Svenska Hjältar 2011

Om du missade Svenska Hjältar igår, så har du chansen igen. Verkligen hoppingivande, inspirerande, tårdrypande och helt fantastisk gala att se:

Avslutningen med Dallas Diabaté, ursprungligen från Senegal, var en klockren avslutning!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svenska hjältar

Jag har i det tysta följt Aftonbladets och TV4 ´s nomineringar på Svenska hjältar. Jag är varmt fascinerad av just vardagshjältar. Sådana som uppoffrar sig på ett osjälviskt vis för att på något sätt hjälpa någon annan, någon som räddar en annan människas liv eller någon som år ut och år in kämpar för en grupp som behöver det.

Hittills har man presenterat flera hjälteinsatser som jag beundrar, men jag har två favoriter. Det är förstås oerhört hedervärt att rädda livet på en människa eller att hjälpa någon som är i nöd. Men de två nomineringar som jag har fallit för, handlar om folk som under en längre tid har försökt hjälpa en större grupp människor.

Härom dagen presenterade tv4 två kvinnor från Norrbotten; Elisabet Swills och Elisabeth Marklund, som kämpar hårt för våra äldre. Jag tycker de är ett fantastiskt föredöme som lyfter fram problematiken inom äldreomsorgen och som i många år har kämpat för att lyfta de äldres situation, trots att de hörsammats väldigt lite av de som bestämmer. Dessutom blir jag nästan lyrisk när jag hör deras direkta, breda och härliga dialekt! 🙂

Igår presenterade Aftonbladet Dialy Mory Diabaté, även kallad ”Dallas”. Jag såg en dokumentär om honom för flera år sedan och blev djupt imponerad.

När jag för något år sedan hade en intervjuserie där jag av er läsare efterlyste förslag på vem ni ville se mig intervjua, så kom förslaget om just Dallas, tyvärr fick jag inte tag på honom och lyckades därför inte genomföra någon intervju. Men nu är han alltså nominerad som Svensk Hjälte! Jag tycker att det arbete han gjort med ungdomar i Rosengård under så oändligt många år (över 40 år!!) är helt fantastiskt!! Att han dessutom nu är pensionerad men ändå fortsätter jobba med ungdomar hela fem dagar i veckan är helt outstanding!!

Här är de nominerade personer som har imponerat mest på mig:

Av de Svenska hjältar jag hittills sett presenteras, så är dessa tre personer mina absoluta favoriter!! Om du vill nominera en Svensk hjälte, så kan du göra det HÄR! Mer om Svenska Hjältar! De hittills nominerade Svenska Hjältarna. Vem är din favorit? Vem skulle du vilja nominera till Svensk Hjälte?

Förra året skrev jag DETTA om Svenska Hjältar!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Barnäktenskap

Jag läser idag i Aftonbladet om barnbruden Nojoud åtta år som tagit ut skilsmässa i Jemen. Även om problematiken runt barnäktenskap är större än vad aftonbladets artikel har möjlighet att belysa, så är det knappast någon tvekan om att lilla Nojoud är en flicka som kan hjälteförklaras.

Att stå upp för något man tror på är något som alltid har imponerat på mig, särskilt när priset är väldigt högt, som man kan föreställa sig att det är i Nojoud ´s fall.

Osökt får berättelsen om lilla Nojoud mig att tänka på en annan historia som skakade om mig rejält redan på 80-talet. Nämligen berättelsen om systrarna Nadia och Zana Muhsen. Jag har tidigare nämnt en av de böcker som Zana Muhsen skrivit, i min blogg. Nämligen boken Såld.

Boken Såld följdes snart upp med efterföljaren Ett löfte till Nadia och mamman har också skrivit en uppföljning som heter Systern som blev kvar. HÄR kan du beställa boken med alla tre titlar i en bok.

Böckerna utspelar sig i Jemen och i England. Flickorna växer upp i England med sina föräldrar och syskon. När Zana och Nadia är 15 och 14 år gamla blir de bortgifta (mot betalning) av sin pappa. Så småningom får flickorna barn med de män de har gifts bort med och deras kamp att få återvända till England fortsätter. Till slut, när båda landets regeringar är inblandade och media har ett stort pådrag runt flickorna, erbjuds de att återvända till England. Utan sina barn. Zana åker och måste då lämna sin sjukliga son, medan Nadia inte klarar av att lämna barnen. Nadia är fortfarande kvar i Jemen. Historien har levt kvar i mig under två årtionden, det säger lite om vad den väckte i mig…

Trots den tragik som berättelserna väcker, så får det mig att känna glädje att det finns folk som Zana och Nadia och nu även lilla Nojoud som liksom många andra, i stort och smått orkar kämpa emot gamla traditioner och sedvänjor som är till skada för små flickor och som orkar stå upp för det de tror på!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,