Hokuspokus.

thank-you.gif

Akupunktur. Det låter lite *hokus pokus* i mina öron. Å andra sidan tror jag på en hel del *hokus pokus* och andra magiska eller övernaturliga saker. Nu anses ju akupunktur av många som en slags vetenskap och inte som något *hokus pokus* utan som en väl beprövad metod.

För mig, personligen, framstår det dock som lite hokuspokus med akupunktur, dock inte på något negativt sätt, eftersom jag, som sagt var, tror på det. Eller började i alla fall idag. En kollega är väldigt bra på det där. Idag på jobbet fick jag en fruktansvärd tandvärk. Det gjorde så otroligt ont hela morgonen och dagen och eftermiddagen att jag verkligen fick anstränga mig för att inte bli otrevlig mot någon kollega. Ja, jag insåg att det handlade om mig själv och min värk.

Jag hade t.o.m. svårt att skratta och det är inte så ofta jag har det. Till slut kom min kollega och undrade om hon skulle sätta in några nålar. Hon har gjort det en gång förut och även om jag inte kan påstå att det gjorde särskilt ont, så var det riktigt obehagligt i alla fall. Fatta själv när det sticker ut en halv decimeter långa nålar från sin egen kropp…

Hur som helst. Till slut sa min kollega att även om det känns att stoppa in nålarna, så gör det ju inte i närheten så ont som tandvärk. Jag gav efter, tänkte någonstans att… har man klarat av att föda fyra barn, utan något annat smärtstillande utom lustgas så… let ´s give it another try…

Nålarna kittlades när de stacks in på händernas ovansida. När hon stack en nål vid tinningen och en på kinden, precis vid underkäken blev jag så rädd att jag ryggade så nålen flög… Men till slut satt de där de skulle. Det enda jag kunde tänka på var hur länge de där läskiga nålarna skulle sitta i? Skulle det aldrig ta slut? Det gick några minuter och till slut tog hon ut nålarna.

Jag blev så lättad att jag faktiskt glömde bort att känna efter om jag fortfarande hade tandvärk. Efter en stund frågade hon: ”Hur känns det?” Min första tanke var: ”Jätteskönt!! För nu är nålarna borta!!” Sedan kom jag på att hon naturligtvis menade tandvärken. Jag kände efter. Och kände efter. Men inte minsta lilla ömhet ens…

Hokuspokus eller ej, men funkade gjorde det och det är huvud saken för mig! Till min kollega: TUSEN TACK!!

Andra bloggar om: , , , , , , ,