Jag är i alla fall ingen Drama-Queen…

Jag tänkte jag skulle dela med mig på bloggen av min senaste statusuppdatering på Facebook. Den är skriven på engelska och det brukar jag ju inte ha på bloggen, men här kommer den: 

Skulle jag vara en Drama-Queen?

Since we got married, my husband Lamin have started to call me ”my little Drama-Queen” every now and then. He says it in a loving way, so I don´t get angry, but the first time I herd it I said:

Me: Oh, no! I´m not a drama-queen. Maybe you misunderstood me?

He: Okay.

The next day he repeated it.

Me: No, I am not! I think you misunderstood me. Maybe I was little of a drama-queen like 20 years ago. Why would you call me a drama-queen?

He: That´s my secret, I will not tell you. (And he smiled.)

A few days later, after he had called me drama-queen at least once a day, I talked to my best friend Kiqi. And she said something like:

She: Yes, you know, drama-queens like us…

Me: Wait, wait, wait!! My husband have called me a drama-queen for a while now and I have told him that I am not. And he will not tell me why he think so. Now my best friend calls me drama-queen. Why?

She: Well, we are not involved in or creating drama, but we surely enjoy to watch drama…

Okay, I can give her that!

After that call my husband said:

He: You see, even Kiqi knows that you are a drama-queen.

Me: Well, she don´t mean it the way you do. She explained what she ment…

He: Okay, or maybe she just made it little bit smooth, not to upset you…

A few days later I talked with my mum and told her what my husband told me and I expected her sympaty or at least her laugh and say: ”No, he´s just joking with you…” In sted she said:

Mom: Yes, you are! A REAL drama-queen!! You should know that, Fatou!

Me: But NO! You people are so wrong. Maybe 20 years ago, but not now… I´m so cool and easy…

Mom: But you are funny most of the time with your dramas, but sometimes I get tired of it too, but mostly it is a funny part of your personality.

Me: But I dont spread rumours, or lies about people and create drama… (Feeling little bit chocked now…)

Mom: No! That is true, because you are not mean or evil as a person, so you don´t create drama, but whan things happens you use to call and talk like a BIG thing have been happening and then when you are explaining, eighter you explain in a dramatic and funny way about what happened and that makes people laugh, or sometimes you are explaining such a boring thing, so you are exiting people like you have something BIG to tell, to make people curious, but when the story is out, it was like nothing special at all… I think it´s your personality. Mostly it is funny and interesting and loveble, but sometimes you really make a drama of something very useless… But you should really know this about your self, Fatou!

Me: I promise, I did´nt know this at all… At all… I can agree that like 20 years ago I might have been a bit (little, little bit) of a drama-queen, but at this age of 45…

Drama-Queen känner jag mig tveksam till, men andra delen av orden köper jag rakt av. Lite Queen, sådär… Det funkar för mig!

Okay, if my mom says so, I should probably listen, but still I really can´t accept this, so when my youngest daughter Isatou came by for a visit I had to ask for the last time about this issue:

Me: Isa! Who is this familys drama-queen?

Without hesitating for a second she said: You and Mabou!

I surrender! My husband, mom, best friend and daughter might read me in a way that I don´t. Maybe I just have to accept? Or maybe they are just aaaaall wrong about me?

Drama? Jag? Den här lilla oskyldiga, grå musen?!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Orkar inte med mig själv ibland…

Jag har min fina självvalda syster och redaktörskollega Kiqi med sina två barn på besök. Helt underbart!! Är så glad. Men det blir alltid lite galet när vi ses. Det är ett rent kaos, med barn, unga vuxna, trångt om plats och hysteriskt roligt. Sen har man ju oftast inte roligare än man gör sig. Det gjorde vi igår. 

Jag och Kiqi i vintras

Jag och Kiqi i vintras

Min mobil ringde. Den låg framför mig på bordet. Jag svarade förstås. Stoppade i mina lurar först, som också låg framför mig på bordet, men som inte var kopplade till mobilen. Det var en säljare från Fortum som skulle sälja elavtal. Men det där har jag redan ordnat. Han lät bara så roligt ”säljig” när han ringde, så jag kopplade om till högtalare (hade ju lurarna på mig) för att Kiqi och Isa skulle höra hans roliga ”säljsnack”. Han sa nåt i stil: ”Är det du som står på elavtalet på…” Här läser han upp adressen, men den hör jag inte, för det är precis då jag kopplar på högtalaren. Jag svarade lite avmätt att jag hade allt det där klart och inte var intresserad.

När jag lägger på luren så hoppar det upp massa internetsidor jag inte känner igen. Konstigt. Jag stänger ned dem. En efter en. Säger högt: ”men gud så märkligt att alla dessa konstiga sidor jag inte känner igen har poppat upp helt plötsligt…” När jag lyckats stänga ned de 10-12 sidorna så… kommer en bakgrundsbild på Kiqis barn upp. Märkligt. Mycket märkligt! Jag har inte dem som bakgrundsbild på min mobil… Men jaaaaa… det är då det slår mig!! Det är inte min mobil (och ja, som så många andra gemensamma nämnare så har jag och Kiqi exakt likadana mobiler). Alltså VAAAA? Jag börjar ”skrik-skratta” och förklarar att jag ju svarat i Kiqis telefon. Att jag avstyrt ett säljsamtal till Kiqi. Hahahahaha… Min egen mobil låg ju och laddades vid min säng.

Tur att Kiqi nyligen bundit sitt elavtal på fem år och ändå inte var intresserad… Hahahahhahaha… Ibland orkar jag verkligen inte med mig själv.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

När man inte vet vad sina egna barn heter…

Varför blir vi ofta som de vi inte vill bli? Våra föräldrar… 

Min fina mamma som inte har minsta koll på namnen på barn eller barnbarn... Foto: Fatou Touray©

Min fina mamma som inte har minsta koll på namnen på barn eller barnbarn… Foto: Fatou Touray©

Jag har alltid stört mig på att min mamma aldrig kallar oss vid våra rätta namn. Inte nog med att hon alltid blandat ihop mig och brorsan, men hon blandar ofta in sina syskonbarn också, alltså våra kusiner. Till saken hör att vi växt upp minst 40-50 mil från dem, den största delen av vår uppväxt och nu bor ännu länge ifrån dem. Hon kunde ofta rabbla 4-5 namn innan hon kom till personen det gällde. När vi sedan fick barn rabblar hon en himla massa namn oavsett om det är mig, brorsan eller några av våra barn hon ska ropa på, eller säga något till…

Nu har jag blivit likadan. Nästan. Det är inte riktigt lika illa än, men mina egna fyra barn rabblas några gånger fram och tillbaka innan jag kommer på vilket av barnen jag tilltalar… Det kan låta så här: ”Kan du diska idag, Binta, Jai, Isa, Mabou, nej, Jai, nej, jag menar Isa…” När jag gör det där så skakar Mabou oftast bara på huvudet, Isa får jättestora ögon och säger: ”Men vaaaaa…?”

Det enda jag kan roa mig med är att fundera på om det inte kommer bli samma sak för dem själva, när de en dag får barn…?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Största ångesten när man har barn…

Jag läste ju kåserier på Radio Uppland under tre års tid. Jag trodde alla de kåserierna var borta, då jag sökte ett av dem för nåt år sen. Idag upptäckte jag av en ren tillfällighet att några i alla fall tycks ligga kvar. Jag lyssnade igenom tre stycken och det ena var kanske inte någon höjdare, mest för att debatten i den frågan har utvecklats och även mina åsikter. 

De nu hemmaboende barnen Mabou, Binta och Isatou

De nu hemmaboende barnen Mabou, Binta och Isatou

Men det andra kåseriet var liksom lite spännande att lyssna på. Det handlade om mina två äldsta döttrars utflytt från hemmet och sedan tillbaka igen… Det hade kunnat vara riktigt underhållande om det inte varit för att situationen ser typ likadan ut fortfarande… hahahaha… Tre av fyra barn bor hemma än eller hemma igen och den här gången är vi extremt mycket mer trångbodda än vi var då, eftersom vi då bodde i ett radhus och nu bor i en liten, liten lägenhet. Jag fattar inte ens att jag tyckte vi var trångbodda då… Men det är BARA en tillfällig lösning. Även denna gång… 😉 Även om det är bra mycket lugnare idag än det var då.

Nåja, om du vill lyssna på kåseriet, så kan du göra det HÄR!

Binta på Jamaica

Binta på Jamaica

Det tredje kåseriet väckte så enormt mycket minnen om skräck, humor, kärlek och rädsla som förälder. Det handlar om när min äldsta dotter Binta åkte till Jamaica som 21-åring. Något jag verkligen hade uppmuntrat och föreslagit för henne och hennes kompis. När hon så väl reste var det inte fullt lika roligt och när jag fick det där samtalet mitt i natten… ja, då måste jag säga att jag ångrade mig så mycket att jag kunnat slå mig själv av ilska och frustration. Alla känslor och tankar en mamma kan ha gick igenom mig den natten och jag minns att jag skulle upp och jobba nästa dag. Efter det där samtalet var det dock omöjligt att somna om, jag hade den allra värsta ångesten, så det var en mycket trött Fatou som gick till jobbet nästa dag…

Det kåseriet kan du lyssna på HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tack för inbjudan. Eller nåt…

Fin Dopinbjudan

Fin Dopinbjudan

Idag fick jag ett sånt handskrivet fyrkantigt kuvert. Ett sånt utan plastfönster eller trycka bokstäver. Detta var alltså handskrivet. Rosa. Ja, kuvertet var rosa som om någon tänkt till en gång extra. Alltså inte någon som bara ryckt det första vita kuvert hen såg. Adressaten var både jag och min mamma.

Problemet är bara att när jag väl öppnat det fina kuvertet och kunde konstatera att det var ett mycket fint kort, med rosa krona och texten ”Dopinbjudan”, så skulle jag vända på kortet för att se vem som ska hålla dop, datum, tid, plats och allt det där…

Dopinbjudan utan text

Dopinbjudan utan text

…upptäckte jag att inbjudaren eller inbjuderskan glömt bort att skriva. Något alls. Det fanns förtryckta texter om plats, dag, tid och allt det där… men inte minsta lilla hint om vem som bjudit in… och inte något datum, tid eller plats angivet.

Dopinbjudan utan text eller avsändare

Dopinbjudan utan text eller avsändare

Jag kan säga att jag känner några stycken som fått barn rätt nyligt och den jag mest tänkte att det kunde vara har fått en kille och kortet är ju rosa. Ja, det är gamla föreställningar, jag vet. Det är 2014 nu och självklart kan man skicka in en rosa dopinbjudan till ett pojkdop, inget tvivel där.

Så nu blir det till att leka lite detektiv här framöver och hoppas det är ett datum jag har möjlighet att komma…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Höga tankar…

Isa, 21

Isa, 21

Förra veckan var min mellandotter Jai (23) i stan. Hon skulle fixa sitt hår här i Stockholm, så vi passade på att ses för att luncha ihop. Det var jag, Isa (21) och Mabou (12) som skulle träffa henne och luncha ihop.

Jai, 23

Jai, 23

Vi pratar om en präst vi nyligen träffat allihop. Vid något tillfälle för flera år sedan har tydligen Isa och min mamma träffat samma präst i Uppsala och mamma har då tydligen sagt något på skoj, i stil med att han kanske vore nåt för henne. Det här minns inte ens min mamma att hon sagt, hon minns bara att hon träffat honom lite kort och tyckt att han var rätt häftig. Men Isa menar att mormor sagt det.

Jag: Han är verkligen häftig med sin Harley Davidson.

Jai: Ja och han är jättesnäll också!!

Isa: Jai, visste du att mormor vill ha honom?

Jai: Ha honom? Till vaddå?

Snacka om att inte se sin mormor som en ”sexuell” person… 😀

Behöver jag säga att jag hade svårt att sluta skratta…

Min kreativa son och hans oförstående storasyster

binta och vendelaBinta och Vendela skulle ut igår kväll. De höll på att fixa sig här hemma. 

Binta: Har nån sett mina nya, gröna hårgrejer?

Vi alla: *Tystnad*

Binta: Mamma! Har du sett mina gröna hårgrejer?

Jag: Nej, det har jag inte!

Mabou (11): *Tystnad*

Binta: Men de låg i din låda i hallen, mamma…?

Jag: Men jag har INTE rört dem. Jag har sett dem i lådan bara…

Mabou: *Tystnad*

gröna hårgrejer

Binta: Men alltså, de ligger i lådan, men inte alla. Det fattas några… Har du inte sett…

Jag: NEJ! Jag vet INTE var de är och jag har INTE rört dem!!

Mabou: *Tystnad*

BInta: Men vem skulle annars ha… Mabou! Har du sett mina gröna hårgrejer?

Mabou: Ja, men du kan inte ta dem, för jag använder dem till min lilla basketkorg!

basketkorgJag måste erkänna att jag tycker det var ganska finurligt tänkt för att stärka upp basketkorgen! Både smart och kreativt! 

gröna hårgrejer 1Vendela blev satt på att lösa problemet…

gröna hårgrejer 2

Tyvärr var Binta inte fullt lika imponerad och tyckte de passade bättre att fixa håret med… 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Världens bästa kassabiträde

Nov 2012 727I fredags hade vi bjudit min kusin och hennes dotter på middag. De bor egentligen i Norrbotten men var på Stockholmsbesök. Inför middagen var jag och mamma och handlade. Binta hade för en gångs skull en riktig ”rensar-dag” där hon höll på att sortera och gå igenom sina kläder och saker, så det var rätt rörigt när vi gick. Jag sa till Binta, Isa och Mabou att de skulle röja lite här hemma medan vi var borta.

När jag så står i kön på ICA och packar upp mina varor på rullbandet och mamma står längst ned och packar i varorna i påsar, så ringer Isa:

Isa: Mamma! Nu får du snacka med Mabou! Han sitter bara och håller på med annat och hjälper inte till med någon städning eller nåt… Jag orkar inte tjata mer.

Jag (stressad): Säg bara att om han inte städar så kan han glömma att han få gå på sin träning sen.

Jag lägger på luren och fortsätter plocka upp varor på bandet, samtidigt som jag säger till mamma: ”Ja, nu är det typ krig hemma, Mabou vägrar städa, men han kommer göra det nu, för annars får han inte gå på träningen…!”

Den unga, manliga kassören (20+, gissningsvis): Jag lägger två chokladkakor här som ni får, så ni hinner lugna ned er lite innan ni kommer hem till det där kriget…

…och så ler han stort. Det måste vara det som kallas för fokus på kunden och att göra det där lilla extra för sina kunder! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag förmådde inte förstöra grannens helg…

tvättkorg.ashxIgår när jag hade tvättstugan, så skulle jag gå ner och hänga tvätten i torkrummet. Det är ett stort torkrum som man delar mellan två tvättstugor, så man får bara hänga tvätten i halva torkrummet, vilket inte brukar vara några problem då det är så stort.

Jag kom i alla fall in i torkrummet och en man, möjligen några år yngre än mig själv stod där och hade hängt tvätt i hela torkrummet. När jag kom började han ursäkta sig och säga: ”Ursäkta, men tvätten har hängt i över 3 timmar och den blir ALDRIG torr, jag har fått ta upp en hel hög och hängt upp hemma, men den verkar torka lika sakta här nere…!”

”Ja, det är så ibland”, svarade jag, då jag inte hade mage att berätta för honom att det brukar gå liiiiite snabbare att torka om man sätter igång torkaggregatet i torkrummet… 😉

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,