mabou: ”Pappa! Jag vill skaffa dreads!”
Mabou´s pappa: ”Men jag kan ta dig till frisören och klippa dig i stället…”
Mabou: ”Nej, men jag vill ha dreads uppe på huvudet och rakat på sidorna. Jag vill inte gå till frisören!”
Mabou´s pappa: ”Men jag tycker inte om dreads och det kan vara svårt att få jobb om man har dreads.”
Mabou: ”Men pappa!! Det är gaaaanska länge kvar tills jag behöver söka jobb…”
Nåja, det gick inte med pappa, men han lyckades alltså med mormor. Han åkte och köpte de produkter som behövs och åkte till mormor för att hon skulle fixa håret på honom. När han var klar var han inte helt nöjd. Håret var inte särskilt dreads-likt. Jag förklarade att dreads kan vara en lång process. Först måste han sitta och snurra på dem typ hela tiden och så måste man tvinna och tupera och lägga i dreads-vax och allt flera gånger. Jag förklarade att det nog skulle ta extra lång tid för honom eftersom han har så rakt hår och det därför inte blir dreads naturligt. På det svarade han att jag bara är löjlig för till och med ”svenskar med svenskt hår” kan ha dreads. Jo, det är sant och du kan säkert också få det, men det kommer att ta längre tid och vara mycket mer jobb eftersom du har så rakt hår.
Han förklarade att han kunde ge det en vecka. Max. Under den veckan skulle han inte gå utanför dörren, då han inte tyckte håret var fint som det var. Han frågade om jag inte kunde ge honom utegångsförbud en vecka, så slapp han förklara för alla varför han inte kunde gå någonstans. Jag svarade att det kunde jag inte, men det var väl bara att han stannade hemma.
Han spann vidare på idén och funderade på om han kunde hitta på något hyss i stället, så kunde han ju få det där utegångsförbudet. Jag tog snabbt död på den idén med att han kanske inte skulle få utegångsförbud ändå, utan indragen månadspeng i stället, i hopp om att han inte skulle hitta på något hyss.
Redan andra dagen, när han fick Sofie att hjälpa honom med att försöka skynda på med dreads-skapandet, så höll han på att gnälla ihjäl sig. Och oss. Redan där någon gång insåg jag att det nog inte skulle bli några dreads…
Sa jag att tålamod inte är hans starkaste sida? Sa jag att han är väldigt försigkommen?
Dreadsen gjordes alltså i Lördags. På Söndag höll han på att tjata ihjäl oss här hemma om hur lååång tid det skulle ta. På måndag skulle han till stan och träffa en kompis. Han tog en keps på huvudet och gick ut, muttrandes att han skulle ge dreadsen MAX en vecka, alltså…! MAX!!
Det gick någon timme så ringde han: ”Hej mamma! Jag är på hårsalongen dit jag brukar gå med pappa. Jag skulle bara gå in och fråga hur mycket det kostar att klippa sig, men nu säger han att han kan göra upp betalningen med pappa sen och att jag bara kan sätta mig… Ska jag göra det?”
Jag: ”Du får göra som du vill med ditt hår, men det är bäst du gör upp med pappa först.”
Jag hinner knappt lägga på luren så ringer Mabou´s pappa mig: ”Mabou är på hårsalongen och vill klippa sig. Jag är så glad att han släpper det där med dreadsen så det är väl okej för dig?”
Jag: ”Ja, Mabou´s frisörbehov brukar ju du sköta, så gör upp om det där ni, men det är väl lika bra, för han kommer inte ha något tålamod för dreads i alla fall…!”
När han kommer hem igen är han glad men lite fundersam: ”Tycker du verkligen att det blev fint, mamma?”
Jag: ”Ja, det är jättefint!”
Mabou: ”Mmmm… men jag hoppas inte mormor och Sofie blir ledsna nu. De hade ju fixat så mycket med håret…”
Jag: ”Ja, de hade lagt ner en massa tid, men de tycker nog att det är viktigast att du är nöjd själv.”
Mabou: ”Ja och förresten är det inte ens säkert att det hade blivit dreads, för jag har ju så rakt hår i alla fall…!”
Läs även andra bloggares åsikter om kåseri, frisyr, före och efter, bild, mabou, barn, humor, tålamod, dagens mabou,
Så här såg mitt går ut för några veckor sedan. Slitet, stripigt och med alla möjliga färger. Det är inte ofta jag går till en frisör, men det gjorde jag i Fredags. Så här fint är mitt hår nu:
Friskt, med utjämnande slingor och framför allt mindre slitet.
Jag älskar dessa slingor som dels gör att min utväxt efter alla toningar, jämnats ut, men också för att färgerna lyser upp i olika reflektioner. Gissa om jag kände mig som en drottning när jag lämnade salongen?
Inte bara en duktig frisör, men hon själv är hur snygg som helst också!
