Mindre stolthet med Blackface i Pride

IMG_11071-1024x768Det här med Blackface, svarta nidbilder och andra typer av kränkningar mot svarta människor är en debatt som gått het i media under en period. Kanske kan någon få uppfattningen av att fler människor börjat beté sig respektlöst och diskriminerar svarta. Jag tror däremot inte att det är så. Tvärt om tror jag att medvetenheten blir större och bredare och att fler blir medvetna om just den strukturella rasismen och därmed också börjar agera med mer respekt.

Gamla invanda vanor börjar komma upp till ytan och många av oss börjar att rannsaka oss själva för att försöka komma till insikt om vilka strukturer vi själva är med och bidrar till att de stannar kvar.

Varför jag tror att detta har uppmärksammats mer i media är just för att vi får en ökad medvetenhet, men också för att många svarta som är födda i och uppväxta i Sverige har börjat sätta ned foten och tala om hur de upplever den strukturella rasismen i vårt land. Tyvärr kan jag personligen känna att många av dessa har svårt att få gehör för sina upplevelser och att i vissa fall utsätts för ytterligare kränkningar då det finns de som talar om att de ”överdriver” eller är ”överkänsliga” eller ”lättkränkta” eller till och med ”extrema”. Däri ligger min egen ilska till viss del i en del av dessa debatter. Det är det jag anser vara tolkningsföreträde.

Jag tror också att det är just den strukturella rasismen mot svarta som gör att förståelsen för hur man upplever dessa nidbilder, möts med oförstående och ignorans.

Jag tycker att det är svårt att förstå att vi oftast har väldigt lätt att förstå att de som utsätts för mobbning, de som utsätts för homofobi, de som utsätts för kvinnoförnedrande budskap, bör få tolkningsföreträde för sina upplevelser och att de i många fall också får det, för att det är lätt att förstå och ta till sig att det som de upplever faktiskt känns kränkande. Samtidigt tycker jag att icke-vita i vårt samhälle oftast inte anses behöva detta tolkningsföreträde. Att man kräver att bli behandlad med medmänsklighet och att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla människor, tycks i många fall inte lika självklart. Där tycker jag att debatten runt Stina Wirsén varit uppenbar och även den del som gjort mig mest illa berörd.

Jag tror inte att det är en tillfällighet att de som tycks haft lättast att förstå debatterna som många svarta har drivit under det drygt senaste året och på vilket sätt dessa rasistiska nidbilder kränker svarta människor, är just föräldrar till afrosvenska barn. Det är i alla fall så jag uppfattat det och för mig personligen har det också varit en ögonöppnare. När man är vit förälder till afrosvenska barn, så är det lättare att ta kränkningar mot svarta personligt eftersom ens barn är det bästa vi har. Jag tar mycket mer illa upp när mina barn blir kränkta än när jag själv blir det. Jag tror att det handlar om att man då står så nära personen att man på allvar kan sätta sig in i den personens upplevelser, eller till och med själv ta det personligt. Barnen är ju en del av en själv.

Det innebär självklart inte att alla svarta eller alla föräldrar till afrosvenska barn håller med i dessa frågor, men jag upplever att en övervägande del kommit till insikt om dessa frågor i och med debatten och i många fall instämmer i kritiken mot Blackface och andra rasistiska nidbilder.

Att hävda att man är ”antirasist” samtidigt som man hävdar sig ha rätt att använda ”N-ordet” blir liksom… fel!

Som jag ser det så behövs ALLA människor i den antirasistiska kampen, kampen att upplysa, att ha nolltolerans mot rasism, att bemöta rasistiska uttalanden, att konfrontera falsk rasistisk information. På samma sätt som alla behövs i kampen mot homofobin, mot kränkande strukturer mot kvinnor etc. MEN när man för en kamp där man själv inte personligen utsatt, tror jag att det är extra viktigt att vara lyhörd just för de som enligt mig bör ha tolkningsföreträde i de aktuella frågorna. Jag kan till exempel INTE tala om vad som kan upplevas som kränkande i homofoba frågor. Visst, det mest uppenbara kan vem som helst lista ut, men det som sitter i strukturer som är så invanda att man knappt reagerar över dem längre, där kan inte jag tala om vad som är okej eller inte. Däremot kan jag lyssna på de som drabbas av det och stötta dem i deras kamp mot homofobin. För mig är det just det som tolkningsföreträde handlar om!!

blackface prideBilden är en print screen från DENNA sida.

Förra veckan var det Berns som blev kritiserade för att använda ett Blackface i sin 150-års Jubileum-föreställning, nu är det Pride som haft ett Blackface (som skulle föreställa en Somalisk pirat) i sin Prideparad. Det har tydligen skett även tidigare år, men nu när debatten varit mer aktuell, så har det fått ett större medialt utrymme.

paraden1-1024x988Jag har alltid blivit beklämd då en utsatt grupp ställer sig mot en annan. När det gäller Pride och Blackface, så känner jag att det är särskilt ledsamt och beklämmande, då jag vet att många svarta vänner som har ursprung från länder där homosexualitet inte bara är förbjudet enligt lag, men där också homofobin är stark och i vissa fall till och med har dödsstraff i straffskalan och att de först nu börjat ”komma ut” här i Sverige som blivit en frizon.

Många är även öppna i HBTQ-sammanhang, men inte i sina övriga sociala nätverk. Därför känns det särskilt beklämmande att Pride upplåter sitt vackra, färgglada, sprudlande, glädjande och folkrika parad, till att låta människor uppträda som Blackface som är ett gammalt, rasistikt uttryck mot svarta människor. Jag är glad att det nu har anmälts av Afrosvenskarnas riksförbund och fått en del uppmärksamhet, då jag hoppas att all denna uppmärksamhet ska göra människor än mer medvetna och ödmjuka inför sina medmänniskor.

En Facebookgrupp har startat mot Blackface i Prideparaden HÄR!

rainbowballons-1024x460Fotnot: Förutom bilden med det svarta Blackface, som alltså är en print screen, så är de övriga bilderna i inlägget från 2012 års Prideparad.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Beenieman Statement

Binta och Beenieman på Jamaica

Flera Jamaicanska artister har figurerat i strålkastarljuset den senaste tiden, av andra skäl än deras musik. Jag har tidigare skrivit om det och min personliga inställning i frågan runt dancehall och homofobi här: Min personliga åsikt om homofobi inom musiken

I debatten framkommer att det är svårt för artister som står för homofobiska åsikter och dessutom framhåller dem, att få spelningar i allt fler länder. Detta har lett till att många artister idag har skrivit under The Reggae Compassionate act. So far-so good. Problemet är att en del av artisterna har kritiserats för att på hemmaplan (Jamaica) fortsätta framföra homofobiska texter och det känns ju lite dubbelmoral.

Hur som helst, Beenieman är en av de Jamaicanska artister som har kritiserats för tidigare homofobiska texter, dock har jag inte hört så mycket av det på senare tid. Nu går han i alla fall ut och gör ett officiellt apology-statement:

Det glädjer mig verkligen!!

Naturligtvis kan man aldrig veta säkert om en person som gör ett liknande uttalande verkligen har ändrat åsikt, eller ej, men jag tror ändå det är svårt att göra den här typen av tydliga uttalanden om man verkligen inte kan stå för det! Jag tror på människan. Jag tror att människor kan förändras. Jag är säker på att människor utvecklas med tiden, särskilt när man reser omkring i världen och möter nya människor, får nya preferenser och erfarenheter.

Jag vet att väldigt många homo- och bisexuella håller på med dancehall (musik, dans etc) runt om i västvärlden och för dem och alla andra är det här uttalandet väldigt viktigt!

Att förändra en samhällsattityd och generella åsikter tar tid i varje samhälle och just i Jamaica är det viktigt när större artister går ut med uttalanden som dessa. Därför glädjer jag mig särskilt åt detta uttalande!

Jag ger en eloge till Beenieman för detta som egentligen borde vara en självklarhet men som inte är eller har varit det på många håll i världen! Tack Beenieman, hoppas fler följer ditt exempel, det gör att människor som jag själv vill ge än mer support till Danchallen generellt!

Big Up to Beenieman och världens bästa dansare (Blackout, förstås)!! Let´s rock the world!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Love is all we need…

Idag segrade kärlek över inskränkthet och hat. Från och med idag får homosexuella gifta sig i kyrkan och det tycker jag är toppen! I mitt tycke skulle det ha skett för länge sen, men bättre sent än aldrig, eller nå ´t…!

All kärlek mellan vuxna som sker frivilligt och inte skadar någon människa borde respekteras. Idag är det inte så. Men det nya beslutet som togs idag ger mig hopp om framtiden. Jag önskar att andra religiösa samfund också hakar på. Ju förr dess bättre!

Särskilt slår jag ett slag för kärleken med den gångna veckan av debatt runt rasism, främlingsfientlighet, skolavgifter, SD och mångkultur! Kärleken behövs mer än någonsin.

Jag tycker också det är sorgligt och tragiskt att några av de artister som, vars musik jag gillar, visar kraftig homofobi. Det tror jag däremot inte att The Beatles gjorde?

Tillägg: HÄR, läs! Ett mycket bra inlägg!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dagens Mabou; homofobi eller kärleksfobi?

Mabou (6) sitter och kollar på Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis. Där diskuterades homo- och bisexualitet idag. Mabou frågar mig:

Mamma! Vad är bisexuell?

Jag: Det är när man gillar både killar och tjejer.

Mabou: Okej. Men vad är homosexuell då?

Jag: Det är när en kille gillar killar och tjejer som gillar tjejer.

Mabou: Som när de pussas och så?

Jag: Ja. Typ.

Mabou: Usch, vad äckligt

Jag: Äckligt? Det är väl inte äckligt. Det är ju samma som om en tjej pussas med en kille och en kille med en tjej…

Mabou: Ja, det är ju också jätteäckligt…

Aha, du menar så…?!

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,