We are the world-for Haiti

De flesta av oss som hunnit få några år på nacken (OBS!! Nu skrev jag INTE att vi är gamla!!) minns med glädje den fantastiska låten We are The World, med världens just då ledande artister:

Då för Afrika, med : Lionel Richie, Tina Turner, Cindy Lauper, Michael Jackson, Bruce Springsteen, Kenny Rogers, Diana Ross, Dionne Warwick, Al Jarreau, Bob Dylan, Kim Carnes, Ray Charles, Stevie Wonder, Paul Simon m.fl.

Nu för Haiti, med: Wyclef Jean, Lionel Richie, Quincy Jones, Janet Jackson, Barbra Streisand, Toni Braxton, Enrique Iglesias, Snoop Dogg, Celine Dion, Akon, Pink, Lil Wayne, Usher m.fl.

Vilken version gillar du? Jag tycker båda versioner är väldigt starka. Det kan ju vara svårt att göra en väldigt stark låt på ett lika bra eller bättre sätt, men jag tycker nog att båda versionerna duger gott och finner styrka i dem båda, med influenser av just sin tid.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ungdomar kan!

Ännu sker mirakel i katastrofdrabbade Haiti. I samma veva som 17-åriga (16 år, enligt en del media) Darlene Etienne räddas efter att ha legat begravd i rasmassorna i hela FEMTON DAGAR, får jag besked om att Röda Korsets Ungdomsförbund har startat en kampanj för att även ungdomar ska kunna hjälpa till i insamlingen till räddningsarbete, nödhjälp och återuppbyggnad av Haiti.

Jag tycker det är ett väldigt bra alternativ. Jag tycker det är jätteviktigt att lära barn och ungdomar att hjälpas åt i världen. Mina döttrar fick som väldigt små vara med och lägga en liten, liten del (en symbolisk summa) av sina veckopengar, till våra fadderbarn.

Jag tror det är viktigt att lära barn och ungdomar att man kan hjälpa till. Om man inte kan göra mycket, så kan alla bidra med något. På så sätt hoppas jag att man kan gå ifrån lite av det självcentrerade och egocentriska samhälle som jag tycker man ofta kan se att vi lever i. Jag tror det är bra att visa barnen att man kan göra skillnad.

Sms:a TEENHELP till 72900 och skänk 20 kr till Röda Korsets arbete för barn och unga på Haiti!

Om du är ung och inte har så mycket pengar, kanske kan du ändå skänka en mindre summa? Eller kanske du som förälder, tipsa dina barn om den här insamlingen? Om du har yngre barn som har en väldigt låg veckopeng, kanske barnen kan skänka gemensamt, eller kanske du som förälder har möjlighet att skänka hälften och låta barnet skänka en tia?

Det är inte alla som kan skänka så stora summor, men jag tror att de allra flesta i Sverige har möjlighet att skänka en tjuga var. Om du tycker att du har det, så gör bara så här:

Sms:a TEENHELP till 72900 och skänk 20 kr till Röda Korsets arbete för barn och unga på Haiti!

Vad vinner vi på dessa kampanjer? Förhoppningsvis en värld med lite mindre lidande och det kan vara direkt livsavgörande för många som får den här hjälpen!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kåseri: Januaritristess ett lyxproblem

Dagens Radiokåseri handlar om väder, i-landsproblem och katastrofen i Haiti. Du kan lyssna på det HÄR! (Direktlänk)

För att lyssna på tidigare kåserier kan du kolla in länkarna HÄR!

Gårdagens radioprogram om pinsamma föräldrar, kan du lyssna på HÄR, på Radio Upplands veckotema. Mer om det finner du HÄR och om du själv vill vara med och bidra så kan du kolla in det HÄR!

Vill du vara med och bidra med pengar till Haiti så kan du kolla in listan HÄR!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggtips: Minne av Fadime och Fotoblogg

Bild från AB

Idag läser jag på Svartens blogg att det var hela åtta år sedan Fadime mördades. Jag har lite svårt att inse att det är hela åtta år sedan. Var tar tiden egentligen vägen? Svarten uppmärksammar den här dagen genom att länka till ett radioprogram med Fadime och jag väljer att göra samma sak. Lyssna gärna HÄR!

Jag har tidigare bloggat om Fadime.

Något annat som jag vill tipsa om är en fotoblogg. Det är fotografen Thomas Nilsson, som även var en av de första fotograferna på Haiti efter katastrofen. Hans bilder är fruktansvärda och vackra och oerhört talande. De lägger en annan dimension på något som är helt obegripligt!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Katastrofen i Haiti


Jag tror inte att det finns någon som har missat den katastrof som skett i Haiti. Det är en katastrof av enorma mått och rapporteringen i våra medier är kraftfull. Haiti behöver hjälp och det är akut! Enligt FN är det en katastrof av historiska mått.

Förutom katastrofen i sig, så blir katastrofen naturligtvis ännu större när det drabbar ett redan fattigt land. Det säger sig själv att ett land som redan är undermåligt uppbyggt och med en utbredd fattigdom, saknar resurser för en katastrofberedskap. Det har vi sett tidigare, att även länder där det finns större resurser, har svårt att hålla en katastrofberedskap som snabbt kan hjälpa drabbade människor i nöd.

Media rapporterar även om svårigheter med att få ut hjälpen till de behövande i Haiti, trots att det hunnit gå flera kritiska, värdefulla dygn. Dock är hjälp på väg, men det behövs mer. I situationer som dessa så är det glädjande att vi här i Sverige är generösa och snabba med att lätta lite på våra plånböcker, men samtidigt så är behovet av hjälp näst intill gränslöst.

Även små summor kommer till användning i katastrofer som denna.

Om du vill skänka pengar, så kan du antingen följa Aftonbladet ´s och Expressen ´s uppmaning till insamling (bilden ovan), eller något av följande:

Röda Korset

Läkare Utan Gränser

Rädda Barnen

HÄR finns fler hjälporganisationer som du kan stödja.

Läkaren Anders Johansson berättar i SvD om hur hjälparbetet kan se ut.

Det är alltid värre än man tror”, säger han.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Skolstart. För vissa…

Mabou ska börja skolan på Tisdag

I morgon börjar min son i första klass. Jag har alltid fyllts av en särskild känsla av stolthet och glädje när mina barn har börjat i första klass. Det är en slags tröskel man kommit över och de där småbarnsåren är till ända.

Även för barnen själv brukar det vara lite extra spännande när de ska börja i första klass. Då börjar allvaret. De känner sig lite större helt plötsligt.

Isatou på skolbalen i våras

Min yngsta dotter Isatou (16) börjar nu även i första ring på gymnasiet. Det känns också speciellt. Hon var ju min ”minsting” i väldigt många år, innan Mabou föddes. Nu har hon gått ut nian och ska alltså börja i gymnasiet. Det känns lite nervpirrande i sig. Gymnasiet känns mycket mer på allvar. Då är det slut på grundskolan och allt hänger liksom på dem själva.

Samtidigt är jag och ni som läser min blogg, mycket lyckligt lottade. Vi kan skicka våra barn till skolan. I Gambia har jag många gånger träffat familjer som inte kan det. Man har ibland inte råd att betala skolavgifter, ibland inte skolmaterial som pennor och böcker och ibland har man helt enkelt inga pengar att köpa en skoluniform för. I många länder innebär det att man då inte kan skicka barnen till skolan.

Springande barn i Gambia

Jag har en familjemedlem som tog till sig ett fadderbarn i just Gambia. Hon hade inte fått gå i skolan, trots att hon var i den åldern då hon borde ha gjort det. Dock började min familjemedlem att betala hennes skolavgift direkt till skolan varje termin och sedan skickade hon pengar till skoluniform och skolmaterial. När hon gick ut grundskolan i Gambia hade hon så höga betyg att hon fick ett stipendium och skickades till England för att kunna plugga vidare. Idag läser hon på Universitet i London och hennes liv blev faktiskt något helt annat än vad det troligen blivit utan den här ekonomiska hjälpen och i det långa loppet så blir detta även hjälp till självhjälp, då det är brukligt att familjemedlemmar med inkomst försörjer sina föräldrar, syskon och ofta även övriga släktingar.

Jag hör ibland här i Sverige, folk som säger: ”Men varför ska VI i Sverige hjälpa alla människor i världen? Vi kan väl inte göra allt…”

Jag blir lite förbannad och även förvånad när jag hör såna uttalanden, eftersom det inte är sant!! I fattigare länder är det ännu vanligare att man hjälper varandra än vad vi gör här. Till exempel i Gambia (som jag har lättast att jämföra med, eftersom jag känner till det landet bättre än jag känner till många andra länder.) om en person har en inkomst, så börjar man ofta varje morgon med att dels lägga en summa pengar i fickan som man planerar att ge bort till just människor som har det sämre än en själv, under dagen. Låt säga att man lägger 10 mynt i fickan och kanske någon sedel, sedan delar man ut dessa mynt till olika personer man träffar under dagen, som av olika skäl är i större behov av dessa mynt än man själv är.

I Gambia är det också vanligt att de med lite bättre ekonomi (och då pratar jag fortfarande inte om rika människor) går till moskén varje fredag morgon och överlämnar bröd och annat matnyttigt, som sedan delas ut till fattiga personer, ungefär som kyrkan gör här i Sverige, fast där är det andra människor som står för bidraget.

Jag har ett exempel på detta: En av barnens släktingar (som nu är bortgången R.I.P.) ansågs ha det relativt bra ställt. Nu menar jag inte med våra mått mätta, för den här personen hade varken kök eller toalett, men han hade en del inkomster av sin företagsamhet. Han betalade skolgången för både sina egna barn och de flesta barnen som bodde på samma gata.

Varje morgon gick han ut på gatan och såg att barnen kom iväg till skolan. När något barn inte skyndade iväg, så förstod han att de inte hade pengar att ta sig till skolan, så då gick han och lämnade en respeng så de skulle kunna ta sig till och från skolan.

Det blev naturligtvis en ansenlig summa till slut, men mannen valde att fortsätta se till att alla dessa barn kom iväg till skolan, i stället för att själv bygga bekvämligheter eller slösa pengarna på sig själv.

Vad mannen vann på det hela, förutom den goda gärningen i sig?

Jo, när alla dessa barn växer upp, utbildade och bildade, med ett yrke att kunna försörja sig på eller möjlighet att etablera sig i ett land med mer möjligheter inom studier och arbete, så glömde naturligtvis ingen bort den här mannen. Dels hade han sin egen ålderdom tryggad, då de vuxna skolbarnen alltid försåg mannen med pengar och sitt stöd på olika sätt. Den här mannen kom aldrig att bli fattig. I tillägg gjorde ju dessa nya ekonomiska tillgångar, att han fick pengar av de vuxna skolbarnen, även att han kunde fortsätta stötta nästa och nästa och nästa generation skolbarn på hans gata…

Jag tycker denna mans handlingar är ett perfekt exempel på hur man faktiskt kan bli rikare av att ge…

Om du har några kronor att avvara, så finns det många ställen som arbetar just för att du ska kunna bidra till andra barns möjligheter att få gå i skolan.

Action Aid, är en av dem!

Action Aid har ett Haiti-projekt som handlar just om skolgång för fattiga barn. Läs gärna mer om det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,