Min hyllning

Min hyllning till Nelson Mandela på hans 94-års dag och samtidigt till dagen: Nelson Mandela International Day for Freedom, Justice and Democracy, kan du läsa om HÄR!

Tack vare honom är världen lite bättre för väldigt många människor!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vilken kvinna vill du hylla

Bilderna är skärmdumpar från UNT

Snart är det den Internationella Kvinnodagen. Det är en dag som vi fortfarande bör uppmärksamma både på nationell och internationell nivå, tycker jag!

UNT skriver en artikel där man frågar vilken kvinna man vill hylla och så kommer det en röstning på kvinnor som jag bara tappar hakan på att man ens har med. Alternativen i röstningen är:

Kronprinsessan Victoria

Drottning Silvia

Mona Sahlin

Annie Löf

Elsie Johansson

Veronica Maggio

Charlotte Kalla

Inget ont om någon av dessa kvinnor. De har med all säkerhet presterat saker utöver det ”vanliga”. De har med all säkerhet hjärtefrågor som är nog så viktiga här i världen. Men handen på hjärtat, så finns det bara en person som jag på något sätt kan påminna mig ha stöttat någon eller några specifika kvinnofrågor av de ovan nämnda och det är Mona Sahlin. Men jag tycker inte ens att hennes insatser är stora nog för att hylla på just internationella kvinnodagen. Så här är ställningen just nu:

Det finns ju så många kvinnor att hylla som verkligen har gjort skillnad för så många andra kvinnor! Tycker du att UNT kom med bra förslag på kvinnor att hylla på internationella kvinnodagen? Vem skulle du hylla och varför?

 

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Slutsammanfattning om URF 2011

URF dag 1 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 2 2011, sammanfattning i ord och bilder

URF dag 3 2011, sammanfattning i ord och bilder


Uppsala Reggaefestival 2011 är slut. Vi som älskar Reggae och allt vad den här festivalen ger oss, är slutkörda, nöjda, trötta och hoppfulla inför nästa års festival!

Mabou har fattat grejen: Life is great!

Jag vill ge en sammanfattning av festivalen i stort och vad jag tyckt om och vad jag tyckt mindre om. Jag för även fram röster från andra festivalbesökare som jag pratat med. Vad har det snackats om på festivalen? Har folk varit nöjda?

Årets Nyhet: Dance 4 Life var årets nysatsning och det var verkligen en satsning rätt i tiden!! Nu säger jag inte bara det för att jag är manager och mamma till Binta och Blackout, även om det i sig gör mig rätt partisk, men faktum är att varje gång jag tittade på danstältet när något pågick där, så var det helt överfyllt. Det var massor av folk utanför och de uppträdanden jag försökte se, kunde jag helt enkelt aldrig se, då det var så fullt av folk framför mig att jag inte kunde se ett dugg. Det pratades också väldigt mycket dans. Vid en av måltiderna jag åt hamnade jag bredvid folk som berättade att de kommit dit mest för dansen och workshoparna. Jag tycker det är roligt att man gjorde en satsning på dansen som är en så stor del av reggae- och dancehallkulturen. Att det var rätt satsning tycker jag antalet besökare i danstältet bevisade. Lite känns det som om Blackout fått vara föregångare här då de är den enda rakt igenom dansgrupp som började bokas till festivalen och den första kvarten jag var på festivalen första dagen så fick jag frågan var Blackout höll hus av sex olika, för mig helt okända personer. Roligt är det också att dansen direkt fick sådant genomslag under festivalen. Många pratade om dansen under festivalen och jag hörde ingen nämna det i negativa ordalag, utan endast positiva!

Det jag lyckades ”se” av den här showen, var en massa ryggar. En del såg jag sedan på kameran, då jag zoomade in och höll den ovanför mitt huvud. Som sagt, allt för trångt och tjejerna såg knappt ut att kunna röra på sig på den minimala scenen… Tips till nästa år!

Årets Missbedömning: I samma andetag måste jag nämna årets missbedömning som också det var danstältet! Det var dels så liiitet att många, många, danssugna inte fick plats. Det var också allt för litet för uppträdanden och shower där. När Blackout DanceCrew har showat de senaste året så har de gjort det i det stora tältet och även det har varit för litet. Många har stått utanför och försökt få en skymt och många har kommit efteråt och varit ledsna för att de inget kunde se. Att då ha ett ÄNNU mindre tält var nog en missbedömning. För att inte tala om scenen. Jag beundrar de tjejer som showat där i helgen, för särskilt de större grupperna har inte haft möjlighet att ta ut svängarna mer än att ”vifta lite på armarna”. Dancehall kräver verkligen utrymme och för en större grupp på 4-8 personer måste det ha känts som att vara en guldfisk i ett snapsglas, eller nåt. Så om man vill fortsätta satsa på dansen tycker jag man ska ha ett minst lika stort tält som det större nästa år och kanske till och med låta de allra största dansgrupperna som man vet drar mycket folk, få ta stora scenen? Men eftersom man valt att ta in dansen och eftersom det här var första året med Danssatsning, så är förstås allt förlåtet! 😉

Publiken Svek: Jag tror alla som besökte festivalen upplevde att det var mindre folk i år än tidigare. Jag upplevde samma sak förra året, men tänkte då att det kunde bero på vädret, som inte alls var med oss 2010. I år har vädergudarna dock varit med oss och det har varit ett fantastiskt festivalväder, ändå upplevde jag och många med mig att besökarna var färre i år. En del har pratat om artistupplägget och andra har talat om att man upplevt det som om polisen har trakasserat många besökare under tidigare år. I synnerhet ungdomar. Många jag träffade på festivalen menade att deras vänner och bekanta som bojkottade festivalen i år, gjorde det för att de inte tyckte det var värt att kanske ha väntat länge på den artist de velat se för att sedan bli medtagen på provtagning för ”misstanke om ringa narkotikabrott”. Detta är personer som fått negativa resultat tillbaka efter provtagningarna, d.v.s. proverna har visat att de inte använt narkotika. Men till de festivalbesökare som valde att inte komma: YOUR LOST, tyvärr! Festivalen i stort var helt fantastisk och ni missade verkligen något!!

Drogerna och Polisens närvaro: Själv har jag eller mina barn aldrig blivit utsatt för något negativt på festivalen. Varken från polis eller övriga festivalbesökare, däremot har jag träffat på flera ungdomar och vuxna som har känt sig kränkta av behandlingen från ordningsmakten. En del om detta skrev jag för några år sedan och som jag upplever det så var det året när flest besökare ansåg att de blivit väldigt kränkta. Ett specifikt fall där jag gjorde en intervju med personen berörde mig särskilt illa och gör det än idag när jag läser intervjun igen.

Jag använder mig inte själv av droger och har under de 11 år Reggaefestivalen har pågått (jag tror jag missat en eller två totalt) aldrig någonsin druckit varken alkohol eller tagit droger, så jag har inget som helst egenintresse av att kritisera de hårda ”antidrogkampanjer” som hållits. Förra året reagerade jag på ett ingripande som jag tyckte såg brutalare än nödvändigt ut. I år har det varit färre poliser och färre ingripanden och jag tycker stämningen har varit mycket mer avslappnad, men jag kan inte låta bli att fråga mig om polisens framfart på tidigare festivaler har skrämt bort många av festivalens besökare?

Klart är i alla fall att jag inte kommit i kontakt med några som helst droger under denna festival och det bekräftades ju till viss del av polisen i en intervju (som jag nu inte hittar), att de ingripanden som gjorts, i stort sett skett i anslutning till festivalen och inte inne på festivalområdet.

Skönt är i alla fall att mycket av ”knarkryktet” och medias rapporterande om detsamma tycks ha minskat rejält i år och det känns bra, tycker jag, då det inte riktigt stått i proportion till allt annat som händer under festivaldagarna! Med stora världsartister som spelar, tusentals människor som roar sig på festivalen och allt arrangemang som tillkommer en festival av den här storleken.

Vänskap: Ett av mina huvudskäl till att älska den här festivalen är att man träffar andra människor som älskar samma musik som mig och som man känner samhörighet med. Jag har vissa vänner som jag i princip bara träffar under festivalen varje år och jag ser fram emot det lika mycket varje år. Sedan lyckas man alltid skapa nya bekantskaper och det är inte heller så tokigt. Planeringen av matborden vid de olika köken från världens alla hörn gör det extra fördelaktigt att lära känna nya vänner. DET är ett stort plus!

Motgångar, falska biljetter och familjen URF: I år har det rapporterats en del om falska biljetter till festivalen. Jag vet att ryktet var rätt utbrett redan förra året, men i år tog man fast personer som är misstänkta för att ha sålt falska biljetter i lite större utsträckning. Jag vill här verkligen ge en stor eloge till Yared, hans fru Adiam och deras dotter Malayka, som gör ett helt fantastiskt jobb för oss reggaeälskare! Det krävs ingen Einstein för att inse att det är ett otroligt massa roddande för att ro festivalen i land och även om de inte är ensamma om det, utan även har medarbetare, så är jag säker på att det inte är vem som helst som har den energin, glöden och envisheten att ro festivalen i land år efter år efter år. Är det inte falska biljetter, så är det kritik om droger, campingen, om marken de arrangerar festivalen på, synpunkter på vilka artister man tar in, biljettpriser… you name it! Jag hoppas för allt i världen att de orkar fortsätta och att det blir många kommande festivaler, trots kritik och dåligt med stöd. Jag vet att festivalledningen har kämpat hårt för att möta och samarbeta med sociala myndigheter, frivilligorganisationer, polis och kommunen. Samtidigt som de ska göra festivalbesökarna nöjda och locka med ett utbud som folk vill ta del av och dessutom fortsätta med bokandet av bra artister.

URF och Pride: Även om det inom reggaen, generellt finns en homofobisk tyngd, så tror jag ändå inte att det gäller huvuddelen av URF ´s besökare. Dessutom är jag rätt säker på att många av festivaldeltagarna älskar festivaler, nästan oavsett vilket tema de har. Där tror jag att URF kan ha tappat en del besökare i år, då Stockholm ´s Pride körde samtidigt och att de i år dessutom har temat öppenhet och med gratis inträde. Folk som bara längtar efter en festival kan ha valt både Pride och andra festivaler som pågått runt om i Sverige denna helg. När nu reggae har en homofobisk bakgrund, tycker jag det är extra härligt att lyssna på denna intervju med Kapten Röd! Nej, vissa attityder tar tid att förändra, men det blir bättre…!!

Artisterna: Till min egen förvåning måste jag nog säga att av de artister jag hann se, så var nog Mr Vegas en av mina tre favoriter nu så här efteråt! Han har aldrig varit någon stor favorit för mig personligen, men han gjorde en riktigt bra show! Elephant Man som var en av mina favoriter, levde upp till mina förväntningar och var ruggigt bra och den tredje (utan inbördes rangordning på dessa tre artister), även den till min stora förvåning, då jag aldrig varit något fan av Svensk Reggae, var då Kapten Röd! Ingen av de artister jag såg gjorde dåligt ifrån sig, men de här tre artisterna var helt enkelt över mina förväntningar och riktigt superbra live!

Önskemål inför nästa år: Mer utrymme för dansarna, både på scenen och för publiken! Fortsätta med festivalen i samma positiva anda, men framför allt: att vi får behålla den här fantastiska familjefesten med så mycket kärlek, musik, vänskap och dans!

Sammanfattning av festivalen med ett enda ord: OUTSTANDING!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

På Fars dag: tillägnat alla styvfäder

De flesta bloggare tillägnar idag ett inlägg till sin pappa, eller möjligen sin man, som är pappa till deras barn. Eftersom jag lever ensam (helt självvalt och lyckligt) och dessutom inte har så väldigt mycket känslomässigt eller kritiskt att skriva om min egen pappa, så gör jag saken kort och enkel:

Grattis pappa på fars dag. Du underlättar min vardag med din knasiga humor, våra politiska diskussioner och som en toppen chaufför till mina storhandlingar!! Du är också toppen som Mabou ´s bra, manliga förebild i den kvinnovärld han lever i! Tack för att du finns!♥

Resten av mitt inlägg vill jag därför tillägna alla styvfäder, eller plastpappor eller bonuspappor, eller vad ni nu vill kalla er för!

Jag menar att det finns en massa vettiga, bra och ansvarstagande pappor i vårt land. Men jag menar också att det finns en massa vettiga, bra och ansvarstagande bonuspappor som lägger ner massor av tid, engagemang, kärlek och pengar på sina bonusbarn, men som allt för sällan får någon cred för det!

Det finns naturligtvis en massa egocentriska och mindre ”bra” bonuspappor också, precis som det finns både sorter hos biologiska pappor och mammor, med dessa handlar inte mitt inlägg om.

Bonusföräldrar tas ofta för givna, både bonusmammor och bonuspappor och sällan får de någon cred för det de gör för sina bonusbarn.

Därför väljer jag att idag på Fars Dag, särskilt hylla alla bonuspappor som gör sitt bästa för att vara en bra vuxen i sitt eller sina bonusbarns liv. Ni är en tillgång för dessa barn och därför ska ni också ha en massa cred för det ni gör! Tack för att ni finns!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Boktips: Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski. Äntligen!! Äntligen kommer hon ut med en ny bok, efter Augustprisade Svinalängorna. Som jag har väntat!

Boken Håpas du trifs bra i fengelset sätter fingret på precis rätt ställe när det gäller medberoende. När det gäller hur anhöriga till missbrukare och kriminella drabbas även som brottsoffer. Jag skulle vilja påstå att det är den första bok som jag har läst i alla fall, som tydligt visar vad som är vad, utan att behöva uttala orden!

Boken handlar om Anni och hennes bror Sami. Hur Anni blir inbjuden till anhörigvecka på behandlingshemmet som hennes bror Sami befinner sig och genomgår behandling. För vilken gång i ordningen?

Hur Anni slår bakut och inte FATTAR hur de kan TRO att HON än en gång ska uppoffra sig för sin bror? Hur de bara kan tro att hon ska kunna lämna familj, ta ledigt från jobb en hel vecka och än en gång för sin brors skull ”ställa upp” för att han ”ställt till det”. Hur Anni inte kan begripa hur detta egentligen är till för HENNES skull och kan bli ett verktyg för henne att använda i sitt medberoende till Sami, som är så uppenbart?!

Den visar så tydligt hur Anni pendlar mellan att hoppas, hoppas, hoppas att Sami ska bli drogfri och ”normal”, samtidigt som hon absolut inte vågar hoppas, för hon vet ju ändå hur det kommer att sluta och hon vill inte bli besviken. Igen.

Den berättar om hur anhöriga pendlar mellan detta fasansfulla hopp, förtvivlan och ändå en omsorg och kärlek som hela tiden bryter ner. Och bygger upp. Och bryter ner. Och…

Boken handlar också om kampen för en anhörig att verka vanlig. Men för att verka vanlig, måste man göra allt dubbelt så bra, för att det ska synas och hur ivrig man är på att det SKA synas, för att man inte vill vara som den andra. Sin anhöriga. Som är annorlunda. Hög. Eller låg. Eller bostadslös. Eller oduschad. Eller som yvigt gestikulerar när de pratar. Och pratar högt så att alla på gatan vänder sig om. Och tittar. Och inser att man inte är ett dugg normal. För att man står bredvid den anhöriga som gestikulerar och pratar högt, så att alla på gatan vänder sig om. Och den anhöriga inte ens inser att det här är onormalt, utan tror att h*n är charmig och rolig. Och att det är därför alla tittar.

Boken har ett starkt anhörigperspektiv, men också ett perspektiv på personliga tragedier, stigmatisering och på vårt rättsväsende och även kritiska delar mot det, som gör boken inte bara intressant och bra, men också mycket, mycket viktig!!

Ur boken:

”Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. Skulle vilja döda dig. Nu tvingas jag att gå igenom allting en gång till. Fast baklänges. Och du svarar inte på brev. Människor i fängelse svarar inte på brev.”

LÄS den här boken! LÄS den!! LÄS den!!

Riksbryggans hemsida. För barn till föräldrar i fängelse.

Intervju med Susanna Alakoski i Efter Tio:

Malou ´s bokklubb om Håpas du trifs bra i fengelset:

Björn Granath läser ur Håpas du trifs bra i fengelset:

Jag ger boken tio tonårsmorsor av fem, nej det går ju inte, så jag får nöja mig med fem av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Och du! Glöm inte bort den här boken! Bara LÄS den!!

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Grattis på Mors Dag

Ett stort GRATTIS vill jag utbringa till alla mödrar idag på mors dag! Själv har jag blivit firad i flera dagar av mina fyra barn. Jag har fått massor av fina presenter:

En blus, ett stearinljus med ljusstake, en vas/mugg, salt- och pepparkar, pengar och kött.

Ja, du läste rätt! Jag fick både grillbiff och lövbiff!

Så nog är jag firad alltid.

(Tack Binta, Jai, Isatou och Mabou, ni är bäst!!)

Min mamma vill jag passa på att gratulera massor på morsdag, då hon är min allra bästa vän!! Tack mamma för att du finns!! Jag älskar dig högt och önskar jag hade bara lite av den styrka och intelligens som du har! Du är helt fantastisk och om jag fick välja mamma, så skulle jag välja dig!! ♥♥♥

Jag vill också passa på att hylla alla mammor som kämpar på med sin vardag, med alla bestyr det innebär. Med överfyllda tvättkorgar, tonåringar med hjärtesorg, storstädningar, yrkesarbete, kämpig ekonomi, blöjbyten och diskning. Det vill säga: jag vill hylla ALLA mammor, som gör sitt allra bästa för sina barn och kämpar i det tysta, även om föräldraskapet också ger massvis av glädje och lycka, vilket kan vara lätt att glömma när man kryssar mellan tvätthögarna, dagis och alla andra ”måsten”.

Men just idag. Precis idag när det är mors dag 2010, vill jag ge en alldeles särskild hyllning till alla mödrar som kämpar med barn med handikapp. Med uppenbara, synliga handikapp, men också med mödrar till alla barn som har osynliga handikapp, såsom alla bokstavskombinationer som finns, autism, psykisk ohälsa och alla andra osynliga handikapp som barn kan ha!

Till er vill jag säga: Se dig själv i spegeln i kväll innan du går och lägger dig. Försök att inte titta på ett stripigt hår, eller ett överviktigt ansikte, titta absolut inte på de rynkor och gråa hår du kanske har, inte heller på påsarna under ögonen. Försök att se på dig själv som den du är: En mamma som gör sitt bästa utifrån din egen situation. En mamma som inte är perfekt eller gör allting rätt, men som gör det DU är övertygad om är det allra bästa för just DITT/DINA barn! Ingen av oss mammor är mer än människa och oftast har vi de högsta kraven på oss själva. Du duger! Du är bra och du är värd att hyllas lite extra idag, på mors dag!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

In Loving memory of Bob Marley

Idag är det 29 år sedan världen förlorade en av tidernas största artist. En artist som alltså än i dag, 29 år efter sin död, säljer en miljon plattor om året, nämligen Bob Marley.

Bob Marley har blivit en stor legend inom reggaemusiken och var också den, tillsammans med övriga medlemmar i The Wailers som inte bara förde ut reggaemusiken i hela världen, utan som även har kommit att påverkat och utvecklat många olika musikstilar i världen.

Dokumentär:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Del 8

Del 9

Aminata har skrivit ett intressant dokument om Bob Marley.

Vad har Bob Marley betytt för dig?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vilken Hyllning!

Bloggaren Toni har hyllat mig i ett inlägg. Alla fina ord, gjorde mig helt stum. Sedan funderade jag på hur jag ska kunna leva upp till detta nu? Haha… Toni skriver bland annat:

”Det finns värdelösa bloggare. Det finns hyfsade bloggare. Det finns bra bloggare. Det finns riktigt bra bloggare. Det finns sjukt bra bloggare. Och sen finns det bloggare som är så geniala så att ord egentligen är överflödiga, en sådan bloggare är Tonårsmorsa.”

Han fortsätter hyllningen med:

”Tonårsmorsa driver en blogg som kan klassas som allt från en mammablogg till en av de mest intellektuella bloggarna som finna i det här landet.”

Vidare:

”Jag vet inte hur jag kan beskriva känslan av att läsa hennes texter av den här kalibern, det är väl så nära jag någonsin kommer komma en orgasm orsakad av ord i en blogg.”

Och slutligen:

”Jag skulle kunna snöa in så fantastsikt mycket på det här blogginlägget över hennes litterära genialism, men det ska jag inte göra.”

Inte undra på att jag blev stum! HÄR kan du läsa inlägget i sin helhet! Tack Toni! Det värmde gott mitt ego idag!

Tillägg: Inlägget som Toni hyllade i sin hyllning till mig, är DETTA!

Missa inte Toni ´s mustaschkamp mot prostatacancer!

Toni driver också Bara Blogg som även har en Föräldracommunity

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,