Man kan inte bryta ett förmodat förtryck med ett annat förtryck

Det finns mycket att kommentera om den gångna veckans nyhetsinslag. Att Danmark förbjuder heltäckande klädsel är en stor skam, om man frågar mig. Man kan inte bryta ett förtryck mot ett annat förtryck!! 

I min värld ser jag inte en muslimsk kvinna som går med heltäckta kläder, så kallad ”niqab” eller ”burka” som ett likhetstecken med en förtryckt kvinna. Förtrycket kommer om ett land lagstiftar för ett tvång eller förbud att bära den, eller om en närstående person som man står i beroendeställning till tvingar eller hindrar dig att bära ett visst klädesplagg.

Inom Islam är det inte tillåtet att påtvinga någon människa något som har med den personens tro att göra. Det måste komma utifrån ett eget beslut. Till exempel att bära hijab, niqab, burka, att be, att tro, eller något annat. Detta finns tydligt angivet i Koranen.

”Tvång skall inte förekomma i trosfrågor” (Koranen 2: 256)

Självklart finns det individer inom alla folkgrupper och religioner som tvingar och kräver saker av sina hustrur/döttrar/systrar, you name it, och åberopar sin religion. Men jag säger det igen: ”TVÅNG SKA INTE FÖREKOMMA I TROSFRÅGOR” enligt Koranen. Så om någon ändå tvingar någon till något i Islams namn, så handlar det om en person som gör fel och skyller det på religionen.

I Sverige där vi har lagar som skyddar människor (läs: kvinnor) mot tvång, finns det alla möjligheter i världen att inte bära hijab/niqab etc. Det finns alla möjligheter i världen att leva ett liv man själv väljer. Detta kan vara lättare sagt än gjort och det finns många kvinnor i Sverige idag som lever med män som behandlar dem illa och förtrycker dem på olika sätt. Direkt eller indirekt. Det är dock varken Islam eller Kristendomen eller någon annan för mig känd religion som gör detta, utan det är individer och det ska vi inte glömma!!

Problemet med att lagstifta mot att bära heltäckande kläder är dubbel. Dels gör du dessa kvinnor till brottslingar. Hur kan vi hjälpa eventuellt förtryckta kvinnor genom att göra dem till kriminella? Hur hjälper det dessa kvinnor? En kvinna som lever under ett verkligt förtryck kommer inte springa runt i vårt samhälle som vilka andra kvinnor som helst för att ett lands lagar förbjuder dem att bära en viss klädsel, de kommer troligen att få stanna inomhus i så lång utsträckning det går. Hur gör det henne mindre förtryckt och hur ger det henne större frihet?

Jag är med i många muslimska grupper runt om på Internet. I de kvinnogrupper jag är med så är upprördheten stor. Det är inga förtryckta kvinnor där som jublar över att muslimska kvinnor i Danmark äntligen ska få slänga av sig sin niqab. Tvärt om. Det är starka kvinnor, många ensamstående, många unga kvinnor som upprörs. Många är beredda att göra insamlingar för att betala böter för de muslimska kvinnor som vill fortsätta bära niqab i Danmark och som riskerar böter. Många som tidigare inte har velat bära niqab vill börja bära det för att visa stöd till sina muslimska systrar. Jag ser många debatter i media och jag hör om hur förtryckande niqab anses vara. Bland icke-muslimer. Men det är inte den bild jag har. Jag undrar alltid i dessa debatter: vem har frågat de muslimska kvinnorna? Vem har ställt frågan till de som faktiskt bär niqab? Nej, ingen av de jag sett. För de flesta har inte så nära relationer till kvinnor som bär niqab. Om man nu är så engagerad i muslimska kvinnors klädsel, så är det mycket märkligt för mig att man inte har fler närstående muslimska kvinnor i sitt liv. De det faktiskt rör. Och ställa frågan till dem.

De muslimska kvinnor jag hör och ser som bär hijab är inga förtryckta, stillatigande kvinnor som sätter på sig de kläder de blivit tillsagda av sina män. I stället är det starka, självständiga kvinnor som vill ta sin tro till en annan nivå. De vet EXAKT varför de vill bära niqab och de är stolta över att göra det. Det är ibland kvinnor som fått strida mot andra familjemedlemmar för att få bära sina hijabs och niqabs. De är bestämda och de vet precis vad de vill. Alla kvinnor jag känner till som bär hijab eller niqab har övervägt länge innan de tagit det stora beslutet. De har varit fast beslutna om sitt val och de har varit mycket nöjda med det val de har gjort. Några har sedan valt att ta av dem igen. Inte på grund av att de inte har samma tro. Inte för att de känner sig förtryckta. Inte för att de känner sig begränsade. Utan helt enkelt för att de inte orkar med trycket utifrån. Att bli kallad otrevliga saker, hotas med våld och diskrimineringen som följer många hijab- och niqabbärande kvinnors beslut om att bära just hijab eller niqab.

Jag och mina muslimska systrar i Sverige är upprörda över att våra systrar i Danmark fråntas rätten att välja sin egen klädsel. Vi är arga, ledsna och mycket, mycket oroliga för att detta ska spilla över även på Sverige i framtiden.

Jag tycker också det är mycket märkligt att man får gå runt näst intill helt avklädd i vårt samhälle, vilket gäller både män och kvinnor, men att klä på sig kläder som skyler kroppen, det bemöts med inte bara förakt, utan är nu till och med förbjudet i Danmark.

Man kan som sagt inte stoppa ett förmodat förtryck med ett annat förtryck! Danmark är helt fel ute och jag hoppas innerligt inte att Sverige kommer gå samma väg! 

Sen vill jag återigen påminna om att män i alla tider haft ett starkt engagemang över kvinnors klädsel. Det, om något är väl ett förtryck? Och det gäller alltså inte bara muslimska kvinnors fäder, bröder och män, utan alla män runt om i världen, oavsett kultur eller religion.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Mitt uttalande i Expressen om kvinnor med hijab i reklamen

Diskussionen har gått het runt om i vårt land rörande Åhléns höstkampanj. Kampanjen innefattar bilder på kvinnor i Sverige i olika kläder. Den ena kvinnan bär slöja (hijab) och två av kvinnorna är afrosvenska. Kampanjen heter ”Nordiska toner”. Jag bara älskar bilderna som du kan se HÄR!

Jag med hijab under kampanjen 2014 för att stötta kvinnor med hijab som blir utsatta för trakasserier. Foto: Fatou Touray

Jag med hijab under kampanjen 2014 för att stötta kvinnor med hijab som blir utsatta för trakasserier. Foto: Fatou Touray

Skälet till att jag älskar bilderna är för att det ger en bredare representation än vi är vana att se. Jag blev kontaktad av Expressen igår för att de ville veta min åsikt om bilderna och varför jag tycker som jag tycker. Resultatet blev en artikel som du kan finna HÄR!

Mitt uttalande kan du läsa här:

”Fatou Bakotou Touray, 44, från Farsta, är en av de som är positivt inställt till reklambilden.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att vi representerar Sverige som det faktiskt ser ut. Det är vanligt med kvinnor som bär slöja och även modeller som har mörkare hudton. Med tanke på att afrofobi och islamofobi genomsyrar Sverige i dag så är det extra viktigt att lyfta fram mångfalden, säger Fatou.

 

Hon håller inte med om att man på det här sättet normaliserar kvinnoförtryck – tvärtom:

– Det är lika illa att hindra kvinnor från att bära hijab som att tvinga dem. Kvinnor måste få rätten att få bära vad de än vill utan att bli kritiserade eller sexualiserade.”

Jag är väldigt glad för den här representationen som vi äntligen börjar se även i modevärlden, samtidigt gör det mig ledsen att representationen fortfarande är så sällsynt att det blir ett fullständigt ramaskri i sociala medier över bilder som dessa.

Jag vill se kvinnor med olika hudfärg, med olika kulturella och / eller religiösa uttryck. Jag vill se korta, smala, långa, tjocka, glasögonprydda, avsexualiserade, kurviga, platta, homosexuella, brunögda, grönögda och blåögda kvinnor. Jag vill kort sagt se olika typer av kvinnor representeras i både reklam och på övriga platser i vårt samhälle. Jag vill helt enkelt se samma typer av kvinnor som jag gör på gatan, i bussen, på tunnelbanan, i affären. Och jag är så FÖRBASKAT TRÖTT på att andra människor ska tala om för oss hur vi ska se ut!

Jag la upp artikeln från Expressen på min Facebook och reaktionerna lät inte vänta på sig. Du kan läsa kommentarerna HÄR!

Jag, inför bön

Jag, inför bön

Jag som muslimsk kvinna har valt att inte bära hijab (annat än under bön, vid besök i moskéer eller vid särskilda högtider. Jag har, liksom många andra muslimska kvinnor en annan tolkning. Men jag anser mig vara i min fulla rätt att ta på mig en hijab eller låta bli, vilket jag vill och jag anser det vara alla kvinnors fulla rätt att välja detta. Vi ska kunna klä oss med hijab, utan att behöva bli attackerade verbalt eller fysiskt.

Mänskliga Rättigheter. Rätten att inte bli diskriminerad

Mänskliga Rättigheter. Rätten att inte bli diskriminerad

Vi ska kunna förvänta oss att få det jobb vi är kvalificerade för, med eller utan hijab, med ett ”svenskklingande namn” eller ej. Vi ska kunna få den bostad vi står i kö för och ligger först i turordningen på, med eller utan hijab. Vi ska kunna bli lyssnade på, respekterade och accepterade med eller utan hijab. Precis som en svart kvinna ska ha samma rättigheter till, precis som en vit, svensk kvinna med blå ögon och urringad tröja ska ha samma rättigheter till. Precis som en funktionsnedsatt kvinna ska ha samma rättigheter till. Det är det mänskliga rättigheter och jämställdhet och antirasism och religionsfrihet ska handla om.

Vi måste kunna strida för ALLA kvinnors (och mäns) rättigheter, inte bara några. Kan vi inte göra det, så betyder inte frihet någonting. Kan vi inte göra det så betyder inte mänskliga rättigheter någonting. Alls.

Jag rekommenderar även DETTA blogginlägg från 2013 om Mänskliga rättigheter som utvecklar min syn på detta lite mer och även DETTA från 2010, om slöjförbudet i Frankrike, som går lite hand i hand med detta inlägg. 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Eldsjälar som gör Sverige och världen lite, lite bättre

Härom dagen lyssnade jag på Sommar i P1 med Malmökillen Siavosh Derakhti. Hittills är jag inte allt för imponerad, varken av namnen på de som kommer vara sommarvärdar i P1 2015, eller av de jag hittills lyssnat på, vilket är cirka 9-10 stycken, so far…

Men just detta avsnitt av Siavosh Deakhti vill jag verkligen rekommendera. För er som missat vem han är så beskrivs han på följande sätt på SR:

Om Siavosh Derakhti

Social entreprenör, föreläsare. Född i Umeå, uppväxt och bosatt i Malmö/Stockholm.

Grundare av nätverket Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet. Mottagare av det allra första Raoul Wallenbergpriset 2013. Fick efter ett personligt önskemål från Barack Obama ett enskilt möte med den amerikanske presidenten under Sverigebesöket 2014. Har föreläst både i Riksdagen och EU-parlamentet men gör det framför allt i svenska skolor och i näringslivet. Mottagare av Elsa-priset 2012 från Svenska kommittén mot antisemitism. Har tidigare tränat fotboll och thaiboxning. Siktar på att bli skådespelare eller svensk statsminister, men saknar partifärg.”

Dels blev jag mycket starkt berörd av hela hans program av olika skäl, som jag inte vill avslöja då jag hoppas fler kommer lyssna på programmet, men så blev jag också starkt berörd av hans engagemang för samarbeten. Att lyfta fram frågor tillsammans med andra människor som lever som minoriteter där man riskerar bli utsatta för olika typer av diskriminering. Bildade och utbildade människor i all sin ära, med all den kunskap de besitter, men min fascination över drivna människor som för olika kamper för ett bättre samhälle, landar nästan uteslutande på eldsjälar. Med eldsjälar menar jag människor som uppoffrar mycket i sitt liv och av sin fritid för en kamp för något som kan påverka många människor att förbättra sina liv på olika sätt. Att en muslimsk ung kille arbetar för att stoppa antisemitism (och annan typ av diskriminering och utsatthet) tror jag kan göra en stark påverkan i vårt samhälle.

Jag vet att debatten går rätt het på många platser just nu om att minoriteter bör föra sin egen kamp. Jag håller inte riktigt med där. Självklart ska de minoriteter som kämpar i sin kamp föra den, men jag tror att för att få verkliga förändringar i vårt samhälle och i synnerhet strukturella förändringar, så måste vi alla stå upp och driva dessa kamper gemensamt. Självklart med lyhördhet och med att lämna tolkningsföreträde, men jag tror sanningen att säga att vi alla måste hjälpas åt att sätta stopp för all form av diskriminering och i stället driva dessa kamper gemensamt.

Jag tror (tyvärr) inte den svarta, Sydafrikanska befolkningen kunnat nå den frigörelse de gjorde, genom att stå själva i sin kamp, jag tror inte att HBTQ-rörelsen hade kunnat finna ett så pass stort ”erkännande” genom att ensamma stå upp i sin kamp. Nej, det betyder INTE att jag inte inser att det är dessa personer som fått betala de höga priserna av frihet och ”erkännande”. Jag tror inte heller att någon annan kan ta över dessa kamper, eller att jag vill ge ”cred” till de som står utanför dessa grupper, men jag tror att vi måste arbeta tillsammans, gemensamt för att nå de högre målen. Vi måste stå enade mot förtryck för att finna styrka, kraft och medel att förbättra vår framtid, tillsammans.

Den samiska flaggan

Den samiska flaggan

Jag med samiskt ursprung stödjer den samiska kampen för urbefolkningens rättigheter på olika sätt. Jag lyfter gärna fram kampen, jag hyllar den. Men. Jag brinner inte för den i ett eget engagemang. Jag kan sörja det ibland. Jag kan också sörja att jag inte har mer kunskap än jag har om den, men jag försöker bilda mig mer. En av de kamper jag brinner starkast för är afrofobi. Min kamp mot afrofobi, kommer sig givetvis inte av att jag själv skulle vara utsatt, den beror inte heller på det faktum att jag indirekt är utsatt, utan helt enkelt för att de som står mig allra, allra närmast här på jorden, mina fyra barn är drabbade av den i olika former och i olika grader och i olika perioder av sina liv. Ibland diffust i vardagen, ibland på de mest brutala sätt, som jag flera gånger tidigare har skrivit om. Som deras mamma känner jag att det är min plikt att försöka göra mitt allra yttersta för att göra det lilla jag kan för att förbättra deras liv, deras släktingars liv och deras framtida barns liv. Även om det bara är en än så liten droppe i havet…

Att stå och se på och hoppas på bättre tider, utan att ens försöka dra mitt lilla, lilla strå till stacken, ligger inte för mig.

Som jag skrivit många gånger tidigare, så finns det så många viktiga kamper i världen och jag tycker det är bra att vi alla inte engagerar oss i precis samma kamp, utan att vi faktiskt har olika intressen, olika engagemang och olika kamper vi för. På så sätt så går det att göra världen lite, lite bättre på många olika fronter.

Den senaste tiden har många visat sitt stöd för den lagändring som skett i USA i HBTQ-frågor, genom att ändra sin profilbild i sociala medier till en regnbågsfärgad profilbild. Jag är en av de som gjort det och nej, jag tror inte att min bild kommer att göra att personer helt plötsligt slutar vara homofober. Men jag tror att de flesta i den berörda gruppen kan känna ett visst stöd över att inte stå ensamma i sin kamp. Jag tror också att när man visar sitt stöd för denna grupp av människor och att vi är väldigt, väldigt många som visar detta stöd, så kan kanske någon av alla dessa som har homofoba åsikter se att vi är många som tycker något annat. Kanske kan någon enstaka till och med börja tänka till och ändra sina åsikter när de ser den enorma uppslutning som Pride-paraden får av inte bara den berörda gruppen, utan även av tusentals människor som inte berörs direkt.

I den feministiska kampen, det vill säga kampen för jämställdhet mellan könen, tror jag också det krävs att männen blir en större del av kampen. Inte att de ska ta över den, ställa villkoren eller tala om vad vi behöver och vill ha, utan just att vi låter männen bli en del av kampen, så de kan stå upp för kvinnors rättigheter. Jag tror inte att vi på annat sätt kan nå ett jämställt samhälle.

Pride 2014

Pride 2014

Härom året anordnades ett separatistiskt möte under Pridefestivalen. Mötet skulle bli en fristad för rasifierade (icke vita i detta fall) HBTQ-personer, men det blev ett stort ståhej då två SD:are deltog i mötet (dessa var av allt att döma inte en del av den separatistiska agendan.) Jag tycker det är bra att det finns separatistiska forum för berörda grupperingar som är i minoritet. Att vara utsatt för diskriminering, rasism, förtryck, antifeminism och liknande kan orsaka stora problem för individer och många har svårt att känna sig delaktiga i samhället och uteslutna ur sociala sammanhang. Då tror jag det är mycket viktigt att kunna ha plattformar där man känner sig trygg med personer med liknade erfarenheter, det tror jag är bra av många olika skäl som jag inte tänker gå in på här.

Att jag är för stängda, separatistiska rum, innebär dock inte att jag inte tror på samarbeten, att ge stöd till varandra och gemensamt arbeta för ett bättre samhälle.

Jag, under hijabuppropet

Jag, under hijabuppropet

Under hijabupproret som drogs igång härom året av ett antal kvinnor: Bilan Osman, Fatima Doubakil, Foujan Rouzbeh, Nabila Abdul Fattah och Nachla Libre, var jag en av många kvinnor som visade mitt stöd. Även om jag är muslim, så bär jag inte hijab, men i det här fallet var det en självklarhet för mig att visa mitt stöd för de kvinnor som har valt att bära hijab och blir attackerade på olika sätt för sitt beslut. Inte för att jag var direkt utsatt själv, men jag såg det som en solidarisk handling mot mina muslimska systrar. Jag läste den kritik som uppkom vid uppropet, men min uppfattning var ändå att det var denna typ av solidarisk handling som de utsatta önskade av oss kvinnor som inte bär hijab till vardags.

Ida Dzanovic är en annan person som jag betecknar som eldsjäl och som arbetar mot rasism på olika sätt. Ida är en av grundarna till 11 juli-priset ”för kampen mot muslimhat och annan rasism”.

Ytterligare en eldsjäl som jag tycker gör ett grymt arbete idag mot rasism och afrofobi är Malmös Vänsterpolitiker Momodou Jallow. Momodous engagemang stannar inte i politiken, utan även genom antirasistiska organisationer, såsom bland annat den organisation han startat: Afrosvenskarnas forum för rättvisa. Att bryta rådande samhällsstrukturer, vithetsnormer och kämpa aktivt för ett bättre samhälle är några av de inriktningar som Momodou Jallow tycks brinna för i sitt arbete.

Sverige kryllar av eldsjälar och många som delat med sig av kunskaper, erfarenheter och hårt arbete, i många fall helt ideellt, det vill säga utan någon som helst ersättning och om jag skulle nämna alla skulle det här inlägget aldrig ta slut. Jag tror som sagt att dessa eldsjälar är en viktig grund för allt arbete i alla de kamper som bedrivs i Sverige idag av dessa olika människor, särskilt som jag tror att det skänker stor inspiration och drivkraft hos fler. Jag tror det lätt bildar ringar på vattnet, samtidigt som jag också är övertygad om att det inte räcker med en massa eldsjälar, vi behöver också en stor massa av stöd, kamp, meningsutbyten, erfarenheter, kunskap och att känna en styrka av att vi alla strävar mot samma mål.

Vad är då en eldsjäl? I wikipedia kan vi läsa följande beskrivning:

Eldsjäl är en person som brinner för något. Eldsjälen jobbar ofta ideellt för en ideell förening eller för en egen sak och anser att något är såpass viktigt att det är värt att lägga ner sin tid och sitt liv för att förbättra eller jobba med det.”

Det stämmer ganska väl överens med min syn på eldsjäl. Glöm bara inte lyssna på Siavosh Derakhti i Sommar nu!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Kvinnors rätt att få bära de kläder hon vill

030Debatten om #hijabuppropet fortsatte i samma styrka i flera dagar men börjar nu att mattas av något och jag tycker det är så positivt och bra, för den här debatten behövdes nog mer än de flesta av oss insett. Som jag skrivit om tidigare, så stödjer jag uppropet helt och hållet, men jag har också läst mycket kritik mot det från flera håll och med olika ståndpunkter och utgångspunkter. Eftersom det handlar om upplevelser, så tycker jag inte man kan säga att någon har ”rätt” och att någon annan har ”fel”. Vi bär alla på olika erfarenheter och olika typer av ryggsäckar, som självklart påverkar vår uppfattning i sakfrågan.

Av de som normalt bär slöja som jag känner har många uttryckt sin glädje över att det var så många som visade sitt stöd och att den här kampanjen fick en sådan spridning. Jag har till och med fått samtal från vänner och mail från både folk jag känner och de jag inte känner som tackat för mitt stöd. Det känns förstås roligt, även om det inte var något jag hade funderat på eller anledningen till att jag stöttade uppropet. I media och på nätet har jag sett en del både som brukar bära slöja och de som inte gör det, som kritiserar uppropet och det har de förstås sin fulla rätt att göra.

Som sagt handlar det om egna referensramar och erfarenheter, men också om egna uppfattningar.

Av de som kritiserat har jag sett följande kritik:

  • Några tycker att det blev ”plojigt” eller uppfattade det till och med som att vi som bar slöja för en dag eller två skulle påstå att ”vi vet hur det är” efter att ha burit slöjan bara någon enstaka dag.
  • Några tycker att slöjan är en symbol för förtryck och kan därmed inte förstå hur kvinnor som inte tvingas bära dem, kan göra det frivilligt och för att det fastställer en acceptans av en förtryckande symbol.

Jag kan förstå dessa ståndpunkter, men jag tror de flesta som bar slöjan, inte gjorde det för att det var en så stor erfarenhet, utan snarare för att visa sitt stöd. Det var i alla fall skälet till att jag tog på mig slöjan i två dagar och de flesta av dem som jag hörde hade burit den, var det av samma skäl.

När det gäller slöjan som symbol för förtryck, så måste vi komma ihåg här att det verkligen är en uppfattning som skiljer sig både från olika länder, olika kulturer, olika inriktningar av Islam, bakgrund, men framför allt skiljer sig för olika personer beroende på vilken individ man är.

Idag finns det endast tre länder i världen som har slöjtvång enligt lag. Dessa länder är Sudan, Saudi-arabien och Iran. Sedan finns det tre länder som förbjuder burka i skolan och det är: Turkiet, Tunisien och Syrien. Sedan finns det ett antal länder som förbjuder eller är på väg att förbjuda burka på allmän plats och det är följande länder: Italien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Tyskland och Frankrike.

Jag är emot både förbudet och tvånget, av precis samma skäl.

I övriga länder där Islam är utbrett finns det en uppsjö av olika uppfattningar för hur man ser på slöjan. I västvärlden är synen ofta att slöjan är en symbol för förtryck och det tycks den även vara av kvinnor som burit slöjan som lagligt tvång i länder med slöjtvång, medan många andra, särskilt av de som bär slöjan av egen fri vilja, att slöjan är en symbol för frihet och frigörelse. Här är det omöjligt att sätta sig till doms över eller tala om hur någon annan ska uppfatta slöjan, det handlar helt enkelt om erfarenheter och uppfattningar och den omgivning man är uppväxt i.

Det finns de som säger att även om man inte blir tvingad att bära slöja, så finns det många som påverkas av sin omgivning och indirekt känner sig tvingade att bära slöja, eller påverkas till att börja bära den och det kan man förstås inte heller säga något om. Självklart blir vi alla påverkade av vår omgivning. Men om man väljer att ta på sig en slöja för att man har en positiv uppfattning av den, genom sina vänner, släktingar och andra i ens omgivning, men det ändå är ens fria val att ta på sig slöja, då vet jag inte varför det skulle vara så negativt?

Vi blir ju alla påverkade till våra klädval av vårt samhälle, familjemedlemmar, vänner etc. När jag åker kommunalt in till stan, så ser jag oräkneliga annonser med lättklädda kvinnor. De bär bikini, korta kjolar, urringade toppar och baddräkter som ingen lämnar särskilt mycket över till fantasin. Självklart är det så att unga människor i synnerhet påverkas av dessa reklampelare! Jag minns själv som ung, slank tjej hur obekväm jag kände mig när jag gick ”lättklädd”, men samtidigt ville ”se ut som alla andra” i min ålder. Jag var inte alls bekväm i detta, samtidigt som jag var för osäker för att låta bli. Idag skulle inget i världen kunna tvinga på mig dessa korvskinnstajta kort-korta klänningar med djupa urringningar mot min vilja. Inget i världen skulle heller kunna tvinga på mig en burka mot min vilja.

Idag tar jag mycket hellre på mig en slöja när jag går till arbetet, än att jag sätter på mig en kort kjol och urringad topp, men helt bekväm känner jag mig inte i något av dem.

Idag är jag 42 år och helt övertygad om att varje kvinna måste få bestämma över vad hon vill sätta på sig. Varje kvinna i världen måste ha rätt att sätta på sig en bikini eller en burka, utan att bli dömd som ”hora” eller ”förtryckt”. Jag är medveten om att långt ifrån alla har dessa rättigheter. Men jag är också medveten om att i Sverige idag, 2013, i ett land med religionsfrihet och med den fokus på kvinnans självständighet och rättigheter som människa, borde ha rätt att klä sig som hon vill!

Efter att ha talat med mina slöjbärande vänner och familjemedlemmar och följt debatten, så är jag idag övertygad om att de flesta kvinnor i Sverige idag bär slöja för att de själva vill det! Det finns säkert kvinnor som bär den för att de känner tvång och dessa kvinnor ska vi även fortsättningsvis försöka ge det stöd och hjälp som de är i behov av för att få ett självständigt liv!! Men jag har också pratat med kvinnor som vill bära slöja, men inte vågar för att det skulle sticka ut på arbetsplatsen, för att deras vänner inte bär slöja, för att de är rädda att bli dömda på förhand eller för att deras familjer inte vill att de ska bära slöja. Oavsett skäl, så måste vi även stötta dessa kvinnor i rätten att få bära de kläder de själva vill!

Den här frågan är inte svart-vit, den har många nyanser och det gäller att inte fastna i sina egna uppfattningar om slöjan och vad man själv tycker att den representerar utan fundera i lite större perspektiv ur andra människors synvinkel.

Aug 300Jag har burit slöja (hijab) vid många tillfällen tidigare, men det här var första gången jag gjorde det för någon annans skull, men det gjorde jag så gärna då det var en symbolisk handling för någon som farit illa på grund av att hon bar slöja. En systerlig handling.
Kvinnor%20med%20sl%C3%B6ja%20f%C3%B6rv%C3%A4ntar%20sig%20trakasserier

Lästips: Hatbrott begås inte i ett vakuum

Blogg: Här kan du läsa flera berättelser från de som bar hijab för en dag

Tidigare bloggat i ämnet:

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

#hijabuppropet

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

#hijabuppropet

fatou med hijabJag stöttar #hijabuppropet som ett medvetet val och av följande själ:

Som kvinna, som muslimsk syster, som mamma, som feminist, som antirasist, som en som tar ställning, som världsmedborgare, av solidaritet och som sympatisk medmänniska.

I kombination med att skriva till Beatrice Ask deltar jag i det här uppropet. Jag vill visa min sympati för de kvinnor som valt att dagligen bära hijab men ständigt råkar ut för trakasserier, kränkningar och våldsamheter för sitt val att bära hijab.

Vissa kritiserar uppropet, men det gör inte jag. Jag ser detta som en ren solidaritetshandling.

HÄR är bakgrunden!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

slöja1En del av den kritik som brukar finnas mot beslöjade kvinnor är att de tvingats till detta av sina män och att det begränsar deras frihet i deras liv. Även att just dessa kvinnor ska vara mer kontrollerade av deras män. Det är några av de skäl som jag brukar höra anges.

Jag är säker på att exempel på dessa kvinnor finns. Kvinnor som förtrycks finns i alla länder, kulturer och religioner. Självklart finns det kvinnor som tvingas bära slöja, men att förbjuda slöjan, vilket har debatterats ibland, tycker jag är helt fel väg att gå. Dessa kvinnor kommer inte bli mindre förtryckta för det, vi måste arbeta mot kvinnligt förtryck i vårt land med andra metoder och på andra vägar.

slöja3Jag vet med säkerhet att det finns många muslimska kvinnor i vårt land som bär slöja för att de själva vill det! De har valt att bära slöja (oftast hijab) för att den tolkning de gör av Koranen uppmuntrat dem till användningen av slöjan eller för att de tycker det fyller en funktion för dem, eller för att de helt enkelt tycker det är vackert. Skälet till att bära slöja är säkert lika många som det finns kvinnor som bär den, även om de jag hört beskriva anledningen till varför de vill bära den, oftast grundar sig i deras tro, sen har beslutet vuxit fram genom olika ideér och uppfattningar.

I vissa fall har dessa kvinnor fått strida för att få använda den. Det finns många familjer där slöjan är tabu och man absolut inte vill se sin fru/dotter/syster bära den. Dessa kvinnor har alltså fått strida för att få bära slöjan. Att skapa lagar som hindrar kvinnor som vill bära slöja skulle vara lika galet som att förbjuda kvinnor att bära kort kjol anser jag. Kvinnors frigörelse och kvinnors rätt att få klä sig som de vill kan se ut på många olika sätt, även om våra föreställningar sällan är särskilt öppna för det

Vi är snabba att kritisera vissa länder för att de har strikta klädkoder för kvinnor och förbud för hur man inte får klä sig, då verkar det orimligt att göra samma sak i vårt land. Det känns inte relevant att börja följa samma lagar som odemokratiska länder i världen och sätta upp samma förbud, fast tvärt om.

Att tvinga någon eller förbjuda någon kvinna hur hon ska klä sig är lika galet i min mening, oavsett vilka plagg som är förbjudna eller påtvingade.

När jag hör Samira i detta radioprogram blir jag rädd, upprörd och väldigt, väldigt ledsen. Det handlar om en väninna till den gravida kvinna som blev nedslagen igår på grund av sin slöja (artikeln fortsätter en bit under ljudklippet):

(Jag håller däremot inte med Samira om att afrikaner inte utsätts för hatbrott, vilket hon antyder vid ett tillfälle, tvärt om tror jag att afrikanska familjer där kvinnorna bär slöja blir utsatta i ännu högre grad.)

Jag hoppas verkligen att de personer som utsätter beslöjade kvinnor för dessa hatbrott åker dit så det sjunger om det! Jag vet att det finns många kvinnor i Sverige idag om väljer att sluta bära slöja för hur de blir bemötta och jag hoppas verkligen inte att fler ska behöva känna så. För det blir ju också ett påtvingat sätt att klä sig på.

Baserat på vad denna kvinna (Samira) och även andra kvinnor jag pratat med sagt, så skulle jag vilja påstå att troligen är de flesta av de kvinnor som i Sverige idag väljer att bära slöja, gör det just av egen fri vilja, men framför allt för att det är starka kvinnor som vet vad de vill, i motsats till vad många tycks föreställa sig, att dessa kvinnor skulle vara viljelösa, maktlösa offer för sin situation.

Jag tror att det är helt fel uppfattning! Av de kvinnor jag känner som valt att bära hijab så är det starka, vältaliga kvinnor som valt att bära slöja som ett mycket medvetet val, i vissa fall till och med som en protest mot sina familjer som är emot detta och i vissa fall även som en upprorisk handling eller en handling som handlat om frigörelse från familjens normer.

Att förfölja dessa kvinnor, skrika glåpord, väsa oförskämdheter eller till och med ta till våld mot en gravid kvinna, väcker sådan avsky i mig att jag saknar ord för att beskriva den avskyn. Tyvärr tror jag att vårt samhällsklimat, SD i riksdagen, hatsajter på nätet bidrar en hel del till att legitimera dessa avskyvärda beteenden!

Läs också: I morgon beslöjar vi oss av solidaritet

Och: Hon misshandlades för sin slöja

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,