Fadime Sahindal tio års minne

Idag var det 10 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Hedersmord kallas det i folkmun. Ett ord som debatterats en hel del, då de flesta av oss inte anser att det finns något hedersamt med ett mord på sitt eget barn/syster/brorsbarn etc. eller mord över huvud taget.

Den här vintern är så mild, men vinter i Sverige innebär ändå kyla och ett vitt täcke som lägger sig över marken. Idag är en dag när vi är många i Sverige som samlas i tanken på Fadime. Fadime som kommit att stå för styrka på så många vis. Men inte ens Fadime var stark nog att stå emot ett vapen.

Det finns så mycket vackert att skriva om Fadime och de ord av styrka och civilkurage som hon spred omkring sig under sitt allt för korta liv. Få personer och deras öde har berört oss i Sverige så starkt i modern tid, som Fadime.

Det var med sorg jag idag besökte hennes grav. Allra mest sorgsen blev jag när jag såg hennes modiga, fina, sorgsna syster Songül. Jag kände att hennes sorg på något sätt är så oändligt långt utöver våran sorg. Även i ett vidare perspektiv än andra på plats som kände Fadime. Songül förlorade inte bara sin syster och fick bevittna det fasansfulla dådet, men på ett sätt slogs hela hennes liv i spillror. Jag kramade om henne idag och beklagade hennes sorg och smärta. Jag hoppas hon kunde känna att hon har vårat stöd. I princip hela Sveriges stöd i sin sorg. Hon är ensam i sin egen sorg efter sin syster, samtidigt som hon har många att dela den med.

Fadime har blivit en symbol i Sverige som är stark och viktig på ett sätt som Fadime själv antagligen aldrig kunnat föreställa sig.

Efter besöket vid graven tågade vi till det torg som idag invigdes som Fadime´s torg.

Abbas är en av de unga män som drabbats av hedersvåld. Berättelsen om mordet på Abbas Rezai kan du lyssna på HÄR! Mer om mäns utsatthet i denna fråga kan du lyssna på HÄR! Sharaf hjältar arbetar även i denna fråga. (Länk finns längst ner i inlägget)

Fler personer än Fadime kom vi att minnas. Detta är bilderna på några av dem.

Vi ägnade även Pela Atroshi våra tankar den här dagen. (Läs gärna boken om Pela.)

Många politiker ville hålla tal om Fadime. Jag tyckte dock att de flesta av de politiska talarna sa ungefär det som förväntades av dem och inte bidrog varken till något konkret i hedersfrågor eller något personligt runt Fadime. Ilona Szatmari Waldau (V) var i så fall den politiska talaren som stack ut och höll ett mer tänkvärt tal än de andra politikerna…

Att media var på plats rådde det inga tvivel om…

Bandet klart att klippas för invigningen av Fadime´s plats som både är fin, har bra läge och känns som en central, stillsam plats, även om den är ganska liten. Fadime´s syster Songül höll i bandet på den ena sidan…

En av de bästa talarna var Talin Ghadimi som representerade TRIS-tjejernas rätt i samhället. Hennes tal var känslosamt och bra.

Men det allra bästa talet höll Sara Mohammed från Glöm Aldrig Pela och Fadime, som också var huvudarrangör av dagen.

Jag har hört Sara tala vid flera tillfällen genom åren och hon gör det alltid med sådan glöd, sådant allvar och sådan styrka att det går rakt in i åhörarna! Det är lätt att förstå att Sara måste vara en eldsjäl för att fortsätta driva den här viktiga frågan år ut och år in.

En särskild eloge till Sara för hennes engagemang!

Jan Hammarlund sjöng den fina, specialskrivna sången: Flickan från bergen

Senare på eftermiddagen hölls fortsättningen på Minnesdagen för Fadime på Stadsteatern och tyvärr hade jag inte möjlighet att delta där.

Jag fick tyvärr inte med den bästa delen, men här är en bit av Sara Mohammed´s tal som jag lyckades filma.

Relevanta länkar:

Fadimes tal i riksdagen

Upplandsnytt: Mordet på Fadime Sahindal 21/1-2002 (samlade radiolänkar, som jag verkligen rekommenderar alla att lyssna på)

Sydsvenskan: Heder och Samvete

Föreningen: Glöm aldrig Pela och Fadime

Newsmill: Om Fadime´s 10:e årsminne

Blogg: Fadimedagen

UNT: Fadime hedrad med egen plats och vid graven

Jerrys Ord: Fadimes plats invigd i Uppsala

Fryshusets Elektra arbetar aktivt mot hedersförtryck:

Sharaf Hjältinnor

Sharaf Hjältar

Mina tidigare bloggar om Fadime kan du läsa HÄR!

Idag%2010%20%C3%A5r%20sedan%20Fadime%20skj%C3%B6ts%20ihj%C3%A4l

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Förslag till att stoppa förtryck i hederns namn

(Bilden tagen på Sergels torg för något år sedan, vid en sammankomst anordnad av Glöm aldrig Pela och Fadime.)

Svenska Dagbladet skriver idag om hedersrelaterat våld:

Organisationen Varken hora eller kuvad, som är en förgrening av den franska förortsfeministiska rörelsen Ni Putes Ni Soumises, har gång på gång frågat sig hur man i ett demokratiskt samhälle ska kunna förebygga diskriminering, förtryck, hot och våld mot barn och ungdomar som sker i namn av en kollektivistisk hedersetik.

Enligt FN begås 5000 hedersmord om året världen över. Men vi vet att denna typ av mord ofta rubriceras som olyckor eller självmord och mörkertalet är därför stort.

Den här frågan tycker jag är mycket viktig att ta på allvar, precis som allt våld är, men jag inser att även om resultatet blir likvärdigt, så skiljer sig problematiken på flera områden med ”vanligt” kvinnovåld. Inte bara för att i hedersrelaterat våld blir inte bara flickor och kvinnor utsatta, utan även pojkar och män, även om det är fler kvinnor och flickor som blir drabbade än pojkar och män. Problematiken skiljer sig dock en hel del och mekanismerna bakom har visserligen en hel del gemensamt, men det finns också olika bakomliggande faktorer som skiljer sig rejält!

Kravet på åtgärdspaket är framtaget av:

AMINEH KAKABAVEH; ordförande Varken hora eller kuvad, BENGT WESTERBERG; ordförande Röda korset, MARGARETA OLOFSSON; ordförande Rädda Barnen Stockholm, MAUD ANDERSSON; ordförande Rädda Barnen Uppsala

Det finns också ett förslag på att resa statyer till minne av Fadime och hennes kamp:

Vi föreslår att regeringen låter resa en bronsstaty föreställande Fadime i Uppsala och i Sveriges riksdag. På statyns sockel ska hennes riksdagstal vara inskrivet på svenska, kurdiska och engelska.

På det sättet kommer hennes kamp att för alltid bli ihågkommen.

Jag tycker det är ett utmärkt sätt att minnas hennes kamp och vidarearbeta på den, för oss efterlevande. Jag tycker också att det skulle vara ett starkt ställningstagande för att visa att det inte är okej att begå hedersrelaterade brott. Dessutom tycker jag att det är på tiden att vi börjar resa statyer som inte bara är en del av vår historia, utan även av våran nutid, en tid och handlingar som vi alla kan referera till.

Fadimes riksdagstal kan du läsa längst ner på DENNA sida!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mäns våld mot kvinnor

Jag har tidigare bloggat om boken Mia-Sanningen om Gömda. Boken som väckt ramaskri i media och i bloggvärlden. Jag har skrivit om detta ämne i följande två bloggar, utan att gå in närmare i sakfrågorna:

Sent om sider vaknade även de större medierna, såsom Aftonbladet och Expressen upp i denna debatt och började skriva. Debatten har dock urartat vid ett flertal tillfällen på nätet, kanske framför allt i bloggen som författaren till boken Mia-Sanningen om Gömda, Monika Antonsson har.

theWitch har i sin blogg skrivit en del om hur debatten just lyckas urarta vid ett flertal tillfällen. Eftersom jag har i flera delar samma åsikter i denna fråga, så tycker jag också att hennes sammanfattning om denna gömda-historia är målande och välskriven. Slutligen tycker jag också att hon har sammanfattat en bra länksamling för hela denna debatt, där man kan bilda sig en egen uppfattning. Den kan du läsa HÄR!

Tyvärr tror jag dock inte att denna debatt gagnar de som huvudhistorien fick världen att rikta sina blickar mot. Några som väldigt väl behöver uppmärksamhet, nämligen de kvinnor som är utsatta för våld, förtryck och hot i nära relationer. Jag tycker dock inte att man ska ”skjuta budbäraren”. D.v.s. om Monika Antonssons bok stämmer, vilket jag tycker hon har debatterat väl för och lagt fram tillräckligt med sakliga bevis, för att jag i alla fall ska tro på huvuddelarna i hennes kritik. Däremot så tycker jag att debatten vid flera tillfällen har urartat på författaren Monika Antonssons blogg, särskilt bland kommentarerna. En del av kritiken har jag också sett som allt annat än saklig eller ens relevant.

Men i huvuddelarna så anser jag ändå, efter att ha läst och sett Liza Marklund ´s uttalanden och Monika Antonsson ´s uttalanden. Där måste jag säga att Monika varit väldigt saklig och kunnat lägga fram sina åsikter och sammanfattning av boken väl.

Hur som helst så är det trista i denna historia att många fick upp ögonen för kvinnor utsatta för våld i det här landet, tack vara boken Gömda. Rädslan finns nu förstås för många kvinnor som lever just i det gömda, det vill säga med olika typer av skyddade personuppgifter.

Ska det nu bli svårare för dessa kvinnor att bli trodda av myndigheter och andra i deras omgivning? Ska det nu bli ännu svårare än det redan är, att få hjälp och stöd från samhället? Den hjälp och det stöd som redan nu är så svårt att få.

I bloggvärlden är vi många som känner till Vendettanbettan och hennes bakgrund. Vi är många som läst hennes historia, samtidigt som kalla kårar har runnit längs våra ryggrader. Hennes direkta sätt, hennes ord utan krusiduller.Ursäkta uttrycket, men ibland närjag läst hennes historia har det känts som att få en kniv i magen.

Jag tror dock, att de flesta av oss människor är fullt medvetna om att det lever en massa kvinnor och barn i skräck för sina banemän. Jag tror de flesta av oss inser att det finns en massa kvinnor som verkligen berättart hela sin sanning, som beskriver den rädsla de faktiskt känner, även om vi också inser att det finns en och annan som ”skarvar”.

Det är klart att det inte är vanligt att kvinnor väljer att leva på flykt, för att hämnas en före detta make eller för att de vill ha personlig uppmärksamhet. Men de finns. Det finns kvinnor som är beredda att gå genom eld och vatten med osanning och nu tänker jag inte på de personer som kretsar kring boken gömda, utan jag menar att generellt så finns det kvinnor som pekar ut män oskyldigt för både de ena och de andra brotten, för att det på något sätt gagnar dem själva.

På samma sätt som jag känner förakt mot män som utsätter kvinnor för våld, så känner jag förakt mot de kvinnor som faktiskt ljuger för att det ska gagna dem själva, i vårdnadstvister, för hämnd eller av andra orsaker. Jag föraktar dem inte bara för vad de utsätter dessa män för, utan för att de underminerar trovärdigheten hos de kvinnor som faktiskt blir utsatta. Det gör det svårare för kvinnor att bli trodda i de fall som de blivit utsatta för våld i olika former.

Mäns våld mot kvinnor ska aldrig accepteras. Däremot så tror jag att det för alla parters skull är viktigt att ta bort tabustämpeln i dessa fall och diskutera och debattera tills tungorna, tangenterna och pennorna blir trötta. Dels för att kvinnor som faktiskt blir utsatta ska våga söka hjälp, för att de ska våga anmäla och för att de ska våga visa sin verklighet innan det är för sent.

Många kvinnor i Sverige i dag blir misshandlade till döds. Sedan finns det alltså allt för många som klarat sig med nöd och näppe men som lider allvarliga men av fysiska eller psykiska skador efter ett våldsdåd. HÄR (pdf-länk, rekommenderas!!) kan du läsa en utförligare text om mäns våld mot kvinnor.

Ett annat skäl till att det är viktigt att tala öppet om detta med mäns väld mot kvinnor är att de män som faktiskt utövar våldet och inser att de behöver hjälp också ska kunna söka den.

I denna veckas nummer av Uppsalatidningen finns ett intressant reportage med Mansmottagningens Hans Ã…berg, som jag var på en föreläsning med i fjol, tror jag det var. För att våga komma vidare och söka hjälp för sina problem, så är det naturligtvis viktigt att inte tabubelägga ämnet, för då gör vi både kvinnor, män och barn en björntjänst.

Att växa upp med våld i hemmet sätter naturligtvis sina spår. För dessa barns skull är det oerhört viktigt att antingen mamma eller pappa söker hjälp. Ju tidigare, desto bättre.

Inget våld är acceptabelt, förstås, men som Hans Ã…berg nämner i reportaget: ”Mäns våld mot kvinnor är farligare och får värre konsekvenser än kvinnors våld”.

Med detta inte sagt att något annat våld, varken mot kvinnor, män eller barn, av kvinnor, män eller barn är acceptabelt!

Två relaterade, klickbara länkar:

Varje människa borde få känna sig trygg i sitt eget hem, eller som Tracy Chapman sjunger: ”Why is a woman still not safe, when shes in her home?”

Eller denna, som handlar om just kvinnomisshandel i nära relation, texten till videon kan du finna HÄR!

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,