Det är inte första gången Blackout har ett samarbete med Redline. Senast gjorde de en video med Stor och Linda Pira:
Ikväll kör Blackout med Redline på Gröna Lund som öppnar Grönans konsertsommar för i år.
På lördag kommer Blackout också att delta i Urban Connection.
Läs även andra bloggares åsikter om blackout, blackout dancecrew, blackout family, dancehall, dans, redline, grönan, gröna lund, linda pira, stor, konsert, sommar,
I förrgår var det konsert på Gröna Lund igen. Jag har hunnit med några stycken den här sommaren, men det var min första svenska artist jag såg i år! Mikael Wiehe är lite av en ungdomsfavorit. Min mamma lyssnade mycket på honom när jag var ung. Egentligen gillade jag Björn Afzelius bättre själv men även deras gemensamma grupp Hoola Bandoola Band.
Det spelades och sjöngs mycket av dessa artister under min uppväxt och jag kan många av deras låtar utan och innan i både vaket och sovande tillstånd. Jag såg både Björn och Mikael live vid flera tillfällen som ung.
Konserten i förrgår var bra, men det var inte i närheten av Jimmy Cliff´s Grönan-gig härom månaden. Mikael hade med en del bra låtar och han spelade och sjöng dem som man förväntar sig. En del nostalgi blev det förstås och det kan vara skönt en sensommarkväll på Grönan. Men taket lyfte inte, vilket man i och för sig inte kan förvänta sig när man spelar på en utomhusscen, men även om det funnits ett tak, så hade det inte lyft, det vågar jag lova.
Det blev en trevlig kväll, men ingen konsert utöver det vanliga. Han gav och vi tog och sedan var det ”tack och hej” för en trevlig kväll, typ! Men något som faktiskt var utöver det vanliga var mellansnacket. Mikael Wiehe har humor, självdistans, självironi och är underhållande när han ska berätta något mellan varven. Bara det gör att jag gärna ser honom live igen. Men när det gäller musiken kan jag lika gärna sätta på en gammal platta hemma och lyssna och njuta av nostalgin från den!
Däremot skulle jag önska att fler i de yngre generationerna kunde sätta sig ned i lugn och ro och lyssna på både Mikaels och Björns alla texter de skrivit genom åren. Det är något utöver det vanliga med ett budskap som är svårt att förmedla på annat sätt än just genom deras texter. Det handlar om politik. Det handlar om vårt samhälle. Det handlar om vår historia och vår framtid. Det handlar om dig och mig och den värld vi vill att våra barn ska växa upp i.
Konserten får tre Afrika av fem möjliga och två av de tre får han egentligen mest för mellansnacket!
Läs även andra bloggares åsikter om konsert, mokael wiehe, hoola bandoola band, björn afzelius, politik, mellansnack, gröna lund, grönan, kultur, samhälle,
Det finns konserter och så finns det KONSERTER!! Det finns artister och så finns det ARTISTER!! Fattar ni vad jag menar?
Jag kan villigt erkänna att även om jag inser Jimmy Cliff´s storhet för reggaen som en av de allra första stora utanför Jamaica och även om jag kan sjunga med i flera av hans låtar och även om jag inser det stora genombrottet för reggaemusiken i och med filmen The harder they come med just Jimmy Cliff, så har han inte varit en av mina största favoriter.
Men LORD HAVE MERCY, vilken röst den mannen fortfarande besitter och vilken enorm scennärvaro, vilken show han bjöd på och vad han bjöd på sig själv!! Inte nog med det, han ”lekte” med publiken och han lyckades med något jag aldrig sett en artist lyckas med under en show: han visade på stor intelligens och hela konserten genomströmmades av en stor portion humor.
Han höll igång i nära på två timmar och det var verkligen ös och högt tempo hela tiden och det blev aldrig tråkigt.
Låter jag helt lyrisk? Det kan bero på att jag är det! Jag har sett så enormt många reggaekonserter genom åren och de senaste åren har jag sett många av de ”avdankade gubbarna”. Jodå, de flesta håller måttet skapligt och ger en härlig stund av nostalgi och glädje över den härliga musiken, men den här konserten skiljer sig åt markant. På hans energi kunde man tro att det är hans allra första konsert, även om hans erfarenhet och rutin avslöjade att han hållit på i många år och kan sin sak. Att gå in med den energin med så många år bakom sig och med den aktningsvärda åldern 64 år, tog verkligen konserten ett steg högre än de flesta artister han skulle kunna jämföras med.
Scennärvaron var verkligen slående och på det sättet kan man inte tro att han mött så många människor från olika scener runt om i världen, som han har. Jimmy Cliff visade i går kväll att han är en legend som man fortfarande kan räkna med och om jag vore reggaearrangör så vet jag vem min första bokning skulle vara… Vem behöver se andra stjärnor, när Jimmy med band lyser klarast av dem alla?
Självklart spelade han Many rivers to cross, You can get it if you really want, I can se clearly now, The harder they come och alla andra klassiska låtar vi förknippar Jimmy Cliff med och han hade en fin blandning. Han gjorde ett uppskattat och humoristiskt ”avslut” med låten ”One more” där han drog med publiken, vilket innebar att när han klev av scenen så låg orden redan i våra munnar: ”One more” och han gav en till… och klev av och kom tillbaka och gav en till… och en till… Jag tror han blev inropad fyra eller fem gånger och jag har aldrig varit på en konsert där inropen varit så många och artisten faktiskt kom tillbaka igen och igen och igen… Absolut sista låten var en härlig flirt till publiken med Wonderful world Beautiful people, en låt han sägs ha skrivit efter att ha inspirerats av en turné i Brasilien i slutet av 60-talet.
Extra plus för oss ”moralmorsor” som inte är så förtjusta i många reggaeartisters uppmaning om att ”röka på” eller någon låt med förskönande drogpropaganda. Inte ett ord om detta hörde jag och det är jag tacksam för! Big up to Jimmy Cliff for that!
Två korta, skakiga klipp var allt jag fick ihop, då jag glömt ladda kameran, så batterierna nästan tog slut.
Behöver jag säga att mitt betyg på gårdagens konsert var en klockren högsta poängare? Det blir, utan minsta tvekan fem Afrika av fem möjliga! Om alla konserter och artister lyckades hålla denna kvalité, så skulle det vara ett sant nöje att alltid gå på konsert!!
Kvällen var slut, Grönan är ett härligt ställe att gå på konsert på. Jag älskar utomhusscener i den svenska sommaren och på Gröna Lund blir stämningen lätt familjär och trevlig då många barnfamiljer brukar komma till konserterna.
På väg ut från Gröna Lund lyckades vi springa på flera gamla vänner från Gambia som jag inte träffat på riktigt många år. Det blev många glada skratt och vi stannade en bra stund och pratade och jag fick en väldigt fin och vänskaplig komplimang av en gammal god vän. Jag frågade om han hade haft trevligt på konserten och njutit av den och han svarade: ”Ja, det var jättetrevligt, men ännu roligare att äntligen träffa dig igen!” Det blev några minnen, glada skratt, utväxlande av telefonnummer och prat om gemensamma vänner, innan vi gick åt varsitt håll.
Isabelle och mamma efter konserten
Min dag började riktigt kass. Allt gick emot mig igår, men avslutet slår allt och jag kunde gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna. Tacksamhet!
Hela filmen: The Harder They Come
Uppdateringar: Kulturbloggen har också bloggat om konserten HÄR!
Så här tyckte Jimmy Cliff själv om konserten på Gröna Lund igår:
Läs även andra bloggares åsikter om konsert, recension, jimmy cliff, gröna lund, reggae, legend, bilder, stockholm,
Vi har haft gäster under några dagar. Min vän Sofie och hennes son (min gudson) O har varit på besök. Vi hann med Gröna Lund en dag.
Nassim Al Fakir var där och underhöll barnen.
Vi fick också en skymt av Gry Forssell
Trots att vädret inte varit riktigt på topp, så hann vi ändå med en baddag med picknick på stranden.
Det har varit ett härligt besök. Jag märker dock att jag ”kommit av mig” från småbarnsåren en del. Köra barnvagn var som att lära sig cykla. Det var inga problem alls att komma in i trots att det gått några år, men så ha jag ju fyra barn jag tränat på och hur många år jag kört barnvagn vågar jag knappt tänka på… Det där med barn som vaknar sex på morgonen har jag däremot kommit helt ifrån. Jag fick visserligen sova i flera timmar till, men jag var övertygad om att klockan sex när det började röra på sig, var mitt i natten.
En STOR eloge till alla småbarnsföräldrar för tidiga morgnar, ständig passning av småbarn och alla andra små och stora omsorger man har för sina barn under småbarnsåren. En särskilt stor eloge till de ensamstående. Det är ett helt fantastiskt jobb föräldrar gör och som man lätt glömmer bort med åren. Det är bra att bli påmind om det men det är också väldigt skönt att veta att man gjort allt det där, överlevde och ser ”lönen” i form av stora, härliga barn som också överlevde småbarnsåren just för oss omsorgsfulla föräldrar.
Till Sofie: Du är en helt fantastisk mamma som har mycket att vara stolt över och O är en härlig kille som du också ska vara stolt över!!
Läs även andra bloggares åsikter om barn, småbarnsår, ensamstående, gröna lund, gäster, sommar, stockholm, bada, utflykt,
Som jag skrev igår, så tog Carina och KA med oss på Gröna Lund i fredags och även om vi var mest intresserade av konserten med Ali Campbell (UB 40´s f.d. sångare), så var Mabou inte fullt lika entusiastisk över konserten. Att vara på Gröna Lund, var The Big Thing för honom, kan man säga!
Han åkte både Fritt Fall och Kärleksbåtar och allt däremellan, kan man säga! Här på en Flygande matta.
Han hade planerat allt så noga och tagit på sig vinterskorna i stället för vårskorna då de är högre i sulan (man måste vara 140 cm för att få åka Fritt Fall och vissa andra attraktioner och han har blivit nekad Fritt Fall tidigare år, på grund av längden!) 😉
Vissa besökare var längre än andra…! Och till och med FÖR långa för Fritt Fall.
Carina och KA ser lite längtansfulla ut vid radiobilarna. Eller är det mot varandra?
Mabou gillade definitivt det här med bilar!
Som jag skrev om igår så växlade det mellan sol och regn. Här är himlen en märklig blandning av svarta moln och en glimt av solen.
Paparazzi Fatou har fått syn på ett kärlekspar som smög omkring. Senare framkom det dock att de firade 18-årig bröllopsdag (DET är RESPEKT!!) på Lördagen (igår) så de var nog inte så hemlighetsfulla som paparazzi hoppats på. Nåja, bilden är fortfarande till salu, om någon vill ge en förmögenhet för den, så maila mig gärna! 😉
Gröna Lund har verkligen en vacker atmosfär och omgivning!!
Mabou hade inga större problem med att åka katapulten. Du som följt min blogg ett tag kanske minns när jag själv tog mig upp i den där helvetesmaskinen? Om inte så kan du läsa det HÄR!
Så småningom, när den härliga konserten var över, så var det dags att åka hem. Eller hem och hem, vi hade turen att vara bjudna att sova hos Carina och KA och det var härligt, för dels var vi så trötta att jag höll på somna så snart jag satt mig ner och dels hade jag så ont i fötterna efter många timmars promenad på Gröna Lund samt timmar av stående inför och under konserten. Därför var det skönt att få skjuts rakt ner i en säng, i princip! Sedan fick vi en härlig frukost framdukad på morgonen som påminde om en riktig hotellfrukost och så fick vi den stora äran att vara med och fira Carina och KA´s 18-åriga bröllopsdag!! Som sagt: DET är RESPEKT, det!!
Vi hann förstås morsa på deras två härliga familjemedlemmar (fåglarna) även den här gången, även om det inte blev lika ingående som förra gången!
Vår samvaro slutade den här gången med att vi alla åkte hem till mig i Uppsala och tog en fika som hette duga. Denna fika hade troligen gjort Tofflan grön av avund! 😉
Jag hade aldrig trott att vi kunde tömma det jättefatet, så jag tänkte att jag skulle skicka med KA och Carina det som blev över hem, men glömde bort det, för det var så mycket kvar. Men strax efter att de åkt och jag kom på det gick jag ut i vardagsrummet för att se hur mycket som var kvar och gissa om min förvåning när jag upptäcker att det endast är TVÅ muffins kvar?!! Nåja, de gick åt efter en stund till! 😀
Sammantaget blev det en riktig toppenhelg! TACK Carina och KA, för allt!!
Läs även andra bloggares åsikter om gröna lund, 2012, vänner, katapulten, karuseller, djurgården, bilder, sockervadd,
Igår hade jag och Mabou förmånen att bli medtagna på en härlig helkväll! Det var Carina och KA som tog med oss på Gröna Lund. Bara det fick naturligtvis Mabou att vara nöjd i sig. Han har under en tid sparat och samlat in bidrag till ett guldkort på Gröna Lund och nu fanns det tillräckligt med pengar så han kunde köpa det, till hans stora glädje.
Mig, KA och Carina var det dock varken guldkort eller karuseller som drog, utan det var konserten med Ali Campbell (f.d. sångare i UB 40) och hans 12-mannaband!
Under mina tonår, så var jag en flitig lyssnare på UB 40, men under senare år har jag inte lyssnat mycket på varken UB 40 eller Ali Campbell, om jag ens har hört något alls av honom sedan han lämnade bandet? Men Carina och KA uppdaterade mig en del. men jag var också lite orolig att jag skulle stå där på konserten och knappt känna igen en enda låt…
Trots regnet som öste ner ett par gånger, så var det mycket publik och vi var nog rätt entusiastiska anhängare som kom till Grönan igår för att se konserten!
Jag hade nog inte behövt oroa mig för att inte känna igen låtarna. Jag som hade för mig att jag kände till ett par, tre låtar lyckades sjunga med i alla utom två! Det spelades ett par Engelska klassiker i Reggaetakt, men annars var det gamla, välkända UB 40-låtar alltihop!
Här kan man se hur regnet ÖSTE ner under en kortare stund, men med ett glatt humör höll vi ångan uppe och jag måste säga att regnet inte störde mig nämnvärt!
En vacker regnbåge tornade upp vid scenen efter en stund och sedan lättade vädret igen.
Mabou och Carina står och tisslar lite under konserten.
Jag hade glömt bort alla bra låtar UB 40 hade, samtidigt som jag ju undrar lite varför Ali Campbell valde att inte sjunga fler av sina nya låtar och sololåtarna? Borde han inte vilja marknadsföra dem också. Jag har under dagen lyssnat på flera av dem och det är definitivt bra musik som går hem. Framträdandet var jättebra, men jag noterade att Ali inte behövde röra på höfterna så mycket, för att publiken skulle gå igång. trots vädret så hade publiken sina klara höjdpunkter och lyckades göra sig hörda, även om jag är säker på att regnet kylde ned oss alla något.
Men för egen del fick jag mig en rejäl nostalgitripp och är nöjd med låtvalet. När bandet klev av scenen hade de fortfarande inte spelat ”Red, red, wine” som troligen är UB 40´s största klassiker. Inte hade de spelat min egen favorit ”Kingston Town” heller. Så publiken vrålade förstås efter extranummer. När bandet så kom tillbaka in på scenen så blev det först ”Kingston Town” och därefter ”Red, red, wine” vilket fick publiken nöjda och lyckliga! Slutet gott, allting gott! 😀
Någons videoklipp från gårdagen, dock inte mitt.
Röst: Ali har absolut kvar sin speciella och originella röst!
Låtval: För mig var det toppen! För de som ville höra nya låtar levereras, blev kanske lite besvikna?
Musik: Musikerna höll bra tempo och höll konserten igång.
Konsertkänsla: Mycket bra, men hade kunnat vara ännu bättre om vi sluppit regnet!
Publikkänsla: Den hade sina energitoppar, men regnet kylde nog ned oss något.
Show: Nja, mycket till show kan man nog inte säga att Ali har. Lite vickande på höfterna räcker inte för att göra en totalt bra show!
Miss: De övriga bandmedlemmarna presenterades inte.
Totalt ger jag ändå konserten fyra i betyg, av fem möjliga! Jag är mer än nöjd, totalt sett:
Ni som inte var där: Ni missade något!
Läs även andra bloggares åsikter om ub 40, ali campbell, konsert, gröna lund, stockholm, bilder,
Som jag skrev i föregående inlägg så var heldagen på Grönan i fredags toppen, det kan nog de flesta som såg konserten hålla med om. Här är dagen i bilder:
Mabou på Djurgårdsfärjan, strålar i kapp med solen
Min kollega/vän njöt också av solen och värmen
Så här glad är Mabou för att få åka till Gröna Lund
Jag mådde inte heller dåligt av sol och värme
Mabou kör bil…
…och åker slänggungorna över vattnet
Till slut kom Bunny Wailer upp på scenen
Bunny himself
Mabou hamnade på en killes axlar och var nöjd en stund
Still going strong. Bunny Wailer har uppnått den aktningsvärda åldern 62 år, men det syns inte när han jammar loss
0
En liten del av den stora publiken
Mabou fick med sig en jätte-basketboll, som han var så glad över (en okänd man, som antagligen inte orkade släpa runt på den längre kom och lämnade över den till honom)
På vägen hem insåg vi att fotbad nog var ett tänkbart sätt att tvätta av Mabous supersmutsiga fötter
Men blir hungrig som en varg efter en heldag på grönan.
Slutligen vill jag åter puffa för den härliga intervjun TV4 gjorde med Bunny Wailer (och som Mabou syns lite på i början), om du missade det i föregående inlägg:
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, gröna lund, stockholm, still going strong, djurgårdsfärjan,
Jag vet knappt hur jag ska börja eller sluta, för konserten igår på Gröna Lund i Stockholm var helt fantastisk! Mabou, jag och min kompis/kollega Karin hade jättetrevligt. Vi käkade gott, gick till Gröna Lund och strosade runt i flera timmar. Vi pratade och Mabou sprang runt och åkte alla karuseller han fick åka, när de mätte hans längd.
Till slut började då konserten. Mabou och jag hade en deal. Han fick ett åkband och fick åka så mycket han ville, mot att när konserten började så skulle han stå still vid mig.
Vi tog väldigt bra platser, nästan längst fram vid scenen. (Normalt brukar jag stå rätt långt bak på konserter och iakkta på avstånd, men den här gången bestämde jag mig för att försöka få en skaplig plats för att kunna ta lite bilder o klipp till bloggen 🙂 ) Folk började fyllas på. Mabou stod still i typ 10 minuter. Sedan deklarerade han att han var OTROLIGT kissnödig. Min kompis följde med honom till toa och de lyckades ta sig tillbaka innan publiken började tjockna till.
Efter ytterligare några minuter deklarerade han att han var otroligt kissnödig igen, samtidigt som han talade om att vi inte behövde följa med honom, eftersom han hittade tillbaka till oss. Jag förklarade förstås att snart skulle det inte gå att ta sig fram till våra platser, men han hävdade att han skulle komma.
Han gick tillbaka och återkom snart. Efter ytterligare några minuter bad han snällt om att få gå och kolla runt lite. Jag sa att han fick gå iväg 5 minuter och påminde samtidigt om att vi hade gjort upp om att vi skulle mötas bredvid en särskild trappa om vi kom ifrån varandra.
Jag väntade. Njöt av musiken. Fotade och filmade. Dansade lite (det är inte så bra att dansa när man försöker filma, upptäckte jag haha…)
Efter en kvart var jag orolig, men vågade inte lämna platsen för att leta Mabou då jag var rädd att han skulle komma och leta efter mig. Det var då så fullt med folk att jag insåg att om jag lämnade min plats, så skulle jag inte kunna återvända igen.
När Mabou varit borta i typ en halvtimme, så kunde jag inte hålla mig längre. Min kompis och jag gick runt och började leta. Jag var ganska orolig och undrade hur i hela världen jag skulle finna min lilla kille igen bland alla dessa tusentals människor?
Efter en stund sprang jag på en gammal ungdomsvän som berättade att Mabou nyligen sprungit förbi henne och när hon frågat efter mig hade han gjort en svepande rörelse över publiken och sagt: ”Mamma är där nånstans” och gått vidare. Vi fortsatte leta runt och jag träffade på en massa gamla vänner som jag meddelade att Mabou var borta för och slutligen gick jag till receptionen för att anmäla honom försvunnen.
Jag lämnade ett signalement för att beskriva hur Mabou såg ut och hur han var klädd, så kom vi överens om att om vakterna hittade Mabou så skulle de ringa mig och om jag hittade honom först, så skulle jag ringa dem. Jag fortsatte leta och efter en stund så kom han spatserande med en av Jai ´s vänner. Helt obekymrad. Jag kramade, skällde och kramade igen. Jag frågade varför han inte gått till mötesplatsen vi kommit överens om, ifall vi kom bort från varann och han svarade bara: ”Men jag kände mig inte bortkommen”
Hur som helst, vi fick inte tillbaka så bra platser, men vi såg förstås klart konserten och njöt av musiken. Jag hittade ett roligt klipp på TV4 från i morse, med en intervju med Bunny Wailer, där man även får se glimtar av publiken igår. Där ser man i början av klippet, Mabou uppflugen på min mammas kompis sons axlar!
Jag har lagt in lite klipp själv också, men tyvärr är kvalitén inte på topp. Dels p.g.a. kameran, men framför allt lite skakigt, då det är svårt att dansa till reggae och filma på samma gång…
TV4 Bunny Wailer rör om i grytan
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, gröna lund, tv4, mabou, borttappad, stockholm, 2009, youtube, videoklipp, dagens mabou, humor, reggae,
Bunny Wailer, Bob Marley och Peter Tosh
Under en tid har jag känt till att Bunny Wailer ska spela på Gröna Lund i morgon kväll. Bunny Wailer är en riktig veteran inom reggae, för er som inte är så väl bevandrade i min musiksmak. 🙂 Han var tillsammans med Bob Marley och Peter Tosh den som grundade bandet Bob Marley and the Wailers.
Nåja, jag hade i alla fall inte planerat att gå på konserten i morgon, men jag börjar bli lite sugen, det börjar rycka lite smått i min reggae-tarm och med tanke på att jag nu är ledig i flera dagar och Mabou är hemma några dagar, så funderar jag på att gå på konserten i alla fall och samtidigt åka lite tidigare så att Mabou kan passa på att roa sig på Gröna Lund en stund…
Det är dessutom väldigt många år sedan jag såg just Bunny Wailer. Jag tror det är så länge som 18-19 år sedan som jag sist såg Bunny. Han spelade på Stockholm ´s Jazz och Bluesfestival och jag har för mig att det var när Binta var riktigt liten. (Hon är ju som bekant 20 år nu) Jag missade Bunnys uppträdande på Uppsala Reggaefestival för två år sedan (2007) och kände mig rätt besviken, då jag hörde av mina vänner att han var ”still going strong”!
Jag är inte helt säker än, men det lutar åt att jag kommer att gå på konserten på Grönan i morgon…
Tidigare bloggat om Bunny Wailer:
Läs även andra bloggares åsikter om bunny wailer, 2009, gröna lund, konsert, youtube, reggae,
Okej, nu är vi tillbaka från Stockholm. Visserligen utan röst, men just därför passar det ju jättebra att jag bloggar, för då blir det ju som att jag ”snackar” fast jag skriver… Det här är ett problem. Min son Mabou ringde mig för tredje gången idag. Varje gång säger han; ”Får jag prata med mamma?” Jag (viskande): ”Ja, det ÄR mamma!” Mabou: ”Nej, men jag vill prata med MIN, alltså min RIKTIGA mamma!” Jag: ”Men det är JAG; Mabou, mamma!” Mabou: ”Är det Jai?” Jag: ”Nej, det är mamma! Jag har tappat rösten!” Mabou: ”Har mamma tappat rösten?” Jag; ”Ja, JAG har tappat. Det ÄR mamma!” Mabou: ”Ja, men Jai, får jag prata med mamma i stället?”
Han vägrar verkligen inse att det är jag! Nu undrar kanske någon varför jag tappat rösten? Kanske tror ni jag stod längst fram och skrek under koserten? Nej, nej, nej! I ´ve been there and done that!
Men min svägerska Karin lurade upp mig i en karusell på Grönan, nämligen KATA-FUCKING-PULTEN! Och härmed utfärdar jag en allmän varning för den karusellen. Jag trodde först och främst att den skickade mig rakt upp i himlen. Sen ner i helvetet igen med samma fruktansvärda fart! Tydligen hade jag skrikit under hela resan mellan himmel och helvete: ”Oway,oway, oway, oway, oway, oway” Därefter hade jag förbannat min svägerska Karin, för att slutligen skrika; ”Jag vill hem, jag vill hem, jag vill hem!”
När jag kom ner på marken så grät jag hysteriskt. Barnen och brorsan skrattade så de vek sig. De trodde jag grät av rädsla, vilket inte alls var fallet. Jag grät av fullständig, total lycka över att stå på fast mark igen, men framför allt över det faktum att jag var vid LIV! Jag skakade i över 10 minuter efter nedkomsten och jag satte mig rakt ner på marken, då knäna vek sig!
Alla barnen, mitt bonus brorsbarn. (Karin ´s son) och brorsan sa att det bara varit jag som hördes. Att jag skrikit över hela Gröna Lund…
Efter den totala skräckupplevelsen så måste jag erkänna att det blev bara Lustiga Huset för min del. Och skulle jag NÅGONSIN komma på TANKEN att åka något annat på något tivoli, så glöm inte påminna mig om färden mellan himmel och helvete!
Säg bara: KATA-FUCKING-PULTEN!
Läs även andra bloggares åsikter om gröna lund, katapulten, karusell,
