Medberoende och HSP i en salig blandning

Publicerat 5 maj, 2016 av Fatou Lusi

Svara

För snart två år sedan upptäckte jag att jag var HSP – (Highly Sensitive Person). En person med högkänslighet. Det blev en enorm lättnad för mig, att kunna sätta ett ord på det jag kände och för att slippa funderingar på varför andra människor visade så mycket mindre reaktioner, än det jag själv upplevde att jag kände.

Goda dofter, såsom våren påverkar mig positivt Foto: Fatou Touray ©

Några saker jag inte kunde hantera som ung var de starka känslor som väcktes i mig vid olika tillfällen. När jag blev förälskad så upplevde jag att mina känslor var så mycket starkare än för mina jämnåriga vänner. De blev förstås också fnittriga, hade svårt att fokusera på annat och upprymda, men jag upplevde att jag reagerade starkare än dem. Samma sak när första förälskelsen tog slut. Allt blev så enormt nattsvart för mig. Jag kunde verkligen inte se att det var något tillfälligt. Att jag gjorde flera självmordsförsök som ung, ser jag idag som en direkt följd av min HSP. Som jag ser den kan den vara dödlig om man inte är medveten om att man har den och inte får vägledning i sina känslor. Det kan man kanske inte få om ens känslor är extra starka på grund av HSP, om man inte känner till att HSP finns.

Vacker natur påverkar mig också positivt. Denna bild får mig att känna frid. Foto: Fatou Touray ©

Det finns annat här i livet också som påverkat mig starkt känslomässigt och som det blev väldigt skönt att kunna bekräfta detta med HSP för. Det finns många andra personlighetstyper och diagnoser som påminner om HSP. Bland annat medberoende.

Det kan förstås vara lätt att blanda ihop dem. Jag har ju själv en medberoendeproblematik som jag arbetat mycket med. Det finns många gemensamma nämnare i medberoende och för en HSP. Att vara både och gör säkert inte livet enklare, särskilt när man vill bena ut vad som är vad.

Foto: Fatou Touray ©

Men sedan jag fick kunskap om HSP har jag lättare kunnat göra skillnad och se vad som är vad. Och det är viktigt!! För det som är ett medberoende måste man försöka arbeta bort och det som är HSP bör man försöka komma till en acceptans inför och vända det som man ser som ”konstigt” eller ”ovanligt” till en styrka. Acceptans för att lyssna på sig själv och sina egna behov. Högkänslighet (HSP) är ett medfödd personlighetsdrag. Medberoende är däremot inlärda beteenden som är dysfunktionella och osunda.

Något jag funderat mycket på den senaste tiden är att jag hört mycket om att HSP oftast är introverta. Jag kan känna igen mig i det, men samtidigt måste jag säga att jag känner igen mig mer i att vara extrovert. Så jag googlade lite på det idag och fick då veta att cirka 30 procent av HSP-personer är extroverta och att cirka 70 procent är introverta MEN att just HSP-personer ofta kan vara både och. Så ja, då ramlar ju polletten ned för mig där också.

Jag tycker mycket om att ha människor omkring mig. Jag har ett stort utbyte av sociala kontakter och dras ofta till andra sociala personer. Samtidigt har jag ett stort behov av att få vara ensam och få vara ifred däremellan. Middagar passar mig därför perfekt! Jag får ett socialt utbyte. Har intressanta samtal (plus att jag också älskar god mat 😀 ), men sen kan jag gå hem och få vara ifred.

Nattklubbar har aldrig varit ”min grej”. Foto: Fatou Touray ©

Fester och klubbliv har aldrig tilltalat mig. Inte ens när jag var ung. Klart jag gick ut ibland, men det gav mig sällan något. Dessutom är man ofta igång ganska länge på en nattklubb… Om jag väl gick på nattklubb ville jag oftast gå själv. Att gå med massa kompisar som ville stanna hela natten var inte alls kul. Jag gick hellre dit själv, träffade mina kompisar och andra jag kände och så kunde jag gå hem när det passade mig. Det vill säga troligen inom ett par timmar. Under dessa timmar kände jag en överstimulans, även om jag då inte kunde sätta ord på det. Hög musik, i kombination med många människor, i kombination med att jag behövde läsa av inredning, detaljer, människors agerande och i synnerhet människor som var påverkade och deras agerande, vilket ju ofta inte är så lätt. Det var ingen bra kombination för mig. Jag blev stressad, kände mig utanför och ville egentligen bara hem.

Gärna goda middagar. Hemma eller på restaurang. Foto: Fatou Touray ©

Det är idag MYCKET SÄLLAN jag går på privata fester eller nattklubbar. Det händer nästan inte. Jag kan ibland göra undantag för privata fester om jag vet att det är en middag festen inleds med och så droppar jag av lite snabbt. På riktigt så är jag nog världens tråkigaste människa att bjuda på fest och med tanke på alla fester jag tackat nej till genom åren, så är det inte så ofta jag blir bjuden på fest heller. När jag blir det känner jag mest stress. Upptäcker jag att det är på en dag jag arbetar, så känner jag viss lättnad över att kunna tacka nej så enkelt. Om inte, så tackar jag ofta nej, eller försöker förtränga att jag är bjuden på en fest och missar oftast OSA-dagen eller så går jag på festen och skyndar hem så fort jag ser chansen. Men då har jag väldigt mycket ångest innan jag går. Jag försöker komma på 1000 godtagbara ursäkter, men så slutar det oftast med att jag går ändå för att jag känner att jag ”måste” och inte tycker om att ljuga.

Ibland när jag går hem tidigt från en fest får jag dåligt samvete. Jag oroar mig för att den som ordnat festen ska tro att jag inte tyckte det var roligt. Mitt behov av att få lämna en fest tidigt har nämligen INGET SOM HELST att göra med hur ”rolig” en fest är. Jag tycker om att vara där under en begränsad tid, sedan måste jag hem och sortera alla intryck, alla detaljer, hela upplevelsen.

Fest på ”annan ort” tackar jag oftast nej till, för då kan jag inte avlägsna mig så snabbt och då kan jag inte vara ensam efteråt.

När vi höll namngivningsfest för mitt första barnbarn i lördags så var jag väldigt orolig för att den skulle fortsätta till långt in på natten. Jag arrangerade ju det hela själv, så jag hade liksom inga ursäkter för att inte vara där. Tvärt om var det mitt ansvar att vara där.

Mat på stora fat på festen i lördags Foto: Kiqi Dumbuya©

Gambiska namngivningsceremonier brukar vara på dagtid och sedan har man fest sent samma kväll eller möjligen en helt annan kväll. Jag hade ”tur” att imamen som skulle namnge och välsigna mitt barnbarn hade tre andra namngivningsceremonier samma dag, så han kunde inte komma så tidigt. Lokalen jag hyrt för festen var inte heller ledig förrän klockan 16, så då bestämde jag mig för att slå ihop det hela. Vi hade namngivningen klockan 17 och därefter började festen. Eftersom då festen började så tidigt så tog den också slut ”tidigt”. Sammanlagt höll vi på i över 5 timmar, så nej, det blev ju inte en kort stund, men det avslutades i alla fall tidigt. Vad gästerna tyckte om det vet jag inte, men alla verkade nöjda och jag har inte hört några klagomål, så jag utgår från att alla tyckte det var okej. På så sätt så fick jag ut maximalt av tillställningen och även om jag var väldigt trött och slut efteråt så var det ändå en fantastiskt dag och kväll.

Gärna bio, med bra planering Foto: Fatou Touray ©

Mitt liv har faktiskt blivit väldigt mycket enklare och lugnare sedan jag insåg att jag var HSP och fick kännedom om det. Jag planerar mitt liv på ett annat vis och känner mig inte otillräcklig om jag inte orkar med att ta mig iväg på flera saker under en dag. Förut tänkte jag mer: ”Hinner jag träffa kompis X på lunch OCH sedan gå på bio med kompis XX?” Nu tänker jag: ”Om jag träffar kompis X på lunch på onsdag, så behöver jag smälta det och kanske kan gå på bio med kompis XX på lördag i stället.” Och så vis får jag två väldigt trevliga dagar där jag kan njuta, sortera, luta mig lite tillbaka och så ladda om för nästa möte.

I det här sammanhanget tror jag också det hjälper att jag blir äldre. När man blir äldre så kan man se saker på ett annat vis och jag har ju släppt stressen som man har under småbarnsåren och tack vara mer kunskap, ny kunskap och en egen acceptans om vem JAG är och vilka MINA behov är, så kan jag också få ett mycket bättre liv. För mig är det detta som personlig utveckling, ödmjukhet inför mig själv och min omgivning handlar om och den är jag så oerhört tacksam för!!

Fånga dagen och släpp stressen

Publicerat 28 juni, 2014 av Fatou Lusi

Svara

Jag känner mig väl till mods igen, efter en väldigt turbulent period. Mina vårar och försomrar är alltid extremt hektiska, liksom för många andra föräldrar. Det är avslutningar i skolor, med fritidsintressen, det är mycket med jobb och saker ska avslutas innan semestrar och ja, det är helt enkelt en väldigt hektisk period.

Nu när jag är medveten om att jag har en förhöjd känslighet så blir det så mycket lättare att tackla de här perioderna av hets. I år gjorde jag helt enkelt så att jag slog av på takten. Jag lät mig inte ryckas in i den här hetsen och stressen fullt ut.

Jag avbokade helt enkelt allt, även viktiga saker, under en veckas tid, förutom sonens skolavslutning, men ALLT annat. Jorden gick inte under för det och det var ju väldigt skönt att komma till insikt om. I stället landade jag i ett lugn igen och de där symptomen på att det gick för fort för att det skulle vara hälsosamt, trappade av snabbt och nu känns det fint igen! Jag är så glad att jag läste den där boken ”Drunkna inte i dina känslor, en överlevnadsbok för sensitivt begåvade”. Den har fått mig att komma till många insikter och det är många saker som verkligen hjälper mig i min vardag.

Jag vet mer hur jag ska hantera mitt inre kaos när det uppstår och jag känner att det faktiskt har gjort mig till en förbättrad människa. Jag har en acceptans jag inte hade tidigare (vilket ju inte är så konstigt, det är ju svårt att acceptera att man har andra förutsättningar, om man inte känner till varför man har det). Jag känner också att det gett mig ett större lugn, jag är tryggare i mig själv och ja, jag har faktiskt blivit en förändrad och förbättrad person. Det handlar ju inte om någon diagnos, utan ett personlighetsdrag som det är bra att man själv har lite kunskap om.

Jag tar ju in väldigt mycket intryck när jag gör något, vilket innebär att jag behöver mer tid på mig för att smälta alla intryck. Det är skönt att förstå det, för det gör att jag kan hantera något jag inte tidigare kände till att jag behövde hantera på ett särskilt sätt.

Den senaste veckan har det hänt en massa andra roliga saker också som gör att jag verkligen känner ett lugn inom mig. Ett lugn och en glädje! Tänk vad livet kan vara fantastiskt! Precis framför våra ögon! Det gäller bara att öppna dem och ta emot glädjen och låta den fånga oss och njuta av det. Jag tror det gör att vi kan samla kraft, styrka och kärlek till att hjälpa oss genom våra olika kriser i livet. NJUT! Fånga dagen kan låta så klyschigt och det kanske det är. Men strunt i det. Fånga dagen och håll den där mätta känslan kvar så länge du kan.

Det här med att vara en HSP-person…

Publicerat 23 mars, 2014 av Fatou Lusi

Jag skrev nyligen om att Jag är en HSP-person i samband med att jag höll på att läsa boken ”Drunkna inte i dina känslor, en överlevnadsbok för sensitivt begåvade” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin.

Drunkna inte i dina känslor

Jag läste ut boken och blev väldigt överraskad över hur mycket som stämde in på mig. Jag hade ju lånat den bok jag använde då, men nu har jag beställt en egen, för jag kände verkligen att den här boken hjälpte mig på många sätt. Jag vill kunna återvända till den och läsa vissa delar till och från. Ta till mig de råd jag känner behov av att ta till mig.

Något som jag känner har fångat mig mycket från boken redan är just detta med acceptans. Jag har en helt annan inställning till mig själv och att jag har lätt till tårar och berörs mycket av saker som händer omkring mig. Jag har också en mycket större acceptans till hur jag lägger upp planer för mitt liv.

Jag har inga problem att arbeta långa arbetspass och att ha perioder när jag arbetar mycket intensivt. I själva verket är det till och med så att jag trivs bäst så. Då kan jag, när jag arbetar lägga fullt fokus på mitt jobb. När jag ledig sedan, så behöver jag återhämtning. Jag behöver, beroende på hur mycket jag haft omkring mig, vila i huvudet. Jag vill INTE ha en massa nya intryck och upplevelser direkt, utan jag måste få återhämta mig först. SEN kan jag bli social och då vill jag träffa vänner, gå på bio, teater, fika, käka ute, eller vad som helst. Men mellan alla dessa ”göra” så behöver jag också lite återhämtning. Jag vill inte gå på bio idag, teater i morgon, gå och fika med vänner i övermorgon etc.

Jag har göra flera saker efter varann på samma dag MEN då måste jag få vila från intryck minst en dag efteråt. Vid allt för många intryck behöver jag få vila i flera dagar. Med det jobb och schema jag har just nu, passar det livet och dessa behov helt utmärkt för mig. Jag trivs verkligen bra med mitt liv när det är uppbyggt på det sättet. När jag i stället haft perioder och arbeten där jag arbetar vanliga ”9-17” eller liknande schema, så har jag i stället en förmåga att glömma bort mig själv. Jag går till jobbet, gör det jag ska, träffar vänner och hittar på saker, men jag känner ”stress” inom mig. Det spelar ingen roll om det är ”roliga saker”, eller krav som jag ”måste göra” men kanske tycker är mindre roliga. Jag har inte förstått det här med mig själv, inte på ett så detaljerat och klarsynt vis i alla fall. Jag har inte riktigt förstått varför jag känslomässigt inte upplever att jag får till mitt liv spå ett bra sätt då jag ju ”gör som alla andra”. Dessa insikter har denna bok gett mig och det är jag glad och tacksam för!

Boken ”Drunkna inte i dina känslor, en överlevnadsbok för sensitivt begåvade” säljs nu på bokrean i inbunden upplaga till reducerat pris HÄR!

Jag har också skrivit en recension på boken för Briisa, den kan du läsa HÄR!

Jag är en HSP-person

Publicerat 22 januari, 2014 av Fatou Lusi

För flera månader sedan, rättare sagt i september 2013, det vill säga för fyra månader sedan, fick jag en kommentar till ett blogginlägg som först fick mig att lyfta på ögonbrynen något, sedan fick mig att läsa länken som bifogades för att sedan känna igen mig och som jag sedan återkommit till i tankarna och som jag funderat mycket på.

Nyligen så fick jag låna boken ”Drunkna inte i dina känslor, en överlevnadsbok för sensitivt begåvade” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Jag har inte läst så mycket i den ännu, men jag har läst så långt att jag kunnat läsa in mig på vad som är ”typiskt” för just HSP-personer och av de 39 punkter som punktas upp i boken för vad som kan vara en indikator på om man är en HSP-person, så var det en punkt som absolut inte stämde in på mig och ett par som stämmer in till viss del, resten kände jag att de stämde in väldigt väl på mig!! Ja, faktum är att vissa punkter stämde så väl in på mig att jag upplevde det som en personlighetsbeskrivning av mig, trots det förstås inte alls handlade om mig personligen!

Några av de punkter som jag tycker passar väldigt bra in på mig är följande:

Jag kan prestera extremt mycket på begränsad tid. När jag är på topp är det inte någon som slår mig.
För mig är det mycket viktigt att miljöer är tilltalande och belysningen behaglig. Det måste vara vackert och harmoniskt för att jag ska trivas. Jag tycks lägga större vikt vid det än de flesta.
Jag vill göra saker i min takt och blir irriterad om jag måste anpassa mig till någon som arbetar långsammare eller snabbare än jag.
Jag känner ofta intensiva känslor.
Folk tycker i allmänhet att jag är vänlig och behaglig.
Jag har större behov än de flesta att vara för mig själv ibland.
Jag är sällan påträngande eller burdus. Jag respekterar andras gränser instinktivt och klampar inte in på andras områden oombedd.
Jag njuter intensivt av skönhet och ser nyanser som många tycks missa.
Mina känslor är lättväckta. Jag har ett rikt inre liv.

Ja, det här är alltså bara några exempel på vad som jag tycker stämmer bra på mig själv med personer som har förhöjd känslighet.

Av det jag hittills har läst i boken och letat runt lite information om, så känner jag att det här med HSP inte är något som är en belastning, utan tvärt om något som jag känner att det är en positiv del av min personlighet, men samtidigt upprepas det i boken vid flertal tillfällen att man själv måste finna en acceptans i att man ibland reagerar ”annorlunda” än många andra människor som vi har omkring oss. Vissa av dessa saker har jag full acceptans för, medan det finns andra som jag måste arbeta en del med för att komma till en acceptans för.

Begreppet Highly sensitive person, eller HSP har myntats av Dr. Elaine N. Aron 1996. På svenska används begreppet Sensitivt begåvade och i boken jag nyligen lånat ”Drunkna inte i dina känslor” använder man begreppet StarkSkör. Alltså att man bär en styrka och skörhet på samma gång.

Forskare anser att mellan 15-20 % av alla människor och djur är utrustade med denna extra känslighet. Så här står det i boken ”Drunkna inte i dina känslor”:

”En känslighet som behövs för att flocken ska överleva. Det behövs att 20 procent av oss lägger märke till faror som hotar, tyder tecken och känner av när någon i flocken inte mår bra. 20 procent som kan ta in detaljer, som har hjärnor som är inställda på att reflektera och processa intryck lite djupare. För att flocken ska överleva. För att inte alla ska rusa iväg och starta krig, attackera fiender eller satsa på nya projekt. Då behövs de sensitivt begåvade som säger: ”Men hallå…”, ”Jag undrar om inte…”, ”Ni har glömt att räkna med det här…”

Något som jag ofta reagerar på och får höra är att jag är väldigt känslig när jag ser film, TV eller läser böcker och ibland kan jag störa mig själv på att jag så lätt gråter. Nu menar jag inte att jag är den enda som gråter på film, för det är jag övertygad om att de flesta gör vid rörande scener och det stör mig inte heller när jag gör det. Tvärt om kan jag känna att den gråten kan vara en lättnad. Det som stör mig är att vissa meningar vissa händelser som inte är på ställen där det ”passar sig” att man gråter, men där jag inte kan hejda ett stort tårflöde.

Ibland kan det kännas nästan patetiskt hur mina tårar kan forsa ur mig för att jag tittar på Ronja Rövardotter (att läsa högt ur den boken för mina barn har verkligen varit en bedrift, då rösten stockar sig redan på första sidan och mina barn har oftast tröttnat helt på mitt hulkande innan vi kommit förbi första kapitlet), eller när jag lyssnade på artisten ”Lilleman” när hans låt ”Pappa kom hem” kom ut. Jag brukade försöka spela låten när barnen inte var hemma för att jag skulle liksom tjata ut den, så jag skulle kunna höra den när barnen spelade den, utan att börja störtgråta. Så jag gick runt i radhuset i Uppsala och grät så jag tjöt och knappt hörde vad Lilleman sjöng och kände mig som världens mest patetiska morsa. Men jag är inte särskilt patetisk förstår jag nu. Jag är sensitivt begåvad och det är den jag är. Jag måste bara komma till en acceptans, så jag kan använda det positiva från denna vetskap och försöka arbeta bort det negativa, eller i alla fall inte lägga så mycket kraft på den.

Ja, jag har förstås inte alla svar och faktum är att jag bara är i början av boken, men den är tillräckligt intressant för att ha lyckats väcka ett starkt intresse hos mig och tillräckligt intressant för att jag ska lägga ganska mycket tankemöda på att fundera på detta med HSP. Det har väckt tillräckligt intresse för mig för att jag ska skriva detta inlägg. Innan jag ens har läst ut boken.

På sajten HSPerson kan du testa om du själv är en HSP-person (högkänslighet) och om du vill läsa på engelska så kan du kolla här: The Highly Sensitive Person

OBS! Tillägg:

Fatou.se

Etikettarkiv: hsp

Medberoende och HSP i en salig blandning

Fånga dagen och släpp stressen

Det här med att vara en HSP-person…

Jag är en HSP-person