What a day, what a day…

Den här dagen har varit… hmmm… lite utöver det vanliga. Mabou började sin nya skola. Han är inte bara glad, han är eld och lågor. Han ÄLSKAR den nya skolan!! Inte blev det sämre av att glassbilden kom in på skolgården och alla skolbarn bjöds på glass av skolan med JÄTTE-glassar!

På väg hem berättade han om hur mycket han gillade med den nya skolan.

Jag: Ja, men det kan ju också vara så att en del är bättre med den nya skolan och en del saker kanske sämre…

Mabou: Sämre? Nej, det finns INGET som är sämre med den nya skolan. ALLT är mycket bättre!!

Ja, det är bara att hoppas på att den positiva energin håller i sig…

Jag var förstås med Mabou hans första skoldag, men en stund blev jag ivägkörd då det var ”piiinsamt” att ha mig där! 😉 Då hann jag med att luncha med min pappa. Det blev en trevlig stund!

Men. Det hände också något som höll på att få mig att springa och köpa ett Graviditetstest! Jag blev så OTROLIGT sugen på saltlakrits och det är något jag bara brukar bli när jag är gravid! Jag äter inte lakrits annars, men när jag är gravid så blir jag sugen en hel del och kan med lätthet få i mig en påse djungelvrål.

Apoteket låg nära till hands där vi var och åt, men så kom jag på att jag ju inte haft sex på år och dar, så jag släppte det där med gravid. En graviditet är trots allt inte längre än 40 veckor och det är DEFINITIVT längre än så för mig, då jag har bojkottat sex. Det där med sex är överskattat och inget för mig längre…

Hur som helst så lyckades jag övertala mig själv att inte köpa lakrits, då jag ju ändå inte är gravid och då inte kan vara lakritssugen. Det höll någon timme…

När jag hämtat Mabou från skolan, så lyckades jag övertala honom att vi skulle köpa glass på hemvägen för att fira hans skolstart! Nåja, det var inte särskilt svårt att övertala honom. Mabou valde en mjukglass och jag som nästan dreglade efter lakrits vid det här laget, köpte en kulglass med lakritssmak. Den var så vansinnigt god, trots att jag inte är gravid och inte ens gillar lakritsglass… 😉

Sedan har resten av kvällen inneburit långsnack med en av ungdomarna som spenderar kvällen här och packning. Packning då jag står mitt i en flytt. Det känns att jag bott i samma radhus i över elva år. Fyyy vad grejer man samlar på sig!! Det är med både glädje, lättnad och sorg jag lämnar radhuset. Nu väntar en ny era på mitt liv och jag hoppas det som inte löst sig kommer att göra det. Jag flyttar inte så långt, bara tillräckligt för att känna att det är en flytt ändå. Det här är för övrigt mitt första steg mot något jag planerar i fyra steg med planering för några år framåt…

One step at the time…

Jag går och lägger mig med vetskapen att min son lever i ett lyckorus över sin nya skola, jag gillar tydligen lakrits ibland, trots att jag inte är gravid och livet blir aldrig igen vad det varit…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sjuk och gravid?

Jag, när jag väntade Mabou

Folk är olika. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som jobbar hela sin graviditet utan problem. Jag har alltid avundats dessa kvinnor som har ett träningspass innan hon åker upp på förlossningen. En kompis mamma cyklade upp till förlossningen när hon skulle föda sitt fjärde barn.

Jag har alltid avundats dessa kvinnor. Själv har jag haft tunga graviditeter alla fyra gånger. Jag har mått illa. Inte de första tre månaderna, utan hela graviditeten. Jag har varit så oerhört trött. Jag har haft magsmärtor som jag legat inne för i ungefär sammanlagt två veckor under varje graviditet. Jag har haft illamående som gjort det omöjligt för mig att stå rakt upp och ner för då har jag blivit yr och svimmat.

Jag har i och för sig njutit av graviditeterna i sig, men de har verkligen varit tunga. Med Mabou fick jag dessutom foglossning och lite annat som gjorde att jag fick bära någon slags stödkrage runt magen.

Som någon slags kompensation så har naturen gett mig oerhört lätta förlossningar väl värda att väcka avundsjuka hos andra kvinnor. Mina förlossningar har varit oerhört snabba. Binta tog 45 minuter, Jai hann jag knappt ur taxin, jag fick en av de allra sista värkarna när taxin stod utanför förlossningen och Jai ´s pappa fick slita ut mig, precis under värken, då taxichauffören var hysterisk över att han trodde jag skulle föda i hans bil… Jai ´s förlossning tog 20 minuter. Förlossningen av Isatou tog 1 ½ timme och den med Mabou tog längst tid, men ändå bara 2 ½ timme. På grund av mina snabba förlossningar hann jag inte få något smärtstillande under någon av mina förlossningar, förutom lustgas (tack gode, gode gud för lustgas!!) och jag har aldrig spruckit eller blivit klippt under någon förlossning.

Vidare har jag mått så otroligt bra efter mina förlossningar att jag lätt hade kunnat åka hem och skrubba taket direkt efter! Med tandborste!

Men, som sagt, jag har i stället haft väldigt tunga graviditeter och alltid fått gå på specialmödravården då mina graviditeter varit orosmoment även för sjukvården.

Jag har varit sjukskriven i olika omgångar under mina tre första graviditeter. När jag var gravid med Mabou höll de precis på att ändra det där och när jag mådde som sämst och även fick foglossning, så beklagade läkaren att hon inte kunde sjukskriva mig på grund av de nya reglerna. Graviditet är ingen sjukdom. Så långt var jag med. Men. Graviditet kan också ge vissa sjukdomar som sätter ner ens arbetsförmåga. Till exempel foglossning. Eller till exempel ett konstant illamåendes som innebär att det blir omöjligt att genomföra sitt arbete. När jag låg inlagd på sjukhuset så blev jag sjukskriven under sjukhusvistelsen. Men så snart jag blev utskriven så förväntades jag kunna arbeta igen.Det var Försäkringskassans nya regler som hindrade läkarna från att skriva ut dessa intyg.

Jag minns att jag då tänkte att den här regeln skulle komma att ändras ganska snart, för det här kan kvinnor inte acceptera. Det var en del på tapeten då, 2002, men någon riktig förändring verkar i praktiken inte ha skett!

Nu först läser jag om starka reaktioner i denna diskussion. Aftonbladet skriver om det hela:

Fallen är rörande exempel ur vanliga svenska kvinnors liv och reaktionerna från Aftonbladets läsare har inte låtit vänta på sig.

– Var det inte Försäkringskassan själv som hävdade att det inte är sjukdomen, utan arbetsförmågan är avgörande för att få ersättning? skriver en läsare.

Vidare anges att man nu har anmält hela saken till DO, för diskriminering. Kristin Jonsson ´s fall kommer snart att tas upp i Tingsrätten. Ludmilla, som själv är läkare och just nu gravid, skriver också om sin syn på saken.

Kontentan är nog att vi alla kvinnor är olika. Det finns de som dansar sig igenom en graviditet, utan att knappt märka av sin graviditet, sedan finns det de som har det väldigt mycket tyngre. I min värld är det viktigast att man gör en individuell bedömning.

Det gäller förstås även de som är sjuka utan att vara gravida!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 heta Graviditetstips

Eftersom typ ”alla” är gravida nu så har jag lite lästips på olika sajter, för just gravida. Frossa i dessa:

Men hur man blir gravid, det får ni allt lista ut själva…! 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Alla gravida: undvik fårfärg

Allt om Barn har en artikel om nio vanliga myter om gravida. De var intressanta att läsa. Det mest intressanta var dock att läsa texten till bild nummer två:

”Gravida kvinnor bör undvika nagellack och fårfärg”

Sanningen: Det är osannolikt att kemikalierna i dessa produkter skadar barnet.

Så ni som är gravida; ni behöver inte undvika fårfärgen! Frågan är hur man ställer sig till getfärg? 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Roliga webbtest

Webbtest är kanske inte så tillförlitliga. Inte desto mindre är de oftast väldigt roliga att göra. Just nu har Allt Om Barn ute en hel del roliga webbtest. Här kan du testa dina kunskaper om:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

ALLA är gravida

ALLA är verkligen gravida. Mitt ex är gravid. Eller, det är han ju inte, men hans nya fru är det, min chef är det också och min bästa väninna är också gravida. När jag går på stan är alla kvinnor gravida. Det är magar vart jag än vänder och vrider på mig. Utom jag. Jag vill också ha en stor mage. Fast det har jag i och för sig redan. En jättestor mage, faktiskt. Skillnaden är att det inte växer någon liten bebis i min mage. Den är full av annat. Typ choklad och coca-cola.

Det skulle vara kul att ha en liten bebis. En liten bebis som ligger och gurglar och sprattlar med armarna och försöker stoppa tårna i munnen. En liten bebis att ösa en massa kärlek över och bädda fint i en bebissäng åt. Fint med spetsar och fina sängkläder. Köpa små söta nallar och få sitta i lugn och ro och amma.

Och vakna mitt i natten av bebisskrik, fast det känns som man precis gått och lagt sig, en bebis som spyr upp mjölk på nya klänningen. En bebis som bajsar igenom kläderna så man får tvätta som en galning. En bebis som det gör så ont i tuttarna att amma att man tror man ska gå av på mitten.

Nja, det är nog inte så tokigt att ha barn på 6, 15, 17 och 19 år heller…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Baby-ett litet mirakel

Nyligen fick jag en bok som heter Baby-ett litet mirakel. Det är en bok som handlar om barns utveckling de första två åren.

Nu väntar jag inte barn, men jag tycker det är jättekul att kolla i böcker om barn och graviditeter. När jag själv väntat barn, så har jag haft en egen liten graviditetsbibel. Det är en bok som heter Att vänta och föda barn, av Sheila Kitzinger. Jag har efter varje graviditet lånat ut denna bok, inte fått tillbaka den och sedan gått och köpt en ny när jag väntat nästa barn.

Det jag verkligen gillar med den här nya boken Baby-ett litet mirakel, är dels de vackra bilderna, men också att barnen som är på bilderna är av olika ursprung. Det är svarta barn, vita barn, blandade barn, asiatiska barn. etc. Precis som min verklighet ser ut både i mitt eget hem, men också bland mina vänner och släktingar.

Sedan gillade jag en annan sak med bilderna och det är att vissa är genomskinliga med till exempel musklerna utmålade på det genomskinliga arket. På arket under är det en bild på en bebis och när man har den genomskinliga bilden på bebisbilden, så kan man se precis hur till exempel muskelmassan sitter i kroppen på en liten bebis. Detta gjorde boken väldigt unik, speciell och väldigt originell.

Sedan ska jag erkänna att medan jag läste boken upptäckte jag att det var en massa saker som var som små tips som jag inte tänkt på (trots att jag då har fyra barn!) dessutom var det saker i boken som jag faktiskt inte ens kände till. (Särskilt i avsnittet som handlade om tvillingar)

Jag kan verkligen varmt rekommendera denna bok till alla som väntar eller nyss har fått barn. Jag rekommenderar den även till andra som har med barn att göra, då detta är en bok som utgår väldigt mycket från det lilla barnets perspektiv!

Skulle jag själv komma på tanken att skaffa fler barn, så skulle jag genast köpa båda dessa, ovan nämnda böcker. Javisst, ja! Den ena har jag ju redan, då är det ju bara en liten bebis som saknas! 😉

Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger (Nyligen omarbetad och aktualiserad)

BABY ett litet mirakel av Desmond Morris

Båda böckerna får fem Tonårsmorsor av fem möjliga.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Nu har min bästa väninna som väntar barn fått låna boken av mig, så jag hoppas hon kan skriva en liten kommentar i detta inlägg och berätta vad hon tycker om boken BABY ett litet mirakel också! 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,