Gambiagrupperna

Som lite motvikt till inlägget jag skrev om Sexturismen i Gambia och Sexuella övergrepp på barn i världen, har jag börjat läsa en hel del om annan typ av verksamhet i landet. Jag har under många, många år hört talas om Gambiagrupperna. Jag har dock aldrig sökt någon djupare information om dem. Det är ganska underligt egentligen, då jag har ett genuint intresse för Gambia som land och som gett mig så mycket sedan mina tonår och jag dessutom har ett brinnande intresse för hjälporganisationer som jag också ofta har skrivit om i min blogg.

Nåja, sent ska syndaren vakna… 😉

Av en slump började jag läsa på nätet om just Gambiagrupperna och jag måste säga att jag är djupt imponerad och inspirerad av deras arbete och hela organisationen i sig. (Gå gärna in och läs mer om dem)

Jag hade faktiskt lite fördomar här också, upptäckte jag, då jag inbillat mig att de var en lite löst sammansatt grupp som gav lite sporadiskt stöd till Gambia i lite olika projekt. Oj, så fel jag haft!!

Jag har nu läst på om deras fantastiska arbete både i Gambia och här hemma i Sverige. Eldsjälar som dessa ska hyllas!!

En film om Gambiagruppernas arbete i Gambia

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Veckans Debatt: Mors Dag och Bistånd

För fjärde veckan i rad, tänkte jag köra veckans debatt. Det blev lite ojämnt där, när jag la ut förra veckans debatt så sent, men nu är jag back on track!

Den här veckan handlar det om Morsdag och om att Rädda Mammorna, som jag medverkade i även förra året och som utmynnade i en stor tv-gala i tv4 som jag var med på!

Först lite om årets Rädda Mammorna:

Varför arbetar Röda Korset med att efterforska och återförena familjer?

Varje år splittras hundratusentals människor från sina nära och kära på grund av krig och naturkatastrofer. I dessa katastrofala situationer slits familjer ifrån varandra, hela grupper av människor flyr och tvingas i exil, många äldre lämnas kvar, barn tappas bort mitt i kaoset och många döda förblir oidentifierade. Det lidande som dessa familjer genomgår är tyvärr en tyst global katastrof.   En persons välbefinnande beror till stod del på möjligheten att hålla kontakt med sina nära och kära, eller åtminstone har information om att de mår bra. Att få ett meddelande eller återförenas med sin familj kan förändra allt för en människa. Det kan avsluta en femårings- och hennes föräldrars oro och lidande eller kan få en överlevande från en jordbävning att veta att familjen är i säkerhet. Internationell lagstiftning ger familjemedlemmar som skilts åt rätt att få veta vad som hänt deras anhöriga.
Enligt svensk lag är rätten att återförenas med sin familj begränsad till kärnfamiljen, det vill säga make/maka och barn under 18 år, samt förälder till ensamkommande barn som har flyktingstatus eller är skyddsbehövande. I undantagsfall kan också andra nära anhöriga få tillstånd att leva med familjen i Sverige.

klicka på den här knappen  för att ge ditt bidrag till Rädda mammorna-kampanjen!

Företag? Klicka här

Ã…ttaårige Michée har flugit ensam hela vägen från Kongo. Snart ska han möta sin mamma, pappa och lillebror för första gången på tre år.

Läs mer om när familjen på bilden återförenades här


Jag är också mamma.

I år har de extra fokus på mödravård. Mer om det kan du läsa HÄR!

För mig är det jätteviktigt att kunna hjälpa till och förutom en regelbunden summa, så lägger jag gärna i några kronor eller en tjuga lite här och var när det görs insamlingar. Tidigare tänkte jag ofta att jag inte skulle ge till just organisationer, då jag tänkte att mycket av pengarna då går till administration och inte hamnar där hjälpen mest behövs. Jag har också hört många andra använda detta argument för att inte ge.

Jag har ändrat inställning. Även om jag nu faktiskt har möjlighet att hjälpa, utan att blanda in en organisation, d.v.s. att jag ger pengar direkt till någon/några som behöver, så anser jag att våra hjälporganisationer är oerhört viktiga. De kan på ett helt annat sätt och i ett mer långsiktigt perspektiv göra en mer långsiktig planering. De har också kunskaper och organisationen som krävs för att göra större hjälpinsatser!

Det gäller ju både biståndshjälp, men även att skänka pengar till cancerfonden och alla andra insamlingar som görs av organisationer.

Det kostar. Det kostar med just administration och löner och även om jag också kan bli väldigt upprörd över höga chefer som roffar åt sig av pengarna, dels genom ren brottslighet och även genom orimligt höga löner, så anser jag ändå att det är rimligt att bidra med pengar till flera organisationer. Att någon roffar åt sig pengar genom att helt enkelt ta pengar som tillhör organisationen, tycker jag inte man kan lasta organisationerna för. Tvärt om. Jag anser att organisationen då är ett brottsoffer som har utsatts för detta.

Däremot kan jag tycka att organisationerna bör se över sina chefslöner, för jag tycker inte det är rätt att en chef på en hjälporganisation ska ha en astronomisk lön. Det räcker att de har en skaplig lön för det arbete de utför!

Därför försöker jag att hjälpa till även om en del av mina pengar går till administrationen i dessa organisationer.

Så till själva debatten:

  • Ger du pengar till hjälporganisationer?
  • Varför / Varför inte?
  • Tror du att det är bättre att ge ”direkt i handen” på behövande, än att ge till en organisation, där en del av pengarna går åt till administration och löner?
  • Om du inte ger till organisationer av det skäl jag uppger ovan: ger du då i stället ”direkt i handen” till behövande, eller använder du det argumentet för att du i själva verket inte vill skänka pengar alls?
  • Vilken sorts hjälp anser du mest behjärtansvärt att stödja?
  • Har du förslag på hur hjälporganisationer skulle kunna gå till väga för att kunna samla in mer pengar eller få ett högre förtroende?

Som vanligt kan du välja att svara på en eller flera av frågorna, eller helt enkelt skapa en egen frågeställning i det här ämnet!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skolstart. För vissa…

Mabou ska börja skolan på Tisdag

I morgon börjar min son i första klass. Jag har alltid fyllts av en särskild känsla av stolthet och glädje när mina barn har börjat i första klass. Det är en slags tröskel man kommit över och de där småbarnsåren är till ända.

Även för barnen själv brukar det vara lite extra spännande när de ska börja i första klass. Då börjar allvaret. De känner sig lite större helt plötsligt.

Isatou på skolbalen i våras

Min yngsta dotter Isatou (16) börjar nu även i första ring på gymnasiet. Det känns också speciellt. Hon var ju min ”minsting” i väldigt många år, innan Mabou föddes. Nu har hon gått ut nian och ska alltså börja i gymnasiet. Det känns lite nervpirrande i sig. Gymnasiet känns mycket mer på allvar. Då är det slut på grundskolan och allt hänger liksom på dem själva.

Samtidigt är jag och ni som läser min blogg, mycket lyckligt lottade. Vi kan skicka våra barn till skolan. I Gambia har jag många gånger träffat familjer som inte kan det. Man har ibland inte råd att betala skolavgifter, ibland inte skolmaterial som pennor och böcker och ibland har man helt enkelt inga pengar att köpa en skoluniform för. I många länder innebär det att man då inte kan skicka barnen till skolan.

Springande barn i Gambia

Jag har en familjemedlem som tog till sig ett fadderbarn i just Gambia. Hon hade inte fått gå i skolan, trots att hon var i den åldern då hon borde ha gjort det. Dock började min familjemedlem att betala hennes skolavgift direkt till skolan varje termin och sedan skickade hon pengar till skoluniform och skolmaterial. När hon gick ut grundskolan i Gambia hade hon så höga betyg att hon fick ett stipendium och skickades till England för att kunna plugga vidare. Idag läser hon på Universitet i London och hennes liv blev faktiskt något helt annat än vad det troligen blivit utan den här ekonomiska hjälpen och i det långa loppet så blir detta även hjälp till självhjälp, då det är brukligt att familjemedlemmar med inkomst försörjer sina föräldrar, syskon och ofta även övriga släktingar.

Jag hör ibland här i Sverige, folk som säger: ”Men varför ska VI i Sverige hjälpa alla människor i världen? Vi kan väl inte göra allt…”

Jag blir lite förbannad och även förvånad när jag hör såna uttalanden, eftersom det inte är sant!! I fattigare länder är det ännu vanligare att man hjälper varandra än vad vi gör här. Till exempel i Gambia (som jag har lättast att jämföra med, eftersom jag känner till det landet bättre än jag känner till många andra länder.) om en person har en inkomst, så börjar man ofta varje morgon med att dels lägga en summa pengar i fickan som man planerar att ge bort till just människor som har det sämre än en själv, under dagen. Låt säga att man lägger 10 mynt i fickan och kanske någon sedel, sedan delar man ut dessa mynt till olika personer man träffar under dagen, som av olika skäl är i större behov av dessa mynt än man själv är.

I Gambia är det också vanligt att de med lite bättre ekonomi (och då pratar jag fortfarande inte om rika människor) går till moskén varje fredag morgon och överlämnar bröd och annat matnyttigt, som sedan delas ut till fattiga personer, ungefär som kyrkan gör här i Sverige, fast där är det andra människor som står för bidraget.

Jag har ett exempel på detta: En av barnens släktingar (som nu är bortgången R.I.P.) ansågs ha det relativt bra ställt. Nu menar jag inte med våra mått mätta, för den här personen hade varken kök eller toalett, men han hade en del inkomster av sin företagsamhet. Han betalade skolgången för både sina egna barn och de flesta barnen som bodde på samma gata.

Varje morgon gick han ut på gatan och såg att barnen kom iväg till skolan. När något barn inte skyndade iväg, så förstod han att de inte hade pengar att ta sig till skolan, så då gick han och lämnade en respeng så de skulle kunna ta sig till och från skolan.

Det blev naturligtvis en ansenlig summa till slut, men mannen valde att fortsätta se till att alla dessa barn kom iväg till skolan, i stället för att själv bygga bekvämligheter eller slösa pengarna på sig själv.

Vad mannen vann på det hela, förutom den goda gärningen i sig?

Jo, när alla dessa barn växer upp, utbildade och bildade, med ett yrke att kunna försörja sig på eller möjlighet att etablera sig i ett land med mer möjligheter inom studier och arbete, så glömde naturligtvis ingen bort den här mannen. Dels hade han sin egen ålderdom tryggad, då de vuxna skolbarnen alltid försåg mannen med pengar och sitt stöd på olika sätt. Den här mannen kom aldrig att bli fattig. I tillägg gjorde ju dessa nya ekonomiska tillgångar, att han fick pengar av de vuxna skolbarnen, även att han kunde fortsätta stötta nästa och nästa och nästa generation skolbarn på hans gata…

Jag tycker denna mans handlingar är ett perfekt exempel på hur man faktiskt kan bli rikare av att ge…

Om du har några kronor att avvara, så finns det många ställen som arbetar just för att du ska kunna bidra till andra barns möjligheter att få gå i skolan.

Action Aid, är en av dem!

Action Aid har ett Haiti-projekt som handlar just om skolgång för fattiga barn. Läs gärna mer om det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,