Jag kan inte förstå…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland förundras jag av hur världen ser ut. Jag förundras över människors ondska, elakhet och grymhet.

Foto: Fatou Touray

Foto: Fatou Touray

Jag tänker på tiggarna. På all den ondska dessa personer möter. Alla lögner, all okunskap, men framför allt oförstånd. Jag kan inte se annat än illvilja. Jag kan inte se annat än trångsynthet, avund och elakhet när man utsätter de mest utsatta, de mest försvarslösa, de mest lidande människorna i vårt samhälle, för spridning av lögner, attacker, såväl fysiska som verbala. 

Är det så svårt att se människan? Är det så svårt att sätta sig in i någon annans svårigheter i livet? 

Jag tror de flesta av oss någon gång upplevt en period av utsatthet, dålig självkänsla, fattigdom eller hunger. Jag tror de flesta av oss blivit sittande utomhus, skakande av köld och energilöshet.

Hur kan det då vara så svårt? Hur kan det vara så himla svårt att sätta sig in i en annan människas liv, när trasigheten slår som en smocka rakt i ansiktet? När våra ögon inte kan undgå att se de trasiga sommarskorna, de trötta ögonen, den tunna sommarjackan i december. När våra ögon inte kan förneka bristen på hygien, att ha möjligheten att hålla sig ren. När våra ögon inte kan blunda för bilder på barn i fattigdom som hålls upp framför våra ögon.

Hur kan det vara så svårt att förstå att även om ingen kan göra allt, så kan alla göra något? Hur kan det vara så svårt att förstå att med en liten utsträckt hand och kanske ett par tjugolappar, blir världen lite lite bättre, för någon eller några medmänniskor. I alla fall för en liten stund… Jag kan inte förstå…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Boktips: Adjö det ljuva livet

adjödetljuvalivetCamilla Henemark har skapat rubriker i många år. Nu har jag lyssnat klart på ljudboken: Adjö det ljuva livet, en biografi om Camilla Henemark. Boken är fylld av de skandalösa rubriker som har satts genom åren och de som vill höra ”skvaller” om vilka Camilla har haft sex med, inklusive historien med Kungen, kommer inte bli besvikna. Berättelserna är många och namedropping är bara förnamnet på alla kända personer som nämns i Camilla´s bok. Men boken är mycket mer än så.

Personligen kan jag känna att även om mycket av denna namedropping sker med humor och en glimt i ögat, så i det stora hela tycker jag det drar ned den för övrigt mycket intressanta boken, även om jag förstår att det lockar en hel del läsare också.

Jag vet att det är många som tycker det är patetiskt när kända människor skriver böcker för att ge sin sida av saken, då de flesta har blivit gagnade av medier och deras skriverier för att nå sin stjärnstatus. Där håller jag inte  med alls. Jag tycker det är en självklarhet att kända personer ska ges utrymme att ge sin sida av saken, när de blivit omskrivna och nedskrivna under en himla massa år. Om något förlag sedan beräknar att det finns ett läsarintresse och är beredda att ge ut den, så fine with me.

Ljudboken om Camilla Henemark handlar dels om hennes artistliv, hennes tid som både modell och modellmama, men även om konflikterna i Army of Lovers och även hennes härliga relation till sin väldigt speciella mormor som kom att bli en viktig del av Camilla´s liv.

Till sist och den del jag själv tycker var mest berörande handlar om de svårigheter hon haft i sitt liv. Den handlar om hennes svårigheter med den ADHD som hon fick diagnostiserad sent i livet och de svårigheter men också möjligheter som ADHD´n har givit henne i sitt artistliv.

Med stor sorg får man sedan följa Camilla när hon bränt sina broar och blir hemlös, om den svåra vägen när en människa faller ända ner till botten och den svåra och ihärdiga kampen för att ta sig upp från botten igen. Det ger en naken och utlämnande bild som ger en uppfattning av Camilla som en person med många bottnar. Boken berörde mig mycket, mycket mer än jag hade väntat mig och boken är i det stora hela en verklig berg- och dalbana som är uppe på mycket svindlande höjder och nere i på den absoluta botten och allt däremellan…

Jag blev en gång för många år sedan presenterad för Camilla av en gemensam vän (som för övrigt också omnämns i boken vid några tillfällen) för att vår gemensamma bekant redan då tyckte att min äldsta dotter Binta påminde så mycket om Camilla och efter att ha läst boken måste jag säga att även om det finns många olikheter mellan dem, så fanns det påtagligt många likheter också! Det gav mig en kanske än mer personlig känsla av Camilla i boken.

adjö det ljuva livet

Boken får fem av fem Afrika-ikoner av mig som betyg, framför allt för alla eftertankar den väckte. Jag blev starkt berörd av boken och den känslan stannade kvar i mig flera dagar efter att den sista skivan spelades…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I mina mockasiner

Det är väldigt kallt, blåsigt och snöigt ute nu. Det får mig att mer än någonsin tänka på hur de hemlösa måste ha det. Jag inbillar mig inte att det någonsin är lätt att vara hemlös eller att hemlöshet bara handlar om att frysa, men naturligtvis är det också en del av problemet. Hemlösa människor fryser ihjäl och det är ett faktum.

I min forna hemstad Uppsala har dels en journalist provat på att leva som hemlös under en natt och dels så har Uppsala Stadsmission bjudit in 40 politiker att prova på att leva som en hemlös under en natt. Av de 40 inbjudna politikerna så var det endast tre (3) som antog utmaningen.

Jag vet att kritiken alltid väcks i den här typen av test och den brukar låta lite som att ”det är klart det inte är samma sak om du vet att du har ett hem att gå till i morgon” eller ”en natt är allt för kort för att förstå hur det är”. Jag håller med om detta. Hemlöshetsproblematik löser sig inte av att politiker leker hemlösa eller att reportrar gör det heller för den delen, men jag tror ändå att det finns en viktig poäng.

Läs: I mina mockasiner

Jag tror det ligger en del i det. Jag tror att dessa försökspersoner i alla fall kan få en liten inblick i hur det är att frysa och hur utsatt hemlösa människor är. Däremot kan man nog inte förstå vidden av det hela efter en natt och man kan säkert inte komma till insikt i hur det är att leva så dag efter dag, månad efter månad. Kampen att få ihop pengar till mat, jakten på någonstans att sova så ostört det går, att få skydd mot nederbörd och kyla, att få ligga ifred från plundrare, våldsamma personer och de som faktiskt utsätter hemlösa för sexuella övergrepp och våldtäkter.

På djupet tror jag bara den som själv levt som hemlös under en period, kan förstå. Men jag tror ändå att dessa försök har en poäng. Jag tror att man kan sätta sig in i en del av problematiken och jag tror man kan få viss insikt i vilka åtgärder som krävs för att hjälpa hemlösa ur sin situation.

Nu är det snart jul. Jag uppmanar dig som har ett hem, tak över huvudet och värme. Du som har en trygg plats i din tillvaro, tillgång till att sköta din hygien, matlagning och privatliv att göra det du kan och förmår för att stötta Stadsmissionen eller annan organisation som hjälper hemlösa. Det krävs så lite med hjälper så mycket. Skänk en slant eller kläder och skor, skänk lite mat till de Stadsmissioner som anordnar julbord för hemlösa. Köp Situation Stockholm av de som säljer tidningen, eller gör helt enkelt vad du vill om det kan hjälpa en annan medmänniska som har det svårare än vad du har.

Eller häng med på Stoppa Hemlösa´s manifestation i Stockholm den 22:a December, för det tänker jag göra. Manifestationen är för att skapa opinion mot hemlöshet. Jag tror vi kommer att bli rätt många. Läs mer om det HÄR!

Vår reporter provar hemlösheten

Politiker redo för natt som hemlösa

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Välkommen hem

Snart är det min födelsedag. Den 22/12 fyller jag år, men något som är mer aktuellt och viktigt att uppmärksamma den dagen är en manifestation som jag är med och arrangerar genom stoppahemlosheten.nu

Kom gärna förbi där och visa ditt stöd. Handlingsprogrammet för Stoppa Hemlösheten kan du läsa HÄR!

Gilla gärna facebookgruppen HÄR

Dela gärna eventet HÄR

Om du vill skriva på Stoppa Hemlöshetens namninsamling, så kan du göra det HÄR!

Labyrint har inget med eventet att göra, men de har en låt som har samma namn som eventet och därför passar jag på att bjuda på den:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Julkalender Lucka 9


Dagens lucka som också är den nionde handlar om Hemlöshet. Personligen tycker jag det är en ren skam att Sverige idag har hemlösa över huvudtaget. Missbruk är ju ett skäl till hemlöshet för en del personer och där handlar det ju mycket om att börja i rätt ände, att ge en behandling för sitt missbruk. Det finns många som hoppas på en plats utan att få någon, sedan finns det säkert de som inte är mottagliga för behandling för tillfället, av olika skäl.

Men missbruk är inte det enda skälet till hemlöshet, det finns många som bor på våra gator som inte har missbruk men kanske är psykiskt sjuka, som av olika skäl inte kan ta hand om sin ekonomi eller av olika skäl helt enkelt inte kan få en bostad. Att vi är ett samhälle som inte kan ta hand om våra hemlösa är ett misslyckande i sig.

Om du vill stötta arbetet med hemlöshet, så finns det flera organisationer som gör detta. Situation Stockholm är en av dem. Här är lite info om Situation Stockholms Sociala verksamhet.

För att stötta Situation Stockholm så kan du bidra med pengar. Läs mer HÄR! Du kan också stötta Situation Stockholm genom att annonsera hos dem. Läs mer HÄR! Det går också att prenumerera på tidningen HÄR!

Vill du veta mer om de hemlösa, kan du läsa deras blogg HÄR!

Jag har tidigare skrivit många gånger om Cykel-Carl som är en av många hemlösa.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Barnfattigdom Del: 2

Barnfattigdom Del: 1 Fokus

Under sommaren har jag haft en tävlingsserie för ensamstående föräldrar. Den föregicks av diverse debatter och bland annat skrev jag ett inlägg om hur jag och en del andra ser på detta med barnfattigdomen.

Härom veckan svämmades media över av artiklar runt den mamma som erkänt att hon berövat sina två små barn, fyra och åtta år gamla, livet. Omkring debatten om själva familjen ledde det vidare till en debatt om samhällsansvar och socialtjänstens ansvar, då det visade sig att mamman var i svår ekonomisk kris. Det är inte svårt att förstå att mammans och barnens ekonomiska situation har varit avgörande för utgången av den tragiska händelse som ledde till barnens död.

Jag vill förtydliga att jag, liksom de flesta av oss anser att en människa själv är ytterst ansvarig för sina handlingar och jag gissar att även denna mamma som just nu sitter häktad, kommer att få stå ansvarig för sina handlingar och även ta det straff som hon troligen kommer att dömas till. Det finns inga ursäkter för att ta två små barns liv och det finns inga ursäkter för att beröva sina barn det liv man som förälder givit dem. Men det finns förklaringar som gör att man kan närma sig en förståelse för att något kan driva en förälder till den yttersta tragedin.

Jag, liksom många andra har tänkt tanken: ”varför lämnade hon inte ifrån sig barnen när hon själv inte förmådde ta hand om dem?” eller: ”varför tog hon inte sitt eget liv i stället för de oskyldiga barnens?” Att ta sitt eget liv hade förstås varit en fullständig katastrof, men det hade på något vis känts mindre egoistiskt.

Jag blev väldigt illa berörd av händelsen och det tror jag många av oss blev. Inte gjorde det saken bättre av att det framkom att pojkarna hade hållits hemma från skola och förskola under den sista månaden de var i livet. Det gjorde saken än mer makaber. Hur hade pojkarna det den sista tiden? Hur var relationen till mamman? Till den övriga omvärlden?

Kanske kommer det fram att socialtjänsten begått fel eller kanske det bara finns bristande rutiner? Kanske borde människor omkring såsom grannar, vänner, skolpersonal eller andra ha varit mer vaksamma och slagit på ”stora trumman”? Kanske var det helt enkelt så att mamman lyckades dölja sin verklighet så pass mycket att man inte kunnat förutse den utväg hon tog eller ens hur dåligt hon mådde?

Oavsett hur det blir, så hoppas jag att det görs en noggrann utredning och även om vi inte kan få svar på alla våra frågor eller förstå vad som verkligen skedde, så hoppas jag att det bidrar till lärdomar för både myndigheter och för oss omkring. Jag vet att fallet Bobby bidrog till att många började uppmärksamma barn som far illa mer och jag hoppas att även dessa två små barn inte ska ha dött helt förgäves, utan att vi ser på varandra och bryr oss om varandra. Att vi vågar fråga om någon mår dåligt?

Jag önskar att vi vågar se våra grannar i ögonen och fråga hur de har det? Om vi kan göra något för att stötta, om vi ser att någon inte mår bra eller av andra skäl ser att saker inte verkar vara som de brukar. Vi måste våga möta våra medmänniskor. Vi måste våga se varandra för de vi är. I både glädje och sorg. I glädjerus och i förtvivlan. Det kanske inte alltid hjälper. Men om vi inte försöker sträcka ut en hand, så kommer inget heller att förändras.

Jag tror vi alla kan dra lärdomar av både det här fallet och andra uppmärksammade fall där människor begår hemska och ofattbara gärningar mot sig själv eller andra.

Jag tycker nog att även om en människa är ytterst ansvarig för sina egna handlingar, så har vi alla i samhället ett visst ansvar för de som finns omkring oss. Inte för deras handlingar. Men för att uppmärksamma deras välbefinnande eller bristen på det. Ibland krävs det så oerhört lite för att göra stor skillnad. Det tror jag i och för sig gäller i alla situationer där folk i vår omgivning mår dåligt och behöver inte nödvändigtvis sammankopplas med barnfattigdom, men samtidigt så är just barnfattigdom något som lätt kan leda en familj in i förtvivlan, hopplöshet, skam och skuld och kan vara svår att prata om.

När du är stark-sträck ut en hand till någon annan som inte har den styrkan just då!

Haveriet i Sigtuna

Allt fler barn och unga blir hemlösa

Historiskt svek mot de hemlösa

Antalet hemlösa barn ökar i många kommuner

Hemlösa kostar 172 miljoner om året

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Boktips: I samma båt (Lättläst)

Boken I samma Båt av Sara Wadell är ännu en i raden av LättLästa böcker som jag har läst.

Boken handlar om kulturkrockar, om att känna förakt för våra medmänniskor. Men den handlar också om kärlek till just våra medmänniskor och om hur lika vi kan vara, även personer vi inte tror vi har något gemensamt med. Det handlar om att få ett berikat liv om man lyckas med konststycket att se förbi våra egna fördomar och försöka finna förståelse för våra medmänniskors personligheter och livssituation.

De handlar om tvåbarnspappan Hassan som flytt från Iran. Hans fru Noor som lyckats finna ett jobb, en sysselsättning, en mening med livet. Hassan som är en erfaren båtbyggare från Iran, lyckas sämre.

Det handlar om hans känsla av att inte vara behövd, viktig och kunna försörja sin familj. Noor ställer till slut krav på Hassan. Han får helt enkelt söka volontärjobb bland hemlösa, tills han skaffar en inkomstbringande anställning. Kanske kan volontärjobbet leda till just det?

Hassan bär på många fördomar och här får han chans att göra upp med dem. Frågan är hur han lyckas?

Man får även snudda vid Hassan ´s försök att ”bli Svensk”, att passa in, att vara en del av. Hans framgångar och misslyckanden i just de försöken.

Hur funkar de hemlösa ihop med Hassan, som kommer till jobbet med kostym? Möt även fördomar från ”andra hållet”.

Det fanns dock en lite ”schablonartad” bild av just de hemlösa i boken, som jag inte är helt överens med. De framställs gärna som ”missbrukande, illaluktande, orena” etc. på ett sätt som naturligtvis är en del, men långt ifrån bilden av alla hemlösa. (Eller ska det ses endast ur Hassan ´s synvinkel, tro?)

Jag tycker ändå om boken och kan varmt rekommendera den!

Jag ger boken fyra tonårsmorsor av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För mer tips om LättLäst!

För andra boktips, gå in på Boktipset!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Söndag morgon klockan 7.45 (Bilder)

I morse på väg till jobbet hann jag uppleva lite annat än jag brukar på väg till jobbet. Normalt tar jag Gamla Bettan, det vill säga min älskade cykel. Men eftersom hon strejkar för tillfället, så tog jag bussen i stället i morse. Det gjorde att jag hann se saker på väg från busshållplatsen som jag inte annars brukar ha tid att titta efter…

Jag var sur när jag gick till busshållplatsen, jag saknar min hoj…

Mycket rönnbär i år, det vet man vad det betyder…

Ekollon är det här, va?

Ett litet fågelägg, gissar jag, då det såg lite litet ut för att vara ett dinosaurieägg…

Kastanjer…

Nyponsoppa är ju gott…

…och nyponroser är vackra

Kanske inte direkt naturligt, men färgen smälte i alla fall in…

Sedan gick jag förbi den här stora filten. Jag trodde först den ramlat ner från någon balkong, men när jag tittade närmare så såg jag att det bara var företag i det huset. När jag kom lite närmare så behövde jag dock inte fundera på vad det var, för mannens snarkningar var väldigt högljudda…!

Vad gjorde ni klockan 7.45 i morse (och våga inte svara att ni låg hemma i era varma sängar och sov…!!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Insamlingen fortsätter

Hjälp Carl att hjälpa sig själv

Jag vill verkligen trycka på om den här insamlingen som pågår just nu för Carl. Insättningar, stora eller små, kan göras på Carls postgirokonto som är följande: 1549918-9

Även små summor är välkomna!

I Carls vanliga anda har han kontakt med en revisor, så att allt ska gå rätt till i insamlingen till en ny cykel.

Om du inte vet vad det gäller, så läs gärna min intervju med Carl:

Intervju med Carl Cykeltaxi

Eller gå med i Facebookgruppen som Jennifer har startat:

RÄDDA CYKELTAXI-CARL

Natten som gick sov hemlösa Carl på en madrass hemma hos mig. Det är en bristfällig, tillfällig lösning för en natt, men ingen långsiktig lösning för någon som vanligtvis sover under bar himmel, oavsett hur kallt det är ute.

Om du vill, är all hjälp han kan få, guld värt! Hjälp Carl att hjälpa sig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det kom ett mail…

…igår kväll! Det var från Carl, ni vet Carl med cykeltaxin. Egentligen var mailet inte adresserat till mig, utan till Jennifer som startade Facebookgruppen om Carl: RÄDDA CYKELTAXI-CARL! Men han skickade även en kopia till mig och jag frågade om jag fick lägga ut mailet i min blogg, vilket jag fick! Jag tycker mailet säger mycket om vilken typ av människa Carl är. Vad tycker du?

Jennifer,
Tänkte att för att inte bara jag ska vara i fokus så vill jag gärna expandera perspektivet på utsatthet till Tibet som beskrivs som ett enda stort fängelse av SvD, där information mörkas extremt just nu, och brott mot mänskliga rättigheter kan begås utan ngn egentlig insyn o tala om. Den frustration som hålls nere av Dalai Lamas icke-våldsprincip liknande Jesu ord om att vända andra kinden till känns övermäktig och gör att jag identifierar mig mer med deras konflikt än något annat folks.
Just myndigheters och samhällets kultur att slå på dom som ligger känner jag (liksom många) ju igen i mitt liv men är tacksam för alla som trots allt verkligen bryr sig från hjärtat och går mycket långt i sin omtanke – ger mat och tak över huvudet, springer ikapp för att betala gamla skulder, bjuder på ett vänligt leende och glada tillrop, går med i Face-Book-gruppen, o s v, etc. Ofta känns det som den korta sekvensen i Life of Brian som mina elever från Tiundaskolan (som nu är vänner): ”Always look on the bright side of life”. Dalai Lama manar med sin eget exempel att hoppas på det bästa men vara beredd på det sämsta. Det är dom framför andra som jag lovat skriva en bok som jag vill tillägna min katt Majsan och ge titeln: med himlen som tak.
Jag hoppas se många dem som jag mött igen, och ett år till på cykeltaxin runt halva Sverige gör det möjligt att ge den som vill en tur igen. För den som vill att inte Tibet ska glömmas bort och vändas ryggen av omvärlden ber jag att engagera sig t ex som medlem i Svenska Tibetkommittén. Deras hemsida som gärna får lyftas fram i facebook-gruppen (om du vill/ finner det passande) är: http://www.tibet.se/
Kram

Carl

P.S. Just nu är Carl i Skåne och ska börja sätta potatis! Jag kommer att återkomma med info om hur vi ska kunna hjälpa Carl tillsammans på längre sikt, när allt är klart! Mvh. Fatou.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,