Boken Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross bygger på en sägner eller berättelse om en sann påve eller en myt, beroende på var man letar information eller vem som gör det.

Det spelar ingen som helst roll om berättelsen bygger på en sann historia eller inte, för den här bokens berättelse är något utöver det vanliga, oavsett ursprung eller fantasi.

Boken är en medeltida historia i Italien om en kvinna som brann för att få studera i en tid då kvinnor inte ansågs ha något i en skolbänk att göra. Den handlar om en kvinna som är beredd att göra precis allt och uppoffra precis vad som helst för att få utvecklas som människa och inte bara som husfru.

Den handlar om en tidig frigörelsekamp för en ensam kvinna och den handlar om att överleva i en värld som är så långt ifrån jämställdhet som man kan komma. Boken var ganska tjock och den tog mig ett tag att läsa, trots att den var väldigt bra, men den var inte helt lättsmält, så det var en bok jag bara tog fram när jag hade tid att koncentrera mig ordentligt och inte bara ”slöläsa”. Låt dig inte skrämmas av det bara, för den var inte svårläst på något vis, utan det var mer att jag ville koncentrera mig ordentligt när jag läste den, då det fanns många små in- och utgångar i boken som det gällde att hänga med på.

Boken är en väldigt bra historisk roman och även om det inte är en av mina allra bästa böcker, så rekommenderar jag varmt att läsa den, för det är en bok som stannar kvar även när man slagit ihop den efter sista sidan.

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, bokrecension, Boktips, påven johanna, recension, historisk roman, Donna Woolfolk Cross,