Hemligheten

Jag håller just nu på med ett extremt roligt, spännande och nyskapande projekt som jag hoppas många av er läsare kommer att ha glädje av framöver. Som alltid när man håller på med något nytt projekt, så vill man inte gärna avslöja vad det handlar om, men jag är säker på att det är fler än jag som kommer ha roligt av detta!

Håll ögonen öppna, i en blogg nära dig…

Stay tuned…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hemligheter som lyfts upp till ytan…

Jag tror att de flesta familjer har någon form av ”familjehemlighet”. De kan ha olika typer av karaktär och innebörd, men de flesta familjer bär på någon form av hemlighet som man inte gärna pratar om.

På så vis skiljer sig inte vår familj från andra. Det som skiljer sig är att vår ”hemlighet” kanske varit något större.

Hur motsägelsefullt det än kan låta, så tror jag inte på familjehemligheter. Jag tror att de flesta familjehemligheter handlar om sorg, misslyckande och en tragedi i bakgrunden, oavsett vad hemligheten handlar om. Att bli skadad, oavsett om du är ansvarig för det själv eller inte, kräver bearbetning och att våga ta upp det till ytan.

Att öppna upp en hemlighet har ofta en läkande process i sig. Att lätta på ”locket” är ett sätt att bearbeta något som berört en väldigt starkt.

Jag är där nu.

Efter att ha burit på en familjehemlighet i några år och efter att ha haft en annan blogg helt anonymt, har vi nu efter lång tid, tillsammans med mina familjemedlemmar bestämt oss för att vi inte vill ha kvar den här hemligheten längre. Vi vill ge andra i samma eller liknande situation möjligheten att prata öppet om sin egen situation och att komma till insikt om att de inte är ensamma.

Under mina år med min anonyma blogg har jag kommit i kontakt med så väldigt många i samma situation som mig, eller liknande och det har mer och mer gått upp för mig hur många vi är, hur tabubelagt detta ämne är och vilket stort behov en massa barn och vuxna har att kunna dela med sig av sin situation och sin historia, utan att våga, utan att klara av det.

Bland de flesta som står mig nära har jag valt att vara ganska öppen från början, men det finns många, många personer i min vardag som jag inte har klarat av att prata med på ett öppet sätt om den ryggsäck jag bär/burit de senaste åren.

Det finns ju inget som säger att man måste berätta allt som händer i ens liv. Jag tycker att jag genom åren försökt vara väldigt öppen i min blogg och i min omgivning på många sätt och ”bjuda på mig själv”. Det är inte ens något som ”tar emot” eftersom jag är en ganska öppen person och min familj är rätt öppna av oss naturligt.

Men just den här hemligheten, som i början kändes så självklar att behålla hemlig, har mer och mer blivit en börda för mig personligen. Jag har känt mig mindre uppriktig när jag inte delat med mig. Särskilt när jag kom till insikt om hur många det är som bär på samma typ av hemlighet som mig och all den respons jag fått från andra i samma eller liknande situation som mig.

Jag skrev ett inlägg om hur vi i familjen igår, tillsammans med vänner hade en form av releasefest här hemma och en överraskning till min mamma. Release var det på många sätt. Det är nämligen så att min mamma så sent som för sex dagar sedan blev villkorligt frigiven från ett långt fängelsestraff. Det har varit vår familjehemlighet.

Stängslet utanför anstalten Hinseberg som jag tagit vid ett av mina besök hos min mamma

Det här är ett beslut som vuxit fram under en längre period och inget som vi kommit fram till nu. För ett kort tag sedan bestämde jag mig för att dela med mig av mina erfarenheter på ett bredare plan och börja föreläsa i ämnet som anhörig till frihetsberövad/kriminell.

I samma veva framkom det att en bok som min mamma och flera andra intagna på anstalter runt om i Sverige medverkat i skulle gå i nytryck i inbunden upplaga genom ett nytt förlag: Sivart Förlag, då den fått många efterfrågningar.

Min mamma har skrivit förordet till boken och även en varsin text till mig och min bror. Hon har också målat flera av teckningarna i boken och det finns även teckningar från min son till min mamma som han skickat till henne medan hon suttit frihetsberövad.

Boken i sig är så oerhört viktig. Den är smärtsam och kärleksfull, poetisk och enkel, allt i en salig blandning av brev, dikter, ord och kärleksförklaringar, önskan om förlåtelse och även humor från intagna till deras små eller vuxna barn och andra anhöriga.

I morgon bitti kommer tv4 ´s Nyheterna att ta upp ämnet med relationen mellan frihetsberövade och anhöriga och bland annat jag och min mamma kommer att medverka i det. Huvudpunkten är alltså boken: Som en blomma på månen.

Min anonyma blogg tillsammans med min mamma finner du här: Någons mamma – Någons dotter

Min mammas egen blogg: Britta ´s Blogg

Som en blomma på månen, kan beställas hos Adlibris och Bokus.

Brygganarbetar i första hand för barn till frihetsberövade föräldrar. De arbetar utifrån FN ´s barnkonvention om barns rättigheter

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inspirerande möte

Bild 109

Lika hemligt som Mabou är på den här bilden…

Jag tycker alltid det är lite jobbigt att hålla hemligheter, som man blivit så inspirerad av. Det är så roligt att dela med sig av glädje och inspiration. Nåja, idag har en ny förening tagit sina första, stapplande steg i Uppsala.

Vi har haft vårt första möte och utsett en styrelse (som jag råkade hamna i…) Det ska bli jätteroligt att dra igång detta och initiativtagaren har funnits lite i kulisserna i min blogg tidigare, såsom flera andra som är införstådda och samarbetsvilliga i detta projekt.

Mer än så vågar jag tyvärr inte avslöja, men jag vet att det är något som kommer att glädja och förhoppningsvis även inspirera flera av mina läsare, när jag vågar berätta vad det handar om.

Tack för att ni ville ha med mig, ni vet vilka ni är!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag har inte glömt bort att blogga…

Jag har inte glömt bort bloggen, även om uppdateringarna är få och små.

Men i morgon ska ni allt få se. Något jag önskat i över ett halvår är på gång och jag är riktigt taggad för en massa bloggande framöver.

Jag har fullt upp, trots att jag är ledig. Det är många järn i elden på en och samma gång!

Det handlar om den andra delen av den där hemligheten som jag har hållit på ett tag. Det är en del jobb runt den första hemligheten också, den som jag redan avslöjat.

Men häng kvar! Det här blir en rolig åktur! Jag är mer taggad än någonsin!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det går bra nu…

Jag har något spännande på gång. Eller förresten, inte en sak, jag har två spännande grejer på gång. Jag kan knappt hålla mig, men jag måste. Ett litet tag till…

Men jag kan avslöja att det går bra nu, i alla fall…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag var före skvallerpressarna igen…

För mig var det ingen nyhet. Att Bathina och Aje väntar sitt tredje gemensamma barn. Precis som en av de tidigare gångerna de väntade barn, så lyckades jag hålla tyst, även om det tar mig lite emot att inte avslöja en trevlig, positiv nyhet. Ã… andra sidan skulle jag aldrig göra det när det gäller mina vänner och om det inte varit en vän det gäller, så skulle jag ju knappast heller kunna veta nyheten innan media fått nys om det…

Nåja, en liiiten extrahemlighet har jag i alla fall att avslöja. Bathinas härliga syster väntar också sitt tredje barn och allt är så härligt beräknat (eller ödet är så coolt?) att hennes syster är beräknad nästan precis en månad efter Bathina för förlossning.

GRATTIS Bathina och ”systern”!

(Bathina och hennes syster tycker förstås att det är okej att jag nämner dem i det här sammanhanget)

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu måste jag avslöja en av döttrarnas hemligheter…

Jag brukar vara väldigt bra på att hålla hemligheter. I alla fall om det är uppenbart en hemlighet. Men ibland har jag svårt att hålla mig och det är när det gäller hemligheter som är positiva och som jag inte riktigt förstår varför jag ska hålla tyst om. Så nu tänker jag begå typ en dödssynd! Jag tänker avslöja en av döttrarnas hemligheter, för jag förstår inte riktigt varför jag inte får berätta?

För några dagar sedan så var Binta och Vendela på en audition för en festivalgrej i sommar (jag vågar här inte berätta exakt till vad, för då kanske jag blir halshuggen) och igår kom beskedet: de kom meeeed!! Yippie! Binta sa att audition inte hade gått helt bra, så hon vågade inte ha så höga förhoppningar, för de hade inte varit på topp. Men det räckte alltså ändå, de kom med i alla fall!

Zumbas som dansare till Junior Natural 2008

Glada hälsningar från Zumbas största fan!

Tillägg: Det är visst ingen hemlighet längre, så nu slipper jag kanske bli halshuggen!

Följ mig med Twitter.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hemligt…

…jag måste berätta en hemlighet, men vad ni gör, avslöja det för allt i världen inte för mina barn, för det skulle genast förstöra min ”glädje-dödar-image”, men jag HATAR verkligen att storstäda!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,